Att personer kan få studie- och yrkesvägledning i skolan vet de flesta, men var vänder sig vuxna som redan har ett arbete? Syftet var att undersöka vad personer, som varit anställda på samma arbetsplats i minst 15 år, som har eller haft en önskan om förändring, känner till om vuxenvägledning. Att intervjupersonerna skulle haft denna långa anställningstid på samma arbetsplats var för att vi ville undersöka om de var arbetsplats- eller yrkesinlåsta eller ”stannare” på arbetsmarknaden men också för att säkerställa att de haft tankar på att förändra sin arbetssituation men inte genomfört någon förändring.Utifrån våra frågeställningar och genom kvalitativa intervjuer tar vi del av varför de stannade kvar, vilka upplevelser de hade av vuxenvägledning, vad de skulle behöva stöd i, var och på vilket sätt de tycker att vuxenvägledning ska bedrivas. Resultatet redovisas utifrån tre teman som bygger på vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet analyseras genom en innehållsanalys som bygger på empiri, humanistisk teori, karriärteorier och tidigare forskning. Analysen visar att de flesta intervjupersonerna har behov som kan relateras till studie- och yrkesvägledning. Det kan vara vägledning i att se på styrkor och svagheter, få information, råd och praktisk hjälp. Intervjupersonerna har dåliga kunskaper om var de kan vända sig för att få vägledning och menar också att det behövs bättre marknadsföring av verksamheten, vilket är huvudresultatet i vårt arbete. Anledningar till att de stannat i 15 år eller längre är bland annat på grund av trygghet, familj, avsaknad av mod och vägledning, men också att de trivs och utvecklas på sin arbetsplats.

Arbete är en betydande del av en människas identitet. Statistik har visat på att en fjärdedel befinner sig i en bransch eller på en arbetsplats som de inte längre uppskattar. Denna studie avsåg att undersöka prokrastineringens, kravets, kontrollens och det sociala stödets betydelse för passiv arbetsplatsinlåsning. En kvantitativ metod har tillämpats för att genomföra studien. Respondenterna (N=129) svarade på en webbaserad enkät. För att mäta prokrastinering användes skalan IPS. Krav, kontroll och socialt stöd mättes med DCSQ och passiv arbetsplatsinlåsning mättes med en egenkonstruerad skala PIS. Resultatet i regressionsanalyserna visade att prokrastinering (β =.41) och socialt stöd (β = -.21) hade signifikanta samband med arbetsplatsinlåsning. Slutsatsen för denna studie är att prokrastinering och lågt socialt stöd kan ha samband med arbetsplatsinlåsning. Studien kan vara intressant i arbetsrelaterade sammanhang där kunskapen om potentiella risker för arbetsplatsinlåsning kan bidra till att förebygga situationer där individer befinner sig på en arbetsplats eller bransch hen inte längre vill vara i.