Bakgrund: Depression är ett stort hälsoproblem och drabbar fler kvinnor än män. Det finns olika typer av depressioner; Egentlig depression, Melankolisk depression och Dystymi vilket alla påverkar personernas aktiviteter i vardagen negativt. Vid depression får personerna svårt att upprätthålla sina livsroller i livet och får en förlorad struktur i vardagen. En viktig roll hos arbetsterapeuten är att hitta motivationen hos personen, öka självkänslan och få tillbaka sin aktivitetsförmåga. Den subjektiva känslan avgör om en person upplever välbefinnande. Syfte: Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder och dess effekt hos personer med depression. Metod: En litteraturstudie med kvantitativa studier för att få en översikt över befintlig forskning om interventioner för personer med depression och dess effekt. Databaserna som användes var CHINAL with full text, Psycinfo och Medline. 11 artiklar valdes ut och granskades, analyserades och samanställdes i tre kategorier i resultatet. Resultat: Resultatet visade på att arbetsterapeuter använde kreativa aktiviteter, strategier och holistisk träning som åtgärder för personer med depression. Genom att deltagarna fick använda olika former av hantverk minskade depressionsnivåerna och ökade sitt välbefinnande. Mindfulness och yoga ökade ett subjektivt välbefinnande genom att vara självmedvetna och förmågan att diskutera i grupp. Livskvalitén ökade efter gruppaktiviteter där deltagarna reflekterade över sitt liv och lära sig genom strategier hitta ett mer balanserat liv. Slutsats: Sammanfattningsvis ger denna litteraturstudie en översikt över de åtgärder som finns där strategier visade sig vara den vanligaste för personer med depression. Författarna drar slutsats om att gruppaktiviteter har en stor betydelse som främjar hälsa och återhämtning från depression.

Depression ökar bland Sveriges befolkning, men också över hela världen och förväntas vara den näst vanligaste sjukdomen år 2030. Arbetsterapeutiska interventioner är effektiva vid depression, och om interventionen består av en livsstilsförändring kan det minska sjukdomens symptom. Syftet med studien var att undersöka hur arbetsterapeutiska interventioner vid depression upplevs av vuxna deltagare. För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturstudie och vid litteratursökningen användes databaserna APA Psycinfo, Cinahl och Web of Science. Slutligen granskades sju artiklar och analysen identifierade sju underkategorier och två huvudkategorier. Studien visade en variation av upplevelser då deltagarna upplevde att de arbetsterapeutiska interventionerna ökade deras kunskap om en balanserad vardag, deras självförtroende stärktes samt att gruppinterventioner upplevdes bidra till samhörighet och social integration. Resultatet kan ge arbetsterapeuten en ökad kunskap kring olika interventioners betydelse för deltagarens upplevelse, men fler studier bör genomföras för att stärka evidensen för upplevelser av arbetsterapeutiska interventioner vid depression.

Autismspektrumtillstånd (AST) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som medför svårigheter med social interaktion och kommunikation, begränsade och repetitiva beteendemönster samt över- eller underkänslighet för sensoriska stimuli. Syftet med denna studie var att undersöka arbetsterapeutiska interventioner för barn med AST samt effekten av dessa. Studien är en litteraturöversikt med artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Sju artiklar som var publicerad mellan 2014–2023 inkluderades, analyserades och presenterades med två kategorier i resultatet. Resultatet visade att social integration har en positiv effekt på svårigheter med sociala interaktioner, delad uppmärksamhet samt hur föräldrar ska interagera med sina barn. Interventionerna riktad mot sensorisk integrering visade att resultatet kan ha viss positiv effekt, där en intervention visar på klinisk nytta och den andra inte. Lek-baserade interventioner gynnar sociala förmågor hos barn med AST. Föräldrar är en viktig del i barnens utveckling samt har arbetsterapeuten en betydande roll i åtgärdsprocessen vid sociala och sensoriska interventioner.

Under Covid-19-pandemin har behovet av digitalisering ökat inom vården. Användningen av e-hälsa blir allt vanligare vilket ställer nya krav på arbetsterapeuters kompetens inom videouppföljningar. Det finns dock begränsad forskning med kvalitativ design om svenska arbetsterapeuters användning av videouppföljning. Syftet med den här studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda videouppföljningar. För att besvara syftet genomfördes en kvalitativ intervjustudie med en semistrukturerad intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i en presentation av tre kategorier och sju underkategorier. Deltagarna beskrev att kvaliteten på videouppföljningen påverkas av ljud- och bildproblematik, arbetsterapeutens erfarenhet samt patientens omgivning, digitala kunskap, utrustning och eventuella diagnos. Användandet av videouppföljning upplevs kunna kräva samarbete med patient eller andra professioner för en god rehabilitering. Det kan möjliggöra för patienten att vara hemma, vilket blir kostnads- och tidseffektivt. Arbetsterapeutens arbete effektiviseras, men blir samtidigt begränsat och försvårat. Studieförfattarna drar slutsatsen att videouppföljningar upplevs mestadels positivt av de deltagande arbetsterapeuterna. Användandet kan bidra till en mer effektiviserad och tillgänglig arbetsterapiprocess. Tekniska problem kan dock ställa krav på arbetsterapeuters kunskap.

Antalet personer med Schizofreni i Sverige uppskattas idag vara ca 30 000–40 000. Insjuknandet sker vanligtvis mellan 18-30års ålder och tillhör en av de tio mest funktionshindrande sjukdomarna i västvärlden. Syftet med studien är att undersöka effekten på självständighet efter träning i sociala och vardagliga aktiviteter för personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Metoden som användes var litteraturstudie med systematik. Litteratursökningen genomfördes i Psychinfo, MEDLINE, Cochrane clinical answer och Cinahl. Efter huvudsökningen genomfördes en sekundärsökning. Tre artiklar inkluderades, analyserades och kvalitetsgranskades innan de sammanställdes i resultatet. Resultatet visar att träning inom sociala och vardagliga aktiviteter ökar självständigheten inom både ADL och IADL. Vidare tyder resultaten på ökad kunskap inom socialt deltagande och minskning av negativa symptom. Ökad självständighet inom både ADL, IADL och socialt deltagande kan i sin tur leda till ett större deltagande i samhället och ökar möjligheten till ett arbete på den öppna marknaden.

Digitaliseringen är en av nutidens största samhällsförändringar. Den innebär en ökad användning av digitala verktyg, system och tjänster. Denna förändring ställer krav på kompetensen hos den legitimerade arbetsterapeuten. Något som utbildningen bör förbereda studenterna för. Syftet med denna studie var att undersöka hur studenter på arbetsterapeutprogrammet upplever att digital kompetens integreras i utbildningen. Datainsamling utfördes genom två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt 12 arbetsterapeutstudenter. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter analyserades innehållet utifrån metoden kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisades i fem kategorier; höga förväntningar trots upplevd bristfällig undervisning, disponering av tid påverkar inlärning, utmaningar och möjligheter med digital undervisning, attityder till framtidens digitala arbetssätt och visioner för framtida kompetensutveckling. Resultatet visade på övervägande få erfarenheter av digital kompetensutveckling i utbildningens nuvarande innehåll. Många deltagare upplevde att för lite fokus och undervisningstid prioriteras på inlärning av digitala tjänster, system, verktyg och hjälpmedel. Deltagarna uttryckte även en hög förväntan på deras digitala kompetens från lärare, trots en upplevd avsaknad av undervisning i det. Deltagarna beskriver en vilja och motivation till att öka sin digitala kompetens inför framtiden. Studiens slutsats visar på en upplevd diskrepans mellan utbildnings innehåll och yrkeslivets krav på digital kompetens. Studien vidimerar behovet av ett utvecklingsarbete i utbildningen.

Autismspektrumtillstånd är en neurologisk funktionsnedsättning som kännetecknas av svårigheter med beteende, sensorisk integration, social förmåga och begränsade intressen. Barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd begränsas i sitt aktivitetsutförande och delaktighet i aktiviteter. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner som kan främja sensorisk integration, reglering av beteenden och social förmåga hos barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd. Sökningar utfördes i databaserna Cinahl, Pubmed och Apa Psycinfo. Åtta studier inkluderades. Tre inriktningar skapades: interventioner som förbättrar sensorisk integration, interventioner som främjar social förmåga, interventioner med strategier för reglering av beteenden och känslor. Resultatet varierade för de olika interventionerna. Ett antal interventioner främjade beteende och sensoriska svårigheter, social förmåga och känsloreglering. Det framkom även interventioner som inte bidrog till positiv förbättring hos deltagarna. Slutsatsen visar på vikten av fortsatt forsking och att arbetsterapeutiska interventioner för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd bör utvecklas.

Bakgrund: Att ofrivilligt behöva lämna sitt hemland är en bidragande faktor till ohälsa hos flyktingar. Arbetsterapeutens arbete med aktivitet kan hjälpa denna grupp av människor in i samhället och med att komma till rätta med och förebygga ohälsa. Professor Gary Kielhofner menade att miljön vi lever i påverkar våra förutsättningar, möjligheter och färdigheter. Den fysiska och sociala miljö vi lever i är formad av kulturen. Detta innebär att vi anpassar oss efter dess kulturella kontext. Vid migration oavsett bakomliggande orsak till denna, drabbas den berörda ofta av nedsatt hälsa och integrationsproblem. Bristande socialt nätverk och ingen arbetserfarenhet samt att de kvalifikationer som man har med sig från hemlandet inte erkänns leder ofta till svårigheter. Man har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden och detta påverkar hälsotillståndet och den socio-ekonomiska statusen. Arbetsterapeuten är som enda profession lämpad att spela en central roll i sysselsättningsprogram för att öka kompetensen och bedöma funktion och aktivitet. Kan flyktingar vid samhällsintegrering återfå full aktivitet och det därmed leder till arbete ökar också känslan av egenmakt (empowerment) och självförverkligande.    Syfte: Syftet med studien är att beskriva aktuellt forskningsläge gällande arbetsterapi för flyktingar för att främja integrationsprocessen samt hälsan. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som bygger på vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes i databaserna Assia, Cinahl, Medline och Psycinfo med för studien relevanta sökord. Nio artiklar av betydelse inkluderades i studien.   Resultat: Fyra teman identifierades. Dessa är Kulturella skillnader, en utmaning för arbetsterapeuter, Betydelsen av delaktighet i aktivitet vid språkträning, Betydelsen av aktivitet och delaktighet för att motverka ohälsa och Betydelsen av aktivitetsträning vid arbetsrehabilitering. Sammanfattningsvis visar resultatet på att tidig integrering i det nya samhället och att bli förstådd spelar en stor roll för flyktingars chanser att lyckas i det nya landet och komma till rätta med eventuell ohälsa. Arbetsterapeuten kan spela en nyckelroll för hur bra det blir. Arbetsterapeutiska åtgärder används vid integration på flera platser i världen men behöver utvecklas ytterligare.   Slutsats: Arbetsterapeuter kan fungera som en länk för att överbrygga klyftor och kan använda sin kunskap om aktivitet till sina klienter oavsett etnisk bakgrund. De kan översätta värderingar, normer, förväntningar och beteenden i sitt arbete med att integrera flyktingar i samhället samtidigt som värderingar från hemkulturen bevaras. Flyktingar bär med sig ett tungt bagage som påverkar hälsan, oftast negativt. Arbetsterapeuten arbetar för ökad aktivitetsförmåga och detta kan göra att flyktingar lättare kan integreras i samhället och återfå och bibehålla sin hälsa. Dock finns inte alltid tillräcklig kunskap om kulturella skillnader och likheter inom professionen.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att beakta användandet av vardagsteknik vid intervention för klienter med förvärvad hjärnskada. Metod: 12 semistrukturerade intervjuer genomfördes med arbetsterapeuter och insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vardagsteknikens inverkan på aktivitet kan många gånger innebära utmaningar, men oftast överväger resurserna utmaningarna. Användandet av vardagsteknik i aktivitet utreds genom intervju och observation, med eller utan bedömningsinstrument. Det stöd som arbetsterapeuter har i att beakta vardagstekniken i aktivitet kommer främst från hjälpmedelskonsulenter, kollegor och ledningen. Arbetsterapeuter önskar mer tid och resurser för att kunna arbeta med vardagsteknik i aktiviteter. Vardagsteknik anses tillhöra arbetsterapeuternas arbetsområde och det finns en tro att vardagstekniken kommer fortsätta öka och så även arbetsterapeutens roll inom området.Slutsats: Studien visar vilka erfarenheter arbetsterapeuter harav att beakta vardagsteknik vid intervention för klienter med förvärvad hjärnskada. Vidare visar studien att vardagstekniken är en del av klienternas dagliga aktiviteter idag. Studien visar att vardagens aktiviteter innehåller allt mer vardagsteknik och att arbetsterapeuters arbete med vardagsteknik kommer fortsätta att öka. Det finns behov av vidare forskning inom ämnet då det finns få studier som belyser vardagsteknik i dagsläget.

Syftet med denna studie var att genom en litteraturöversikt beskriva arbetsterapeutiska interventioner och dess betydelse för personer över 65 år i ordinärt boende. Datainsamling har skett genom att systematiskt välja ut och kvalitetsgranska publicerade vetenskapliga artiklar genom datorbaserade och manuella sökningar med bestämda sökord. De 11 artiklar som ingår i denna studie har analyserats i enlighet med Friberg (2012) och OTIPM ́s (Fisher & Nyman, 2007) fyra interventionsmodeller användes som ett raster vid analys av data. Analysen mynnade ut i tre kategorier, “Personcentrerade interventioner”, “Hälsofrämjande gruppinterventioner” samt “Aktivitetsgruppsom intervention”. Studiens resultat visade att de flest förekommande arbetsterapeutiska interventionerna riktades mot den enskilde individen och gick in under kategorin personcentrerade interventioner innefattande aktivitetsträning, hjälpmedel och miljömässiga förändringar vilket även berör OTIPM ́s modell för kompensation. Arbetsterapeutiska interventioner hade även betydelse för äldre personer i ordinärt boende i form av högre självskattad hälsa, mindre rädsla för fall, bibehållen ADL-förmåga, förändrade strategier för aktivitetsutförande samt ökat socialt engagemang.