Bakgrund: Stroke är en folksjukdom som leder till både motoriska och kognitiva funktionsnedsättningar som påverkar aktivitetsförmågan hos den drabbade individen. Arbetsterapeuten kan bidra till att klienten kan förbättra sin kapacitet till aktivitetsförmåga genom återtränade och kompensatoriska åtgärder. Tre åtgärdsmodeller som tillämpas i praxis är Bobathmodellen, den Uppgiftsorienterade modellen samt CI-terapi. Kunskapen om i vilken utsträckning dessa används i praxis är dock bristfällig. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga tre arbetsterapeutiska åtgärdsmodeller som tillämpas inom slutenvården för individer med nedsatt hand- och armfunktion efter stroke. Metod: Studien hade en deskriptiv design där en kvantitativ metod användes. Datainsamlingen gjordes med hjälp av en enkät till arbetsterapeuter som arbetar inom slutenvården med klienter som drabbats av nedsatt hand- och armfunktion efter stroke. Enkätfrågorna berörde områdena bedömning, åtgärd klientcentrering samt utvärdering utifrån de tre åtgärdsmodellerna. Av 52 tillfrågade besvarade 32 arbetsterapeuter hela enkäten. Resultat: Majoriteten av de deltagande arbetsterapeuterna arbetade på en specifik strokeenhet. De flesta angav att de använde Bobathmodellen eller den uppgiftsorienterade modellen. Det vanligaste syftet med arbetsterapin var att återträna den affekterade armen eller handen och den vanligaste åtgärden var att återträningen skedde i en målinriktad aktivitet. Klientcentrering är en viktig aspekt i interventionen enligt alla deltagande arbetsterapeuter. Utvärderingen av interventionen såg olika ut beroende på vilken avdelning arbetsterapeuten arbetade. Slutsatser: Antalet deltagande arbetsterapeuter i denna studie är för få för att studiens resultat kan överföras till kliniska verksamheter. För en mer fördjupad förståelse skulle en kvalitativ studie kunna ge en mer korrekt bild av arbetsterapin. Slutsatsen av resultatet är att deltagarna använder mer än en modell vid arbetsterapi för individer med nedsatt hand – och armfunktion efter stroke. Ett nytt instrument som både inkluderar ett återtränande och ett kompensatoriskt syfte bör utformas.

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med karpaltunnelsyndrom (CTS) är vanligt förekommande inom vården. Prevalensen är 4 % av befolkningen. Många har haft sina besvär länge vilket påverkar aktivitetsutförandet och sömnen negativt. Anamnes och bedömnings-instrument ger arbetsterapeut underlag till diagnostisering och interventioner. Tidig diagnostisering och arbetsterapeutiska interventioner möjliggör för ett bättre resultat. Syfte: Syftet var att beskriva användandet av bedömningsinstrument för bedömning av patienter med misstanke om CTS samt undersöka om checklista för bedömningen utformats och om möjlighet till samarbete med sjukgymnast sker med CTS patienter. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät valdes. Resultat: Sjuttiofyra arbetsterapeuter deltog i studien. Svarsfrekvensen var 76 %. Provokationstesterna Phalens test och Tinels tecken dominerade användandet och i klassen sensibilitet använde flest arbetsterapeuter Semmes-Weinstein Monofilament. Av självskattningsinstrumenten var det vanligast att använda VAS-smärtskattning. Drygt 1/3 hade skapat checklista på arbetsplatsen och 3/4 av arbetsterapeuterna hade möjlighet att samarbeta med sjukgymnast. Slutsats: Det fanns en stor spridning i användandet av instrument och test. Arbetsterapeuterna använde instrument/test för att kartlägga aktivitetsförmåga, diagnostisera, undersöka nervpåverkan, undersöka svårighetsgraden av symtomen, för val av intervention och utvärdering av behandling. Studien visade på att de provokativa testerna var vanligast. På vissa arbetsplatser fanns checklista utformad och många hade möjlighet till samarbete med sjukgymnast.

Bakgrund: Varje år drabbas ca 30 000 personer i Sverige av stroke och idag anses det vara en folksjukdom. Strokerehabilitering är en vanlig arena för arbetsterapeuter. I arbetsterapeutens uppdrag ingår motivationsarbete för att leda patienten genom rehabiliteringen. Motivation är en individs inre drivkraft och en förutsättning för en framgångsrik rehabilitering. Syfte: Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters arbete med motivation inom strokerehabilitering. För att precisera syftet utformades tre frågeställningar. Metod: En kvalitativ ansats valdes. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom olika verksamheter i Örebro läns landsting och Örebro kommun. Datainsamlingen transkriberades och resultatet sammanställdes utifrån tre huvudkategorier, motivation och dess betydelse inom strokerehabilitering, arbetsterapeutens strategier för att motivera samt faktorer som påverkar motivationen och arbetsterapeutens arbete med dessa. Resultat och slutsats: I resultatet framkom att motivation är avgörande och den huvudsakliga drivkraften i rehabiliteringen. Studiens resultat har visat på flertalet strategier som användes av arbetsterapeuterna. Den övergripande strategin genom hela rehabiliteringsprocessen gällande motivationsarbete är att utgå från patienten, dess behov och önskemål. Det har också framkommit att faktorer såsom exempelvis bristande insikt, depression och patientens kontextuella sammanhang kan påverka motivationsnivån.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken evidens det fanns för att användandet av hund vid arbete med klienter i olika situationer har någon fysiologisk effekt. Frågor vi ställde oss var i vilka situationer hunden används som medel, vilka mätmetoder som har använts, vilka fysiologiska effekter som uppmätts, vilka ytterligare effekter som uppmätts samt hur hunden kan användas som medel i en arbetsterapeutisk kontext. En systematisk sökning efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter att studierna granskats utifrån kvalitet, samt inklusions- och exklusionskriterier, återstod 11 artiklar av kvantitativ karaktär som analyserades utifrån syfte och frågeställningar. Genom kritisk granskning och sammanställning av litteraturen skapades en syntes från tidigare genomförda empiriska studier. På detta sätta hittades vad som fungerar, vad som är effektivt och vilket vetenskapligt stöd för användningen av hund som finns. Resultatet visar viss evidens för några av de fysiologiska variablerna som sänkt hjärtfrekvens samt att rörelserelaterade aktiviteter i form av promenaders längd och hastighet samt personers gångmönster förbättrades. De övriga fysiologiska samt de ytterligare variabler författarna undersökte visade flera på statistisk signifikans. Dock nådde evidensstyrkan endast otillräckligt vetenskapligt underlag vilket gör att det inte går att dra några säkra slutsatser om evidens. Samtidigt såg författarna att orsaken till det otillräckliga vetenskapliga underlaget i flera fall berodde på att endast en studie undersökt en specifik variabel som i sig gav högt bevisvärde, och detta gör att författarna trots det begränsade vetenskapliga underlaget menar att det finns belägg för att uttrycka att hunden kan vara användbar i en arbetsterapeutisk kontext på flera plan. Detta då arbetsterapeutens arbetsområde ofta täcker in en stor del av en människas liv och att hunden där kan vara ett bra redskap i att nå flera av klientens behovsområden.

No description available.

Örebro Universitet                                                                 Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi   Arbetets art: Uppsatsarbete omfattande 15 högskolepoäng C, inom ämnet arbetsterapi Svensk titel: Mobiltelefon som kognitivt hjälpmedel för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar - arbetsterapeuters erfarenheter. Engelsk titel: Mobile phones as cognitive aids for persons with neuropsychiatric disorders - occupational therapists´ experiences. Författare: Therese Eklöf Malmgren, Linda Söderman Handledare: Kajsa Lidström Holmqvist Datum: 2012-05-09 Antal ord: 7752 Sammanfattning: Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med förskrivningsbara och icke förskrivningsbara mobiltelefoner som kognitivt hjälpmedel för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.   Användandet av mobiltelefon och smartphone ökar för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och arbetsterapeuterna behöver öka kunskapen om detta.   De sex deltagande arbetsterapeuterna valdes genom bekvämlighetsurval. Datainsamlingen gjordes genom intervjuer med öppna frågor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data.   Resultatet presenteras i fem kategorier och fem underkategorier som beskriver arbetsterapeuters erfarenheter av mobiltelefon som kognitiv hjälpmedel. Arbetsterapeuterna beskrev att klientens nätverk var en viktig del för att användningen av handifon skulle fungera. Resultatet visade att arbetsterapeuterna följer förskrivningsprocessen för kognitiva hjälpmedel vid förskrivning av handifon. Arbetsterapeuterna kände inte samma ansvar att följa upp användningen av mobiltelefon och smartphone då de inte är förskrivningsbara. I resultatet framkom att arbetsterapeuterna menade att fritt val av hjälpmedel kunde vara ett bra alternativ för att klienten skulle få tillgång till den typ av mobiltelefon som passade behoven, men att kunskapen om detta projekt var liten. Arbetsterapeuterna upplevde brister i stöd från hjälpmedelscentralerna avseende smartphones med appar som har blivit ett allt vanligare hjälpmedel. I resultatet framkom även att arbetsterapeuterna upplevde att klienterna inte litar på sina förmågor vilket påverkar motivationen till att använda mobiltelefon. Motivationsarbetet var därför centralt för att hjälpmedlet skulle fungera. Samt att kombination av olika kognitiva hjälpmedel ger bra stöd för klienterna.     Sökord: Arbetsterapi, mobiltelefon, kognition, neuropsykiatri

Sammanfattning: Bakgrund: Under senare år har Primärvårdsrehabs (PVR) aktivitets- och funktionsbedömning (AoF) efterfrågats allt mer av Primärvårdens läkare. De som utför AoF saknar kunskap om vad som hände med dessa AoF efter att de lämnats vidare d.v.s. vad de utmynnar i för beslut på Försäkringskassan och hur de används av Primärvårdsläkarna. Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning. För att PVR ska kunna ta lärdom av studiens resultat behövde det även tydliggöras vilken betydelse PVR´s AoF, och PVR´s bedömning av personens arbetsförmåga har, i PV-läkarens arbetsförmågebedömning. Metod: Retrospektiv studie där AoF utförda under 2011 på PVR Skövde undersöktes. Data insamlades från läkarnas journaler och dokument samt Försäkringskassans dokument. Frågeställningarna bearbetades och redovisas i antal och procent. Resultat: Överensstämmelsen visade sig vara god mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning och detsamma gällde mellan PVR och PV-läkarna. De flesta AoF hade använts av primärvårdsläkarna vid bedömning av personens arbetsförmåga. Eftersom PVR´s AoF använts i hög grad, och överensstämmer med läkarens uppfattning, har PVR en stor och viktig del i PV-läkarnas arbetsförmågebedömning. Det visade sig att det var bäst överenstämmelse för de personer som blivit bedömda inte ha någon arbetsförmåga alls. Det visade sig också att några av de använda AoF hade skickats till annan myndighet än försäkringskassan.

Sammanfattning Arbetets art: Uppsatsarbete omfattande 15 högskolepoäng C, inom ämnet Arbetsterapi Svensk titel:   Arbetsterapeuters användning av energibesparande metoder förpersoner med kronisk obstruktiv lungsjukdom – En kvalitativ intervjustudie. Engelsk titel: Occupational therapists use of energy conservation methods for persons with chronic obstructive pulmonary disease. Handledare:   Margot Frisk Datum:           2011-05-02 Antal ord:      7993 ord   Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt och i vilket syfte arbetsterapeuter använder sig av energibesparande metoder som åtgärd för personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en långsamt progredierande sjukdom som påverkar andningen negativt. Den påverkar även individens aktivitetsförmåga vilket leder till mindre självständighet i de vardagliga aktiviteterna. Arbetsterapi som profession är en resurs i rehabiliteringen av personer med KOL. Arbetsterapeuterna kan utgöra ett stöd för den enskilda individen och samtidigt bistå med olika interventioner som syftar till att underlätta vardagen. Metod: I denna studie användes en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju arbetsterapeuter som arbetade med personer med KOL. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier och ett övergripande tema. Kategorierna var energibesparande redskap, omgivningens hinder och möjligheter samt personliga faktorer. Det övergripande temat var att möjliggöra aktivitet som utgör en röd tråd genom materialet. Resultatet visade att energibesparande metoder används enhetligt av arbetsterapeuter på lungkliniker/mottagningar runt om i Sverige. Kunskapen om energibesparande metoder förmedlas genom information, instruktion och träning antingen individuellt eller i grupp. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter använder energibesparande metoder för att möjliggöra aktivitet. Målet med energibesparande metoder är att individen ska lära sig hushålla med sin energi och bli mer delaktig och självständig i prioriterade aktiviteter. Sökord: Arbetsterapi, KOL, energibesparing, intervjustudie

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur arbetsterapeuter upplever teamarbete och vad de upplever påverkar teamarbetet. Syftet är även att undersöka hur arbetsterapeuter upplever sin roll och betydelse av den i teamarbete samt hur de upplever att andra professioner i teamet uppfattar arbetsterapeutens roll. Det finns olika typer av team och det talas allt mer om det interprofessionella teamets värde och vinsterna med detta. Teamarbete är komplext och påverkas av flera olika faktorer. Tidigare forskning har visat att arbetsterapeuter har svårt att definiera sin roll och kan bli missförstådda av andra professioner i teamet.    Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer genomfördes med 6 arbetsterapeuter verksamma inom kommun eller landsting. Resultat: Resultatet presenterades i två teman; olika dimensioner av att arbeta i team samt arbetsterapeutens paradoxala roll. Resultatet skildrar både likheter och skillnader i arbetsterapeuters uppfattningar om sin roll i teamarbete. Ledning, verksamhetstyp, nivå på kompetens och personlig inställning var faktorer som kunde påverka teamarbetet. Arbetsterapeutyrkets utveckling har påverkat tydligheten i arbetsterapeutens roll. Arbetsterapeuterna som intervjuades presenterade strategier för att marknadsföra sin roll. Slutsats: Arbetsterapeuter uppfattar att deras roll i team är tydlig men att det alltid krävs marknadsföring och tydliggörande av rollen. Arbetsterapeuters yrkesroll är mångfacetterad. Arbetsterapeuterna upplevde att de av andra professioner uppfattades vara tillgängliga och att de fungerade som ett stöd. Teamarbete upplevdes som något positivt av alla respondenter, men att arbeta i team är inte en självklarhet då det finns faktorer och omständigheter som påverkar möjligheten till att arbeta i team.

Bakgrund: Delaktighet i skolans utbildning är något som alla elever har rätt att ta del av. Strävan ska vara att anpassa skillnader i elevernas förutsättning att tillgodogöra sig utbildningen. Elever med funktionsnedsättningar är påvisat mer inskränkta eller begränsade av delaktighet, vilket visar sig i skolans miljö. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva lärarnas erfarenheter av att arbeta med elever som har funktionsnedsättning, i ämnet idrott och hälsa Metod: studiens design var kvalitativ. Sex intervjuer genomfördes med lärare i grundskolan inom skolämnet idrott och hälsa som samtliga hade erfarenhet av arbeta med elever som har funktionsnedsättning. Det insamlade datamaterialet analyserades med stöd och inspiration av en induktiv innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier: ”En tillåtande undervisningsmiljö främjar delaktighet”,” Strategier för en främjad delaktighet”, ”Förstärkt kompetens kan främja elever med funktionsnedsättning till delaktighet”, ”Organisatoriska resurser i arbetet gentemot att främja delaktighet i skolan”. Resultat: Lärarna påvisar hängivelse till att inkludera elever med funktionsnedsättning. De rapporterar samtidigt begränsningar i deras kompetens, kännedom, skolans miljö och verktyg som kan resultera i att elever med funktionsnedsättning frånses behovet av anpassning, eller exkluderas. Konklusion: Lärare inom idrott och hälsa i grundskolan upplever att deras görande och skolan som organisation har ett starkt samband till hur elever med funktionsnedsättning får möjlighet till delaktighet. Studien kan användas i syfte att medvetandegöra att mer stöd i skolan behövs för att samtliga elever ska delta i skolämnet idrott och hälsa.