This dissertation investigates the role commodity exports are playing in making the hegemonic policies of Latin America's new progressive governments viable and the repercussions these are having on economic development. At the core of the analysis there is a study of those mechanisms which are making possible Kirchenerism's policies of industrialization, social redistribution and international autonomy viable, and, how these are reliant on reinforcing the commodity exporting economy in the country. Using Argentina as a case study the dissertation argues that this post-neoliberal progressive project is embedded in an essential paradox. This hinges on the way in which a more progressive post-neoliberal organization of capitalism is entrenched in reinforcing Argentina's subordinated integration into global capitalism as a commodity provider - a process which, in turn, is strengthening the country's dependent integration into the international economy. The Argentine soy complex is taken as a case study to provide an empirical base to the argument and provides a site for testing the main hypothesis of this study. The argument revisits the Latin American tradition of dependency theory. It explores to what extent the post-neoliberal political economy in Argentina, even if progressive, is reliant on commodity exports which are strengthening a situation of dependency that is then obstructing the prospects for long term economic development. Chapter 2 explores how the Latin American tradition of dependency can provide a valuable setting to study the political economy of post-neoliberalism in the region. In chapter 3, I argue that a precise look at the current organization of how capital is realized in Argentina can show that the core of the processes of capital accumulation and social reproduction, embraced by Kirchenerism, represents a post-neoliberal rupture. Chapter 4 shows how the key hegemonic policies for Kirchenerism - of industrialization, social redistribution and international autonomy - are possible because of the recent growth of the commodity exporting economy. Chapter 5, establishes how Kirchenerism is reliant on the good performance of the soy complex in order to sustain these policies and, in chapter 6, there is an illustration of how the new situation of dependency hinders economic development prospects by using the soy complex as a case study. The major contribution this dissertation offers is an increased understanding of the political economy of these new progressive governments. In particular, the analysis shows the essential role that commodity exports have had in sustaining the key policies of these projects and also how the sustainability of a more social democratic organization of capitalism is hindering long term prospects for economic development.

Este estudo aborda o fenômeno do turismo do ponto de vista sociológico, analisando a interação entre os indivíduos que dele participam e o conseqüente intercâmbio sociocultural que dele resulta. O estudo das relações entre os turistas argentinos e os residentes de Porto Belo, em Santa Catarina, durante a temporada de verão, pretende mostrar as transformações, desencadeadas pelas relações que se estabelecem entre turistas e residentes, na vida desses indivíduos e o papel cumprido pelo turismo na aproximação e o entendimento recíproco entre eles.

O Sistema Ventana, localizado no centro-leste da Argentina, é uma província geológica constituída pela associação do cinturão de dobramentos e cavalgamentos Sierra de la Ventana com a bacia de antepaís Claromecó. Esta província constitui importante região no que diz respeito aos conhecimentos acerca dos processos de tectônica e sedimentação ao longo da margem sudoeste do Gondwana. Relações existentes entre a evolução geológica, origem da deformação do cinturão e desenvolvimento da região de antepaís estão intimamente relacionadas às rochas ígneas e metamórficas expostas no Maciço Norte Patagônico. O SV é formado por uma espessa sequência siliciclástica de idade paleozóica, com a ocorrência de horizontes tufáceos próximos ao topo da pilha sedimentar. Da base para o topo, é formado pelos Grupos Curamalal, Ventana e Pillahuincó; sendo o último representante das rochas da Bacia Claromecó. Subordinadamente ocorrem rochas ígneas ácidas do embasamento Neoproterozóico-Cambriano composto principalmente por granitos e riolitos. Os dois primeiros grupos são constituídos essencialmente por meta-quartzo arenitos e quartzitos, com ocorrência restrita de metapelitos e metaconglomerados. O Grupo Pillahuincó finaliza o ciclo sedimentar e apresenta marcantes diferenças composicionais, litológicas e estruturais. É formado por arcóseos e subarcóseos que apresentam litoclastos de meta-quartzo arenitos, quartzitos, rochas carbonáticas e vulcânicas. Tanto o embasamento quanto a pilha sedimentar foram deformados e metamorfisados durante o Permiano, sob condições de baixas temperaturas e pressões, atualmente em torno de 300-400º C e 2.3 kb. A análise petrográfica aliada aos dados de geoquímica das rochas do SV foi utilizada para caracterizar a proveniência e ambiente tectônico das mesmas. Estudos geoquímicos e geocronológicos foram realizados nos tufos, objetivando determinar sua idade deposicional, assinaturas geoquímicas e correlação com os horizontes tufáceos das Bacias do Karoo (sul da África) e Paraná (Brasil). Com base na petrografia e em diagramas discriminantes de ambientes tectônicos que empregam elementos maiores e traço, um ambiente de margem passiva pode ser atribuído aos grupos Curamalal e Ventana. Na porção superior do grupo Pillahuincó é observada transição de rochas derivadas e depositas em ambiente plataformal para rochas com assinaturas petrográficas e geoquímicas características de margens continentais ativas. Os dados geoquímicos e geocronológicos dos tufos indicam que a provável área-fonte do vulcanismo gerador dos mesmos seja a Província Magmática Choiyoi, aflorante no oeste da Argentina/leste do Chile e no Norte Patagônico. Tais dados, correlacionados com horizontes tufáceos de diferentes bacias paleozóicas, suportam a presença de vulcanismo ácido explosivo ao longo da margem sudoeste do Gondwana. / The Ventania Foldbelt and its associate, the Claromecó Foreland Basin, constitute an important region for understanding processes involving tectonics, volcanism and sedimentation within the southwestern margin of Gondwana. The relationship between the geologic evolution and original deformation of the Ventania Foldbelt and Claromecó foredeep are closely tied to metamorphic and igneous rocks exposed in the North Patagonian Massif. This geologic province, which crops out in central-eastern Argentina, consists of a thick sequence of Paleozoic siliciclastic sedimentary pile with subordinate tuffs near the top of the sequence (Curamalal, Ventana and Pillahuincó Groups) and both igneous and metamorphic basement rocks in the Pan de Azúcar Group. The two foremost groups are essentially composed of quartzites with subordinate metapelites and metaconglomerates. The Pillahuincó Group comprises the upper portion of the basin and is compositionally, lithologically and structurally different. This Group consists of arkoses and subarkoses, which unconformably overlay the quartzites and are associated with glacial deposits, in addition to the intercalated horizons of acid tuffs in the upper portion of the sequence. Both the basement and supracrustal rocks were deformed during the Permian under moderate pressure and temperature, approximately 400-300°C and 2.3 kb. Both the petrography and the major, trace and rare-earth element (REE) geochemical data for the metasedimentary and sedimentary rocks in the Ventania Fold Belt-Claromecó Basin were used to constrain the provenance and tectonic settings. Both geochemical and geochronological studies were performed for tuffs in the Pillahuincó Group to determine its depositional age and chemical signatures as well as to correlate it with other volcanogenic horizons in the Karoo and Paraná Basins. A passive margin setting can be inferred for the Curamalal and Ventana Groups based on their major and trace element tectonic discriminant diagrams. A transition between rocks derived from and deposited in the passive margin environment and those with a geochemical signature at least indicative of an active continental margin provenance was observed in the upper portion of the Pillahuincó Group. The geochemical fingerprints and geochronological data of the tuffs found in the Claromecó Basin indicate that the sources of the tuffaceous horizons were the Permian volcanic rocks in the Northern Patagonian Massif. These data indicate explosive volcanic activity along the southern margin of Gondwana, which is now preserved in volcanogenic horizons with similar ages and geochemical patterns.

No description available.

archives@tulane.edu / Esta tesis examina una serie de narrativas de la literatura argentina del siglo XXI agrupadas en torno a la idea de catástrofe como instancia coyuntural y mecanismo textual para pensar la contemporaneidad. A partir de la figura de la catástrofe, el presente trabajo investiga cómo diferentes novelas argentinas problematizan aspectos de sus contextos de producción y articulan lecturas de la sociedad desde sus especificidades estéticas. La hipótesis general de esta investigación es que estas novelas no efectúan una narración alternativa del orden capitalista, sino que dejan ver la forma en que el mismo sistema opera a través de una instrumentalización de la catástrofe, que naturaliza las crisis y administra la realidad. En este sentido, este trabajo atiende especialmente a los procedimientos narrativos de los textos con el objeto de observar cómo los mismos desarrollan modos de percepción que permiten dar cuenta de la textura esquiva de lo contemporáneo. La tesis se divide en tres capítulos y cada capítulo funciona como una indagación singular de la catástrofe en diálogo con una problemática específica y a partir de un determinado tipo de textualidad. El primer capítulo estudia narrativas del fin del mundo en torno a la crisis argentina de 2001 y analiza las novelas El año del desierto (2005) de Pedro Mairal y Promesas naturales (2006) de Oliverio Coelho. El segundo capítulo examina las novelas Desmonte (2015) de Gabriela Massuh y Distancia de rescate (2016) de Samanta Schweblin y se pregunta por las transformaciones del campo argentino en relación con actividades de la agroindustria como son la megaminería a cielo abierto, el monocultivo de soja transgénica y el uso de agroquímicos. Finalmente, el tercer capítulo examina narrativas argentinas de post ciencia-ficción que exploran el lado tecnológico de la catástrofe en el mundo globalizado de los últimos años. Esta “catástrofe suave” se caracteriza por el estallido de internet en todas las esferas de la actividad humana y la progresiva mercantilización de cada momento a través del procesamiento digital de datos. Las dos novelas analizadas en este capítulo son Cataratas (2015) de Hernán Vanoli y Kentukis (2018) de Samanta Schweblin. / 1 / Jose Fernando Salva

<p>Praktik som en del av min utbildning var inte enbart ett försök att tillämpa min kunskap på arbetsmarknaden utan även en försvarsstrategi. För mig har praktiken verkat underlättande då utvecklingen ifrån skolbänken till arbetslivet naturliggjordes. Arbetssökandeprocessen grinar inte längre elakt emot mig ifrån en närbelägen framtida plats, utan jag kan nu se relationen emellan självpresentation och utbildning klarare. Därmed kommer jag att kunna använda mina studier som ett individuellt kapital.</p><p>Mitt val av praktikplats var biståndsorganisationen Hoppets Stjärna, Fundacion Evangelica El Buen Pastor (förkortat FEEBP, vilket är namnet på Hoppets Stjärnas argentinska avdelning på svenska översatt ”Den goda herden”). Organisationsavdelningen är geografiskt</p><p>belägen i staden Presidencia Roque Saenz Peña, provinsen Chaco, norra Argentina. Här bedrivs socialt biståndsarbete med minoritetsbefolkningen i området. Organisationen representerar och lyder under Star of Hope International (SOHI, Internationella Hoppets </p><p>Stjärna) samt Tentmission (Tältmissionen) vilka i sin tur utför sina projekt i samarbete med SMR samt Sida.</p><p>Mitt syfte och min målsättning med praktiken kan sammanfattas i två huvudområden. Då mitt val av språkinriktning inom Europaprogrammet är spanska var min ambition och förväntning att genom daglig praktik av språket driva min språkkunskap till en obehindrad förståelse.</p><p>Genom en sådan förståelsenivå kan jag i framtiden arbeta och söka arbete som bygger på att dessa språkkunskaper innehas. Den andra delen av målsättningen rör utbildningens ämnesinriktning på etnologin eller kulturella studier. Genom att biståndsarbeta med en minoritetsbefolkning på en internationell arena kom jag både i kontakt med den argentinska majoritetskulturen såsom den argentinska minoritetskulturen men även med min egna svenska kultur. Därmed tillgavs jag möjligheten att praktisera och förstå hur min utbildning kan användas ute i det verkliga livet eller ute i arbetslivet. Jag kan nu i efterhand utan att överdriva konstatera att jag lyckat med bägge mina målsättningar.</p><p>Rent utvecklingsmässigt innebar min praktiktjänstgöring även en enorm personlig resa. Att bo och leva i ett land som Sverige där så gott som samtliga åtminstone har det ganska bra för att sedan förflytta sig till ett land där vardagsnormen hamnar på lättare lidande innebar en enorm press. Jag fann det att vissa av dem som jobbat längre med biståndsarbetet stundvis verkade något känslomässigt avstängda men det kan lika väl ha varit jag som reagerade oerhört starkt på att kunna bidra med så lite. Enbart situationen att bege mig ifrån ett land i väst för att biståndsarbeta i tredje världen var att brottas med min moraliska ståndpunkt och medvetenhet kring postkolonialistiskt strukturerande. Jag minns när jag översatte mitt första fadderbrev där en extra slant skickats med tillsammans med orden ”köp dig själv och din familj någonting fint” att jag tänkte för mig själv: "är biståndspolitiken skapad för att få dem att må bättre eller är det bara vi som lättar vårat dåliga samvete för när slutade vi egentligen att kolonisera Latinamerika". Detta är någonting som jag tänker mig behandla, utveckla och analyser i en framtida uppsats. Ironiskt nog visade sig att jag själv tacklade min bearbetning av mina känslor på ett liknande sätt. Under första månaden då jag köpte något för att äta delade jag alltid med mig till första bästa hungriga individ som jag kunde hitta. Jag visste dock att detta snarare var ett sätt för mig att må lite bättre än att det skapade någon större samhällsförändring. Första månaden bjöd som sagt på många sömnlösa nätter men med tiden kom jag att finna att något så enkelt som ett leende blev den avgörande faktorn. För att istället för att fokusera mig på matutdelningar, tacksamhetsskuld och dåligt samvete mindes jag att ett leende kostar ju faktiskt ingenting vare sig i Sverige eller i Argentina. Att le, lyssna och förstå var det som jag kände att jag kunde bidra som mest med vilket i sin tur kan föda hopp och kamp. Precis som organisationens ledmotiv lyder "hope makes a difference".</p>

Thesis (Ph. D.)--University of California, San Diego, 1983. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 134-138).

Thesis (Ph. D.)--University of California, San Diego, 1983. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 134-138).

Thesis (Ph.D.)--Wageningen Universiteit, 2006. / Thesis propositions inserted. Includes bibliographical references (p. [247]-261).

Praktik som en del av min utbildning var inte enbart ett försök att tillämpa min kunskap på arbetsmarknaden utan även en försvarsstrategi. För mig har praktiken verkat underlättande då utvecklingen ifrån skolbänken till arbetslivet naturliggjordes. Arbetssökandeprocessen grinar inte längre elakt emot mig ifrån en närbelägen framtida plats, utan jag kan nu se relationen emellan självpresentation och utbildning klarare. Därmed kommer jag att kunna använda mina studier som ett individuellt kapital. Mitt val av praktikplats var biståndsorganisationen Hoppets Stjärna, Fundacion Evangelica El Buen Pastor (förkortat FEEBP, vilket är namnet på Hoppets Stjärnas argentinska avdelning på svenska översatt ”Den goda herden”). Organisationsavdelningen är geografiskt belägen i staden Presidencia Roque Saenz Peña, provinsen Chaco, norra Argentina. Här bedrivs socialt biståndsarbete med minoritetsbefolkningen i området. Organisationen representerar och lyder under Star of Hope International (SOHI, Internationella Hoppets Stjärna) samt Tentmission (Tältmissionen) vilka i sin tur utför sina projekt i samarbete med SMR samt Sida. Mitt syfte och min målsättning med praktiken kan sammanfattas i två huvudområden. Då mitt val av språkinriktning inom Europaprogrammet är spanska var min ambition och förväntning att genom daglig praktik av språket driva min språkkunskap till en obehindrad förståelse. Genom en sådan förståelsenivå kan jag i framtiden arbeta och söka arbete som bygger på att dessa språkkunskaper innehas. Den andra delen av målsättningen rör utbildningens ämnesinriktning på etnologin eller kulturella studier. Genom att biståndsarbeta med en minoritetsbefolkning på en internationell arena kom jag både i kontakt med den argentinska majoritetskulturen såsom den argentinska minoritetskulturen men även med min egna svenska kultur. Därmed tillgavs jag möjligheten att praktisera och förstå hur min utbildning kan användas ute i det verkliga livet eller ute i arbetslivet. Jag kan nu i efterhand utan att överdriva konstatera att jag lyckat med bägge mina målsättningar. Rent utvecklingsmässigt innebar min praktiktjänstgöring även en enorm personlig resa. Att bo och leva i ett land som Sverige där så gott som samtliga åtminstone har det ganska bra för att sedan förflytta sig till ett land där vardagsnormen hamnar på lättare lidande innebar en enorm press. Jag fann det att vissa av dem som jobbat längre med biståndsarbetet stundvis verkade något känslomässigt avstängda men det kan lika väl ha varit jag som reagerade oerhört starkt på att kunna bidra med så lite. Enbart situationen att bege mig ifrån ett land i väst för att biståndsarbeta i tredje världen var att brottas med min moraliska ståndpunkt och medvetenhet kring postkolonialistiskt strukturerande. Jag minns när jag översatte mitt första fadderbrev där en extra slant skickats med tillsammans med orden ”köp dig själv och din familj någonting fint” att jag tänkte för mig själv: "är biståndspolitiken skapad för att få dem att må bättre eller är det bara vi som lättar vårat dåliga samvete för när slutade vi egentligen att kolonisera Latinamerika". Detta är någonting som jag tänker mig behandla, utveckla och analyser i en framtida uppsats. Ironiskt nog visade sig att jag själv tacklade min bearbetning av mina känslor på ett liknande sätt. Under första månaden då jag köpte något för att äta delade jag alltid med mig till första bästa hungriga individ som jag kunde hitta. Jag visste dock att detta snarare var ett sätt för mig att må lite bättre än att det skapade någon större samhällsförändring. Första månaden bjöd som sagt på många sömnlösa nätter men med tiden kom jag att finna att något så enkelt som ett leende blev den avgörande faktorn. För att istället för att fokusera mig på matutdelningar, tacksamhetsskuld och dåligt samvete mindes jag att ett leende kostar ju faktiskt ingenting vare sig i Sverige eller i Argentina. Att le, lyssna och förstå var det som jag kände att jag kunde bidra som mest med vilket i sin tur kan föda hopp och kamp. Precis som organisationens ledmotiv lyder "hope makes a difference".