I den här uppsatsen i ämnet bildpedagogik förenas konst, natur och frågan om hållbar utveckling. Uppsatsens utgångspunkt är att miljöfrågor är aktuella i vår tid. Barn som växer upp idag lever främst i urbana miljöer med liten naturkontakt. I uppsatsen beskrivs att naturkontakten tycks kunna ha betydelse för miljöengagemang. Genom intervjuer med forskare, konstnärer och lärare undersöks frågan om konstbaserat lärande tillsammans med fördjupad naturkontakt kan lyfta miljöfrågor. Intervjusvaren visar varierande exempel på hur detta kan se ut. Exempelvis beskrivs hur man kan fördjupa sitt seende genom konstnärligt arbete i naturen och bli mer sensitiv för den. Resultatet av intervjuerna tolkas mot en litteraturbakgrund som bla beskriver utomhuspedagogik, naturkontaktens idéhistoria samt nutida konstinriktningar som ryms inom begreppet ”Environmental art”. Där lyfts miljöfrågor fram och skapandet är platsrelaterat och utgår från naturmaterial. Några av de intervjuade framhåller också möjligheten att bearbeta känslor och hantera paradoxer kring miljöfrågor med hjälp av konstnärligt skapande.

Denna studie har syftat till att utveckla en förståelse för hur estetiska lärprocesser kan påverka elevers upplevelse av och förhållande till frågor som berör den ekologiska krisen, där en klass gymnasieelever har fått genomföra individuella konstnärliga projekt utifrån en egen vald ingång till det övergripande temat “miljöfrågor”. De har utfört gestaltningar i olika material, bland annat genom skulptur i lera, sömnad med återvunna kläder och målning med akrylfärg, och de färdiga verken har sedan visats upp dels på gymnasieskolan men även på Konstfacks Vårutställning 2022. Studien har intresserat sig för vad som kan ske i “mötet” mellan miljöfrågor och bildämnet, och hur de specifika egenskaper som bildundervisning har att erbjuda kan bidra till en fördjupad relation till någon aspekt av den ekologiska krisen. Dessa specifika egenskaper beskrivs med hjälp av begrepp hämtade från Gert Biesta, som menar på att bildundervisningen erbjuder tre olika “kanaler” för att vara i dialog med världen: nämligen huvudets, hjärtats och handens arbete. Dessa begrepp används för att beskriva hur eleverna, såväl kroppsligt som sinnligt, hamnar i ett kännande för världen och en vilja att befinna sig i den som (vuxet) subjekt. Deras känslor gentemot Jorden beskrivs även utifrån begreppet Earth emotions, som myntats av Glenn Albrecht. För att få syn på elevernas upplevelser har data samlats in i form av ljudinspelade intervjuer, som sedan transkriberats, samt fältanteckningar. Frågeställningarna som har undersökts är: Vad framträder i de deltagande elevernas utsagor om deras upplevelser av att bearbeta sina tankar och känslor kring den ekologiska krisen genom estetiska lärprocesser inom bildämnet? och Hur uppger de att bearbetningen bidrar till deras förståelse för och upplevelse av de miljöproblem vi står inför? Den tematiska analysen som genomfördes på det insamlade materialet visade bland annat på hur de estetiska lärprocesserna erbjöd möjligheter att knyta an till Earth emotions och miljöproblem som annars var svåra att relatera till eller att orka tänka på, och hur elevernas ökade engagemang för sina valda områden ledde till att de ville skapa förändring, dels av sin egen livsstil men också påverka andra. Resultaten visar på vilken roll bildpedagogik kan ha i förhållande till miljöfrågor, med fokus på hur det kan erbjuda eleverna en kontext för att bearbeta sina personliga känslor och tankar kring miljön och sin plats i världen.