No description available.

Syftet med denna undersökning har varit att se vad förvaltningsrätten grundar sina avslag gällande avslutad LVU vård på när det avser bristande omsorg. Intresset uppkom genom den samhälleliga diskussionen kring LVU där jag uppfattat att det finns två läger – Säkrare kontroller vid en hemflytt, och att barn blir placerade enligt LVU på allt för lättvindiga grunder. Anledningen till att det blev just den bristande omsorgsförmågan som ska ligga till grund för placeringen, var att bristande omsorg kan ha olika kännetecken och därför även vara mer diffust att utreda.   För att ta reda på hur rätten resonerar har jag gjort en tematisk analys av förvaltningsrättsdomar som mitt empiriska material. Efter att jag kodat mitt material blev det snabbt tydligt att det fanns främst två orsaker till att rätten avslog vårdnadshavarnas önskan om avslutad vård. Det ena var att de förhållanden som föranlett vården inte hade förändrats, det andra var att föräldrarna saknade insikt.  I min analys valde jag att använda mig av anknytningsteorin samt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån dessa teoretiska ramar kunde jag se att anknytning till barnet var något rätten fäste stor vikt vid. Vidare kunde jag identifiera att rätten resonerade olika och la tonvikten på olika aspekter beroende på om det var en mamma, pappa eller båda som ville att vården skulle avslutas.  Den här undersökningen är relevant för socialt arbete då det kan bidra till en ökad förståelse för vad rätten lägger vikt på vid en bedömning av om vård är nödvändig eller inte. Detta skulle kunna underlätta för socialtjänsten att upprätta en handlingsplan till vårdnadshavarna, för att på ett effektivt sätt hjälpa dem att få hem sina barn igen.  Trots att de nordiska länderna till stor del har ett liknande tillvägagångssätt när det kommer till barnavårdsutredningar, finns även en del skillnader som skulle kunna ha stor betydelse för individen. Detta har fått mig att reflektera kring huruvida Sveriges system är det mest rättssäkra eller inte. / The purpose of this research has been to see on what the administrative court bases its refusals regarding the terminated out-of-home placements when kids have been maltreated by their guardian or guardians. The interest was triggered by the wider societal discussion about out-of-home placements, from which I was able to identify two predominant groups. One group believed a more thorough investigation was required prior to end placements, and the other believed that social service placed children in out-of-home care on too easy grounds. The reason I decided to focus my study on children that has been maltreated by their guardians is that it could include a verity of characteristics and could therefore be difficult to investigate.  To find out how the court reasons, I have done a thematic study with administrative court judgments as my empirical material. After I´d coded the material, it quickly became obvious that there were mainly two reasons why the court rejected the guardians' wish for terminated care. The first was that the conditions had not changed enough and the other reason was that the parents were lacking insight.  In my analysis, I chose to use the attachment theory and a social constructionist perspective. Based on these theoretical frameworks, I could see that connection to the child was something the court put great importance in. Furthermore, I could identify that the court reasoned differently on some aspects depending on whether it was the mother, father or both who wanted the care to be terminated. This study is relevant for social work since it can contribute to an increased understanding of what the court finds important in assessing whether care is necessary or not. This could make it easier for the social services to come up with an action plan for the guardians, in order to effectively help them get their children home again. Despite the fact that the Nordic countries largely have a similar approach when it comes to child care investigations, there are also some differences that could be of great importance to the individual. This has made me reflect on whether or not Sweden's system is the most legally secure. And if there are aspects we could learn and maybe take after from our neighbours.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor och allt fler överlever sin bröstcancerbehandling tack vare välutvecklade behandlingsstrategier som kirurgi, strål- och läkemedelsbehandling. Kvinnorna går från att vara i beroendeställning till sjukvården till att åter bli självständiga efter en omtumlande period av behandling. Dessa omställningar kan medföra nya erfarenheter för kvinnorna som i sin tur kan komma att påverka deras livsvärld och den vardag de sedan återgår till. Sjuksköterskan har i denna process ett lika stort ansvar att främja hälsa och lindra lidande såväl under som efter behandlingsperioden. För att kunna göra detta behöver sjuksköterskan se kvinnorna och dess livsvärld som levda kroppar. Detta för att förstå vilka långsiktiga utmaningar kvinnorna kan komma att möta efter att ha avslutat sin behandlingsresa och för att fortsätta kunna stödja de till en långsiktig och hållbar hälsa. Därav är syftet för denna allmänna litteraturöversikt att belysa kvinnors upplevelse av livsvärlden efter avslutad bröstcancerbehandling. För att kunna besvara syftet har 10 artiklar med kvalitativ ansats valts ut efter kvalitetsgranskning och analys. Sökningar har gjorts i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet presenteras under tre huvudteman: “Upplevelser av den levda kroppen”, “Emotionella och sociala aspekter” och “Personlig utveckling”. Majoriteten av kvinnorna upplevde en förändring av den fysiska kroppen och de flesta uttryckte att den största utmaningen var den emotionella påfrestningen och att fortsätta livet efteråt. Det beskrivs av många kvinnor att det finns en oro kring framtiden. Däremot beskriver många kvinnor att de känt en personlig utveckling och en stor tacksamhet till att få möjligheten att fortsätta leva. / Breast cancer is the most common form of cancer that affects women, and more and more are surviving their breast cancer treatment thanks to well-developed treatment strategies such as surgery, radiation and drug therapy. The women transition from a position of dependency on healthcare to regaining independence after a shattering period of treatment. These changes can lead to new experiences for the women, which in turn can affect their world of life and the everyday life they then return to. In this process, the nurse has an equal responsibility to promote health and alleviate suffering both during and after the treatment period. To be able to do this, the nurse needs to see the women and their life world as living bodies. This is to understand what long-term challenges the women may face after completing their treatment journey and to continue to be able to support them to long-term and sustainable health. Hence, the purpose of this general literature review is to shed light on women's experience of the life world after completion of breast cancer treatment. In order to answer the purpose, 10 articles with a qualitative approach have been selected after quality review and analysis. Searches have been made in the databases CINAHL and PubMed. The results are presented under three main themes: "Experiences of the lived body", "Emotional and social aspects" and "Personal development". The majority of women experienced a change in the physical body and most expressed that the biggest challenge was the emotional strain and moving on with life afterwards. It is described by many women that there is a concern about the future. On the other hand, many women describe that they felt a personal development and great gratitude for having the opportunity to continue living.

Uppsatsens syfte är att genom familjehemsföräldrars berättelser få en ökad kunskap och fördjupad förståelse för hur eftervården tillämpas i praktiken gällande ungdomar i åldern 18 - 23 år som varit placerade i familjehem. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ forskningsansats använts och det empiriska materialet har framtagits genom kvalitativa intervjuer. Inom studien genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med totalt åtta familjehemsföräldrar. Under intervjuerna var temaområden vägledande: familjehemsföräldrars bild av dagens "stöd och hjälp efter avslutad  placering”/ eftervård, familjehemsföräldrars upplevelse av ungdomarnas behov av eftervård, samt familjehemsföräldrars syn på sin funktion i eftervården. Utifrån Meads symboliska interaktionism samt Bowlbys anknytingsteori analyserades det empiriska materialet. Resultatet visar att familjehemsföräldrarna ser behovet av ett långvarigt stöd för denna målgrupp, men anser att det som idag finns inte kan kallas eftervård. Vår slutsats är att det finns stora brister i eftervården för ungdomar som har varit placerade i familjehem, samt att insatser som finns inte är funktionellt utformade för denna målgrupp. För att detta ska kunna förändras krävs att ungdomarnas och familjehemsföräldrarnas behov i eftervården blir synliga. Familjehemsföräldrars uppdrag i eftervården behöver även utvecklas och förstärkas. / The purpose of the essay is to gain an increased knowledge and in-depth understanding of the use of aftercare in the practice of adolescents aged 18 - 23, who have been placed in a family home, through foster parents stories. To achieve the aim of the study, a qualitative research approach has been used and the empirical material has been developed through qualitative interviews. The study was conducted by six semistructured interviews of eight foster parents in total. During the interviews, thematic areas were indicative: foster parents view of “support and help after leaving care” a.k.a. aftercare, foster parents perception of adolescent need for aftercare and the foster parents view of their function in the aftercare. The empirin was analyzed based on concepts within Mead´s symbolic interactionism and Bowly´s theory of attachment. The result shows that foster parents see the need for a long term support for this target group, but believes that the existing support after leaving care cannot be called aftercare. Our conclusion is that there are major shortcomings in the aftercare of adolescents who have been placed in foster families, and that efforts that are available are not functionally designed for this target group. In order for this to change, it is necessary that the adolescents and foster parents needs of the aftercare are highlighted. The foster parents assignments in the aftercare need also to be developed and strengthened.