This study explores the relationship between wing size, coloration, and reproductivesuccess in Drosophila melanogaster, fruit flies. Sexual selection, a key aspect ofevolutionary biology, often involves visual signaling as a means of displaying geneticinformation. The study aims to identify the morphological traits targeted by sexualselection, specifically examining the hypotheses that both wing size and coloration(thin-film interference patterns) influences reproductive success, and that these traitsare correlated. Data was collected from standardized images of 229 fruit flies thatwere used in a competitive mating assay, and the analysis included color analyses inFiji (ImageJ) to obtain red, green, and blue (RGB) values, as well as sizemeasurements in both vertical and horizontal size dimensions for one wing from eachfly. Statistical analyses, including correlation analysis and multiple regression inSPSS, were conducted to examine the relationships between morphological aspects,color, and mating success in the competitive mating assay. Results indicate asignificant relationship between horizontal wing length and male reproductivefitness, suggesting that larger wings may confer advantages in mate choice andreproductive success for males. Phenotypic selection analysis indicated thathorizontal wing length is under significant directional selection independent of wingcoloration, which was not subject to significant selection. The correlation analysisrevealed a weak but significant correlation between wing size and average coloration.Sexual dimorphism in wing dimensions was observed, with females exhibiting largerwings than males. The study suggests that coloration may be influenced by wing size,raising questions about the causal relationship between wing size, coloration, andreproductive success. Importantly, this study suggests that wing size may be a moreimportant target of selection than wing color, suggesting that past findings of sexualselection on color without consideration of wing size or shape may be premature. / Den här studien undersöker förhållandet mellan vingstorlek, färg och reproduktivframgång hos Drosophila melanogaster, bananflugor. Sexuell selektion, en viktigaspekt inom evolutionsbiologi, involverar ofta visuell signalering som ett sätt att visaupp genetisk information. Studien syftar till att identifiera de morfologiskaegenskaper som är mål för sexuell selektion, och framför allt granska hypotesen attbåde vingstolek, färg (“thin-film interference patterns” som uppstår när ljus faller påen tunn film och ger färgglada reflektioner) influerar reproduktiv framgång, och attdessa egenskaper korrelerar med varandra. Data samlades in från standardiseradebilder av 229 bananflugor som använts i ett konkurrensbaserat parningsexperiment,och min analys bestod av färganalys i Fiji (ImageJ) för att få röda, gröna och blå (RGB) värden, såväl som storleksanalys av både vertikal och horisontell längd hosvarje fluga. Statistisk analys, däribland korrelationsanalys och multipelregressionsanalys i SPSS, utfördes för att granska relationen mellan morfologiskaegenskaper, färg och den reproduktiva framgången i parningsexperimentet.Resultaten indikerar att det finns ett signifikant förhållande mellan horisontellvingstorlek och hanarnas reproduktiva framgång, vilket tyder på att större vingar kan medföra fördelar vid partnerval och reproduktiv framgång för dem. Fenotypisktselektionsanalys pekade mot att horisontell vingstorlek är under ett signifikant riktatselektionstryck oberoende av färgen på dem, som i sig inte var föremål för någotsignifikant selektionstryck. Korrelationsanalys visade en svag men signifikantkorrelation mellan vingstorlek och genomsnittlig färgning. Sexuell dimorphismobserverades i vingstorlek, där honorna visade sig ha större vingar än hanarna.Studien föreslår att färgen på vingarna är beroende av vingstorleken, vilket väckerfrågor kring de kausala sambanden mellan vingstorlek, färg och reproduktivframgång. Framför allt föreslår denna studie att vingstorlek att vingstorleken kanvara kan ett vara betydligt större mål för sexuell selektion än vad färgen är, vilket i sintur antyder att de tidigare resultaten som pekat mot att sexuell selektion agerar påvingarnas färg har konstaterats i ett för tidigt skede, då vingstoleken inte varit en aspekt man har haft med sig i beräkningarna.

Anisogami och sexuella konflikter kan vara grunden till flera fall av könslig dimorfism. Intralokus sexuell konflikt uppstår när alleler vid ett genetiskt lokus har en antagonistisk effekt på fitness hos hanar och honor. Helgenomstudier har pekat ut flera sexuellt antagonistiska kandidatgener hos Drosophila melanogaster. En av dem, CG15170, har återskapats med hjälp av genediteringstekniken CRISPR/Cas9. Den här genen är intressant då populationer med en viss allel, A1, inte förlorar balanser kromosomen, förmodligen på grund av negativ fitnesspåverkan från den återskapade allelen A1. I den här studien undersöktes om fertiliteten hos honor och ägg-till-vuxen överlevnaden är negativt påverkad. Detta gjordes genom att antalet lagda ägg och proportionen av lagda ägg som utvecklades till vuxna individer hos honor av D. melanogaster homozygota för A1 eller A2 alleler mättes. Resultatet från de statistiska tester som utfördes visade ingen signifikant skillnad mellan honor med A1 och A2 alleler varken för antalet lagda ägg eller proportionen av ägg som utvecklades till vuxna. Däremot upptäcktes en signifikant skillnad mellan de två allelerna i antalet vuxna honor som överlevde parningen i den första delen av försöket. Denna studie kan inte påvisa att fekunditeten hos honorna och den tidiga överlevnadsgraden hos deras avkommor skulle vara olika för honor med A1 respektive A2 alleler. Det bör i stället vara någon annan del av livscykeln som påverkas av att A1 inte förlorar balanser kromosomen men vilken kan ej fastställas utifrån den här studien. / Anisogamy and sexual conflict may be the basis of several cases of sexual dimorphism. Intralocus sexual conflict occurs when alleles at a genetic locus have an antagonistic effect on the fitness of males and females. Genome wide association studies have pointed out several candidate genes for sexual antagonism in Drosophila melanogaster. One of them, CG15170, has been recreated with the gene editing technique CRISPR/Cas9. This gene is interesting because populations with one particular allele, A1, do not lose the balancer chromosome, probably because of negative effects off the allele on fitness. In this study, the fertility and egg-to-adult survival of eggs laid by females was investigated to see if these traits were adversely affected by the recreated allele A1.  This was done by measuring the number of eggs laid by females of D. melanogaster, homozygous for A1 or A2 alleles, and also by measuring the proportion of eggs that developed to adults. The results of the statistical tests that were performed showed no significant difference between females with A1 and A2 alleles, not for the number of eggs laid nor the proportion of eggs that developed into adults. However, a significant difference was detected between the two alleles in the number of adult females that survived the first courtship and mating part of the experiment. Probably some other part of the life cycle is affected by A1 not losing the balancer chromosome, but which cannot be determined by this study.

Bananflugan (Drosophila melanogaster) är vanlig i den genetiska forskningen då deras genom är känt sedan länge, vi vet även att det finns stora könskonflikter som driver på utvecklingen av skillnader mellan könen. Det finns goda bevis för att sexuella antagonistiska gener spelar en stor roll i utvecklingen av könsskillnader hos många olika organismer. Jag har tittat på om det finns en längdskillnad mellan hanar av A1 och A2 hos CG3598 då det tidigare har bekräftats att det finns en skillnad i fitness mellan dessa. Jag har även undersökt om det finns en skillnad i fitness mellan honor av samma grupper vilket inte är bevisat. För att se om det fanns en längdskillnad mellan hanar av A1 och A2 har deras thoraxlängd mäts med ett okulärmikroskop. Honornas fitness testades genom att de antingen konkurrerade inom sin genotyp eller med honor av en annan genotyp, därefter räknades avkommorna och grupperna jämfördes. Resultatet tyder på att det inte fanns någon signifikant längdskillnad mellan hanar av A1 och A2 men de var i genomsnitt 85,3% så stora som honorna. För honorna fanns det ingen skillnad i fitness mellan A1 och A2, oberoende av om de konkurrerat inom genotypen eller med en annan. När larverna konkurrerade inom genotypen fick A1 och A2 fler avkommor per hona än om larverna konkurrerade med en annan genotyp. Slutsatserna blir att vi fortfarande inte vet varför A2 hanar får fler avkommor än A1 men vi vet att honor av A1 och A2 inte verkar ha några skillnader i fitness. Det behövs mer forskning inom området och det är viktigt att man väljer rätt konkurrenter när man testar fitness. / Drosophila melanogaster is common in genetic research as their genome has been known for a long time, we also know that there are major gender conflicts that drive the development of differences between the sexes. There is good evidence that sexually antagonistic genes play a major role in the development of sex differences in many different organisms. I have studied if there is a length difference between males of A1 and A2 in CG3598 as it has previously been confirmed that there is a fitness difference between these. I have also investigate whether there is a fitness difference between females of the same groups, which has not been proven. To see if there was a length difference between males of A1 and A2, their thorax length was measured with an ocular microscope. The females fitness was tested by either competing within their genotype or with females of another genotype, then the offspring was counted and the groups compared. The results indicated no significant difference in length between males of A1 and A2 but they were on average 85.3% as large as the females. For the females, there was no difference in fitness between A1 and A2, regardless of whether they competed within the genotype or with another. When the larvae competed within the genotype, A1 and A2 produced more offspring per female than if the larvae competed with another genotype. The conclusions are that we still don’t know why A2 males produce more offspring than A1 but we do know that females of A1 and A2 do not appear to have any differences in fitness. More research is needed in the field and it is important to choose the right competitors when testing fitness.

Sexual conflict is a term that describes the situation where traits can experience opposing selection pressures in the two sexes. Theory suggests this conflict exists in all organisms with separate sexes, and specific chromosome clusters which are possibly sexually antagonistic have been identified in the species Drosophila melanogaster. One of all identified genes is CG3598, which have proved yielding higher fitness for males carrying allele A2 on this gene compared to A1. In this study, factors which contribute to the difference in fitness between these two alleles, with regards to sperm competition and mating success were observed. A double mating design was used, in which males and females were placed in test tubes together in order to examine the number of copulations and the defensive (P1) and offensive (P2) ability of sperm. The relative fitness of males carrying A1 did not differ from males carrying A2, which rejects previous studies, however, A2 had a higher defensive capability compared to A1. On the other hand, A1 instead had better offensive capability and higher amount of rematings. This indicates that the defensive capability of A2 is very strong and opposes the offensive capability of A1, but also the increased rate of rematings in A1. To get a more precise understanding of the fitness relation between A1 and A2 on the gene CG3598, further experiments would need to be performed on the subject. / Sexuell konflikt är ett begrepp som beskriver förhållandet där egenskaper upplever olika selektionstryck beroende på kön. Teorier finns om att den här konflikten existerar i alla organismer med olika kön, och i arten Drosophila melanogaster har det identifierats specifika kromosomkluster som har möjlighet att bidra till sexuell konflikt. En utav alla identifierade gener är CG3598 som har påvisats ge en högre fitness för hanar bärande allel A2 på denna gen jämfört med allel A1. I den här studien undersöks bakomliggande faktorer till skillnaden i fitness mellan dessa två alleler, med avseende på spermiekonkurrens och parningsframgång. Genom en dubbel parningsdesign, där hanar och honor placerades tillsammans i rör undersöktes den defensiva spermieförmågan (P1), den offensiva förmågan (P2) och antal parningar. Den relativa fitnessen hos hanar med A1 skiljde sig inte från A2, vilket motsäger tidigare studier. Däremot var den defensiva förmågan högre för A2 och A1 hade istället högre offensiv förmåga samt en högre andel omparningar. Detta indikerar att A2 har en stark defensiv förmåga som motsätter den offensiva förmågan i A1 men också möjligheten till fler omparningar. För att få en mer precis uppfattning skulle ytterligare experiment behöva utföras då det i denna studie var en väldigt låg andel hanar som parade sig jämfört med vad som förväntas.

Alzheimer's disease (AD) was first described more than 100 years ago and is today the most common cause of dementia. It is one of the progressive neurodegenerative diseases that affect 47 million people around the world between the ages of 60 and 90. One of the contributing factors to AD is extracellular amyloid – β (Aβ) plaques that form as a result of protein aggregation. These Aβ proteins are neurotoxic, leading to degeneration of brain neurons and loss of cognitive abilities. Because AD largely affects society, researchers are constantly working to find a cure, which currently does not exist. The purpose of this study was to use Drosophila melanogaster as a living organism model for the expression of two types of Aβ proteins related to AD, Arctic (Glu22Gly) and TandemAβ, and to study the survival of these AD flies when Bovine serum albumin (BSA) was added to the fly food. The hypothesis was that BSA would be effective in slowing down and/or preventing formation of toxic Aβ-aggregates. The focus was therefore to investigate whether the AD flies would live longer if they were allowed to eat Bovine serum albumin and whether the soluble/insoluble Aβ levels in these flies would decrease in comparison to the control AD flies that were not allowed to eat BSA. The effect of BSA on toxicity was evaluated using survival assay on male flies and the levels of soluble/insoluble Aβ were evaluated using Meso Scale Discovery (MSD) on female flies. In both experiments, the following six groups of flies were examined: myow1118 ± BSA; myoArctic ± BSA; myoTandemAβ ± BSA. Conclusions from the studies are that the survival of AD flies could not be extended by adding 0.61 mM BSA to the food, rather the data showed a weak but significant toxic effect in the presence of BSA in the AD flies. However, MSD data showed a reduction of insoluble Aβ aggregates and an equilibrium shift from insoluble Aβ aggregates to soluble Aβ aggregates in the presence of BSA in the AD flies. Equilibrium shifts were particularly detectable in Myo-TandemAβ flies fed with BSA. In Myo-Arctic flies fed with BSA only reduction of insoluble Aβ could be detected. This shows that it is not the amount of Aβ aggregates that is decisive for toxicity, but rather the presence of specific aggregates that have toxic properties. If BSA shows good results in further studies, it could be used in the future to improve AD symptoms in patients.