Syftet med denna studie är att redogöra hur pedagoger i förskolan tänker runt ämnena naturvetenskap och teknik. Frågorna som undersöks är Vad anser pedagoger i förskolan att naturvetenskap och teknik är och hur kommer naturvetenskap och teknik till uttryck i förskolan. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer bland nio pedagoger på fe olika förskolor i tre olika kommuner. Resultaten av studien visar att pedagogerna har olika syn på vad naturvetenskap och teknik är. Beroende på pedagogernas bakgrund och utbildning varierade svaren på vad ämnena innebär. Resultaten visar också på att arbetet med naturvetenskap och teknik i förskolorna är undermåliga. Miljöerna är inte utvecklade på det sätt pedagogerna skulle vilja och de har svårt att veta hur de ska arbeta med ämnena.

Ett övergripande syfte med denna studie är att undersöka hur pedagoger tolkar inkludering. Mer specifikt syfte är att undersöka hur de arbetar enligt deras uppfattningar, för att inkludera barn som är i behov av särskilt stöd och vilka kommunikationsverktyg de säger sig använda i sitt arbete att inkludera. Som insamlingsmetod användes kvalitativa intervjuer och förhållningssättet i studien var inspirerat av en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna tolkar inkludering som att verksamheten ska anpassas utifrån barns behov och förutsättningar. Pedagogerna menar att alla barn ska få stöd oavsett om de har en formell diagnos eller inte. Betydelsen av samhörighet med barngruppen lyfts fram i tal om inkludering, samt pedagogens uppgift att ta vara på olikheterna i barngruppen. Samtidigt framför pedagogerna att inkludering är ett ideal som är svårt att uppnå utifrån hur verksamheten är organiserad, vilket beror på resurser. Pedagogerna beskriver olika arbetsstrategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd och för att tillgodose de individuella behoven hos varje barn: de delar barngruppen i mindre grupper, gör anpassningar i den fysiska miljön och tillsätter extra personal, när det är möjligt. De intervjuade pedagogerna använder bilder som ett bildschema och teckenkommunikation TAKK för att stärka kommunikationen i barngruppen, som de menar skapar förutsättningar för inkludering. Samarbete i arbetslaget, reflektion och utvärdering, samt pedagogens förhållningssätt kring arbete med inkludering är också viktiga aspekter enligt pedagogerna. Resultatet visar att utformning av den fysiska miljön i inkluderande syfte, samt vilka faktorer som påverkar resursfördelning i förskola är relevanta frågor för vidare undersökning.

Syftet med studien är att få en bredare kompetens om hur små barn lär matematik i samspel med andra. De frågeställningar som arbetet har är följande: Vilka matematiskakunskaper använder små barn i samspel med andra? Vilken betydelse har omgivningen på barns matematikinlärning? Jag använde videoobservation som mätningsinstrument för att få svar på frågeställningarna. Empirin samlade jag in på en förskola där barnen var i åldrarna ett till tre år. Fokus riktades på de minsta barnen i åldrarna ett till två år.   Resultatet visar att barnen lär sig matematik när de får möjlighet att samspela med andra via leken. Samspelet sker mellan barn - barn och mellan barn – pedagog. Matematiken som barnen använder i samspel med andra är mätning, rumsuppfattning, antal, sortering och klassificering, geometri och mönster. Via videoobservationerna syntes det att barnen är måna om att dela med sig av sina kunskaper till sina medmänniskor.   Omgivningen visar sig ha betydelse på vilken sorts matematik barnen kommer att få lära. Miljön, materialet och pedagogens förhållningssätt är faktorer som förenklar eller begränsar barnens matematikinlärning. Det är betydelsefullt att barnen får leka och samspela med andra för det är här de får möjlighet att utforska, utveckla och bygga vidare på de kunskaper som de redan har.

Studiens syfte är att öka förståelsen om pedagogers möjlighet att öka inkluderandet av barn isamlingar. Vi vill i vår undersökning även synliggöra de strategier pedagogerna anser varamest effektfulla för att öka inkluderandet av barn under dessa tillfällen. Data samlades in meden kvalitativ metod, där vi använde observationer och fältanteckningar, samt genomförde enintervju med vardera pedagogen i direkt anslutning till varje observation. Resultatet avundersökningen visar att sång och musik används frekvent i samlingar och att detta enligtpedagogerna anses vara den mest effektfulla samlingen i syfte att inkludera så många barnsom möjligt. Vidare framkommer även att barns inflytande bör ligga till grund för samlingensinnehåll samt att pedagogerna har olika tolkningar om begreppet ”frivillig samling” ochhuruvida den bidrar till ökad inkludering. I resultatet framgår det även att barngrupper medfärre barn är att föredra då inkluderandet av barn oftare och enklare sker i smågrupper dåsamtalsstrukturen i dessa samlingar har godare förutsättningar.

No description available.

Studiens syfte är att erhålla fördjupad kunskap om hur förskollärare använder musik iförskolan samt varför verksamma förskollärare väljer att använda musik i förskolan. För attredogöra för detta har kvalitativa intervjuer med fyra verksamma förskollärare gjorts utifrånföljande frågeställningar: Vilka erfarenheter har förskollärare av att använda musik iförskolan? Och vilka syften och mål har förskollärare med musikaktiviteter i förskolan?Intervjuerna har sedan transkriberats och presenterats i förhållande till tidigare forskning ochlitteratur som bland annat behandlat musikens dubbla syfte att fungera som både medel atthjälpa barnen att erhålla kunskap och färdigheter inom andra ämnen och att fungera som mål isig genom att ge barnen upplevelser av musik och erbjuda den som uttrycksätt. Resultatetvisar att förskollärarna i studien använder musik regelbundet och på olika sätt, både i friaaktiviteter och i planerade aktiviteter. Studien visar också att förskollärarna motiverarmusiken utifrån dess egenvärde, utifrån dess förmåga att fungera som uttryckssätt samterbjuda kunskap om och i musik. De motiverar även musiken utifrån att de vill använda densom medel för att skapa bland annat trygghet och gemenskap men också skapa förutsättningarför barnen att utvecklas inom andra områden så som språk och matematik.

No description available.

Bakgrund: Delaktighet som kan definieras som en persons involverande i en livssituation, har en central betydelse för barns utveckling och är ett av de viktigaste behandlingsmålen inom dagens hälso- och sjukvård. Barn med funktionsnedsättning upplever ofta begränsningar i sin delaktighet. Syfte: Att undersöka hur interventioner har utformats för att främja delaktighet hos barn med funktionsnedsättning samt om dessa interventioner har haft effekt. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes i databaserna PubMed samt CINAHL plus. Resultat: Litteraturöversikten inkluderade tjugoåtta kvantitativa interventionsstudier, tio randomiserade kontrollerade studier (RCT), två pseudo RCT studier, nio jämförelsestudier samt sju fall/pilotstudier. Majoriteten av studierna innehöll interventioner inom ICF- komponenten aktivitet, där fitnessträning, bassängträning och målorienterad aktivitetsträning var vanligt förekommande. Tjugofyra av studierna hade utfallsmått inom ICF-komponenten delaktighet. Tjugotvå studier bedömdes vara av medelhög kvalitet, fem medelhög på gränsen till hög kvalitet samt en medelhög på gränsen låg kvalitet. Det sammanvägda vetenskapliga underlaget enligt GRADE bedömdes måttligt starkt för RCT studierna och begränsat för observationsstudierna. Slutsats: Interventionsinnehåll inom ICF-komponenten aktivitet med fokus på fysiska aktiviteter var vanligast förekommande, framför allt kondition- och styrketräning. Effekterna för interventioner inom ICF- komponenten aktivitet visade för lika stor andel studier på signifikanta effekter som ingen signifikant effekt på utfallsmåttet delaktighet. Interventionsupplägg varierade och likaså utvärderingsinstrument. Majoriteten av studierna var av medelhög kvalitet och evidensvärdet bedömdes som måttligt starkt för RCT studier och för observationsstudier som begränsat.  Nyckelord: Barn, funktionsnedsättning, delaktighet, interventioner

Denna studie har som syfte att studera en del av verksamheten som bedrivs på mötesplatsen Hjärtpunkten i Luleå i stadsdelen Hertsön. Det sker en pågående kartläggning i Luleå om barnfattigdom. Den visar att det finns en problematik i stadsdelen Hertsön då stadsdelen har dubbelt så hög andel familjer och barn som är utsatta för barnfattigdom än genomsnittet i olika stadsdelar i Luleå. En metodtriangulering har genomförts där både kvantitativ och kvalitativ data samlats in i form av intervjuer och enkäter. Studien är begränsad till barn och ungas upplevelser när de vistas på Hjärtpunkten samt vilka individer som väljer att besöka mötesplatsen. Resultatet från intervjuerna visar att barn och unga upplever Hjärtpunkten som en trygg plats där de har möjlighet att få hjälp, finna nya kamrater och utföra olika typer av aktiviteter. Enkäterna tyder på att den övervägande delen besökare är i åldern 5 till 10 år, 60 år eller äldre. Det är fler kvinnor än män som besöker Hjärtpunkten varav 35 % har utländsk bakgrund. Med hjälp av tidigare forskning och relevant teoribildning om bostadsområden, barnfattigdom, barns välbefinnande, kapital och identitet har studiens resultat kunna bestyrkas, analyserats och diskuterats. Där har även framkommit utvecklingsmöjligheter för Hjärtpunkten.

Ungefär ett barn i varje normalstor skolklass har någon gång under sin uppväxt varit placerade i familjehems- eller institutionsvård och såväl frivilliga- som tvångsplaceringar ökar i Sverige. När barn placeras i samhällsvård ska socialnämnden verka för att möjliggöra återförening mellan barn och föräldrar samt hjälpa föräldrarna att åtgärda de brister som förorsakat placering. Studien syftar till att undersöka hur socialtjänsten kan verka för återföreningar mellan vårdnadshavare och barn som är placerade med frivillighet eller tvång i familjehem på grund av brister i hemmiljön. Halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare från fem olika kommuner genomfördes för att besvara syftet. Studien visar att det förekom stora kommunala skillnader i hur och när socialtjänsten verkar för återföreningar. De flesta intervjupersoner önskade att de kunde arbeta mer stöttande för föräldrar vars barn är placerade, men uppgav tiden som hinder för sådana insatser. Studien argumenterar för att socialtjänstens ökade fokus på effektivitet och evidens kan vara en orsak till att föräldrastöd och ett aktivt återföreningsarbete inte prioriteras i den sociala barnavården. I syfte att öka möjligheten till föräldrastöd och återföreningar presenterar studien ett åtgärdsförslag, i form av tillhandahållande av en extern föräldrasekreterare vars uppdrag skulle vara att stötta föräldrar med placerade barn.