The purpose of this master’s thesis is to investigate the culture for children in the age of 10-12 year-old at the library in a small town and to see if the library and children shared the same view of the libraries missions. We have interviewed 3 groups of 5-7 children at two times. We have also interviewed a children librarian about her opinion of her work and childrenculture. The United Nations Convention on the Rights of the Child works as our theory in this thesis. We thought that the convention could have an impact on the work of the children libraries. The issues studied are:· How does the children experience the culture offered by the library?· Which culture for children exists in the library? What do the children use?· What do the children think about the mission of the library and of thelibrary as an intermediary link to culture?· What does the library think about their mission and of the library as an intermediary link between children and culture?· How does the work of the library accord to the Convention on the Rights of the Child?The study shows that the children associate the library with the school. This is something that the librarian knew and wanted to change. We also saw that the children wanted to take part in the library work such as purchase, activities and selections. The library does work with the convention as aguideline but wanted to increase the influence of the convention partly bymaking the children participate more. / Uppsatsnivå: D

Since its ratification in Sweden in 1990, The United Nations Convention on the Rights of the Child (CRC) has become a part of the law of nations and intended to suffuse the public sector. The purpose of this paper is to examine how children’s library consultants work to implement the CRC in children’s library activities in Sweden. We have tried to discover whether the CRC is basic in the work of children’s library consultants or if is rather employed to strengthen certain areas or projects. The Children’s Ombudsman has assembled seven factors of success to implement the CRC in the public sector. These factors formed the basis of the questionnaire survey we sent to children’s library consultants as well as the basis of our tools of analysis. Our results show that the work of children’s library consultants cannot be seen as completely successful in implementing the CRC. We can establish that most children’s library consultants claim that they deliberately use the CRC as basic in their work. We have also considered whether the Swedish Library Association recommendations for public library children activities have had any impact. Children’s library consultants answered that they are well aware of the recommendations, but suggest that they should be rephrased, somewhat. We have chosen the concept “child’s perspective” as our theoretical starting point and suggest that this is a comprehensive point of view found in both the CRC as well as in the recommendations of the Swedish Library Association.

<p>ABSTRACT</p><p>The Swedish parliament has ratified the UN “Child convention” and therefore the government must follow it in all questions that involve children. NOBAB: s standard is based on the child convention, and the purpose of the articles in the standard are to strengthen the rights of children and youths who needs professional care because of illness or sickness. During the last years primary care has taken over responsibility from child clinics for a lot of children, but the specific competence of children has not always followed. Therefore has NOBAB during the last three years run the intervention project “Secure children and youths in primary care”. The aim of this study was to describe which experiences primary care professionals have about child competence and about the intervention project. Eight qualitative interviews were made with professionals from two of the primary care centres that took part of the project, and the analyse were made by qualitative content analyse. The result revealed that professionals described different competences that they used to frame security and participation for the children, like pedagogic, social, experienced, formal and organisation competences. But there were also impediments for child competence within those categories. Experiences from the NOBAB-project were mostly positive. The project has improved the environment, new routines have been written, and the knowledge and consciousness about children have increased.</p><p>Key words: Child convention, NOBAB, Participation, Primary care, Professionals, Security</p>

<p>Ensamkommande barn är föremål för en ständig debatt men den svenska forskningen gällande dessa barns möjligheter och livsvillkor i Sverige är bristfällig. Åldersperspektivet är en viktig faktor i mottagandet och asylprövningen för ensamkommande barn. Studien ämnade därav undersöka huruvida Migrationsverkets handläggare upplevde att bedömningen av ensamkommande asylsökande barns ålder är ett problem samt om detta påverkar barnens mottagande och möjligheter till integration i Sverige. Undersökningen baserades på kvalitativa intervjuer med fem av Migrationsverkets handläggare för ensamkommande barn. Studiens teoretiska utgångspunkter var aktuella lagar och riktlinjer som reglerar mottagandet av ensamkommande barn med särskild fokus på barnkonventionen. Resultatet visade att respondenterna inte egentligen upplever själva åldersbedömningen av ensamkommande barn som ett problem, utan att det snarare är bristen på tydliga riktlinjer för åldersbedömningar som upplevs utgöra problemet. Studien visade också på att respondenterna inte har integrationsaspekten i åtanke i allmänhet och inte i åldersbedömningen i synnerhet. Det svenska asylsystemet är mer generöst i sin bedömning för barn än för vuxna och denna studie visade hur barnkonventionen, vilken syftar till att stärka barns skydd och rättigheter, samtidigt kan få icke avsedda effekter genom att människor känner sig manade att uppge en ålder yngre än 18 år för att få ta del av de rättigheter som barnkonventionen tillskriver varje barn.</p>

<p> </p><p> </p><p><strong></strong>Syftet med denna studie är att undersöka hur nyanlända invandrarbarn har det i skolan och hur lärarna arbetar med dem. Jag utgår från lärarens perspektiv i mitt arbete.</p><p>Jag har använt mig av en kvalitativ ansats som metod, för att få en djupare förståelse av nyanlända flyktingbarns situation i skolan. Den empiri jag har använt har erhållits från kvalitativa intervjuer. Jag har genomfört tre halvstrukturerade intervjuer.</p><p><em></em></p><p>Tidigare forskning visar att från ett monokulturellt perspektiv där lärarna undervisat utifrån svenskhetens referensramar, värderingar och mål, trots att det har funnits mångkulturella elever i klassrummet, har man nu kommit fram till att en skola med många elever med multietniska bakgrunder bör innehålla ett annat pedagogiskt arbetssätt som utgår mer från elevers olikheter. Detta mångkulturella perspektiv, där man undersöker hur lärarrollen går och bör gå hand i hand med mångkulturell skolutveckling, är en ny gren i forskningen. Ett nytt pedagogisk begrepp har tillkommit vilket är <em>interkulturellt</em> lärande, det tolkas som en mång- och ömsesidig process där individer lär sig att vara öppna och acceptera varandras kulturer. Interkulturell pedagogik tolkas även som ett förhållningssätt i undervisningen vilket genomsyrar lärarens arbete med nyanlända flyktingbarn. Forskning visar även att många flyktingbarn har upplevt våld och trauma på ett eller annat sätt. Många av dessa människor sitter bakom en skolbänk någonstans i landet. Olika metoder och arbetssätt behövs för att hjälpa dessa elever som lider av hemska erfarenheter. Dessa metoder har sin utgångspunkt i den interkulturella pedagogiken.</p><p> </p><p>I min undersökning visar det sig att många nyanlända barn har olika erfarenheter från hemlandet. Några har varit med om hemska upplevelser, trauman och aldrig gått i skolan. Det förekommer även analfabetism bland elever och föräldrar. Lärarens synsätt på de olika kulturerna är att alla ska behandlas lika och undervisas på ett sådant sätt som passar alla. Eleverna måste lära sig att acceptera varandras kulturer. Det jag fann mest intressant i min undersökning var en viss folkgrupps syn på muslimer och andra kulturer. Där fann jag en hierarki och statusskillnader mellan grupper som jag inte visste kunde uppstå. Detta skulle kunna vara en intressant aspekt för vidare forskning.</p>

Studien ämnar undersöka den ideologiska grunden för två organisationers arbete mot barnvåld och främjande för barns rättigheter i Guatemala. Organisationerna är IM, Individuell människohjälp och Unicef Sverige. Studiens frågeställning är även huruvida dessa idéer går att relatera till ett rättighetsperspektiv inom utveckling. Den tvådelade frågeställningen syftar till att se undersöka hur synen på rättigheternas roll betonas av det svenska utvecklingssamarbetet och därmed även påverkar synen på organisationernas barnpolitik. Som ett resultat av detta undersöks även på vilket sätt rättighetsperspektivet ser främjandet av barns mänskliga rättigheter inverkar på utveckling som helhet. Guatemala är land som trots sin ratificering av konventionen om barns rättigheter, uppvisar en alltjämt ökande våldspiral och kränkningar av barns rättigheter. Landet uppvisar även stora ekonomiska, sociala och politiska klyftor. Med detta i åtanke intar studien en fokus på en av de mest utsatta grupperna i Guatemalas samhälle; barn tillhörande ursprungsbefolkningen. Den kvalitativa flerfallstudien grundar sig på sekundärt källmaterial och har metodologiskt genomförts med en idéanalys. Här granskas idéerna som utrycks av rättighetsperspektivens främste förespråkare Amartya Sen och hans frihetsbegrepp, samt Robert Chambers syn på utvecklingens innebörd. Organisationernas ideologi relateras även till konventionen om barns mänskliga rättigheter. Då studien ser till bakomliggande idéer bakom ett utvecklingssamarbete, uppmärksammas även vilken vikt som tillskrivs ord som lyhördhet och delaktighet. Uppsatsen visar på en likritning med båda organisationernas policy och idéerna inom ett rättighetsperspektiv. Resultaten visar även på att en utvecklingsprocess, sett ur ett rättighetsperspektiv samverkar på ett direkt, såväl som på ett indirekt sätt av främjandet av barns rättigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur nyanlända invandrarbarn har det i skolan och hur lärarna arbetar med dem. Jag utgår från lärarens perspektiv i mitt arbete. Jag har använt mig av en kvalitativ ansats som metod, för att få en djupare förståelse av nyanlända flyktingbarns situation i skolan. Den empiri jag har använt har erhållits från kvalitativa intervjuer. Jag har genomfört tre halvstrukturerade intervjuer. Tidigare forskning visar att från ett monokulturellt perspektiv där lärarna undervisat utifrån svenskhetens referensramar, värderingar och mål, trots att det har funnits mångkulturella elever i klassrummet, har man nu kommit fram till att en skola med många elever med multietniska bakgrunder bör innehålla ett annat pedagogiskt arbetssätt som utgår mer från elevers olikheter. Detta mångkulturella perspektiv, där man undersöker hur lärarrollen går och bör gå hand i hand med mångkulturell skolutveckling, är en ny gren i forskningen. Ett nytt pedagogisk begrepp har tillkommit vilket är interkulturellt lärande, det tolkas som en mång- och ömsesidig process där individer lär sig att vara öppna och acceptera varandras kulturer. Interkulturell pedagogik tolkas även som ett förhållningssätt i undervisningen vilket genomsyrar lärarens arbete med nyanlända flyktingbarn. Forskning visar även att många flyktingbarn har upplevt våld och trauma på ett eller annat sätt. Många av dessa människor sitter bakom en skolbänk någonstans i landet. Olika metoder och arbetssätt behövs för att hjälpa dessa elever som lider av hemska erfarenheter. Dessa metoder har sin utgångspunkt i den interkulturella pedagogiken.   I min undersökning visar det sig att många nyanlända barn har olika erfarenheter från hemlandet. Några har varit med om hemska upplevelser, trauman och aldrig gått i skolan. Det förekommer även analfabetism bland elever och föräldrar. Lärarens synsätt på de olika kulturerna är att alla ska behandlas lika och undervisas på ett sådant sätt som passar alla. Eleverna måste lära sig att acceptera varandras kulturer. Det jag fann mest intressant i min undersökning var en viss folkgrupps syn på muslimer och andra kulturer. Där fann jag en hierarki och statusskillnader mellan grupper som jag inte visste kunde uppstå. Detta skulle kunna vara en intressant aspekt för vidare forskning.

ABSTRACT The Swedish parliament has ratified the UN “Child convention” and therefore the government must follow it in all questions that involve children. NOBAB: s standard is based on the child convention, and the purpose of the articles in the standard are to strengthen the rights of children and youths who needs professional care because of illness or sickness. During the last years primary care has taken over responsibility from child clinics for a lot of children, but the specific competence of children has not always followed. Therefore has NOBAB during the last three years run the intervention project “Secure children and youths in primary care”. The aim of this study was to describe which experiences primary care professionals have about child competence and about the intervention project. Eight qualitative interviews were made with professionals from two of the primary care centres that took part of the project, and the analyse were made by qualitative content analyse. The result revealed that professionals described different competences that they used to frame security and participation for the children, like pedagogic, social, experienced, formal and organisation competences. But there were also impediments for child competence within those categories. Experiences from the NOBAB-project were mostly positive. The project has improved the environment, new routines have been written, and the knowledge and consciousness about children have increased. Key words: Child convention, NOBAB, Participation, Primary care, Professionals, Security

Ensamkommande barn är föremål för en ständig debatt men den svenska forskningen gällande dessa barns möjligheter och livsvillkor i Sverige är bristfällig. Åldersperspektivet är en viktig faktor i mottagandet och asylprövningen för ensamkommande barn. Studien ämnade därav undersöka huruvida Migrationsverkets handläggare upplevde att bedömningen av ensamkommande asylsökande barns ålder är ett problem samt om detta påverkar barnens mottagande och möjligheter till integration i Sverige. Undersökningen baserades på kvalitativa intervjuer med fem av Migrationsverkets handläggare för ensamkommande barn. Studiens teoretiska utgångspunkter var aktuella lagar och riktlinjer som reglerar mottagandet av ensamkommande barn med särskild fokus på barnkonventionen. Resultatet visade att respondenterna inte egentligen upplever själva åldersbedömningen av ensamkommande barn som ett problem, utan att det snarare är bristen på tydliga riktlinjer för åldersbedömningar som upplevs utgöra problemet. Studien visade också på att respondenterna inte har integrationsaspekten i åtanke i allmänhet och inte i åldersbedömningen i synnerhet. Det svenska asylsystemet är mer generöst i sin bedömning för barn än för vuxna och denna studie visade hur barnkonventionen, vilken syftar till att stärka barns skydd och rättigheter, samtidigt kan få icke avsedda effekter genom att människor känner sig manade att uppge en ålder yngre än 18 år för att få ta del av de rättigheter som barnkonventionen tillskriver varje barn.

Förevarande uppsats belyser de fall då en förälders utvisning på grund av brott medför men för den tilltalades barn och i vilken mån det ska beaktas då domstolen fattar beslut i utvisningsfrågan. Enligt art 3 Barnkonventionen och 1 kap 10 § Utlänningslagen (2005:716), UtlL, ska barnets bästa beaktas vid ärenden som rör barn. Principen om barnets bästa medför emellertid inte att barns intressen i alla lägen ska vara utslagsgivande. 8 kap 8 § UtlL är utformad att utgöra avvägning mellan behovet av effektiv allmän och individuell utlänningskontroll och humana aspekter, varför skäl som talar emot utvisning måste prövas om förutsättningar för utvisning är uppfyllda. Skäl emot utvisning framgår av 8 kap 11 § UtlL. Samhällets reaktion gentemot brottslighet ska vara proportionerlig med de följder som utvisning skulle medföra sett till den tilltalades samhällsanknytning. Enligt 8 kap 11 § 2 p UtlL ska särskilt beaktas om utlänningen har barn i Sverige, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av ett utvisningsbeslut. Bestämmelsen är av betydelse ur två perspektiv; vid anknytningsprövning och bedömningen vilken hänsyn som ska tas till den tilltalades barn. Principen om barnets bästa medför skyldighet för domstolen att utreda, beakta och redovisa barnets bästa. Den vikt som ska läggas vid barnets bästa är beroende av vilket behov barnet har av kontakt med föräldern, hur kontakten tidigare varit och hur den skulle komma att påverkas om föräldern utvisades, samt skäl som talar för utvisning; den tilltalades brottslighet och risk för återfall i brott. Både förälderns brottslighet och förhållningssätt gentemot barnet är således av direkt betydelse för barnets möjlighet att få sina intressen iakttagna när utvisningsfrågan avgörs. Praxis har visat att beslutsunderlag inte sällan saknas till följd av domstols bristande utredning av barnets situation. Utvisning av föräldrar presumeras ofta vara i strid med barnets bästa utifrån generella antaganden om barns behov. Det är dock av stor vikt att domstolen gör en bedömning av barnets situation i det enskilda fallet för att på bästa sätt åstadkomma en rättstillämpning som är enhetlighet men samtidigt flexibel och utgör ett verkligt beaktande av barnets bästa. Ökat mått av enhetlig kan uppnås genom mer utförliga resonemang i domskälen då dessa kan utgöra vägledning i andra fall. Flexibiliteten kan öka om den befintliga möjligheten till anpassning av tid för återreseförbudet används för att mildra utvisningsbeslutets negativa effekter för barnet i fall då skäl som talar för utvisning endast är måttligt övervägande.