Förvar är en mycket ingripande åtgärd eftersom personen blir frihetsberövad och ska därför endast användas när det anses vara nödvändigt. Bestämmelserna om förvar stadgas i 10 kap. Utlänningslagen. Ett beslut om förvar kan fattas när en utlänning har en oklar identitet och om det är nödvändigt för utredningen gällande rätten att få vistas i landet. Förvar används dock främst vid förberedandet och genomförandet av en verkställighet. Vid beslut om förvar ska myndigheterna beakta lydelsen i 1 kap. 8 § UtlL. Bestämmelsen stadgar att en utlännings frihet inte ska begränsas mer än nödvändigt i varje enskilt fall. För att förvar ska anses vara nödvändigt krävs det att den beslutande myndigheten bedömer att uppsikt inte kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Uppsikt är en mindre ingripande åtgärd än förvar. I och med ett uppsiktsbeslut blir personen förpliktad att anmäla sig hos antingen Migrationsverket eller Polismyndigheten och kan även bli tvungen att lämna ifrån sig pass och andra identitetshandlingar.   Trots formulering i 8 § och kravet på att myndigheter måste överväga uppsikt tas det betydligt mer beslut om förvar än uppsikt. Denna problematik har belysts i ett flertal rapporter och studier. Jag vill med denna uppsats klargöra under vilka grunder en utlänning kan tas i förvar samt ställas under uppsikt för att därmed utreda när rättsläget kan anses som oklart. I denna uppsats har den rättsdogmatiska metoden tillämpas för att kunna studera gällande rätt. Utgångspunkten i denna uppsats har varit bestämmelserna i UtlL. Vad som framkommer i uppsatsen är att lagen är otydlig och svårtolkad vilket i sig kan leda till det stora antalet förvarsbeslut.

Förevarande uppsats belyser de fall då en förälders utvisning på grund av brott medför men för den tilltalades barn och i vilken mån det ska beaktas då domstolen fattar beslut i utvisningsfrågan. Enligt art 3 Barnkonventionen och 1 kap 10 § Utlänningslagen (2005:716), UtlL, ska barnets bästa beaktas vid ärenden som rör barn. Principen om barnets bästa medför emellertid inte att barns intressen i alla lägen ska vara utslagsgivande. 8 kap 8 § UtlL är utformad att utgöra avvägning mellan behovet av effektiv allmän och individuell utlänningskontroll och humana aspekter, varför skäl som talar emot utvisning måste prövas om förutsättningar för utvisning är uppfyllda. Skäl emot utvisning framgår av 8 kap 11 § UtlL. Samhällets reaktion gentemot brottslighet ska vara proportionerlig med de följder som utvisning skulle medföra sett till den tilltalades samhällsanknytning. Enligt 8 kap 11 § 2 p UtlL ska särskilt beaktas om utlänningen har barn i Sverige, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av ett utvisningsbeslut. Bestämmelsen är av betydelse ur två perspektiv; vid anknytningsprövning och bedömningen vilken hänsyn som ska tas till den tilltalades barn. Principen om barnets bästa medför skyldighet för domstolen att utreda, beakta och redovisa barnets bästa. Den vikt som ska läggas vid barnets bästa är beroende av vilket behov barnet har av kontakt med föräldern, hur kontakten tidigare varit och hur den skulle komma att påverkas om föräldern utvisades, samt skäl som talar för utvisning; den tilltalades brottslighet och risk för återfall i brott. Både förälderns brottslighet och förhållningssätt gentemot barnet är således av direkt betydelse för barnets möjlighet att få sina intressen iakttagna när utvisningsfrågan avgörs. Praxis har visat att beslutsunderlag inte sällan saknas till följd av domstols bristande utredning av barnets situation. Utvisning av föräldrar presumeras ofta vara i strid med barnets bästa utifrån generella antaganden om barns behov. Det är dock av stor vikt att domstolen gör en bedömning av barnets situation i det enskilda fallet för att på bästa sätt åstadkomma en rättstillämpning som är enhetlighet men samtidigt flexibel och utgör ett verkligt beaktande av barnets bästa. Ökat mått av enhetlig kan uppnås genom mer utförliga resonemang i domskälen då dessa kan utgöra vägledning i andra fall. Flexibiliteten kan öka om den befintliga möjligheten till anpassning av tid för återreseförbudet används för att mildra utvisningsbeslutets negativa effekter för barnet i fall då skäl som talar för utvisning endast är måttligt övervägande.

Uppsatsen behandlar svenskt asylrättsförfarande ur ett människorättsperspektiv med fokus på tillämpningen av utlänningslagen 12 kap 19 § utifrån avgöranden där Sverige fällts i HRC

Enligt UNHCR är användningen av frihetsberövande av asylsökande icke önskvärd och bör alltid undvikas. Dock bör asylsökande i undantagsfall tas i förvar om det tydligt föreskrivs i nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med allmänna normer och principer i internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter. Skälen till detta är att skapa rättsliga garantier mot godtycklig behandling och att i största utsträckning skapa en säker ställning åt utlänningar (prop. 1975/76 s. 67). Uppsatsen spårar principer om icke-diskriminering och förbud mot godtycke som utgör grunden för skydd av asylsökande i den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och försöker hitta hur dessa principer tillämpas på den svenska Utlänningslagen (UtlL 2005:716). Mot bakgrund av dessa principer analyseras bestämmelserna i kap.10, 1§ andra stycket punkt 2 eller 3 och tredje stycket som jag anser lämnar stort utrymme för subjektiva bedömningar som bör vara till skada för asylsökandes rättstrygghet, så länge som "utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter" som avgör om en utlänning får hållas i förvar enligt detta lagrums bestämmelse inte tydligt specificeras. Förhoppningsvis kommer denna brist att behandlas i en ny utlänningslag där det föreslås flera lagändringar, inklusive införandet av en ny bestämmelse i utlänningslagen (2005:716) som innehåller de överväganden som skall göras för att avgöra om det finns risk för avvikande och att det då föreligger anledning att utlänningen tas i förvar (SOU 2009:60). / According to UNHCR, the use of detention against asylum seekers is inherently undesirable and should therefore be avoided. However, detention of asylum seekers may in exceptional cases be resorted to, if it is clearly provided for in national legislation in conformity with general norms and principles of international human rights law. The reasons for this is to create legal safeguards against arbitrary treatment and as much as possible to create also a safe position for aliens (prop. 1975/76 p. 67). This essay traces the principles of non-discrimination and prohibition of arbitrariness which provides the basis for the protection of asylum seekers in international human rights law and tries to find how these principles are applied in the Swedish Aliens Act (UtlL 2005:716). In light of these principles, provisions in chapter 10, section 1 second paragraph, points 2 or 3 and the third paragraph UtlL 2005:716 are analyzed. In my view, provisions in that section of law likely leave much room for subjective judgments that should be of concern for asylum seekers' legal security, as long as "the alien's personal situation or other circumstances" that determine whether an alien may be detained have not been clearly specified in the Alien’s Act. Hopefully, this lack of clarity should be addressed in a new Alien’s Act, which proposes several legislative changes including the introduction of a new provision that contains the considerations to be made to determine if there is a risk of absconding and that there is then reason that the alien should be detained (SOU 2009:60).

Uppsatsen behandlar likheter och skillnader mellan svensk och norsk lagstiftning för par i nyligen etablerade förhållanden i Sverige och Norge. Syftet med båda länders lagstiftning är att stoppa att förhållanden ingås med syfte att erhålla uppehållstillstånd. För att utreda om ett förhållande är seriöst eller inte, görs en seriositetsprövning av förhållandet. Tanken bakom en sådan prövning är att avgöra förhållandets seriositet. Genom en seriositetsprövning tittar respektive myndighet i något av länderna på faktorer som exempelvis hur länge paret har känt varandra, hur ofta parterna har kontakt med varandra, samt om de båda har ett gemensamt språk att kommunicera på. Dessa kriterier hjälper myndigheterna i respektive land att fatta beslut om ett uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Problematiken som en seriositetsprövning innebär är att svensk lagstiftning anger vaga begrepp och inte klara rekvisit som ska vara uppfyllda. Exempelvis framgår det inte exakt hur lång tid parterna ska ha känt varandra för att betrakta förhållandet som seriöst.  För ett förhållande mellan en norsk medborgare och en utlänning från ett tredje land, ges ingen möjlighet för dem att bosätta sig i Norge, om inte vissa kriterier har uppfyllts. Det ges ingen möjlighet för utlänningen att bosätta sig i Norge med sin partner, om inte paret tidigare bott tillsammans under en period om minst två år, eller att paret väntar barn eller har barn tillsammans. Sverige har inte liknande krav på att paret ska ha bott tillsammans utomlands i minst två år eller att paret väntar eller har barn tillsammans, för att kunna bosätta sig som ett par i landet. Överlag kan svensk lagstiftning på området sägas vara mer liberal i denna fråga.  Ett problem som kan tänkas uppstå i norsk lagstiftning är när ett förhållande där parterna inte bott tillsammans, inte har eller väntar barn tillsammans. Paret kan då tänkas söka sig till ett land vars nationella lagstiftning inte uppställer liknande krav för att beviljas uppehållstillstånd. Sverige som inte har dessa krav om att paret ska ha barn eller att dem måste ha levt tillsammans sedan tidigare, kan tänkas utgöra ett möjligt val av land att bosätta sig i. Respektive land har skillnader när det gäller tiden för när ett permanent uppehållstillstånd kan beviljas. I Norge rör det sig om en femårs-period, inkluderat tiden som paret ska ha bott tillsammans utomlands, samt en treårs-period när paret väl bosatt sig i Norge, innan ett permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Sverige har inte denna långa tid innan ett permanent uppehållstillstånd kan utfärdas, istället är det ett krav att paret levt tillsammans i Sverige under en tvåårsperiod innan ett permanent uppehållstillstånd ges. I praktiken har dock tvåårsperioden utökats till tre år, då migrationsverket har en hög väntetid innan det kan fattas ett beslut i ärendet. Det förs i uppsatsen en analys kring farhågorna att en utlänning tvingas stanna kvar i ett förhållande som karaktäriseras av våld och kränkningar, på grund av rädsla att inte få stanna kvar i landet. När ett förhållande för en utlänning som har uppehållstillstånd med anledning av ex ett samboförhållande upphör, räknas det med att utlänningen lämnar landet och får sitt uppehållstillstånd återkallat. Detta ökar risken för att utlänningen i förhållandet utsätts för övergrepp och våld samtidigt som denne inte vågar anmäla detta till respektive lands polismyndighet. Eftersom att tiden för att bli beviljad ett permanent uppehållstillstånd i de båda länderna utgörs av en period om två till fem år, uthärdar utlänningen tiden trots att det förekommer våld, på grund av att kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd efter att tidsgränsen är uppnådd. Det fastslås i uppsatsen att norsk rätt har ett tydligare och lägre beviskrav än svensk rätt för utlänningen när denna utsätts för våld, att fortsatt bli beviljad uppehållstillstånd när våld ägt rum i förhållandet. Likaledes leder detta till att lagstiftaren bör titta på hur utformningen av misshandelsbestämmelsen är utformad i Norge, för att bättre kunna stärka skyddet för utlänningen att bli utsatt för våld i relationen.

This paper studies the Swedish Alien’s Act regulations regarding individuals in need of international protection. The purpose of the essay is to examine the differences between the three grounds of protection that are found in the Swedish Alien’s Act. Central questions have been whether the origins of protection statuses granted in this act are national or international, as the UN convention relating to the status of refugees and also the progress of the European Union’s Common European Asylum System both are affecting the Swedish legislation. The international relation’s theoretical perspectives of realism and liberalism have been applied in the analysis of what ideas and international political backgrounds have been found. The resulting conclusion is that only one category out of three is purely a result of the Swedish legislation. The common European asylum system affects and controls a large part of what is called Swedish asylum policy. It is concluded that liberal political-philosophical ideas of human rights are dominating the ideological background, and that liberal ideas of freedom from economical hindrances and also institutionalism has formed the system we have today. An interesting paradox is seen in the European Union’s growing concern of security and external borders, which is more typical in a realist, state-centered perspective.

Denna uppsats rör uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening och möjligheten att vägra ett sådant i syfte att skydda sökande och dess barn från en våldsam anknytningsperson. Uppsatsen undersöker med hjälp av en klassisk rättsdogmatisk metod de olika möjligheterna till sådant skydd som finns för olika sökande beroende på om de räknas som kärnfamilj eller inte. I nationell lagstiftning finns inget sådant skydd för kärnfamiljer. Uppsatsen undersöker om möjlighet till sådant skydd ändå skapas genom överstatliga förpliktelser, särskilt med inkorporerandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) i svensk lag. Trots att barnkonventionen skapar rättigheter för barn att skyddas från våld och olämpliga vårdnadshavare kan barnkonventionen inte användas för att skydda barn i denna situation. Det finns inte heller andra överstatliga förpliktelser som skapar en möjlighet att vägra uppehållstillstånd för kärnfamiljer på grund av att det finns en risk att utsättas för våld av anknytningspersonen.

Denna studie undersöker påverkande faktorer på asylhandläggarens rättsanvändning av utlänningslagen. Uppsatsen utgår ifrån ett rättssociologiskt perspektiv vilket lyfter upp att andra faktorer utöver lagstiftningen spelar in vid lösning av ett juridiskt problem. Under en praktiktid på Migrationsverket i Malmö genomfördes en förstudie samt en kvalitativ intervjustudie med åtta handläggare på verkets tre asylprövningsenheter. Intervjumaterialet är studiens huvudsakliga empiri. Studien visar att handläggarna upplever att flera faktorer såsom lagens otydlighet, produktionskrav, egen inställning till uppdraget, samhällsstrukturer, organisationens verktyg och beslutsfattares inställning påverkar dem i deras rättsanvändning av utlänningslagen. Studien undersöker också bakomliggande orsaker till påverkansfaktorerna samt konsekvenser av att rättsanvändningen påverkas. Den mest avgörande konsekvensen av de påvisade faktorerna är att rättssäkerheten äventyras. / This thesis examines the influencing factors on asylum officials’ use of the Aliens Act. The thesis is based on sociology of law perspective, which stresses that there are affecting factors beyond the law relevant when solving a legal problem. During an internship at the Migration Board in Malmö a preliminary study and a qualitative interview study was conducted with eight officials on the board’s three asylum examinations units. These interviews are the study’s main empirical material. The study shows that these officials experiences several affecting factors in their use of the Aliens Act such as the law’s ambiguity, production requirements, own attitudes to the task, social structures, organizational tools and the attitudes of decision-makers. The thesis also examines the underlying causes of these factors as well as the consequences of the fact that legal use is affected. The most significant consequence of the shown factors is that legal security is endangered.

I denna studie undersöks socialsekreterarens moraliska värderingar och resonemang i en situation där polis kräver henne på sekretessbelagd information om en klient med utvisningsbeslut. Studien är genomförd med en kvalitativ vinjettmetod där 10 respondenter, samtliga yrkesverksamma socialsekreterare, tagit del av ett fiktivt fall och utifrån detta besvarat ett tiotal frågor kring värderingar, dilemman och beslutsfattande. Data har analyserats med hjälp av en innehållsanalys. Analysen har genomförts genom Zygmunt Bauman och Tim May ́s  teori om ansvar och moraliskt handlande samt Simone de Beauvoirs teori om människans utövande av frihet. Resultatet visar att samtliga respondenter ställer sig kritiska till polisens order samt upplever en konflikt mellan personliga värderingar och arbetsplikt. Majoriteten uppger att de skulle sätta sina personliga värderingar åt sidan och i första hand agera utifrån vad de anser vara arbetsplikten. Flertalet beskriver samtidigt kompromissande strategier, där deras personliga värderingar får ta plats genom tysta och individuella motståndsstrategier, för att på så vis kringgå det upplevda moraliska dilemmat. Resultatet visar sammanfattningsvis på en stor variation i socialsekreterarens handlande och uppfattning av personligt och yrkesmässigt ansvar, samt upplevelse av frihet. / In this study, the social worker ́s moral values and reasoning are investigated in a situation where the police require her to handle out secret classified information about a client with deportation decisions. The study was conducted with a qualitative vignette method in which10 respondents, all working social workers at the social services, responded to a fictitiou scase, answering ten questions about values, dilemmas and decision-making. Data has been analyzed using a content analysis. The analysis was carried out through Zygmunt Bauman and Tim May's theory of man ́s moral action as well as Simone de Beauvoir's theory of man'sexercise of freedom. The result shows that all respondents are critical to the police's orders and they all experience a conflict between personal values and work obligations. The majority state that they would put aside their personal values and primarily act on basis ofwhat they consider to be the duty to work. at the same time the majority describe compromising strategies, where they let their personal values take place through silent and individual resistance strategies, in order to bypass the perceived moral dilemma. Inconclusion, the results show a great variation in the social workers actions and perception ofpersonal and professional responsibility and their freedom.

<p>Som den svenska asylprocessen såg ut innan 2006, var den omdiskuterad och hårt kritiserad. Processen sades sakna insyn och ansågs därför alltför öppen för beslut tagna baserat på politiska, snarare än juridiska, grunder. År 2005 skapades en ny Utlänningslag. Även asylprocessen reformerades och den nya ordningen innebär bland annat möjligheten för asylsökande att få sin sak prövad i särskilda domstolar; Migrationsdomstolar.</p><p>Då målet med reformerna var att skapa en öppnare process offentliggjordes även Migrationsverkets databas för landinformation. De offentliga biträdena och ombuden som Migrationsverket tilldelar asylsökande fick utvidgade arbetsuppgifter. Vid prövning i Migrationsdomstol möter klienten med biträde Migrationsverket som motpart. Reformerna har bidragit till en möjlig stärkt ställning för den asylsökande beroende på hur den sökandes talan förs. Mycket av detta ansvar beror därför på klientens biträde.</p><p>Med anledning av reformerna som trädde i kraft år 2006 och de offentliga biträdenas betydande roll syftar denna uppsats till att utvärdera rättssäkerheten i den svenska asylprocessen genom att rikta fokus på biträdena i processen. Undersökningsmetoden utgörs av ett enkätutskick till offentliga biträden i Malmö region. Undersökningen backas upp av en teoretisk diskussion om den svenska rättsstaten, de svenska statsmakterna och så kallad lesson-drawing. Det senare innebar möjligheten till att dra lärdom från andra länder, områden eller skeden, där brister i rättssäkerheten uppdagas. Detta ramverk har använts i syfte att jämföra asylprocessen före och efter reformerna.</p><p>Resultatet av enkätundersökningen stödjer hypotesen om att rättssäkerheten i asylprocessen ökat sedan reformerna och den nya lagen trädde i kraft. Processen upplevs som tydligare, mer rättssäker och mer öppen överlag. Undersökningen har dock belyst områden av processen som fortfarande hotar förutsägbarheten samt lämnar många biträden missnöjda över sin arbetssituation. Det faktum att Migrationsverket utser biträdena och på så vis kan påverka sin egen motpart i Migrationsdomstolen är ett problem som hotar rättsäkerheten. Migrationsverkets landinformation kritiseras även för att vara otillräckligt och anses ibland ha företräde i domstol, vilket belyser ytterligare infekterade områden.</p> / <p>The Swedish asylum process, as it appeared before 2006, was debated and criticised. It was know to lack transparency and, therefore, to leave to much room for political rather than legal decisions. A new law regulating asylum and immigration was created in 2005. The asylum process was reformed and opened, among other things, up for the possibility for asylum seekers to receive a trial in special courts; Migrationsdomstolar.</p><p>Since one of the goals with the reforms was to make the process more transparent, the Swedish Migration Board (Migrationsverket) made their database for country specific information available to the public. The public defenders were granted a more significant role in pleading his or her clients cause. During a trial in court the client will meet the Migration Board. The reforms have thus opened up for the possibility for the client to have a stronger position in the process, where much of the responsibility of ensuring this falls upon the assigned counsel.</p><p>Because of the changes in the asylum process in 2006, and the high level of responsibility given to the public defenders following the reforms, this thesis aims at evaluating the rule of law in the Swedish asylum process. Focus is on the public defenders and the method of investigation a self-administered survey distributed to the public defenders in Malmö region. A theoretical discussion including the Swedish Rechtstaat and possibilities of lesson-drawing from programs across jurisdictions, various areas and time, is used as a framework for comparing the asylumprocess before and after the reforms.</p><p>The survey results support the hypothesis that the legal security in the asylum process has been improved following the reforms and the introduction of the new law. The process is more transparent, more secure and more predictable. The investigation has, however, illuminated some infected areas of the asylum process. The fact that the Migration Board assignes the counsels, and thus has got the opportunity to select their opponent in court, is one of these problematic areas. Another concerns the country specific information in the Migration Board’s database. The database has not only been criticised for not being up to date but has also been said to be preferred and seen as more reliable in the special courts.</p>