Fullmakten är en rättshandling där en person, även kallad fullmaktsgivare, ger en annan person, fullmäktige, rätten att företräda, ingå avtal, utföra betalningar eller ingå i andra rättshandlingar åt fullmaktsgivaren mot tredje man. Fullmäktige kan bland annat få i uppdrag att utföra bankärenden samt fastighetsförsäljning eller köp. Det finns olika typer av fullmakt som utgör vilken typ av behörighet eller befogenhet den fullmäktige har gentemot fullmaktsgivaren. Fullmakt regleras i Avtalslagen. Det finns ett formkrav för fullmakt vid försäljning av fast egendom, vilket är att fullmakten ska vara skriftlig för att den ska vara giltig. Utöver det finns det inga ytterligare formkrav för hur en fullmakt ska vara utformad.  Lagfart är en inskrivning av fastighetsförvärv som ansöks hos inskrivningsmyndigheten. Lagfarten är en slags bekräftelse på att den personen som har beviljats lagfart är den nya ägaren till fastigheten. När en lagfartsansökan har beviljats kan man bland annat söka inteckning i fastigheten. Lagfart regleras i Jordabalken, där framkommer vilka krav som finns gällande lagfarten. Lagfartskapning kan ske när någon med hjälp av en förfalskad fångeshandling beviljas lagfart på en fastighet som egentligen tillhör någon annan, vilket kan leda till skador för den rätta ägaren. Syftet med arbetet är att undersöka hur kontrollen kring lagfart kan motverka förekomsten av lagfartskapning samt undersöka fullmaktens reglering och rättssäkerhet. I slutsatsen framkommer det att det finns ett större behov av att stärka regleringen för fullmakt när det kommer till fastighetsköp samt ta till ytterligare åtgärder för att säkerställa att lagfart som ansöks görs med äkta fångeshandlingar. Genom ytterligare reglering och åtgärder kan man öka skyddet för de parter som är involverade i överlåtelseprocessen. / The power of attorney is a legal act where a person, also known as the principal, gives another person, council, the right to represent, enter into agreements, make payments or engage in other legal acts on behalf of the principal with third parties. The council can among other things be tasked with performing bank transactions and real estate sales or purchases. There are different types of powers of attorney that determine the type of authority or authorization that the council has towards the principal. Power of attorney is regulated in the Swedish law called Avtalslagen. There is a form requirement for power of attorney when it comes to selling real estate, which is that the power of attorney must be in writing form to be valid. Apart from that, there are no further form requirements for how a power of attorney should be formulated.  Title deed is a registration of real estate acquisitions that is applied for at the registration authority. Title deed is a kind of confirmation that the person who has been granted the title deed is the new owner of the property. When a deed application has been granted, one can among other things, apply for a mortgage on the property. Title deeds are regulated in the Swedish law called Jordabalken, where requirements for the title deed are specified among other things. Title deed frauds can occur when someone is granted title deed for a property with falsified documents that actually belongs to someone else, which can lead to damages for the rightful owner. The purpose of this work is to examine how the control of title deeds can counteract the occurrence of title deed frauds, as well as to examine the regulation and legal security of the power of attorney.  In conclusion, it appears that there is a greater need to strengthen the regulation of power of attorney when it comes to real estate purchases and to take additional measures to ensure that title deeds that are being applied for are done with authentic documents. Through further regulation and measures, an increased protection for the parties involved in the transfer process can be made.

Enligt UNHCR är användningen av frihetsberövande av asylsökande icke önskvärd och bör alltid undvikas. Dock bör asylsökande i undantagsfall tas i förvar om det tydligt föreskrivs i nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med allmänna normer och principer i internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter. Skälen till detta är att skapa rättsliga garantier mot godtycklig behandling och att i största utsträckning skapa en säker ställning åt utlänningar (prop. 1975/76 s. 67). Uppsatsen spårar principer om icke-diskriminering och förbud mot godtycke som utgör grunden för skydd av asylsökande i den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och försöker hitta hur dessa principer tillämpas på den svenska Utlänningslagen (UtlL 2005:716). Mot bakgrund av dessa principer analyseras bestämmelserna i kap.10, 1§ andra stycket punkt 2 eller 3 och tredje stycket som jag anser lämnar stort utrymme för subjektiva bedömningar som bör vara till skada för asylsökandes rättstrygghet, så länge som "utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter" som avgör om en utlänning får hållas i förvar enligt detta lagrums bestämmelse inte tydligt specificeras. Förhoppningsvis kommer denna brist att behandlas i en ny utlänningslag där det föreslås flera lagändringar, inklusive införandet av en ny bestämmelse i utlänningslagen (2005:716) som innehåller de överväganden som skall göras för att avgöra om det finns risk för avvikande och att det då föreligger anledning att utlänningen tas i förvar (SOU 2009:60). / According to UNHCR, the use of detention against asylum seekers is inherently undesirable and should therefore be avoided. However, detention of asylum seekers may in exceptional cases be resorted to, if it is clearly provided for in national legislation in conformity with general norms and principles of international human rights law. The reasons for this is to create legal safeguards against arbitrary treatment and as much as possible to create also a safe position for aliens (prop. 1975/76 p. 67). This essay traces the principles of non-discrimination and prohibition of arbitrariness which provides the basis for the protection of asylum seekers in international human rights law and tries to find how these principles are applied in the Swedish Aliens Act (UtlL 2005:716). In light of these principles, provisions in chapter 10, section 1 second paragraph, points 2 or 3 and the third paragraph UtlL 2005:716 are analyzed. In my view, provisions in that section of law likely leave much room for subjective judgments that should be of concern for asylum seekers' legal security, as long as "the alien's personal situation or other circumstances" that determine whether an alien may be detained have not been clearly specified in the Alien’s Act. Hopefully, this lack of clarity should be addressed in a new Alien’s Act, which proposes several legislative changes including the introduction of a new provision that contains the considerations to be made to determine if there is a risk of absconding and that there is then reason that the alien should be detained (SOU 2009:60).

No description available.

No description available.