Europarådets kommitté mot tortyr CPT, har under 24 år kritiserat Sveriges hantering av häktning och restriktioner för unga lagöverträdare. Den senaste kritiken kom den 17 februari 2016 och avser CPT:s besök i Sverige året innan. Åter igen visade rapporten på stora brister i svenska häkten. Av barnombudsmannens och barnrättskommitténs kritik framgår vidare att ungas hälsa kan påverkas negativt under häktning då unga löper en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa om de isoleras. Det är även vanligt att isolerade personer uppvisar psykosliknande tillstånd. Begränsning i kontakt med familj och vänner, är något som de unga häktade själva har uppgett är svårt att hantera då häktningen innebär en kris för den unge. Uppsatsens syfte är att undersöka om häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga kan ses som tortyr eller om häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga är en skälig åtgärd utifrån den kritik som presenteras i uppsatsen. Frågeställningarna som behandlas i uppsatsen är: Hur ser aktuell lagstiftning ut gällande häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga? Kan häktning av unga samt att ålägga unga restriktioner ses som tortyr eller skälig åtgärd utifrån kritiken som har presenterats av barnombudsmannen, FN:s specialrapportör mot tortyr, barnrättskommittén, europarådets kommitté mot tortyr CPT samt häktes- och restriktionsutredningen? Uppsatsen visar att häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga, inte kan ses som tortyr enligt tortyrkonventionens definition. Däremot kan häktning enligt tortyrkonventionen artikel 16 punkt 1 ses som omänsklig behandling eller bestraffning vilket konventionsstaterna så långt möjligt är skyldiga att förhindra. Barnombudsmannen och FN:s specialrapportör mot tortyr anser att effekterna av häktning av unga kan ses som tortyr när den unge isoleras längre än 15 dagar. Dessutom kan häktning och restriktioner för unga ses som omänsklig behandling enligt barnkonventionen, EKMR och tortyrkonventionen. Utifrån vad framställningen har visat är det sannolikt att Sverige kommer att förändra förfarandet kring häktning och restriktioner för unga. I augusti 2016 presenterar häktes- och restriktionsutredningen ett förslag om hur antalet häktningar och förekomsten av restriktioner kan minskas samt hur häktningstiderna kan förkortas för att på det sättet minska den pågående isoleringen i svenska häkten. Det är uppenbart att häktning och restriktioner mot unga är ett område som behöver utvecklas vidare. En önskvärd förändring skulle vara att Sverige tar kritiken som har lyfts fram på allvar och försöker förändra unga lagöverträdares vistelse i häkten för att minimera psykisk ohälsa bland unga lagöverträdare som häktas.

Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>