Barns utveckling och välmående kan påverkas av hur deras sociala relationer ser ut. Eftersom barn spenderar mycket tid på förskolan blir det pedagogernas ansvar att stötta utveckling av barns sociala relationer. Studiens syfte är att identifiera och beskriva diskurser som framkommer i samtal mellan pedagoger om deras arbete med barns sociala relationer. Utifrån detta belyser studien vilka diskurser som pedagoger uttrycker kring sitt arbete med barns sociala relationer.   Utifrån tidigare forskning presenteras teman som innefattar hur pedagoger kan agera för att möjliggöra goda relationer mellan barn samt vad som kan påverka barns sociala relationer och vilka följder som kan uppkomma. Det lyfts även fram om språkets betydelse i sociala samspel med andra. Undersökningen har tagit sitt avstamp ur en bristande kunskap om hur pedagoger säger sig arbeta med barns sociala relationer. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, där fokus ligger på att olika sanningar konstrueras mellan människor samt hur människor uppfattar det som sägs. Den metod som studien utgår ifrån är diskursanalys med inriktning på diskursiv psykologi. Undersökningens empiriska material baseras på intervjuer som genomförts på fyra olika förskolor i form av fokusgrupper bestående av två deltagare i varje samtal. Resultatet visar hur pedagogerna talar om olika sätta att stötta barns behov i samspel med andra barn. Viktiga aspekter som har uppkommit är språket och miljön som ses som betydande delar av barns sociala utveckling. I resultatet har det formats olika diskurser som exempelvis Den verksamma pedagogen och Den inkännande pedagogen. De diskurser som formats lyfter upp olika strategier och förhållningssätt hos pedagogerna. Studien avslutas med en diskussion samt en slutsats kring studiens resultat.

Syfte med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger i förskolan arbetar för att stötta barnen i sociala relationer och därigenom förebygga utanförskap. Studien har en kvalitativ ansats och metoden som användes för att undersöka detta var nio semistrukturerade intervjuer med tre verksamma specialpedagoger, fem förskollärare samt en utbildare av sociala tjänstehundar. I studien har vi valt att ta stöd från det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att pedagogens förhållningssätt har en stor påverkan på barns sociala relationer. Vidare kan vi dra slutsatsen att det finns flera arbetssätt för att stötta barn i socila relationer och fadderhunden är en av dem.