<p>Bilaga: 1 CD</p>

<p>Konsertprogram: JS Bach, Sonat för Flöjt och Basso continuo, BWV 1034.</p><p>Medverkande: Kristine West, blockflöjt, Marcus Mohlin, cembalo, Stina Petersson, barockcello</p>

Syftet med studien var att ur ett uppförandepraxisperspektiv med fokus på tidig musik utföra en fördjupning av barockens cellomusik. Det implementerades genom instudering och analys av Salvatore Lanzettis Sonat nr. 5 i a-moll, op. 1. Lanzettis cellosonat komparerades metodiskt med sonater skrivna av kompositörer som inte var cellister för att påvisa på vad som var nyskapande med Lanzettis sätt att skriva. I studien undersöktes litteratur om läroböcker för cello som finns tillgängliga från 1700-talet. Vidare undersöktes musiker och kompositörer som funnits i Lanzettis närhet. I och med djupare kunskaper under arbetets gång framstår Lanzetti relativt välkänd utomlands främst i kretsar kring barockcello, med inspelningar av hans musik och tanken med det här arbetet har varit att uppmärksamma honom i en svensk kontext. Anledningen till Lanzettis betydelse är främst att han reste runt i Europa och spred kunskaper som tidigare mest hade funnits i Neapel. Hans framförande på Concert Spirituel i Paris 1736 följdes kort därefter av en publikation cellosonater av fransmannen Jean Baptiste Barrière. Dessa sonater innehåller många tekniska svårigheter, mycket dubbelgrepp i obekväma lägen och tumläge. Studien jämför samtida virtuoser och att Lanzetti inte var den som ”uppfann” tumläge på cello. I musik av andra cellister från den här tiden ser man att de också använder det i viss mån. I studien diskuterades det naturliga i att man som duktig musiker nyfiket undersöker de möjligheter som finns på instrumentet, som vi nuförtiden även gör med olika utökade tekniker och specialeffekter. Trots många väldigt virtuosa cellister i Italien under 1700-talet verkar Lanzetti varit den som verkligen exporterade dessa tekniker utomlands och inspirerade andra kompositörer att använda sig av detta. / <p>Salvatore Lanzetti (1710–1780), Sonat nr. 5 för violoncello och basso continuo op. 1 (1736) </p><p>Medverkande: </p><p>Anna Paradiso Laurin, cembalo  </p>

Studien utforskar hur jag tolkar Prelude i d-moll ur Johan Sebastian Bachs andra svit för solocello. Syftet är att undersöka hur instuderingsprocessen sker, från okänd not till fri tolkning med avseende på att instrumentet ska ”sjunga”. Forskningsfrågorna berör en fungerande inlärningsmetod, hur jag påverkas av min lärares tolkning samt i vilken grad en publik upplever mitt sjungande instrument. Med hjälp av bland annat en barockcello, loggboksskrivande och videoinspelning under processen har jag, utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, tolkat stycket på mitt sätt. Resultatet belyser hur jag gått tillväga för att studera in stycket, med hjälp av bland annat a-vistaläsning. Det berör också hur mottaglig jag är till att påverkas av min lärares tolkning av stycket, vilket inte visade sig vara i samma utsträckning som jag till en början trott. I resultatet beskrivs också hur min tolkningsprocess har gått tillväga och vilka mönster i musiken som uppenbarade sig med tiden. I resultatets senare del görs en sammanställning av enkätsvaren som bland annat visar på att jag och min cello, enligt publiken, frambringar en sjungande ton. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare litteratur och forskning inom det aktuella området. / The study explores how I interpret Prelude in D minor from Johan Sebastian Bach’s second suite for solo cello. The purpose is to examine how the rehearsal process is done, from the unknown note to free interpretation with respect to the instrument to “sing”. Research questions concern a workable method of learning, how I influenced by my teacher’s musical interpretation, and the degree to which an audience experiencing my singing instrument. With the help of including a baroque cello, logbook writing and recording during the process, I have, from a hermeneutic perspective, interpreted the paragraph in my direction. The result highlights how I proceeded to study the piece, with the help of sight-reading. It also affects how susceptible I am to be influenced by my teacher’s interpretation of the piece, which has not proved to be as much as I initially thought. The result also describes how my interpretation process has processed and the patterns in the music that appeared over time. In the later part of the result is a compilation of responses that shows that my cello and I, according to the audience, brings a singing tone. Finally, the results are discussed in relation to previous literature and research in the field.