<p>Perceptuella röstanalyser är en viktig del i logopedens arbete med röstpatienter. Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av lyssnarbedömningar undersöka skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal hos femåriga barn och vuxna kvinnor. Även inter- och intrabedömarreliabilitet undersöktes för fyra logopeder vilka utgjorde bedömningsgruppen. Resultatet visade signifikanta skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal för kvinnorna gällande parametrarna <em>heshet</em>, <em>hyperfunktion</em> och <em>skrovel</em>. Hos barnen kunde starka tendenser till skillnad mellan spontantal och instruerat tal ses för parametrarna <em>hyperfunktion</em> och <em>röstläge</em>. Interbedömarreliabiliteten var högst vid bedömning av <em>heshet</em> hos barn och tendensen var att interbedömarreliabiliteten överlag var högre vid bedömning av barnrösterna än vid bedömning av kvinnorösterna. Värdena för intrabedömarreliabilitet visade starka tendenser till att vara högre vid bedömning av kvinnornas röster jämfört med barnens röster.</p>

Perceptuella röstanalyser är en viktig del i logopedens arbete med röstpatienter. Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av lyssnarbedömningar undersöka skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal hos femåriga barn och vuxna kvinnor. Även inter- och intrabedömarreliabilitet undersöktes för fyra logopeder vilka utgjorde bedömningsgruppen. Resultatet visade signifikanta skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal för kvinnorna gällande parametrarna heshet, hyperfunktion och skrovel. Hos barnen kunde starka tendenser till skillnad mellan spontantal och instruerat tal ses för parametrarna hyperfunktion och röstläge. Interbedömarreliabiliteten var högst vid bedömning av heshet hos barn och tendensen var att interbedömarreliabiliteten överlag var högre vid bedömning av barnrösterna än vid bedömning av kvinnorösterna. Värdena för intrabedömarreliabilitet visade starka tendenser till att vara högre vid bedömning av kvinnornas röster jämfört med barnens röster.

Slarvfel är ett vanligt begrepp inom matematikundervisningen i Sverige. Däremot finns det inga tydliga riktlinjer kring hur lärarna ska förhålla sig till fenomenet. Om lärare ser och bedömer slarvfel olika kan det finnas en risk för att bedömningen inte är likvärdig. Syftet med arbetet är att skapa en ökad förståelse för hur gymnasielärare ser på slarvfel i matematik i relation till summativ bedömning samt hur gymnasielärare i matematik arbetar förebyggande för att minimera slarvfel hos eleverna. Fenomenografin tillsammans med det relationella, kategoriska och det sociokulturella perspektiven står som grund för studien och data samlas in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjorda med fem matematiklärare. Den här studiens resultat visar i likhet med tidigare forskning att slarvfel bland annat är kopplat till stress och att det finns svårigheter med att bedöma slarvfel på prov. När det kommer till lärarnas förebyggande arbete för att förhindra slarvfel så nämner flera av lärarna att man bör arbeta med att minska stressen hos eleverna samt göra eleverna medvetna om eventuella slarvfel. I diskussionen förs vikten av att lära känna sina elever fram. Lärarna beskriver att de känner igen slarvfel på grund av att de känner till elevens kunskapsnivå. Samtidigt skiljer sig lärarnas åsikt om vilka elever som gör slarvfel mot den tidigare forskningen. I och med den skillnaden är en möjlig risk att lärare faktiskt missbedömer räknefel och slarvfel. Förslag på vidare forskning skulle kunna vara en nationell studie om elevernas syn på slarvfel eftersom forskning på området är begränsat i Sverige.

Slarvfel är ett fenomen som svenska matematiklärare påträffar i samband med summativa bedömningar. Trots detta finns det väldigt lite forskning som fokuserar specifikt på slarvfel. Syftet med denna studie var att undersöka matematiklärares syn på slarvfel och om det finns en koppling mellan denna inställning och hur lärare går till väga för att bedöma elevers prestationer i matematik. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma matematiklärare på gymnasieskolor i södra Sverige. För att analysera vår data använde vi fenomenografi med de relationella- och kategoriska perspektiven samt bedömningsmodeller som referensramar. Våra resultat visar i enlighet med tidigare forskning att matematiklärare anser att stress är den ledande faktorn till varför elever gör slarvfel vid provsituationer. Resultaten visar även att dessa lärare anser att slarvfel är sällsynta och därmed har en liten inverkan på bedömningen av elevens kunskaper. Ingen av de undersökta faktorerna visade en tydlig koppling till lärares inställning till slarvfel. De lärare som deltog i studien använder sig huvudsakligen av sin intuition baserat på tidigare kunskap om elevens prestationer för att skilja slarvfel från kunskapsbrist.