Slarvfel är ett vanligt begrepp inom matematikundervisningen i Sverige. Däremot finns det inga tydliga riktlinjer kring hur lärarna ska förhålla sig till fenomenet. Om lärare ser och bedömer slarvfel olika kan det finnas en risk för att bedömningen inte är likvärdig. Syftet med arbetet är att skapa en ökad förståelse för hur gymnasielärare ser på slarvfel i matematik i relation till summativ bedömning samt hur gymnasielärare i matematik arbetar förebyggande för att minimera slarvfel hos eleverna. Fenomenografin tillsammans med det relationella, kategoriska och det sociokulturella perspektiven står som grund för studien och data samlas in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjorda med fem matematiklärare. Den här studiens resultat visar i likhet med tidigare forskning att slarvfel bland annat är kopplat till stress och att det finns svårigheter med att bedöma slarvfel på prov. När det kommer till lärarnas förebyggande arbete för att förhindra slarvfel så nämner flera av lärarna att man bör arbeta med att minska stressen hos eleverna samt göra eleverna medvetna om eventuella slarvfel. I diskussionen förs vikten av att lära känna sina elever fram. Lärarna beskriver att de känner igen slarvfel på grund av att de känner till elevens kunskapsnivå. Samtidigt skiljer sig lärarnas åsikt om vilka elever som gör slarvfel mot den tidigare forskningen. I och med den skillnaden är en möjlig risk att lärare faktiskt missbedömer räknefel och slarvfel. Förslag på vidare forskning skulle kunna vara en nationell studie om elevernas syn på slarvfel eftersom forskning på området är begränsat i Sverige.

Lärare upplever att det kan vara särskilt svårt med bedömning och betygsättning inom ämnet idrott och hälsa. Därav är det av stor betydelse att de som sätter betyg på elevers prestationer förstår och konkretiserar vad som skall bedömas för att en rättssäker bedömning skall vara möjlig. Syftet med denna studie är att ge en ökad kunskap om hur gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa tänker om bedömningspraktiken. Detta har gjorts genom en kvalitativ intervjustudie där fem gymnasielärare i idrott och hälsa har intervjuats. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i ett idrottsdidaktiskt synsätt där validitet i förhållande till styrdokumenten har undersökts. Resultatet visar att gymnasielärarna i idrott och hälsa upplever att ämnet är komplext att bedöma, inte minst på grund av att teori och praktik skall sammanvävas i undervisning och examinationer. Resultatet visade även att gymnasielärarna behövde se både förståelse och förtrogenhet hos eleverna för att kunna bedöma för högre betyg. Vidare diskuteras hur lärare i idrott och hälsa påverkas av tidigare erfarenheter vid bedömning och betygsättning. I vidare studier inom området skulle lärares bedömningspraktik i förhållande till deras bakgrund kunna vara intressant att undersöka.