Denna uppsats syftar till att undersöka lärares metoder vid bedömning och betygsättning, samt ta reda på om metoderna skiljer sig beroende på om lärare haft förutsättningar till kollegiala samtal kring ämnet och om detta påverkar likvärdigheten. I arbetet kom det fram att lärare ofta använder sig av insamlande av bevis. Det visade sig även att lärare, som haft större möjlighet att diskutera bedömning och betygsättning tillsammans med sina kollegor, tenderar att i större utsträckning planera sitt arbete mer målstyrt än andra lärare. Det kan konstateras att likvärdigheten, när det gäller bedömning och betygsättning, gynnas av att det finns stora förutsättningar för kollegiala samtal kring detta. Uppsatsen påbörjades hösten 2007 och ska läsas med den tidens ögon, då en ny läroplan införts under 2011. Mycket har hänt sedan dess, både när det gäller betygssystem och arbetet med att implementera den nya läroplanen i skolan, vilket i sin tur bidragit till samtal kring bedömning och betygsättning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i bildämnet bedömer och betygsätter sina elevers arbete och vilka attityder och förhållningssätt de har till läroplanen. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin om kunskap och lärande. Studiens empiri består av två kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med två bildlärare. Resultatet har analyserats tematiskt enligt bricolagemetoden. Analysen av resultatet visar på att det finns stora skillnader mellan hur dessa lärare bedömer och betygsätter sina elever samt deras syn på läroplanen. Skillnaderna kan leda till problem med betygsättningens tillförlitlighet och, i förlängningen, valideringen av bildämnet.

Under den senaste tiden har många barn och ungdomar kommit till Sverige, utan medföljande föräldrar, för att söka asyl. Många av dessa nyanlända barn börjar sin skolgång mitt i eller sent in i skolterminen. De undervisande lärarna får alltför ringa eller ingen information alls om elevernas tidigare kunskaper inom ett visst ämne, ändå gäller samma regelverk vid betygsättning som för alla andra elever. (Skolverket, 2016). Studien har ett hermeneutiskt perspektiv. Hermeneutik är en tolkningslära där tolkningen är själva processen för förståelsen. Studien har använt hermeneutiken för att nå förståelse för praktiken genom att tolka elevernas berättelser. Syftet med denna undersökning var att förstå vad eleverna har för uppfattning om bildämnet samt hur deras syn, på vad ämnet innebär och betyder, förstås av mig som bildlärare. Resultatet har besvarat frågeställningarna om vad nyanlända elever på språkintroduktionsprogrammet har för uppfattning om bildämnet, nyttan av att en bildlärare känner till de nyanlända elevernas tidigare erfarenheter om bildämnet och om hur hermeneutiken kan användas som avstamp i mötet med ny kunskap. I samtal har frågor ställts vilka respondenterna fick besvara skriftligt. Eleverna fick skriva ner sina åsikter som självrapporter och dessa blev själva underlaget för denna studie. Resultatet visar att eleverna inte riktigt förstår vad ämnet bild står för eller vad som förväntas av dem enligt läroplanen. Eleverna associerar bildämnet med finkultur, men samtidigt ser de ämnet som något onyttigt, ej konkret användbart ute i livet. Den didaktiska lärdomen av undersökningen är att om en ämneslärare förstår vad eleven har för uppfattning om bildämnet kan läraren hjälpa eleven att hitta sin egen proximala utvecklingszon och stötta den konkret i sitt arbete mot måluppfyllelsen.

No description available.

I detta arbete undersökes främst gymnasieelevers och gymnasielärares uppfattning om rättvise- och rättsäkerhet gällande betygsättning inom matematik. Resultatet är att lärarna i sina uppfattningar bekräftar de i annan forskning nämnda orsakerna till orättvisor inom betygsättning, som: betygsinflation, att elever kan "utnyttja systemet", att vad lärarkonstruerade prov mäter kan variera mycket, nivågrupperingar och programtillhörighet, "luddiga" styrdokument, felaktigheter i betygsbedömningar, personkemi och sist men inte minst brist på kommunikation mellan lärare, ledning och olika skolor. Elever verkar dock uppfatta systemet som i stort rättvis, eller så rättvist det kan vara med tanke på att den mänskliga faktorn. De verkar dessutom främst fokusera sig på orättvisor på detaljnivå och inte på systemnivå. Varken elever eller lärare verkar finna några större problem angående rättsäkerheten gällande betygsättning.

No description available.

Efter 1990-talets skolreformer har det fram till idag pågått en diskussion om huruvida skolan uppnår den likvärdighet som eftersträvas. Flera nationella studier indikerar att det har funnits en generell likvärdighetsproblematik i den svenska skolan under de senaste decennierna. Studierna handlar framförallt om varierande tolkningar av läroplanen och orättvisor i samband med betyg och bedömning. Som en reaktion på den bristfälliga likvärdigheten implementerades år 2011 nya läroplaner och en ny betygsskala för både grundskolan och gymnasiet i syfte att stärka samsynen mellan lärare, skolor och kommuner. Syftet med uppsatsen är att, utifrån ett likvärdighetsperspektiv, undersöka lärares sätt att tolka och arbeta med den nya läroplanen och betygsskalan.Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod i form semistrukturerade intervjuer. Empirin analyseras utifrån tre utvalda teorier i form av läroplansteori, ramfaktorteori samt Wiliams five ”key strategie”. Studiens resultat visar att läroplansreformen har verkat positivt för likvärdigheten i flera avseenden. Framför allt upplever respondenterna i studien att tydligheten i både läroplanen och den specifika kursplanen för idrott och hälsa har blivit bättre än i föregående dokument. Resultatet visar även att respondenterna överlag ställer sig positiva till den nya betygsskalan som infördes. Resultat visar dock att det även finns invändningar mot både läroplanen och den nya betygsskalan. Bland annat menar flertalet respondenter att kunskapskraven fortfarande är svårtolkade. Studien visar även att det finns ett antal ramfaktorer som påverkar möjligheterna till en likvärdig bedömning i ämnet idrott och hälsa.

Syftet med denna studie var,dels att se hur och varför pojkar och flickor i de senare skolåren väljer slöjdart samt hur slöjdlärarna betygsätter ämnet slöjd. Jag gjorde litteraturstudier kring vad som står skrivet om historik, val, betyg och könsrollsmönster samt en enkätundersökning bland slöjdlärare och deras elever där frågorna i enkäten syftade till att söka svar på mina frågor utifrån beaktandeav litteraturen jag läst. Min undersökning visade att skolorna bedrev slöjdundervisning i de senare skolåren i grupper där flickor till stor del valt textilslöjd och pojkar trä- och metallslöjd. Merparten av eleverna svarade att de valde av intresse och såg det som mycket viktigt att få välja. Enkätsvaren visade också att det ofta inte var något sammarbete mellan lärarna vid betygsättning i skolämnet slöj utan betygen kunde mer ses som slöjdartsbetyg. Utifrån vad jag såg i detta arbete kan jag dra tre slutsatser. Det har inte hänt så mycket i ämnet slöjd vad det gäller val av slöjdart och kön trots flera läroplansbyten. Det är viktigt att val inte sker för tidigt i skolåren för att kunna få optimalt med slöjdkunskaper i båda slöjdarterna. För att kunna sätta betyg i skolämnet slöjd måste slöjdlärarna kommunicera med varandra.

Svenska skolan har haft flera olika betygssystem. Hösten 1994 infördes dagens målrelaterade betygssystem där lärarna ska betygssätta varje elev i förhållande till betygskriterier. De första som fick slutbetyg enligt det nya betygssystemet lämnade grundskolan 1998.Syftet med arbete är att undersöka och ta reda på hur elever och lärare uppfattar dagens betygssystem samt ta reda på vilka kriterier elever och lärare anser ligger till grund för betygssättningen. Arbetet bygger på intervjuer samt enkäter med elever och behöriga lärare, verksamma vid en grundskola i södra Sverige våren 2006. Resultaten av arbetet visar att det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet fungerar otillfredsställande. Lärare tycks inte ha erbjudits tillräckliga möjligheter att skapa sig en förståelse av de antaganden och de principerna mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet vilar på.

<p>Denna rapport har sin utgångspunkt i att förkunskaperna hos studenter inför högskolestudier är bristfälliga och på grund av det även i misstankarna om en betygsinflation på gymnasieskolan. En undersökning med syftet att utreda hur betyg sätts, utförs där tre lärare konstruerar varsin bedömningsmall till ett nationellt prov i Matematik C. Dessa mallar jämförs med Skolverkets mall och betygskriterierna. Dessutom förs intervjuer med lärarna om hur de hanterar betygsättningen av hela kursen. Intervjusvaren kontrolleras mot gällande styrdokument. Slutsatsen av undersökningen är att våra styrdokument är alldeles för svåra att tolka och beroende på hur man tolkar dem, får man olika resultat. Ofta tolkas de för ”snällt”, vilket leder till att för höga betyg sätts. Det framkom också att lärarna generellt satte högre betygsgränser på det nationella provet än vad Skolverket gjorde. Slutsatsen av det är att lärarna tycker att Skolverkets krav på de nationella proven är för låga. Utifrån teorin framgick det också att gymnasieskolan är utsatt för en betydande betygsinflation.</p>