Denna uppsats ska studera hur befolkningsutveckling och flyttmönster påverkas av lärosäten i Sverige. Sedan 1990-talet har andelen utbildade med högre utbildning sett en ständig ökning. Lärosäten fick med högskolereformen 1993 större frihet hur utvecklingen skulle ske. Samtidigt förändrades utbildningens strukturer från att vara linjebaserad till att vara programbaserad. Detta ledde till att högre utbildning blev mer tillgängliga för individer vilket har lett till ökningen av utbildade i Sverige. Kommuner med lärosäten blir därför mer eftersökta till följd av en högre vilja av att utbilda sig vidare efter gymnasiet.  Denna studie ska därför försöka besvara hur olika kommuner blir påverkade av de lärosäten som finns runt om i landet. Målet för studien är Sveriges 290 kommuner och de lärosäten som är belägna i olika kommuner som erbjuder en högre utbildning, 3 år eller längre eftergymnasial utbildning. Genom användandet av registerdata från Statistiska centralbyrån [SCB] baserat på befolkningen i Sveriges kommuner, ska studien belysa hur olika faktorer kan påverka hur flyttmönster kan synliggöras och förklaras. Trender ska synliggöras utifrån olika utgångspunkter som hur en kommuns socioekonomiska bakgrund påverkar flyttmönster. Även hur push-pull påverkar hur kommuner kan vara attraktiva för vissa och avvisande för andra, där ålder är en faktor i hur en livsstil förändras under tid. Denna studie ska undersöka hur befolkningsutvecklingen sett ut, genom att skapa cirklar med intervallspann på 50 kilometers avstånd från samtliga svenska lärosäten. De kommuner som faller inom detta upptagningsområde kommer att benämnas vara inom ett högre lärosätets influensfält då det även innefattar påverkan utåt genom en export och skapande av kunskap. Därav blir frågan om lärosätenas lokalisering har en påverkan på befolkningsutvecklingen genom sin dragkraft av människor, samt hur stark och hur långt sträcker sig deras influensfält? Studien synliggör mönster hur individer i åldersgruppen 18-25 i större grad flyttar från kommuner utan lärosäten och samtidigt ökar inflyttningen till kommuner med lärosäten. Den största minskningen visar sig vara i kommungrupper inom pendlingsavstånd till kommunerna med lärosäten. Kommuner kring storstäderna och kommuner med högre lärosäten upplever en tillväxt av deras utbildade befolkning och samtidigt en hög nettoutflytt av den yngre åldersgruppen. Samtidigt som en minskning sker bland pendlingskommuner och landsbygdskommuner ser de även en positiv nettoinflytt av äldre åldersgrupperna 46-55 och 56-65. Efter en viss ålder synliggörs ett förändrat flyttmönster med en högre flyttfrekvens från storstäderna och större städer mot pendlingskommuner, mindre stad/tätorter och landsbygdskommuner. Lärosätena har även påverkat kommuner utan lärosäten då generellt alla kommuner ser en positiv ökning i utbildningsgraden, även om den är liten eller i mindre utbredning jämfört med större kommuner. Denna slutsats tolkas bero på att många unga flyttar för högre studier men väljer sedan att flytta därifrån efter avklarade studier vilket ökat den nationella utbildningsgraden.

På de platser där markens kapacitet för odling, slåtter eller bete är låg har människan tvingats se sig om efter komplement till markens ringa avkastning. För öborna på Östra Hästholmen och Utlängan i Karlskronas östra skärgård kompletterades detta med husbehovsfiske i Östersjön. Här försörjde man sig som binäringsfiskare eller som lots i kronans tjänst.Det här är en studie av förändringar i befolkning, markanvändning, mantalsfördelning, binäringsfisket och lotsyrket på Östra Hästholmen och Utlängan mellan 1700 – 2016. Vidare tas örlogsbasens militära närvaro i beaktning. Utifrån studier av kartmaterial, mantalslängder och folkräkningar har information kring dessa förändringar jämförts mot varandra.Resultatet visar att befolkningsantalet och markanvändningen troligtvis inte påverkat varandra i det långa loppet. Snarare är det möjligheten till fisket och arbetet som lots som har bidragit till öarnas befolkningskurva och markanvändning. Östra Hästholmen verkar ha varit av störst betydelse för befolkningen under 1700- och 1800-talen på grund av dess lotshemman där man verkade som ”kronolots” medan Utlängan visar sig ha varit av större betydelse i äldre tider och då för sjömän från olika delar av Europa.

There is an urbanization trend in the world. Sweden is no exception. Today, approximately 85 percent of Sweden's population live in urban areas, which means that urbanization has grown considerably since the beginning of the 19th century when 90 percent of Sweden's population lived in rural areas. At the same time as urbanization has grown stronger, employment commuting, both within and across municipal boundaries, has increased. Improved infrastructure in the form of better road networks, faster and denser public transport and an increased number of passenger cars are all contributing factors to this. As an effect of the increased commuting, local labour markets have been expanded in many places and so-called regional enlargement has been created.   The aim of this study is to map and analyse the development pattern, with the focus on the population, in the Umeå region during the period 2000 to 2015. The purpose is also to discuss the development in the region and it’s connection to theories and the general development.   The study is a descriptive quantitative study based on municipal statistics from SCB. The study describes population development in different demographic dimensions for all municipalities in the Umeå region.   The study's results indicate that the Umeå region has had a positive development between 2000 and 2015, but the differences within the region are high. Umeå municipality is the municipality that had the strongest growth, while the surrounding municipalities had a weak, and in some cases also a negative development. You can see clear traces of urbanization in the region, not only Umeå municipality has had a positive development, but primarily Umeå city.     Keywords: population development, urbanization, local labor markets, regional enlargement, growth poles

Meeting the food demands of a growing population is one of the currently most critical issues for the world community. Additionally, negative impacts of climate change on agriculture are expected in some densely populated regions of developing economies. In this thesis, I examine spatial patterns of future impacts of population development and climate change on food security and how these impacts correlate with current patterns of food security and poverty. I aim to assess the global spatial patterns of food insecurity, concerning the current situation and future prognosis, to quantify the impact of population development and climate change on food security, and to examine to what extent poverty can explain spatial patterns. To identify spatial patterns, I performed a multiple correlation analysis. The aggregated impact estimate of population development and climate change was calculated by adding their respective national predictions. The explanatory power of poverty was evaluated using regression models which contained population development  predictions and current food security as functions of poverty rate. Based on the my results and a literature review I discuss the future geographic disparities of food security and the corresponding consequences for combating hunger. My results show that global geographic disparities are likely to increase substantially, mainly because population, and in turn food demand, will increase strongly in sub-Saharan Africa, the region with the highest decline of resources in relation to population. Impacts of climate change show a similar geographic pattern where foodinsecure regions will be affected the most. I found that poverty is a significant explanatory variable for both population growth and food security. The literature review support causality between variables, which places poverty at the core of food security issues. Poverty causes both a barrier to access food markets and population growth,which ultimately decrease food availability. In order to reach zero hunger for the coming generations, there is an urgent need to redistribute resources, change direction in agriculture practices and implement extensive political measures that carefully consider both local and global contexts.