Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska goda kontakter mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonalen främjas samt att patientens behov av kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Studier har visat att patienter får träffa många olika vårdare. Kontinuitet är en viktig förutsättning för att sår ska läka så snabbt som möjligt. Det finns tydliga riktlinjer för hur svårläkta sår ska skötas men studier har visat att följsamheten till dessa många gånger är dålig. Patienter får också ofta olika information från olika vårdpersonal och det skapar förvirring. Studien belyser de erfarenheter som patienter och medarbetare har av processen att skapa en ökad kontinuitet; i betydelsen kontinuerlig relation, information och behandling för patienter med svårläkta bensår på en distriktssköterskemottagning. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en förbättrad kontinuitet för patienter med svårläkta bensår. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att belysa de erfarenheter som sjuksköterskor har av processen att skapa en ökad kontinuitet. Studien har en beskrivande och utvärderande design med kvalitativ ansats. Interventionen bestod av utbildning, ny bokningsrutin, ändrad schemaläggning, broschyr om svårläkta bensår och datoriserad sårläkningsjournal. Före interventionen intervjuades fem patienter och tolv sjuksköterskor och efter interventionen fem patienter och sex sjuksköterskor. Journalgranskning utfördes för att följa hur många olika sjuksköterskor patienter fått träffa under en åttaveckorsperiod före och efter förändring. Alla sjuksköterskor fick besvara frågor om förändringsklimatet genom enkäten PARIHS. Enkäten PARIHS visade att förändringsklimatet var bra på arbetsplatsen och stöddes av ledningen men att det fanns dåligt med tid för att kunna diskutera och reflektera över forskningsresultat. Sjuksköterskorna upplevde att kontakten med patienterna blev bättre när det blev ett mindre vårdlag. Informationen kunde läggas på rätt nivå och patienten kunde då vara mer delaktig i sin behandling. Patienterna upplevde en förbättrad personalkontinuitet men tyckte det var svårt att vara delaktiga i vården. De hade fått information om kost, motion och kompression men de mindes inte att de fått broschyren. Målet att patienterna skulle få en kontinuerlig relation har blivit förbättrad men om kontinuitet i information och behandling har blivit bättre råder delade meningar. PARIHS var en bra metod för att beskriva förutsättningar för förbättringsarbetet.

Idag lider cirka 50 000 personer i Sverige av svårläkta bensår. Att leva med svårläkta bensår innebär en kronisk sjukdom där läkningsprocessen oftast är långvarig och sannolikheten att sår återkommer är hög. Sjukdomen påverkar flera delar av patienters liv och ytterligare kunskap behövs om hur tillståndet påverkar de drabbade. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där tio relevanta vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade flera dimensioner av patienternas liv och sammanfattades under rubrikerna; Upplevelser av att leva med en kronisk sjukdom, Upplevelser av smärta, Upplevelser av utanförskap, Upplevelser av nedsatt fysisk förmåga, Upplevelser av lukt och vätska, och Upplevelser av relationen mellan patient – vårdpersonal. Resultatet diskuterades med utgångspunkt från de omvårdnadsvetenskapliga teorierna kring hälsa och lidande. En huvudsaklig slutsats var att sjuksköterskan bör ha ett holistiskt förhållningssätt i omvårdnaden där fokus ligger både på sårläkningsprocessen och på de emotionella konsekvenser som sjukdomen medför hos patienten. Genom att göra patienten delaktig i sin vård kan sjuksköterskan hjälpa patienten utstå det lidande som sjukdomen medför, samt uppleva livet som fortsatt meningsfullt. Det krävs vidare forskning inom området, samt ytterligare undervisning inom sjuksköterskeprogrammet, för att synliggöra vikten av en helhetssyn i omvårdnaden av patienter med svårläkta bensår.

Bakgrund: Många människor lider idag både psykiskt och fysiskt av svårläkta bensår och smärta är det mest påtagliga problemet. Tidigare genomförda studier vittnar om patienters svårigheter och påverkan på dagligt liv. För att få en helhetsbild av patienters livssituation ställs höga krav på sjuksköterskor och många gånger saknar personal rätt kunskap. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa patienters perspektiv på att leva med svårläkta bensår.Metod: En litteraturstudie utfördes utifrån 12 kvalitativa empiriska studier. Studier som motsvarade syftet valdes ut, kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes. Utgångspunkten var att få fram patienters upplevelser och erfarenheter. Resultat: Fem kategorier med underkategorier formulerades: Smärta (att vara styrd och att härda ut), begränsningar (att vara ensam och en inskränkt vardag), skam (att skämmas för sin kropp och att drabbas av låg självkänsla), kamp (lidande och hopp i läkningsprocessen och frustration över att inte veta) samt stöd (känna tillit och förtroende och känna brist på tillit och förtroende). Slutsats: Mer kunskap och utbildning krävs för att patienters lidande ska minskas samt att vårdpersonalen bättre ska kunna bemöta patienters behov.

Introduktion: Venösa bensår beror på cirkulationssvikt i vensystemet och kräver ofta lång behandling, vilket orsakar stort lidande hos de drabbade patienterna. Såren tar upp en stor del av vårdtiden och kostar mycket pengar.  Syfte: Syftet var att belysa omvårdnadsstrategier som kan förkorta sårläkningstiden vid venösa bensår.  Metod: Litteraturstudien utgick från Polit och Becks (2012) modell innehållande nio arbetssteg. Sökning av artiklar gjordes i CINAHL och SCOPUS. Efter manuell sökning, noggrann dataanalys och vetenskaplig granskning valdes 13 artiklar ut till studien. Baserat på artiklarnas resultat framkom tre teman.  Resultat: Huvudresultatet av studien visar omvårdnadsstrategier på tre nivåer: organisations-, sjuksköterske- och sårbedömningsnivå. Systematisk och kontinuerlig omvårdnad visade sig ha stor betydelse för sårläkning och möjliggjordes genom omstrukturering på organisationsnivå. Kunskap, kompetens och tillgång till rådgivning gav sjuksköterskorna en ökad trygghet i yrkesutövningen, vilket i sin tur ledde till en mer patientsäker omvårdnad. Studien visade också att vikten av enkel och korrekt bedömning med rätt hjälpmedel för sårbedömning gav bra vägledning för valet av fortsatt behandling.  Slutsats: Genom förändringar i organisationen samt förbättrad kunskap och kompentens kan kvalitén på sårvården höjas, vilket förkortar sårläkningstiden och ger en mer patientsäker vård. Omstruktureringar genererar dessutom en ekonomisk besparing, för både patient och organisation.

<p>Ökad risk för bensår kan ha ett samband med en allt äldre befolkning. För att kunna ge rätt behandling måste sjuksköterskan bli medveten om hur livskvaliteten förändras för patienten i samband med bensår. Syftet var att beskriva hur vaskulära bensår påverkar äldre personers upplevda livskvalitet. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Databaser som användes var Cinahl och PubMed. Resultatet av sökningen blev elva artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att livskvaliteten försämrades hos patienter med bensår. En orsak till försämrad livskvalitet var smärta. Kontakten med andra människor minskade då patienterna med bensår undvek att röra sig ute och delta i sociala aktiviteter. Immobilitet gjorde att många patienter med bensår blev frustrerade och det ledde till en sämre livskvalitet. Familjens roller omfördelades vilket ledde till att självbilden förändrades negativt hos patienter med bensår. Patienter med bensår var i behov av stöd och information för att ha en möjlighet att uppnå god livskvalitet. Sjuksköterskan måste bemöta patienten med bensår på ett empatiskt sätt. Hon måste också lyssna på patientens upplevelse av att leva med bensår. Det behövs mer kvalitativ forskning om hur övriga familjen påverkas av att en familjemedlem är drabbad av bensår.</p>

Bakgrund: Venösa bensår är ett vanligt problem som väntas öka med en allt äldre befolkning. Patienter med venösa bensår lider ofta av smärta och har nedsatt livskvalitet. Studier visar att sjuksköterskor har kunskapsluckor om hur patienter med venösa bensår ska vårdas. Syfte: Belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder och deras eventuella effekter vid venösa bensår. Metod: En litteraturöversikt med induktiv analys. 11 artiklar ingår. Resultat: Fem olika kategorier av omvårdnadsåtgärder framkom; kompressionsbehandling, sårbehandling, fysisk aktivitet, psykiskt stöd och socialt stöd. Flest artiklar återfanns i kategorin kompressionsbehandling, där olika kompressionsmetoder jämförs. Diskussion: Ett kompressionstryck på cirka 40 mm Hg ger bäst effekt på sårläkningen. Problemet är att kompressionsbehandlingen kan vara både smärtsam och svår att genomlida av sociala skäl. Sjuksköterskan måste ha en helhetssyn på sin patient och förutom att behandla såret även se till behovet av psykiskt och socialt stöd. På så vis kan sjuksköterskan öka patientens följsamhet och lyckas läka såret. Slutsats: Valet av kompressionsmetod spelar inte någon avgörande roll utan det viktigaste är att skapa en kompression med högt tryck. Att stötta och motivera patienten för att nå följsamhet är en viktig omvårdnadsåtgärd. / <p>Godkännade datum: 2016-10-31</p>

Bakgrund: Venösa bensår är inte en sjukdom, det är ett symtom. Definitionen av ett venöst bensår är ett sår som inte går över av sig självt eller med lättare behandling efter sex veckor. Att leva med venösa bensår innebär oftast en lång kontakt med vården och en livslång kompressionsbehandling. Sjuksköterskan har ett ansvar gentemot individerna och personcentrerad vård är av stor vikt vid behandling. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva individers erfarenheter av att leva med venösa bensår. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka upp artiklarna. En tematisk dataanalys användes för att analysera artiklarnas resultat. Huvudresultat: Fyra huvudteman hittades efter analys av artiklarnas resultat: erfarenheter av smärta, erfarenheter av kompressionsbehandling, påverkan på vardagen och erfarenheter av vården. Gemensamt för dessa teman var att personerna som lever med bensår ofta påverkas negativt, det kan handla om både fysiska och psykiska faktorer. Där till exempel nedsatt rörelseförmåga, rädsla och skam skapade begränsningar i vardagen. Kontakten med vården kunde skapa frustration men även vara en positiv upplevelse. Slutsats: Många personer lever med venösa bensår och upplevelserna är till stor del negativa. Det saknas kunskap bland sjuksköterskor och patienter inom området vilket skapar ett lidande.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Svårläkta bensår är ett globalt hälso- och sjukvårdsproblem. Svårläkta bensår definieras som sår som inte läker inom sex veckor och är lokaliserat mellan knä och malleolen. Venösa bensår är den vanligaste typen av bensår. Patienter med svårläkta bensår uppger en sämre livskvalitet än patienter utan bensår. För att patienter ska uppnå god hälsa är det viktigt att distriktssköterskan har en förståelse för hur patienterna upplever sin situation för att minska lidandet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår.Metod: Studien grundar sig på en allmän litteraturöversikt där 14 kvalitativa artiklar valdes ut. SBU:s mall för kvalitativ forskningsmetodik användes för att kvalitetsgranska artiklarna. Resultatet baserades på innehållsanalysen. Resultat: Resultatet av litteraturöversikt visade följande teman; fysisk påverkan, en prövande vardag och emotionell påverkan. Smärta var det svåraste symtomet av svårläkta bensår och det orsakade sömnsvårigheter. Lukten från bensår bidrog social isolering. Patienterna upplevde ofta psykiska besvär så som depression och självmordstankar. Relationen till vårdpersonal var viktig för patienterna, då de ingav kunskap och stöd. Några patienter hade hopp om framtiden och att bensåret skulle läka.Slutsats: Litteraturöversikten visar att svårläkta bensår påverkar patientens liv negativt. Patienterna uppgav att relationen till distriktssköterskan var viktig. Genom att ha förståelse för patienter som lever med svårläkta bensår kan distriktssköterskan medverka till att ge bättre vård och därmed minska det fysiska och psykiska lidandet för patienten.

Sammanfattning Introduktion: Bensår är ett vanligt fenomen bland personer över 60 år och kan uppkomma av dålig blodcirkulation och/eller yttre trauma. Detta medför lidande för patienten då det kräver mycket tid för omläggningar och behandling därav stora kostnader för samhället. Livskvalitet är en individuell upplevelse och skattas olika från person till person. Syfte: Att sammanställa och beskriva det vetenskapliga underlaget av hur äldre personer med bensår upplever sin livskvalitet. Metod: Litteraturstudien har en beskrivande design i både kvalitativ och kvantitativ ansats. För databassökning användes PubMed, för urvalet av artiklar användes relevans och kvalitetsgranskningsmallar. Huvudresultat: Att leva med bensår innebär för många en påverkan på livskvalitén och medför även många komplikationer så som smärta, sömnsvårigheter och begränsningar i att kunna utföra vissa aktiviteter. Livskvalitén upplevdes och skattades som lägre då bensåren påverkade det dagliga livet negativt. De sociala relationerna kunde få en negativ påverkan då bensåren upplevdes av vissa som en skam och kunde leda till en isolation. Detta trots att det visade sig att de närstående egentligen var en viktig del hos deltagarna för att få bibehålla livskvalitén. Slutsats: Genom denna studie har vi kommit fram till att generellt upplever de äldre personerna med bensår låg livskvalitet och att det är många olika upplevda känslor. Att det är en viktig del i vår yrkesroll som sjuksköterska att se hela individen och dennes behov för att kunna ge en så god omvårdnad och hälsa som möjligt och på så kunna bidra till högre upplevd livskvalité.

Bakgrund: Bensår är ett växande och alltmer vanligt förekommande problem. Upp till 5 procent av den äldre befolkningen kommer få ett bensår. Venösa bensår är den vanligaste bensårsdiagnosen. Bensår kan ha en läkningsprocess från månader till år. Sjuksköterskan är den som har huvudansvar för personer med bensår. Kompressionsbehandling är en vanlig behandlingsform vid bensår.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av bensår i det dagliga livet.Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats gjordes som baserades på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Studien baserades på 9 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades samt analyserades utifrån Fribergs analysmetod.Resultat: Ett huvudtema identifierades; En förändrad livssituation, samt två kategorier: Fysiska besvär och Psykosociala påfrestningar med vardera fem respektive fyra subkategorier som beskriver personernas upplevelser av bensår i det dagliga livet.Slutsats: Personer med bensår upplever en förändrad livssituation, som effekt av de symtom som kan uppstå vid bensår. De upplever flera fysiska besvär som begränsande smärta, störd sömn och obehaglig lukt. Även psykosociala påfrestningar så som en påverkad självbild, känslor av skam, psykisk ohälsa samt social isolering. Personerna med bensår upplevde att de inte längre kan upprätthålla sitt normala dagliga liv. Den förändrade livssituationen mynnar ut i ett lidande på flera plan för personerna med bensår. Genom att sjuksköterskan erhåller mer kunskap om personers upplevelser av bensår i det dagliga livet, finns bättre förutsättningar att stötta personerna utefter deras individuella behov.