Syftet med denna studie var att få en inblick och förståelse för personalens uppfattningar om och upplevelser av ungdomars aggressiva beteenden som befinner sig på en SiS-institution. Dessutom har personalens bemötande gentemot dessa ungdomar belysts från svaren och resultaten av frågeställningarna. En kvalitativ forskningsmetod med utgångspunkt från hermeneutiken användes för att utföra studien tillsammans med semistrukturerade intervjuer med ett antal respondenter från en SiS-institution. von Wrights (2000) relationella och punktuella perspektiv användes som teoretisk utgångspunkt till studien. Resultatet redovisar att respondenterna uppfattade, upplevde och erfarar att ungdomarna som placeras vid institutionen minst någon gång under vistelsen uppvisar ett aggressivt beteende. Det kan även ses i resultatet att personalen upplever att dessa ungdomar i de flesta fall har många av de faktorer som orsakar ett aggressivt beteende med sig till institutionen från deras bakgrund och familjesituation.

Barn associerar invasiva ingrepp som till exempel nålstick med stress; smärta och/eller oro. Smärta och rädsla har ett starkt samband genom att smärtan kan göra barnet rädd och rädslan inverkar på smärtan. Att misslyckas med att förebygga eller lindra stickrädsla är skadligt för barn, dels det onödiga lidandet under själva proceduren, dels kan barns minne av smärtsamma upplevelser skapa deras framtida reaktioner på smärtsamma händelser. Syftet var att belysa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan och föräldrarna kan använda för att förebygga eller lindra barnets rädsla och smärtupplevelse i samband med stick. Forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 17 artiklar i resultatet. För att få resultatet från de vetenskapliga artiklarna överskådligt delades omvårdnadsåtgärderna in i tre rubriker: beteende hos föräldrar och sjuksköterskan, distraktion och smärtlindring.Distraktion hade överlag en god effekt likaså topikal smärtlindring. Dock var resultaten inte entydiga gällande oral smärtlindring. Slutsatsen var att om sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna förebygga och lindra barns stickrädsla, ger en kombination av omvårdnadsåtgärderna det bästa resultatet.

Abstract Background: Among elderly people with dementia pain is a common problem. In older persons, particularly those suffering from dementia and cognitive impairment pain is often underdiagnosed and undertreated causing unnecessary pain, suffering and affect quality of life negatively. Dementia complicates the identification of pain when the natural ability to communicate decreases when a person is suffering from dementia. It is important that health professionals working with older persons with dementia are aware of the person’s pain expression. Aim: To clarify how older persons with dementia communicate pain expression. Method: To study this area a literature review was used. Both qualitative and quantitative scientific articles were used. Results: Earnings how older persons with dementia communicate pain expressions are presented in an overall theme called Changes in the person's normal pattern. The other following themes were: Mood/Social, Basic needs, Language, Body and Face with subsequent sub-themes, face- and eye expression, agitation, depressed mood, appetite, sleep, verbal and semi-verbal language, defense and touching a body part. Conclusion: It is of utmost importance to see changes in the older person’s normal pattern.Elderly people with dementia experience pain, and communicates painexpression in many different ways. To understand the communication of painexpression in older persons with dementia the nurse interprets the person's body language, verbal language and behavior altogether as a whole.

No description available.

Denna C-uppsats handlar om en kille med adhd, hur hans uppväxt har varit och vilka behovhan har. Vi har undersökt hur barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Ungbo som hjälper unga att få en egen lägenhet och skolan kan uppfylla dessa behov hos ungdomen. För att ta reda på detta genomförde vi kvalitativa intervjuer med dessa informanter. Inledningsvis kontaktade vi BUP för att ta reda på i vilket skede de möter en tjej eller kille med adhd. Därefter hörde vi av oss till Ungbo för att se hur de kan vara ett stöd för barn med adhd samt till en skola med en särskild pedagogisk inriktning för dessa barn. Skolans mål är att ge ungdomarna behörighet till gymnasiet. Vi har också undersökt hur informationsutbytet ser ut mellan BUP, Ungbo och skolan utifrån deras respektive synsätt. I vårt fall har ungdomen med adhd träffat representanter från BUP, skolan och sociala myndigheter men inte varit i kontakt med vår informant på Ungbo. Vi valde att intervjua kvinnan på Ungbo då hon har erfarenhet av ungdomar med adhd och hur de fungerar och är även insatt i sociala myndigheter behandlar sådana ärenden. Resultatet visar att det finns en del väsentliga behov som behöver tillgodoses hos dessa ungdomar, exempelvis behöver de en viss struktur i sin vardag för att allt ska fungera. Vår informant med adhd får representera denna diagnos och föra sin talan om vilken hjälp eller stöd han får från BUP, skolan samt sociala myndigheter.

I den här uppsatsen undersöker jag hur barns mående och beteende bedöms i samband med deltagande i stödgrupp på Trappan i Uppsala. Jag studerar SDQ-formulär (Strength and difficulties questions) ifyllda av barn och/eller deras föräldrar 2009- 2011. SDQ mäter sex variabler: a) emotionella problem, b) uppförandeproblem, c) hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem, d) kamratproblem, e) prosocialt beteende samt f) total svårighetspoäng. Materialet utgörs av skattningar för 166 barn. En ny rapport (Skerfving 2011) om utvärdering av stödgrupper i Uppsala län blir ett viktigt jämförelsematerial, men jag gör delvis andra metodiska val än rapporten. Sju olika kvantitativa frågeställningar används: 1) Jämförelser med nordiska normalpopulationer, 2) jämförelser utifrån inriktning på stödgrupp, 3) kön, 4) ålder, 5) barns och föräldrars skattningar, 6) före- och eftermätningar samt 7) avhoppare och fullföljare. Medelvärden och standardavvikelser räknas ut och skillnaderna signifikanstestas. Resultaten jämförs med rapportens resultat. Till överensstämmelserna med rapporten kan räknas att mönster avseende kön i de olika studierna är likadana. Beträffande ålder finns likheter i karakteristika för den äldsta gruppen (16- år) och den näst äldsta gruppen (13-15 år). Även utifrån jämförelserna av före- och eftermätningarna överensstämmer resultaten i stort sett. Till avvikelserna från rapportens resultat kan nämnas min slutstats att 7-12-åringar respektive 13-15-åringar verkar förhålla sig klart olika till sina åldersmässigt jämförbara normalpopulationer. Ett annat resultat inom samma kategori är att 10-12-åringarna hamnar lägre än övriga grupper i vissa svårighetsvariabler. Beträffande skattningsperspektiv bedömer flickorna i min studie sig själva betydligt högre i svårighet än vad deras föräldrar gör. Ett resultat som saknar motsvarighet i rapporten är att den typiske deltagaren (i den yngsta åldersgruppen) beskrivs som ett barn med känslomässiga problem och beteendeproblem som däremot klarar sig ganska bra på det sociala området. Ett annat sådant resultat är beskrivningen av avhopparna i jämförelse med fullföljarna. Avhopparna framstår här som en grupp med större svårighetsbelastning än fullföljarna, särskilt i uppförandeproblem.

Min studie handlar om hur inomartskonkurrensen ser ut hos talgoxen, Parus major, när det gäller födosök, trädplacering och säkerhet. Är det så att fåglarna lever i ”mansdominerade” samhällen, att det är hanen som söker föda på de bästa och säkraste delarna av trädet jämfört med honan. För att undersöka detta har 31 talgoxar studerats under nio dagar i sin naturliga miljö. Här noterades var i trädet de placerade sig och hur de sedan förflyttade sig i tre födosök. För att visa på skillnader gjorde jag icke- parametriska tester som visade att det fanns signifikanta skillnader mellan hur honor och hanar placerar sig i träden vid födosök.

No description available.

Syftet med denna studie har varit tvådelat. För det första var syftet att beskriva och förstå sex gymnasielärares uppfattningar om störande beteende hos elever i den gymnasiala klassrumsmiljön. För det andra handlade det om att beskriva och förstå gymnasielärarnas åtgärder och korrigeringar gentemot störande beteende. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har tillämpats som metod för inhämtande av data. Resultatet visar att gymnasielärarna som deltog i studien uppfattar störande elevbeteenden som något som förskjuter fokus från det som är avsett att göras. Elevbeteenden uppfattas störande först när de påverkar andra elever alternativt läraren själv. Då beteendet påverkar andra elever uppfattas det störande från en lärare med elevperspektiv. När beteendet påverkar läraren uppfattas det störande ur ett lärarperspektiv. Resultatet visar även att det finns ett samband mellan mest störande och mest förekommande störande beteenden. I denna studie uppfattar de deltagande lärarna Otillåtet prat samt Otillåten mobiltelefon-/datoranvändning som mest störande och mest förekommande störande elevbeteenden. Åtgärder och korrigeringar av störande elevbeteenden förekommer på tre olika nivåer: Organisations-, Grupp- och Individnivå. Exempel på åtgärder och korrigeringar som gymnasielärarna använder sig av är Ordningsregler, Elevavtal, Relationer, Tillsägelser, Samtal samt Avvisning. En slutsats som kan dras är att Relationer är en faktor som flera av lärarna betonar som den viktigaste delen för att förebygga störande elevbeteenden. Lärarna menar att goda Relationer på lång sikt ger en bättre effekt vid korrigeringar av störande elevbeteende. En annan slutsats är att Otillåten mobiltelefon-/datoranvändning är ett störande elevbeteende som i tidigare forskning inte har uppmärksammats, en ny kunskap inom området.

No description available.