The aim writing this essay is to understand and to explain difficulties with communications during sign language interpreting at the Video Relay Service (VRS). Another aim is also to identify the necessery conditions for communications at the VRS and to investigate why difficulties may arise in lack of these necessary conditions. The questions of this essay are: Which are the vital important difficulties in communication at the VRS and why do these difficulties arise? To answer these questions, four sign language interpreters working with the VRS, have been interviewed. These interviews constitute the empirical data of the essay. The interviews has been analysed from an interpreting perspective as seen from Wadensjö, Chernov and Atwood & Gray. The teoretical base of the essay is also seen from Goffman’s dramaturgical perspective and his model of production formats and also from Habermas’ theory about action types. The conclusions of this essay is that agreement of the service and of the conversations cast assignment, is very important for the conversation to be continued at the VRS, in lack of these difficulties will appear for the interpreters. The interpreters’ possibilities to anticipate are related to the context of the situation. For the conversation to continue the interpreter do have to take an active responsibility and arrange the conditions for the communication, otherwise difficulties will appear.

<p>The aim writing this essay is to understand and to explain difficulties with communications during sign language interpreting at the Video Relay Service (VRS). Another aim is also to identify the necessery conditions for communications at the VRS and to investigate why difficulties may arise in lack of these necessary conditions. The questions of this essay are: Which are the vital important difficulties in communication at the VRS and why do these difficulties arise?</p><p>To answer these questions, four sign language interpreters working with the VRS, have been interviewed. These interviews constitute the empirical data of the essay. The interviews has been analysed from an interpreting perspective as seen from Wadensjö, Chernov and Atwood & Gray. The teoretical base of the essay is also seen from Goffman’s dramaturgical perspective and his model of production formats and also from Habermas’ theory about action types.</p><p>The conclusions of this essay is that agreement of the service and of the conversations cast assignment, is very important for the conversation to be continued at the VRS, in lack of these difficulties will appear for the interpreters. The interpreters’ possibilities to anticipate are related to the context of the situation. For the conversation to continue the interpreter do have to take an active responsibility and arrange the conditions for the communication, otherwise difficulties will appear.</p>

Sjukvårdsrådgivning via telefon har blivit allt vanligare i västvärlden. Tekniska lösningar har utarbetas som underlättar för de döva att själva kontakta sjukvården via telefon. Sjuksköterskor inom primärvården kommunicerar då med de döva via text- eller bildtelefoni. Studiens syfte var att beskriva döva och sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av sjukvårdsrådgivning via telefon. Sex sjuksköterskor och fem döva intervjuades med öppna frågor. Resultatet analyserades med konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att för sjuksköterskorna är det mest framträdande upplevelsen av svårigheter att förstå och bli förstådd. För de dövas är det viktigaste att de, trots olika tekniska lösningar, har svårigheter att få kontakt med vårdcentralerna. Båda grupperna är eniga om att språket, den skrivna svenskan, kan vara en svårighet, särskilt för de äldre döva. För att komma förbi hindren och nå målen har båda grupperna utvecklat olika strategier. En gemensam strategi är att då kommunikationen via telefon upplevs som otillräcklig, planeras för ett personligt möte tillsammans med tolk. Svårigheterna att få kontakt gjorde att de döva ibland dröjde med att söka vård. Sjuksköterskorna upplevde att de döva som grupp, ibland var sjukare då de tog kontakt, än patientgruppen i stort. Båda grupperna framförde en oro för vad som kan hända vid allvarliga tillstånd om kontakt och förståelse inte fungerar tillfredställande. Konklusionen indikerar att kontaktvägarna till primärvården måste förbättras för de döva. Möjligheten förden döve och sjuksköterskan att kommunicera på sitt förstaspråk underlättar förståelsen och den möjligheten behöver utvecklas. Vårt resultat bör kunna utgöra ett underlag för förbättringsarbete och fortsatt forskning inom området.