The West Indies have during recent years been experiencing large quantities of washed up Sargassum seaweed on beaches and coastlines causing many issues for local communities such as unpleasant odours, making beaches inaccessible and largely affecting tourism and fisheries. The issue has caused money loss for the communities both in cleaning costs and decreasing incomes from tourism and fishing. In an attempt to turn this destructive debris into a useful resource, this study aimed to determine the potential for Sargassum that has been anaerobically digested to be used as a liquid fertiliser on Grenada. Sargassum seaweed was collected from the Atlantic coast of Grenada and transported and fed to a biogas plant where the algae was anaerobically digested. The residues were collected and fed to Pak Choi crops in a cultivation experiment where the fertiliser was compared with other treatment methods in order to determine its efficiency as a fertiliser. Interviews of farmers on Grenada were also conducted during the project to examine the potential and usefulness of the biofertiliser on the local Grenada farms. It was found that the digestate product from the anaerobic digestion showed good potential as a biofertiliser, producing larger and healthier crops than the other methods of treatments, among them artificial fertiliser. A potential market for the product was also identified as all the interview subjects reported that artificial fertilisers can be hard or impossible to find on Grenada sometimes of the year, due to the island's high reliance on shipping containers for import, leading to a demand of alternative fertilisers. / Under de senaste åren har algblomningarna ökat runt om i Västindien och numera är flertalet stränder  fyllda av Sargassotång. Ett av länderna som har påverkats negativt är Grenada. Stora mängder Sargassum når östkusten av Grenada under större delen av året till skillnad från tidigare år då algerna enbart sköljdes in under vissa perioder och i mindre kvantiteter. Algmassorna leder till lokal övergödning i de drabbade områdena, vilket i sin tur leder till minskad syrekoncentration i vattnet och en stor påverkan på djur och växter i ekosystemet. I Grenada påverkar makroalgerna även inkomstkällan för fiskare då de inte kan arbeta när det är som mest alger eftersom båtarna inte kan ta sig förbi massorna i vattnet. Även lokalbefolkning och turister påverkas då nedbrytningen av algerna skapar en motbjudande lukt vilket leder till att människor flyttar från dessa områden och att turistnäringen minskar. Grenada har ett behov av att minska mängden alger längs stränderna och samtidigt finns en möjlighet att ta tillvara en lokal bioresurs. En möjlighet är att använda algmassan till produktion av biogas och biogödningsmedel eftersom nedbrytning av makroalgeralger både kan producera metangas samt att  återstående restbiomassa innehåller de viktigaste näringsämnen som växter behöver för att växa. Därför  har algerna använts i ett försök på True Blue Bay Boutique Resorts anläggning på Grenada för att producera biogas och gödsel med hjälp av en mindre biogasanläggning. Anläggningen matas med biomassa och därefter har en gas och en restprodukt producerats. Restprodukten har därefter används som gödningsmedel i ett odlingsförsök med Pak Choi för att fastlägga dess kvalitet som växtnäring. Plantor gödslades med restprodukter från biogasanläggningen, både när anläggningen matats med grisgödsel och hushållskompost i början samt när födan successivt övergick till alger. Andra plantor fick konstgödsel eller färska alger. Utöver det fanns det en grupp med plantor vilka inte tog del av någon form av gödsel för att fungera som en kontrollgrupp. Vid slutet av odlingsförsöket skördades Pak Choi grödorna och produktivitet och kvalitet på grödorna bedömdes baserat på olika kriterier. Resultaten visade att de växter som blivit gödslade med resterna från biogasanläggningen var störst och av bäst kvalitet. Därutöver har en undersökning genomförts för att få en större förståelse för hur tillgången på alger ser ut och för att få en bild över hur lantbrukares behov av gödningsmedel ser ut på Grenada. Lantbrukare har tillfrågats om tillgång och efterfrågan på olika sorters gödsel, hur de använts och om de har några erfarenheter från Sargassotång. Deras åsikter har varierat, men en gemensam nämnare är att alla är intresserade av lokalproducerade gödningsmedel. Konstgödsel är kostsamt och det kan vara svårt eller omöjligt att få tag på under vissa delar av året, då landet förlitar sig på import. Genom detta har en potentiell marknad för gödselmedel producerat med alger fastställts.

Världsbefolkningens tillväxt sätter stort tryck på livsmedelsproduktionen. För att bemöta den ökande efterfrågan på mat förbrukas stora mängder handelsgödsel i syftet att stimulera tillväxten hos grödor och öka jordbruksmarkens bördighet. Överkonsumtion av gödsel inom jordbruket har bidragit till växtnäringsläckage och eutrofieringen av Östersjön. En konsekvens av övergödning är ökad tillväxt av sjögräs och tång. Särskilt stora mängder av ilandflutet sjögräs och tång (även kallat släke) ansamlas på Gotlands stränder. Dessa makroalger är rika på mineraler och näringsämnen, som dessutom är viktiga för växternas ämnesomsättning och tillväxt. Genom att samla in och använda släke som gödsel kan näringen som algerna tagit upp återföras till marken och därmed återvinnas. För att öka intresset för släke som biogödsel är det därför viktigt att alternativet är ekonomiskt lönsamt och konkurrenskraftigt på gödselmarknaden.  Denna studie syftar till att undersöka vilka förutsättningar biogödningsmedel från släke har att bli ett ekonomiskt hållbart alternativ till handelsgödsel. Med en litteraturstudie som utgångspunkt är målet att skapa en modell för att jämföra priset på släkegödsel och handelsgödsel. Resultatet visade att handelsgödsel, för tillfället, betraktas som en mer attraktiv marknadsvara än släkegödsel. Trots vissa begränsningar bedöms släkegödsel ha potential att konkurrera med handelsgödsel och förhoppningsvis stärka sin position på gödselmarknaden i framtiden. Exempelvis genom att blanda in släke med konstgödsel för att minska näringstillförseln till havet och återvinna näringen som redan finns i jordbrukskretsloppet. / Rapid world population growth has caused excessive pressure on the food industry. To meet the increasing demand for food a substantial amount of commercial fertilizer is used to stimulate the growth of crops and boost the fertility of agricultural lands. Overconsumption of fertilizers has contributed to nutrient leakage and eutrophication of the Baltic Sea. Consequently, the phenomenon has led to increased growth of seaweed and seagrass, particularly in the coastal areas of Gotland where it accumulates after being washed up from the sea (also called beach-wrack). These macroalgae are rich in minerals and nutrients, which are important for the plants' metabolism and growth. By collecting and using beach-wrack as a biofertilizer, the nutrient uptake by algae can therefore be returned to the soil and thus recycled. To enable the use of biofertilizers from beach-wrack within agricultural practices, it needs to be economically profitable and competitive on the market of commercial fertilizers.  This study aims to investigate the preconditions for biofertilizers from beach-wrack to become an economically sustainable alternative to commercial fertilizers. With a literature study as a basis, the goal is to create a model for comparing the price of beach-wrack fertilizer and commercial fertilizers. The result showed that commercial fertilizers are considered to be more attractive on the fertilizer market than beach-wrack fertilizer. Despite the limitations of algae-biofertilizer, beach-wrack could have the potential to compete with commercial fertilizer alternatives in the future and hopefully strengthen its position on the fertilizer market. For instance, by mixing the beach-wrack with mineral fertilizers, thus reducing the supply of nutrients to the sea, and recycling the nutrients that are already present in the agricultural cycle.