I takt med ökad återvinning av avfall uppstår nya utmaningar gällande vattenhantering på avfallsanläggningar. Stora variationer förekommer i material som lagras, sorteras och behandlas i återvinningsprocessen, vilket kan leda till situationer med tillfälligt höga föroreningshalter i vatten på anläggningen. Detta kan kräva snabba punktinsatser, som komplement till redan etablerade reningstekniker. Syftet med detta arbete har varit att ta fram en rekommendation gällande sådana punktinsatser vid olika situationer som kan uppstå på avfallsanläggningen Högbytorp i Upplands- Bro kommun. I den riskbedömning som genomfördes inledningsvis bedömdes löst kadmium och klorider i lakvatten, partikelbunden kadmium och löst nickel i vatten från verksamhetsytor, samt nitratkväve och löst koppar i sluttäckningsvatten vara av sådan risknivå att reningslösningar i form av punktinsatser bör sättas in. Rekommendationen som ges baseras på analys av förekomstformer av nämnda föroreningar samt en litteraturstudie kring lämpliga reningstekniker för dessa. I rekommendationen förordas att partikelbunden kadmium bör avskiljas genom sedimentering. För avskiljning av lösta metaller föreslås reaktiva filter; torvfilter för rening av kadmium och nickel, samt tallbark eller Polonite för rening av koppar. För avskiljning av nitratkväve rekommenderas en denitrifierande bioreaktor. Svårigheter i att hitta kostnadseffektiva punktinsatser för klorider gör att inget förslag till reningslösning ges för detta fall. Rekommendationen kan användas som utgångspunkt i framtagandet av hållbar vattenreningsteknik på anläggningen, men bör åtföljas av kontinuerlig uppföljning och utvärdering för att upprätthålla den kunskapsutveckling som krävs i ett aktivt riskhanteringsarbete. / The amount of waste is increasing as a consequence of population growth and increased consumption. This coupling between economic growth and waste production is a global problem, and decoupling requires a transition from linear to circular material flows. Sustainable waste management plays an important role in achieving a circular economy by treating waste so that it can be returned to the production and consumption chain. However, the handling of waste gives rise to various types of polluted waters that may harm the environment if not handled properly. Studies have shown that many of the water treatment techniques applied at waste facilities are not suitable for dealing with a complex and fluctuating water pollutant content and not sufficient in meeting stricter emission requirements. This has led to an increased need for small-scale water treatment solutions that can be used as a complement to already established large-scale solutions. One of Sweden’s leading waste management companies is Ragn-Sells. At the facility Högbytorp, polluted waste streams such as ashes and contaminated soils are handled. Högbytorp is an example of a complex waste facility where water streams with situations of fluctuating pollutant content may arise. Knowledge about these situations and what measures can be taken is an important part of the active approach that is required to achieve a circular economy and environmental goals. The aim with this study has therefore been to come up with a recommendation for how temporarily high pollution contents in waters generated at Högbytorp can be handled by selective measures.  The method used for the development of the recommendation follows the approach of systematic risk management. Initially, a risk assessment was performed to identify risk scenarios related to temporarily high water pollution levels at the site. Crucial input for the choice of relevant treatment techniques is knowledge about the speciation of pollutants. The identified risk scenarios were therefore further elaborated on regarding the chemical species by analysing the company’s existing water sampling data. A literature study, guided by a set of sustainability criteria, was then conducted in order to find suitable treatment techniques for the identified risk scenarios.  Six different risk scenarios, including three different water types, were identified and considered to be at such a risk level that selective measures are required. These scenarios are dissolved cadmium and chloride in landfill leachate, particulate bound cadmium and dissolved nickel in water from surfaces where waste has been handled, and nitrate nitrogen and dissolved copper in drainage water from covered landfills. The recommendation suggests that particle bound metals, namely particulate bound cadmium, could be removed from the water by means of sedimentation. Dissolved metals can be reduced using different reactive filter media. Regarding both dissolved cadmium and dissolved nickel, a peat filter is recommended whereas for dissolved copper, pine bark or Polonite is suitable as a filter media. Depending on the amount of suspended solids in the waters, the filters may be preceded by a step for particle removal. For removal of nitrate nitrogen in drainage water from covered landfills, a denitrifying bioreactor is recommended. In the case of chlorides in landfill leachate, difficulties in finding cost-effective selective measures has led to that no recommendation for that specific risk scenario is given.  The recommendation given in this report can be seen as a starting point for which sustainable water treatment techniques that are suitable in reducing the pollutants in question. Due to the complexity of the waters generated at waste facilities, proposed treatment techniques must however be evaluated on the actual waters at the specific place. Knowledge from such an evaluation should integrated in the risk management process for constant progress in the active work with polluted waters at the site.

Världsbefolkningens tillväxt sätter stort tryck på livsmedelsproduktionen. För att bemöta den ökande efterfrågan på mat förbrukas stora mängder handelsgödsel i syftet att stimulera tillväxten hos grödor och öka jordbruksmarkens bördighet. Överkonsumtion av gödsel inom jordbruket har bidragit till växtnäringsläckage och eutrofieringen av Östersjön. En konsekvens av övergödning är ökad tillväxt av sjögräs och tång. Särskilt stora mängder av ilandflutet sjögräs och tång (även kallat släke) ansamlas på Gotlands stränder. Dessa makroalger är rika på mineraler och näringsämnen, som dessutom är viktiga för växternas ämnesomsättning och tillväxt. Genom att samla in och använda släke som gödsel kan näringen som algerna tagit upp återföras till marken och därmed återvinnas. För att öka intresset för släke som biogödsel är det därför viktigt att alternativet är ekonomiskt lönsamt och konkurrenskraftigt på gödselmarknaden.  Denna studie syftar till att undersöka vilka förutsättningar biogödningsmedel från släke har att bli ett ekonomiskt hållbart alternativ till handelsgödsel. Med en litteraturstudie som utgångspunkt är målet att skapa en modell för att jämföra priset på släkegödsel och handelsgödsel. Resultatet visade att handelsgödsel, för tillfället, betraktas som en mer attraktiv marknadsvara än släkegödsel. Trots vissa begränsningar bedöms släkegödsel ha potential att konkurrera med handelsgödsel och förhoppningsvis stärka sin position på gödselmarknaden i framtiden. Exempelvis genom att blanda in släke med konstgödsel för att minska näringstillförseln till havet och återvinna näringen som redan finns i jordbrukskretsloppet. / Rapid world population growth has caused excessive pressure on the food industry. To meet the increasing demand for food a substantial amount of commercial fertilizer is used to stimulate the growth of crops and boost the fertility of agricultural lands. Overconsumption of fertilizers has contributed to nutrient leakage and eutrophication of the Baltic Sea. Consequently, the phenomenon has led to increased growth of seaweed and seagrass, particularly in the coastal areas of Gotland where it accumulates after being washed up from the sea (also called beach-wrack). These macroalgae are rich in minerals and nutrients, which are important for the plants' metabolism and growth. By collecting and using beach-wrack as a biofertilizer, the nutrient uptake by algae can therefore be returned to the soil and thus recycled. To enable the use of biofertilizers from beach-wrack within agricultural practices, it needs to be economically profitable and competitive on the market of commercial fertilizers.  This study aims to investigate the preconditions for biofertilizers from beach-wrack to become an economically sustainable alternative to commercial fertilizers. With a literature study as a basis, the goal is to create a model for comparing the price of beach-wrack fertilizer and commercial fertilizers. The result showed that commercial fertilizers are considered to be more attractive on the fertilizer market than beach-wrack fertilizer. Despite the limitations of algae-biofertilizer, beach-wrack could have the potential to compete with commercial fertilizer alternatives in the future and hopefully strengthen its position on the fertilizer market. For instance, by mixing the beach-wrack with mineral fertilizers, thus reducing the supply of nutrients to the sea, and recycling the nutrients that are already present in the agricultural cycle.

Climate change and environmental disasters are strongly dependent. Humanity is facing considerable changes in environmental adaptions and remediation of contaminated sites. Water is a valuable resource that should be protected and prevented from hazardous influences. One of the main water quality problems is the excess of nutrients causing algae blooming. Many surface-and groundwaters have lost the ability to be used as anthropogenic water sources and other purposes (recreation, water supply, irrigation, etc.). Both nutrients and other substances impact water quality and climate change, making it challenging for modern society to maintain good water quality. Moreover, extreme rainfalls become more common, temporarily increasing surface runoff and exceeding infiltration capacity during high-intensity rainfall events. Water that is not capable of infiltration in the soil will run on the watershed into depressions and be infiltrated or spread to downstream catchments. This water might contain hazardous substances, e.g., nutrients, thereby enhancing water contamination in nearby waters. The investigation is made in how nutrients (P – phosphorus and N – nitrogen) spread depending on surface runoff from cloudburst in Hörby municipality in southern Sweden, Skåne-region. The land-use of the site is investigated, where pervious-and impervious areas are defined and further classified in more specific sub-groups. Different rain returns periods used to provide clear explanation of how the nutrient spreading is taking place and how rain intensity is impacting spreading of N and P. Furthermore, the sources of nutrient load are detected and investigated with a hydraulic model. The results show that the hydrodynamic model can be used to visualize the spread and determine the accumulated concentration in the flood area. Furthermore, rainfall mapping has been carried out to identify vulnerable areas in the landscape and determine critical parameters such as distribution and maximum water depth. The method's application area has been discussed in the industry's interest in studying cloudburst more simply and cost- effectively in parallel with nutritional load problems. / Klimatförändringar och miljökatastrofer är starkt beroende händelser. Mänskligheten står inför betydande förändringar i miljöanpassningar och sanering av förorenade platser. Vatten är en värdefull resurs som bör skyddas och förhindras från farlig påverkan. Ett av de viktigaste vattenkvalitetsproblemen är överflödet av näringsämnen som orsakar alger som blommar. Många yt- och grundvattenkällor har förlorat förmågan att nyttjas som dricksvattenkällor samt källor för andra ändamål (rekreation, vattenförsörjning, bevattning etc.). Både näringsämnena och andra kemikalietyper påverkar vattenkvaliteten och klimatförändringarna, vilket gör det utmanande för det moderna samhället att upprätthålla god vattenkvalitet. Dessutom blir extrema regn i form av skyfall vanligare och ökning i avrinning från ytor som överstiger infiltrationskapaciteten under högintensiva regnhändelser. Vatten som inte kan infiltrera i marken kommer att rinna längst avrinningsområdet till låga punkter och infiltreras eller spridas till nedströms avrinningsområden. Den rinnande vatten kan innehålla farliga ämnen, t.ex. näringsämnen, vilket kan bidra till ökade föroreningar i närliggande vattendrag. Undersökningen görs i hur näringsämnen (P - fosfor och N - kväve) sprids beroende på ytavrinning från skyfall i Hörby kommun, Skåne, i södra Sverige. Områdets markanvändning undersöks, där genomträngliga och ogenomträngliga ytor definieras och klassificeras ytterligare i mer specifika undergrupper. Olika återkomsttider på regn används för att ge en förklaring på hur närsaltsspridningen sker och hur regnintensiteten påverkar spridningen av fosfor och kväve. Vidare upptäcks och undersöks källorna för näringsbelastning med en hydraulisk modell. Resultaten visar att den hydrodynamiska modellen kan användas för att visualisera spridningen och bestämma den ackumulerade näringsbelastningen i översvämningsområdet. Dessutom har skyfallskartering genomförts för att identifiera utsatta områden i landskapet och bestämma kritiska parametrar som fördelning och maximalt vattendjup. Metodens applikationsområde har diskuterats av kommersiellt intresse i att studera skyfall på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt parallellt med närsaltsbelastningen.