Förtätning tillsammans med klimatförändringarnas effekter som är synliga redan i vår samtid ställer krav på en annan syn på dagvattenhantering där öppna dagvattenlösningar är ett komplement till ledningsnätet och där dagvatten är en del i kommunens klimatanpassningsarbete. Den fysiska planeringen lägger grunden för en hållbar dagvattenhantering där det främst är genom planområdets utformning som dagvattenfrågan kan regleras. Genom en genomtänkt höjdsättning samt olika öppna dagvattenlösningar anpassade för stadsmiljön så som multifunktionella ytor kan dagvattenhanteringen ges plats även i den täta staden. Kommunernas arbete mot en hållbar dagvattenhantering försvåras av de begränsade möjligheterna att reglera dagvattenhanteringen. Det finns begränsade möjligheter att styra med planbestämmelser och få möjligheter att påverka eller ålägga fastighetsägarna att utföra åtgärder. Lagstiftningen kring styrmedel för dagvattenhantering är otydlig, det saknas nationella riktlinjer och det finns få rättsfall att utgå ifrån vilket lämnar kommunerna ensamma att bedöma vilka möjligheter lagstiftningen ger att reglera dagvattenhanteringen. En av arbetets slutsatser är att det finns svårigheter att anpassa och reglera befintlig bebyggelse, att skydda områden utanför planområdet samt att ställa krav på lokalt omhändertagande (LOD). Mer specifikt saknas främst möjligheterna att reglera flöde från en fastighet eller ett område och att säkra att miljökvalitetsnormer inte överskrids. Dessa bristande möjligheter att reglera dagvatten innebär att det är svårt att hantera de stora mängderna dagvatten i städerna till följd av klimatförändringarna. Det kan även innebära att ett område ej går att planlägga eftersom inte miljökvalitetsnormerna kan säkras eller p.g.a. ett fullbelastat ledningsnät där uppgraderingar kan vara väldigt kostsamma. Det är svårt att förtäta samtidigt som det krävs en ökad mängd fördröjningsytor.Det krävs förändringar i möjligheterna att reglera dagvatten för att kunna uppnå en hållbar dagvattenhantering som kan möta klimatförändringarna. Genom förändringar i lagstiftningen där det är möjligt att ställa flödesbegränsningar i detaljplan samt i lokala föreskrifter (ABVA) skulle underlätta kommunernas klimatanpassningsarbete och minska dagvattenflödet som når ledningsnätet. Genom ett lagstöd att ställa kvalitetskrav på dagvattnet samt att ställa krav på skyddsåtgärder även utanför planområdet kan ett plangenomförande säkras och påverkan på omgivningen minska. Lagstiftningens begränsade möjligheter att ställa krav på dagvatten-hantering på kvartersmark innebär att kommunerna till viss del blir beroende av de privata aktörers frivilliga åtgärder. I och med detta blir en viktig del i kommunernas arbete att även samverka med externa aktörer. Utöver förtätning och de ökade regnmängderna behöver ansvarsfrågan tydliggöras för att åstadkomma en god dagvattenhantering. Inom kommunens förvaltningar behöver samsyn och samarbete i många fall förstärkas där dagvatten ses som en samhällsplaneringsfråga och inte endast en teknisk rörfråga. Även anvarsfördelningen mellan olika myndigheter behöver tydliggöras för att klargöra deras olika roller. Kostnadsnyttoanalyser är ett verktyg för att se samhällsnyttan i klimatanpassningsåtgärderna där dessa kan ses som investeringar i ett motståndskraftigt samhälle. En öppen dagvattenhantering ger även andra mervärde i allt från biologisk mångfald till en stadsmiljö som lockar nya invånare. Tillgången till planeringsunderlag kring klimatförändringarna är bristande i många kommuner och det är svårt att göra prognoser över extremregn. Arbetetet utgår från aktuell litteratur, utbildningar och seminarier inom området. Arbetet ger exempel på hållbar dagvattenhantering samt hur dagvattenhantering kan regleras i planläggningen, med fokus på detaljplanering. Genom analys av kommunala dokument samt enkätundersökningar studeras hur Helsingborg, Malmö och Växjö arbetar med dagvattenfrågan.

Skyfall innebär intensiva regnfall som inträffar under korta tidsperioder. Klimatförändringarna i sin tur påverkar signifikant de naturliga vattenflödena. Dessutom prognostiseras en ökning av intensiva regnfall med höga volymer. Nederbördsmängden har redan uppmärksammats som ett betydande problem och fenomenet med så kallade "hundraårsregn" som är de mest intensiva regnen som förväntas inträffa ungefär en gång per sekel, förekommer numera flera gånger per år. Nederbördsmängder förväntas att öka under de kommande 100 åren till följd av pågående klimatfärändringar. Utmaningarna i samband med skyfall och klimatförändringar inkluderar översvämningar, förorening av vattendrag och erosion. En detaljerad beskrivning av var och en av dessa utmaningar presenteras i denna studie. Dessa utmaningar i sin tur ger upphov till hinder när det gäller att kunna uppnå vissa av de globala miljömålen. Klimatförändringarna förväntas dessutom resultera i ökad frekvens av skyfall, vilket många befintliga avloppssystem inte är dimensionerade att kunna hantera. Detta medför en ökad risk för översvämningar. I detta arbete var syftet att undersöka hur dagvattenhantering vid större och mer frekventa skyfall bör ske och utformas för att uppnå en hållbar dagvattenhantering med minskad risk för översvämningar. Det genomfördes en litteraturstudie där varje teknisk lösning undersöktes ingående. Dessutom genomfördes en intervju där för- och nackdelar med vissa tekniska lösningar diskuterades. Resultaten presenterades tydligt därefter i form av en tabell som utvecklades för att identifiera lösningarnas för- och nackdelar, för att på så sätt möjliggöra anpassning av rätt lösning till rätt plats. Konsekvenserna av klimatförändringarna analyserades och klassificerades från katastrofala till mindre relevanta. Denna studie har klart och tydligt visat på den avgörande betydelsen av att vara medveten om konsekvenserna av klimatförändringarna, särskilt inom områden som översvämningar, förorening av vattendrag, erosion och uppnåendet av de globala miljömålen. Det är av yttersta vikt att implementera åtgärder som kan hantera dessa utmaningar och minimera deras negativa påverkan. Genom att tillämpa de identifierade tekniska lösningarna och vidta lämpliga åtgärder kan samhället arbeta mot en hållbar hantering av skyfall och därmed säkerställa en bättre framtid för både människor och miljö. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Klimatförändringarnas konsekvenser blir alltmer påtagliga, vilket ställer den befntliga stadsmiljön inför nyautmaningar. Mer frekventa skyfall, en konsekvens av klimatförändringar, leder till översvämningar somriskerar att orsaka omfattande skador på infrastruktur samt påverka människor och djurs livskvalitéernegativt. Klimatanpassning blir därav en viktig del inom den fysiska planeringen. I detta kandidatarbete studeras hur hållbar och långsiktig skyfallshantering kan utformas och gestaltas i denbefntliga stadsmiljön. Vidare studeras hur åtgärderna relaterade till skyfallshanteringen kangenerera i positiv inverkan på en stads kvalitéer. För att besvara detta har metoderna kvalitativ dokumentstudie och platsanalys använts. Resultatet visar att en kombination av olika klimatanpassningsåtgärderskapar ett mer hållbart och långsiktigt skydd mot översvämningar. Genom att använda olika typer avåtgärder, där de blågröna prioriteras, bidrar det till att skapa en mer attraktiv stadsmiljö där multifunktionalitet främjas. I kandidatarbetet har ett planförslag tagits fram över ett område i Kristianstads stad. Inom området fnns feraplatser som riskerar översvämmas vid ett skyfall. Därefter har gestaltningsförslag på fera av dessa platsertagits fram utifrån planförslaget och de lokala förutsättningarna. Detta för att visa hur olika åtgärder kankombineras och implementeras i den befntliga stadsmiljön för att uppnå en hållbar och långsiktigskyfallshantering.

Natural disasters are becoming more common due to climate change and it is important to adapt the society and its infrastructure to withstand events such as extreme rainfall. Precipitation is an important climatic factor affecting the transport and annually generates the cost of millions in damages, over the past 40 years heavy rain has increased and will continue to increase in the future. The extreme rainfall that occurred in Kramfors municipality in September 2013 led to flooding and destroyed several roads, including highway 90, which recently both had been rebuilt and given a new stretch of road. Extreme rainfall had also occurred in the municipality earlier.   The aim of the thesis was to examine how the Swedish Transport Administration handles new knowledge gained after natural disasters and how this is used in the planning of new roads. From the aim of the study a case study was used as a method. Information was sought from reports, official documents and government investigations in order to see how the Swedish Transport Administration’s work looks like and to find studies about the incident on highway 90. There were also conducted interviews with informants within the Swedish Transport Administration to find out how the planning and investigation of roads looks like, and to get information about the work of national highway 90. Within the Swedish Transport Administration lessons are learned from natural disasters and events in the past, but learning is mainly individual - based and internally. There is no system in the Swedish Transport Administration to manage new information or collect past experiences. New knowledge and new conditions are used in the investigation and planning of roads, but depends on which people work with those. The planning of highway 90 follows the regulations and plans to be followed, but with additional information on past events and climate adaptation in those, the damages caused by the extreme rain on highway 90 could perhaps have been avoided. / Naturolyckor blir allt vanligare i samband med klimatförändringar och det är viktigt att anpassa samhället och dess infrastruktur för att motstå händelser som exempelvis skyfall. Nederbörd är en viktig klimatfaktor som påverkar transportsystemet och som årligen genererar i miljonbelopp i form av skador. Under de senaste 40 åren har andelen skyfall ökat och det kommer att öka mer i framtiden. Skyfallet som drabbade Kramfors kommun i september 2013 medförde översvämningar och flera förstörda vägar. Bland annat skadades riksväg 90 som nyligen både byggts om och fått en ny vägsträcka. Skyfall har också tidigare inträffat i kommunen.   Syftet med examensarbetet var att undersöka hur man på Trafikverket hanterar ny kunskap som man fått efter att naturolyckor inträffat och hur man använder denna vid planering av nya vägar. Utifrån syftet valdes fallstudien som metod. Information söktes från rapporter, myndighetsdokument och statliga utredningar för att kunna se hur Trafikverkets arbete ser ut och för att hitta utredningar runt händelsen på riksväg 90. Vidare utfördes intervjuer med informanter inom Trafikverket för att ta reda på hur arbetet med planering och utredning av vägar ser ut, samt för att få information runt arbetet med riksväg 90.   Inom Trafikverket dras lärdom av naturolyckor och tidigare händelser, men lärandet är främst personbaserat och internt. Det finns inget system inom Trafikverket för att hantera ny kunskap eller samla in tidigare erfarenheter. Ny kunskap och nya förutsättningar används vid utredning och planering av vägar, men det påverkas av vilka personer som genomför dessa. Planeringen av riksväg 90 gjordes i enighet med de regelverk och planer som ska följas, men med ytterligare information om tidigare händelser och klimatanpassning i dessa hade kanske de skadorna som uppkom vid skyfallet på riksväg 90 kunnat undvikas.

I kombination med kommande klimatförändringar och städers ianspråktagande av markytor som resulterar i hårdgjorda ytor så skapas problem för marken att hantera naturlig infiltration av vatten. En av påföljderna är bland annat översvämningar. Syftet med arbetet är att undersöka hur motståndskraften för översvämningar, i samband med skyfall i Sveriges urbana områden, kan ökas genom fysisk planering och grön infrastruktur. Syftet är även att ta fram ett gestaltningsförslag för hur översvämningsrisken i ett specifikt område, Rönneholm i Malmö, kan minskas. Med hållbar utveckling och resiliens som teoretisk ram, undersöks Sveriges förhållandesätt till översvämningsrisker. Det undersöks även vilka åtgärder som går att implementera i urbana områden som ökar motståndskraften för översvämningar. Arbetet har baserats på metoderna kvalitativ textanalys och platsinventering som sedan presenteras i ett gestaltningsförslag. Fysisk planering förser flera nycklar till gröna lösningar. De lösningar och förslag som presenterats genom arbetet är goda förslag  på åtgärder som kan implementeras i befintliga och på nya områden som ökar motståndskraften för översvämningar.

Klimatförändringarnas negativa effekter med tillhörande extremväder i form av skyfallställer krav på en fungerande stadsstruktur. Pågående urbanisering med innefattandeexploatering och förtätning bidrar till en ständig ökning av hårdgjorda ytor vilket minskarmöjligheten till infiltration och omhändertagande av nederbördsvatten. När våra städerväxer finns det en ökad risk att ledningarnas kapacitet överskrids vilket resulterar iöversvämning. Klimatförändringarna och urbaniseringen ställer således krav påanpassning för att uppnå en mer resilient och hållbar stad.Ansatsen för studien är en kvalitativ innehållsanalys som tillämpas på policydokumentrörande dagvatten- och skyfallshantering i Malmö stad i syfte att undersöka hur Malmöstad arbetar med dagvattenfrågor samt vilka utmaningar som finns och vad som hindraren utveckling inom området. Vidare har även ett frågeformulär skickats till berördaförvaltningar i syfte att komplettera den kvalitativa innehållsanalysen.Studien grundar sig i riskteori utifrån Ulrich Becks bok Risksamhället: på väg mot enannan modernitet (2000). Utifrån en riskteoretisk utgångspunkt har vi studerat Malmöstad som fall för att undersöka hur kommunen hanterar dagvattenfrågan i förhållande tillklimatförändringarna som risk. Genom att studera Malmö stad har vi kunnat konstateraatt det finns svagheter i systemet som hindrar en hållbar dagvattenhantering. Utifrånriskteori kan vi därav dra slutsatsen att Malmö stad inte realiserat vidden av de riskerstaden faktiskt står inför då de ej har tillämpat den skyfalls- och dagvattenanpassning somett förändrat klimat kräver. De svagheter som hindrar Malmö stad från att vara en resilientstad som kan hantera extremväder i form av skyfall är en bland annat en otillräcklig ochineffektiv lagstiftning, att ansvarsfrågan ej är klargjord samt en urbanisering där plats fördagvattenåtgärder utgör en prioriteringsfråga. Vidare utgör kostnad en ytterligareutmaning då nödvändiga långsiktiga åtgärder ej vidtas på grund av ett kortsiktig tänkandesom endast koncentreras på investeringskostnader. Utmaningarna hindrar således ettförebyggande arbete med att anpassa staden till klimatförändringarna. Ytterligare utgörklimatförändringarna i sig en betydande och svårhanterlig utmaning då det är svårt attprognostisera vilka åtgärder som är tillräckliga. / The negative effects of climate change with associated extreme weather in the form ofstormwater demands a functioning urban structure. Ongoing urbanization with associatedexploitation and densification contributes to a constant increase in hard surfaces, whichreduces the possibility for stormwater to infiltrate. As cities grow there is an increasedrisk that management capacity will not be enough which will result in urban flooding.Climate change and urbanization thus require cities to be more resilient and sustainable.The approach for this study is a qualitative content analysis that is applied to policedocuments concerning stormwater management in Malmö city. With the aim toinvestigate how Malmö city works with stormwater management and gain a deeperunderstanding of the subject as well as to investigate what it is that prevents a moresustainable urban stormwater management. Furthermore, a questionnaire has been sent tothe relevant administrations in order to supplement the qualitative content analysis.The study is based on the theory of risk society based on Ulrich Beck's bookRisksamhället: på väg mot en annan modernitet (2000). On the basis of risk theory wehave studied Malmö city in order to see how they deal with stormwater as an issue inrelation to climate change as a risk. By studying the city of Malmö we have been able toobserve that there are weaknesses in the system that hinder a more sustainable stormwatermanagement. We can, based on the theory of risk society, conclude that Malmö city donot fully realize the extent of the risks the city faces. This because Malmö city has notapplied the stormwater management that a changing climate requires. The weaknessesthat prevent Malmö city from being a resilient city, that can handle an increased amountof downpour, is an inadequate, ineffective and a non clarified legislation, as well asurbanization where space for stormwater management is a priority issue. Furthermore, asan additional challenge, necessary long-term measures are not taken because of a shorttermthinking that concentrates on investment costs. These challenges thus prevent citiesfrom adapting to climate change. Furthermore climate change is a significant and difficultchallenge in itself, as it is difficult to predict which measures that are sufficient.

När naturlig mark bebyggs kan regn- och smältvatten inte infiltrera ned i marken och kommer istället rinna av längs ytan. Detta vatten kallas dagvatten och kan leda till problem i samhället om det inte omhändertas. Dels kan större ansamlingar dagvatten skada bland annat fastigheter och infrastruktur, dels kan dagvattnet innehålla farliga ämnen som sköljts med från exempelvis trafik. Tas dagvatten omhand på ett bra sätt kan det dessutom ses som en resurs, exempelvis genom att skapa trevliga utemiljöer. För att alla personer ska kunna ta del av miljön är det viktigt att den utformas på ett tillgängligt sätt.   I takt med att städer växer ökar andelen hårdgjord mark, vilket leder till utmaningar för dagvattenhanteringen. Dessutom leder ett varmare klimat till en ökning av skyfall, där det på kort tid kan genereras stora mängder dagvatten. Det finns ingen aktör i samhället som är ensamt ansvarig för att dagvatten tas omhand på ett bra sätt. När ett nytt område ska etableras kan därför intressekonflikter ske vid val av dagvattenhantering. Multikriterieanalys (MKA) är ett verktyg som bland annat kan användas för att jämföra olika alternativ för dagvattenhantering utifrån samma kriterier, samt hantera eventuella intressekonflikter. De inkluderade alternativen poängsätts efter hur de presterar i kriterierna. Om kriterierna prioriteras olika kan de viktas, detta görs ofta av olika aktörer som är berörda av frågeställningen. Ett slutbetyg kan sedan tilldelas alternativen. Syftet med den här studien var att utveckla ett MKA-verktyg för hållbar dagvattenhantering som inkluderar både tillgänglighets- och skyfallsaspekter. MKAn byggdes upp för att kunna appliceras på ett område i Vellinge kommun där ett nytt verksamhetsområde skulle etableras. Olika kombinationer av tekniklösningar för dagvattenhantering för verksamhetsområdet jämfördes i MKAn. Viktningen av kriterierna skedde under en workshop med representanter från olika förvaltningar på Vellinge kommun. Enligt poängsättningen och viktningen fick en kombination av tekniklösningar för dagvattenhantering som skulle gynna både tillgängligheten och skyfallshantering i området högst slutbetyg. Denna kombination inkluderade ett dike, två torra dammar, en damm med permanent vattenspegel och ett dagvattenstråk. För tillgänglighetsaspekterna var utformningen av tekniklösningarna viktig. Dagvattenstråket inkluderades i kombinationen för att kunna skyfallssäkra området. Det viktigaste med att genomföra MKAn var att skapa en diskussion och samsyn hos de berörda aktörerna kring val av dagvattenhantering. Att inkludera tillgänglighets- och skyfallsaspekter i MKAn ledde till att dessa frågor lyftes under workshopen, vilket gav en givande diskussion. / When natural land is built up, rain and melt water cannot infiltrate into the soil and will instead run off along the surface. This water is called stormwater and can lead to problems in the society if it isn’t managed in an appropriate way. Accumulations of stormwater can for example damage properties and infrastructure. Stormwater can also contain dangerous substances that have been rinsed off the surface. Furthermore, if the stormwater is handled in a good way it can be seen as a resource, for example by creating pleasant outdoor environments. In order for all people to be able to take part of the environment and its benefits, it is important that it is designed in an accessible way. As cities grow, the proportion of hardened land is increasing, leading to challenges for stormwater management. In addition, a warmer climate leads to an increase in cloudbursts, where large amounts of stormwater can be generated in a short time. There is no actor in the society who is solely responsible for stormwater being handled in a proper way. Consequently, when a new area is to be established, conflicts of interest can occur when choosing stormwater management. Multicriteria analysis (MCA) is a tool that can be used to compare different alternatives based on the same criteria, and deal with conflicts of interest. The included alternatives are scored according to how they perform in the various criteria. If the criteria are prioritized differently they can be weighted, this is often done by different actors involved in the issue. A final grade can then be assigned to the alternatives.  The aim of this study was to develop an MCA for sustainable stormwater management that includes both accessibility and cloudburst aspects. The MCA was built up to be applicable to an area in Vellinge municipality where a new business area was to be established. Different combinations of technical solutions for stormwater management for the business area were compared in the MCA. The criteria were weighted during a workshop with representatives from various administrations from Vellinge municipality. According to the score and the weighting, a combination of technical solutions for stormwater management including both accessibility and cloudburst aspects received the highest final grade. This combination included a ditch, two dry ponds, a pond with permanent water level and a stormwater patch. For the accessibility aspects, the design of the technical solutions was important. The stormwater patch was included in the combination to be able to manage cloudburst in the business area. The most important thing about implementing the MCA was to create a discussion and consensus among the stakeholders on the choice of stormwater management. Including accessibility and cloudburst aspects in the MCA led to these issues being raised during the workshop and this gave a rewarding discussion.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommuner arbetar för att förebygga översvämningar till följd av skyfall i tätorter. Flera klimatscenarier och prognoser pekar på att extremväder kommer att förekomma med tätare intervaller och öka i intensitet i framtiden, det osannolika vädret väntas alltså bli sannolikt i framtiden. Fler människor bor i städer samtidigt som grönytor försvinner till förmån för hårdgjorda ytor, detta leder till försämrade förutsättningar för vattnet att infiltreras på naturlig väg och påfrestar det kommunala dagvattennätet ytterligare och skadar i värsta fall bebyggelse eller hindrar samhällsviktiga funktioner. Det finns ett tydligt behov av att klimatsäkra tätorter och göra dem mer motståndskraftiga mot stora nederbördsmängder. Uppsatsen är avgränsad och har använt ekologisk hållbarhet samt resiliens som teoretiskt ramverk för att fokusera på kommunernas klimatanpassningsarbete, vidare har svenska lagar, internationella riktlinjer, utredningar samt myndigheters och organisationers rekommendationer använts för att synliggöra vilka krav som ställs på kommunernas klimatanpassningsarbete i den fysiska planeringen. Genom en fallstudie och en kvalitativ innehållsanalys har tre olika kommuners grönstrukturplaner samt två detaljplaner från respektive kommun undersökts, fokus har legat på vilka åtgärder kommunerna använder för att förebygga översvämningar till följd av skyfall samt hur kommunerna reglerar dessa genom fysisk planering.  Under analysen har det framkommit att kommunernas arbetssätt liknar varandra men att det varierar vilka åtgärder som används och hur de regleras.

Genom att applicera planeringsteori inspirerad av filosofen Gilles Deleuze har uppsatsen undersökt Stockholms stads miljöprogram för perioden 2020-2023. Utgångspunkten var ett sökande efter hur dokumentet fungerar, snarare än vad det betyder, alltså hur det fördelar ansvar, legitimerar vissa sorters åtgärder utifrån dess problembeskrivningar, samt vad som är immanent respektive transcendent i texten. Förhoppningen är att dessa perspektiv kan hjälpa oss att få syn på vilken skillnad som kan möjliggöras, och vilka ofrånkomliga repetitioner det innebär, genom att bedriva klimatanpassningsarbete inom ramen för rådande strukturer. / Through applying planning theory inspired by the philosopher Gilles Deleuze, this essay has examined the City of Stockholm's Environmental Programme for the period 2020-2023. The premise has been a search for how the document functions, rather than a search for its meaning. That is, how it allocates responsibilities, legitimizes certain actions according to their problem definitions, as well as identifying what is immanent and transcendent in the text. The prospect is that these perspectives will help shed some light on what kind of difference can be made, and which inevitable repetitions will be made, through climate adaptation work within the current political structures.

Syftet med detta projekt var att förse Region Uppsala med ett förslag på ett hållbart regninsamlingssystem som kan användas vid den spårvagnsdepå som ska byggas utanför Uppsala. Detta i enlighet med regionens hållbarhetsmål, som bland annat anger att vattenkvalitet ska anpassas efter användningsområde. Projektet utfördes på beställning av Region Uppsala, i samarbete med STUNS energi.  För att undersöka befintliga regninsamlingssystem i Sverige användes en semi-systematisk litteraturstudie. De system som undersöktes var huset Celsius i Uppsala, Sergelhusen i Stockholm och Citypassagen i Örebro.  Dessa system jämfördes utifrån fyra kriterier och poängsattes baserat på hur väl de uppnådde dessa. Taktypers påverkan på det insamlade regnvattnets kvalitet jämfördes genom en litteraturstudie. Dessutom utvecklades ytterligare ett poängsystem baserat på Livsmedelsverkets kvalitetskrav för dricksvatten där kvalitetsparametrarna rangordnades utifrån hur allvarliga konsekvenser exponering för dessa skulle ge. För att avgöra vilket ändamål som det insamlade vattnet skulle kunna användas till inom spårvagnsdepån modellerades två system, ett för toalettspolning och ett för spårvagnstvätt. Systemet som Citypassagen använder är mest lämpat för implementering vid depån. Systemet är skyfallssäkert då det finns en dagvattentank innan reningen och eftersom dagvattentanken är av tillräckligt stor kapacitet för att hantera intensivt regn utan att omkringliggande ytor påverkas. Detta regninsamlingssystem har även kapacitet att täcka över 70 % av Citypassagens årliga vattenbehov för spolning av toaletter. Resultaten visar att galvaniserad metall var den mest lämpade taktypen om first flush används. First flush är en metod som används vid regninsamling där den första insamlade vattenvolymen avlägsnas före den faktiska regninsamlingen sker. Om first flush inte användes var gröna tak, takspån av trä eller takpannor av lera de mest lämpliga taktyperna på depåtaket. Gröna tak och takspån av trä bidrar till organiskt material i det insamlade regnvattnet som vid klorrening bildar flyktiga och giftiga biprodukter. Gröna tak och takspån av trä bör därför ej kombineras med regninsamling till en spårvagnstvätt där klorrening förekommer.   Modelleringen av vatteninsamling och förbrukning, baserat på nederbördsdata från 1994–2023, visar att recirkulerat vatten och/eller regnvatten kan ersätta ungefär 99 % av det förväntade vattenbehovet inom depån oavsett val av användningsområde.  Vid ett system anpassat för spolning av toaletter utnyttjas 28,4 % av tillgängligt vatten medan systemet för tvätt av spårvagnar utnyttjar 81,8 %. Utifrån resursutnyttjande av vatten anses därmed spårvagnstvätt vara det bättre lämpade användningsområdet. Dessa resultat är baserade på de största undersökta kapaciteterna hos dagvattentanken vilket motsvarar 105 m3 vid spolning av toaletter respektive 210 m3 vid spårvagnstvätt. Studien visar att implementering av ett regninsamlingssystem vid den planerade spårvagnsdepån är möjligt och att detta bidrar till en avsevärd minskning av användningen av kommunalt dricksvatten. Dessutom kan projektet och dess rekommendationer fungera som modell för framtida initiativ och därigenom främja hållbar utveckling.