I denna uppsats undersöker jag studiomonitorer och hur de upplevs i studiomiljöer. Två olika monitorer testades för att ta reda på vilken av dessa som föredrogs. Monitorerna som testades var Genelec 8351b och ATC PRO-SCM 25 MKII. Dessa tester gjordes genom subjektiva mätningar, såsom lyssningstester och intervjuer, samt objektiva mätningar av högtalarnas frekvensrespons. Resultaten visar att majoriteten av testpersonerna föredrog ATC-monitorerna, då dess mellanregister upplevdes som bättre, och dess stereobredd upplevdes som större. Dessa resultat visar hur tillvägagångssättet att välja mellan två olika monitorer går till. Med detta resultat kan också fortsatt forskning på en mer avancerad nivå genomföras samt en allmän förståelse för vad musikstudenter föredrar i sin ljudstudio.

Denna undersökning söker ett svar på hur den relativt vana lyssnarens bedömning av ljudkvalitet påverkas av ett så kallat öppet test, där det som bedöms är känd för lyssnaren, jämfört med ett blindtest, där detta objekt är okänt. Frågan appliceras på kvalitetsbedömningen av digitala kodningstekniker, d.v.s. hur lyssnaren påverkas av att valet av kodningsteknik som avlyssnas är känd eller inte. För att ta reda på detta genomfördes ett lyssningstest med nio deltagare. Deltagarna fick betygssätta perceptuellt kodade ljudfiler mot en känd referens, både som ett blindtest samt i ett öppet test. Resultatet är mångtydigt och inga generella slutsatser för hur lyssnaren påverkas av ett öppet test jämfört med ett blindtest går att uppfatta. Resultatet visar dock att påverkan ett öppet test har på lyssnarens bedömning är högst individuell. Lyssningstest i form av blindtest bör därför användas för att uppnå pålitligast resultat.