Background: Research on nursing practice has highlighted a relationship between non-nursing tasks (NNTs), nursing tasks left undone (NTLU), and internationally it was found that these factors have an effect on job satisfaction. Since the last study done on NNTs and NTLU in 1988, much has changed in South Africa`s health system. Current South African studies have revealed that decreased numbers of PNs in South Africa experience satisfaction. Therefore, this study explores the relationship between NNTs, NTLU and job satisfaction on both individual PN level and unit level in South Africa, and contributes to the international debate. Aim: To investigate the relationship between NNTs, NTLU and job satisfaction among professional nurses (PNs) in medical and surgical units in private and public hospitals in South Africa. Method: A cross-sectional survey design was used including 1166 PNs in 60 medical and surgical units in 55 private hospitals and seven national referral hospitals in South Africa who completed the survey. Measures: Relationships between NNTs, NTLU, job satisfaction and aspects of job satisfaction. Results: The three main NNTs performed were filling-in for non-nursing services (d=0.47), cleaning patient’s rooms and equipment (d=0.48) and obtaining supplies and equipment (d=0.64). Nationally more than 50% of PNs reported the following NTLU – comfort/talk with patients (62.2%), educating patients and family (57.9%) and develop or update nursing care plans/pathways (51.6%). PNs in private hospitals are more satisfied with their jobs than PNs in public hospitals. PNs were most dissatisfied with the opportunities for advancement (M = 2.60) and educational opportunities (M=2.64) aspects of job satisfaction. At unit level, NTLU positively correlated with three NNTs, and job satisfaction correlated mostly and negatively with NTLU. Conclusion: South African PNs perform many NNTs. However, the performance of NNTs does not influence their job satisfaction to the extent the NTLU does. Although PNs in this study indicated that NNTs do not have a significant influence on NTLU, it may reveal a greater issue, in that PNs have grown accustomed to performing NNTs as part of their workload. Clarifying professional nurses’ scope of practice and increased use of support services may provide PNs with more time to conduct nursing tasks which should improve job satisfaction. Recommendations for practice, education, policy/orientation programmes and research are made from the findings of this study. / MCur, North-West University, Potchefstroom Campus, 2014

The Tjeliken Mountain in northern Jämtland, central Scandinavian Caledonides is by most authors considered to belong to the Lower Seve Nappe Complex (SNC). However, recently P-T conditions similar to the Middle Seve have been constrained for the eclogite at the top of the mountain, revitalizing the tectonic debate about Tjeliken. Also the timing of high-pressure metamorphism is debated. Two earlier studies of the eclogite yield ages between 464 Ma and 446 Ma. This study focuses on the garnet-phengite gneiss hosting the eclogite. By construction of P-T conditions and dating the two discrepancies above are investigated. U/Pb zircon dating by secondary ion mass spectrometry technique (SIMS) targeted on metamorphic rims yield a concordia age of 460.2 ± 2.7 Ma corresponding well to earlier c. 463.7 ± 8.9 Ma Sm/Nd dating of the eclogite. The inferred peak mineral assemblage of the gneiss is garnet + phengite + quartz + K-feldspar + titanite ± H2O. Thermodynamic modelling reveal that garnet cores equilibrated within 1.9 - 2.6 GPa and 600 - 700 oC. Fe2+-Mg garnet-phengite thermometry involving garnet rims yields temperatures of c. 650 - 715 oC revealing relatively similar temperatures during growth of garnet core and rim, respectively. Garnet chemistry is characterised by oscillatory zoning with an antithetic pattern of Ca and Fe. The former decreases from core to rim, whereas the latter increases. The opposite trend is observed in epidote-group minerals suggesting exchange between the two minerals during garnet growth. Skeletal textures and atoll textures together with observed chemical pattern may indicate multiple garnet growth episodes. The results of the study points toward similar P-T history of the Tjeliken eclogite and gneiss in favour of the interpretation of considering the whole Tjeliken to belong to the Lower Seve. The obtained U/Pb age support other age constraints in the area suggesting high-pressure metamorphism at c. 460 Ma related to a subduction event affecting the central Scandinavian Caledonides at c. 460 - 450 Ma. / Den skandinaviska fjällkedjan, vetenskapligt benämnd de skandinaviska Kaledoniderna, har bildats på samma sätt som Himalaya och har därför liknande uppbyggnad. Från början tros fjällen ha varit av samma storlek som Himalayas berg. Deras ålder på cirka 400 miljoner år gör dock att miljontals års påverkan från vatten och vind har eroderat ner dem till dagens betydligt lägre fjäll. Den bergsyta vi ser idag utgör därför vad som från början var fjällkedjans kärna. Därför utgör de skandinaviska Kaledoniderna en unik möjlighet att studera en bergskedjas inre, vilket kan ge viktig information om bergkedjebildande processer.Forskning har visat att fjällkedjan bildades då Japetushavet mellan kontinenterna Baltika och Laurentia stängdes. Detta resulterade till slut i en kollision mellan de två kontinenterna där stora flak (skollor) av mellanliggande havsbotten och kontinentalskorpa transporterades hundratals kilometer upp på Baltika. Skollorna utgör idag våra fjäll. Känt är också att innan kontinentalkollisionen så kolliderade Baltika med öar i havet, varvid dess kontinentalkant pressades djupt ner under jordskorpan, ända ner i manteln. Bevis för detta återfinns idag i Sevesskollan ibland annat de jämtländska fjällen i form av högtrycksbergarter. Dessa har bildats under de höga tryck och temperaturer som råder på stora djup i jordens inre. Genom att studera högtrycksbergarter kan man förstå fjällkedjans bildande. Fjället Tjeliken i norra Jämtland är en av de idag kända fyndplatserna av högtrycksbergarter. Dess topp består av bergarten eklogit och dess lägre delar av gnejs, samt kvarts. Tidigare studier av eklogiten visar att den har bildats vid tryck och temperatur på cirka 2.6 GPa och 700 °C, vilket motsvarar att den varit nedpressad cirka 80 km under jordytan. Den exakta tidpunkten då detta skedde har inte kunnat fastställas då olika dateringsmetoder gett olika resultat mellan cirka 464 till 446 miljoner år sedan. I denna studie studeras tryck- och temperaturförhållanden för gnejsen som jämförelse till eklogiten, för att kunna fastställa om de båda bergarterna har genomgått samma bildningsprocesser. En ny datering genomförs också för att bättre kunna fastställa tidpunkten för högtrycksfasen.Datering baserat på radioaktivt sönderfall av uran till bly i mineralet zirkon visar att högtrycksfasen inträffade för cirka 460 miljoner år sedan. Modellering baserat på termodynamiska principer visar att kärnorna i mineralet granat bildades inom tryck- och temperaturområdet 1.9–2.6 GPa och c. 680-700 °C. En komplex kemisk zonering av granaterna indikerar att de möjligen bildades under flera tillväxtfaser, vilka inom ramen för denna studie inte kunnat modelleras, då mer avancerade metoder krävs. Denna studie visar dock att eklogiten och gnejsen sannolikt delar en gemensam tryck- och temperaturhistoria, vilken är relaterad till den djupa nedpressningen av Baltikas kontinentalkant under sen ordovicium. Dateringen stödjer även övriga åldersdateringar i området av högtrycksfasen.

<p>Dagvatten från vägar innehåller ofta tungmetaller. De vanligaste metallerna i vägdagvatten är bly, koppar, kadmium, nickel och zink. Dessa föroreningar utgör en belastning i recipienter som tar emot dagvattnet. I denna rapport har bly, koppar och zink reducerats från vägdagvatten genom filtrering i kolonner med amorf, granulerad masugnsslagg och sand. Masugnsslagg, som är en biprodukt från framställningen av järn, är en alkalisk produkt med goda sorptionsegenskaper vilket gör den lämplig att använda som filtermaterial för vatten förorenade med metaller. Sanden användes i studien som referensmaterial. Masugnsslaggen som användes i denna studie är hyttsand från Merox, Oxelösund. Reningshalten för hyttsanden i denna studie uppgick till 79 % för bly, 82 % för koppar samt 92 % för zink. Hyttsandens reducerande förmåga har även undersökts i batchförsök.</p> / <p>Stormwater from roads often contain heavy metals. The most common metals in storm water from roads are lead, copper, cadmium, nickel, and zinc. These pollutants constitute a stress for organisms in recipients that receive the stormwater. In this report lead, copper and zinc have been reduced from road storm water through filtration in columns with granulated iron slag and sand. Iron slag is a by-product from the iron making process, with a high sorption capacity, which makes it suitable as a filter material for water polluted with metals. The sand in this study has been used as reference material. The reducing capacity in the stormwater for the iron slag used in this study, “hyttsand”, was 79 % for lead, 82 % for copper and 92 % for zinc. The reducing capacity of the iron slag was also investigated in batch studies.</p>

Dagvatten från vägar innehåller ofta tungmetaller. De vanligaste metallerna i vägdagvatten är bly, koppar, kadmium, nickel och zink. Dessa föroreningar utgör en belastning i recipienter som tar emot dagvattnet. I denna rapport har bly, koppar och zink reducerats från vägdagvatten genom filtrering i kolonner med amorf, granulerad masugnsslagg och sand. Masugnsslagg, som är en biprodukt från framställningen av järn, är en alkalisk produkt med goda sorptionsegenskaper vilket gör den lämplig att använda som filtermaterial för vatten förorenade med metaller. Sanden användes i studien som referensmaterial. Masugnsslaggen som användes i denna studie är hyttsand från Merox, Oxelösund. Reningshalten för hyttsanden i denna studie uppgick till 79 % för bly, 82 % för koppar samt 92 % för zink. Hyttsandens reducerande förmåga har även undersökts i batchförsök. / Stormwater from roads often contain heavy metals. The most common metals in storm water from roads are lead, copper, cadmium, nickel, and zinc. These pollutants constitute a stress for organisms in recipients that receive the stormwater. In this report lead, copper and zinc have been reduced from road storm water through filtration in columns with granulated iron slag and sand. Iron slag is a by-product from the iron making process, with a high sorption capacity, which makes it suitable as a filter material for water polluted with metals. The sand in this study has been used as reference material. The reducing capacity in the stormwater for the iron slag used in this study, “hyttsand”, was 79 % for lead, 82 % for copper and 92 % for zinc. The reducing capacity of the iron slag was also investigated in batch studies.

Denna studie behandlar upptaget av de hälsovådliga metallerna bly, kadmium, tallium, torium och uran i några viktiga grödor som vete, råg, potatis och sallat som används för humankonsumtion. Syftet var att studera faktorer och mekanismer som kan påverka grödornas upptag av dessa metaller. Målsättningen var även att utröna hur stor påverkan dessa faktorer har på grödornas upptag av Pb, Cd, Tl, Th och U. En litteraturstudie visade att de domesticerade grödorna vete, potatis, råg och sallat tar upp Pb, Cd, Tl, Th och U. Upptaget är störst hos sallat och potatis, förhöjda koncentrationer i åkermarken medför därför en ökad risk för att hälsovådliga koncentrationer återfinns i grödan. En ökad metallkoncentration av dessa grundämnen i marklösning och odlingssubstrat ger oftast högre metallkoncentrationer i aktuell gröda. De högsta koncentrationerna återfinns oftast i rötterna. Oorganiskt fosfatgödsel kan innehålla Pb, Cd, Tl, Th och U beroende på typ av råvara. Studier visar att fosfatgödsels kadmiuminnehåll åtminstone ger en ökad kadmiumhalt i grödor som råg, vete, potatis och sallat. En ökad användning av fosfatgödsel tycks även ge högre halter av torium och uran i vete. Stallgödsel från nötkreatur kan minska upptaget av bly och kadmium och arbuskulär mykorrhizasvamp kan binda metaller som bly och kadmium till rotvävnader och på så vis minska upptaget i växtdelar som används för humankonsumtion. Vetes upptag av kadmium och uran studerades i en experimentell hydroponisk dosstudie. Resultaten från den experimentella studien indikerade att förhöjd kadmiumhalt och urankoncentration i näringslösning kan ha gett upphov till förhöjda halter i vete, vilket i sin tur kan ha påverkat plantans tillväxt. I uranprovserien fastställdes att perlit tog upp uran. Utifrån data från försöken beräknades fördelningskonstanten Kd för löst uran/uranhalt i perlit. I denna provserie visade beräkningar att roten genom en aktiv process tog upp uran från näringslösningen. Resultaten indikerar att det finns risker med att äta grödor som odlats i jordar med höga halter av Pb, Cd, Tl, Th eller U. Hälsovådliga koncentrationer kan nås utan att något synligt symtom på kontaminering eller förgiftning hos grödan. / This study deals with the uptake of noxious metals lead, cadmium, thallium, thorium and uranium in some important crops such as wheat, rye, potatoes, and lettuce that are used for human consumption. The aim was to study factors and mechanisms that influence crop uptake of these metals. Another objective was also to define the impact of these factors on crop uptake of Pb, Cd, Tl, Th and U.  According to a literature review domesticated crops such as wheat, potatoes, rye, and lettuce take up Pb, Cd, Tl, Th and U. Lettuce and potatoes are the crop with the highest uptake. Elevated metal concentrations in arable land therefore entails a greater risk for harmful concentrations found in potato and lettuce. Increased concentrations of these elements in soil solution and growing medium usually give higher metal concentrations in the current crop. The highest concentrations are found mostly in the roots. Phosphate fertilizers may contain Pb, Cd, Tl, Th and U depending on the type of raw material used for manufacturing. Studies show that the cadmium content in phosphate fertilizer can give an increased cadmium content in crops such as rye, wheat, potatoes and lettuce. An increased use of phosphate fertilizers also appears to give higher levels of thorium and uranium in wheat. Animal manure from cattle may reduce the uptake of lead and cadmium and arbuscular mycorrhizal fungi can bind metals such as lead and cadmium to rot tissues and thus reduce the accumulation in plant parts used for human consumption. Wheat uptake of cadmium and uranium was studied in an experimental hydroponic dose study. The results of the experimental study indicated that elevated cadmium and uranium content in the nutrient solution increased the content of the element in the plant, which in turn may have affected the growth of the plant. The uranium sample series showed that perlite adsorbed uranium. Based on data from the trials the distribution constant Kd for dissolved uranium / uranium content in perlite was calculated. The results from the uranium sample series showed that the root through an active process took up uranium from the nutrient solution. The results indicate that there are risks associated with eating crops grown in soils with high levels of Pb, Cd, Tl, Th and U. Hazardous concentrations may be reached in the crops with no visible signs of contamination or poisoning.

Vatten är en förutsättning för allt liv, men det är inte bara vatten som krävs, utan även att vattnet är rent och går att dricka. Det finns goda tillgångar till vatten på vår jord, men bara en bråkdel av detta vatten är av tillräckligt god kvalité för att det ska kunna drickas. Idag saknar fler än 700 miljoner människor i världen tillgång till tjänligt dricksvatten. Uganda är ett av många länder som berörs av detta och många dricksvattenkällor i Ugandas urbana miljöer riskerar dessutom att förorenas av metaller, såsom bly och mangan. Landet är i en kraftig utvecklingsfas, men de ekonomiska resurserna är begränsade. Det är därför viktigt att försöka lösa dricksvattenförsörjningen både snabbt och på ett ekonomiskt fördelaktigt sett. Till följd av att Uganda är ett land rikt på naturresurser så har det börjat undersökas kring möjligheterna att använda biomassa från resterna av vissa jordbruksprodukter för att rena vattnet. I denna studie fokuseras det på två av de största jordbruksprodukterna i Uganda, Coffea canephora och Musa spp, vilka är en sorts kaffeplanta respektive bananplantor. Biomassa från dessa produkter har i tidigare studier visat sig vara teoretiskt lämpade för att rena vatten från metaller. Syftet med denna studie är att fastställa sorptionsförmågan av bly hos biomassa från Coffea canephora och Musa spp för att bidra med ny data och information för praktiskt tillämpning av dessa biomassor vid rening av dricksvatten i Uganda. Detta har genomförts med laboration. I laborationen konstruerades sex olika vattenprover innehållande olika sammansättningar av metallerna bly, mangan och kalcium. Halterna av mangan och kalcium varierades för att fastställa hur deras förekomst påverkade biomassornas sorptionsförmåga av bly. Resultaten visade att både Coffea canephora och Musa spp kan rena vatten, med en ursprunglig blykoncentration av 50 μg/L, så pass bra att blyhalten hamnar under WHOs gränsvärde på 10 μg/L efter sorptionsprocessen. Detta gällde för samtliga vattenprover, trots olika metallinnehåll. Sorptionskapaciteten var för Musa spp från 6,64 μg/g till 7,17 μg/g och för Coffea canephora var den från 5,94 μg/g till 6,40 μg/g. Biomassa från Musa spp hade bättre sorptionsförmågan i jämförelsen mellan de båda biomassorna, oberoende av vattenprovernas olika sammansättningar. Sorptionskapaciteten visade sig dock minska för Musa spp då det fanns mangan men inget kalcium i vattnet. Soprtionskapaciteten för Coffea canephora försämrades då vattenproverna innehöll andra metaller än bly. Utöver detta fanns inget tydligt samband över hur koncentrationen av mangan och kalcium förhöll sig till sorptionsförmågan av bly. Studien har varit begränsad vad gäller tid och resurser. Ytterligare studier behövs för att få en bättre helhetsuppfattning av hur användning av biomassor kan bidra till dricksvatten av god kvalité. Trots detta visade resultaten på bra sorptionsförmåga hos de båda biomassorna, vilket är ett bra underlag för att fortsätta arbeta mot en verklig implementering av biomassornas användning vid dricksvattenrening i Uganda. / Water is the source of all life, but water itself is not the only requirement, the water also needs to be clean and potable. There are good assets to water on our Earth, but only a fraction of this water is of a quality good enough for it to be potable. As of today, more than 700 million people worldwide lack access to drinking water of good quality. Uganda is one out of many countries that are affected by this and many sources of drinking water in Uganda's urban environments also risk to be contaminated by metals such as lead and manganese. The country is undergoing a significant development, but the financial resources are limited. It is therefore important to try to solve the drinking water supply both quickly and economically advantageous. Uganda is a country that is rich in natural resources, and as a result of that, the feasibility of using biomass from the remains of some agricultural products for water purification water has begun to being examined. This study focuses on two of the biggest agricultural products in Uganda, Coffea canephora and Musa spp, which are sorts of coffee plant and banana plants. Biomasses from these products have previously been shown to be theoretically suitable for purifying water from metals. The purpose of this study is to determine the sorption capacity of lead for the biomasses of Coffea canephora and Musa spp. This new data and information can then help with the development of practical application of these biosorbents in drinking water treatment in Uganda. This has been carried out by laboration. In the lab, six different water samples were constructed, all with different compositions of the metals lead, manganese and calcium. The levels of manganese and calcium were varied to determine how their presence affected the sorption capacity of lead for both biomasses. The results showed that both Coffea canephora and Musa spp can purify water, with an initial lead concentration of 50 μg/L, so good that the lead concentration falls below the WHO’s threshold of 10 μg/L after the sorption process. This was true for all water samples, despite of difference in metal content. The Sorption capacity showed to be for Musa spp from 6.64 μg/g to 7.17 μg/g and for Coffea canephora from 5.94 μg/g to 6.40 μg/g. Biomass from Musa spp had better sorption capacity in comparison between the two biomasses, regardless of the different compositions of the water. However, the sorption capacity for Musa spp was reduced when there was manganese but no calcium in the water. The sorption capacity for Coffea canephora deteriorated when there were more metals than lead in the water. Apart from this, there was no clear correlation of how the concentration of manganese and calcium were related to the sorption capacity of lead. This study has been limited in terms of time and resources, therefore further studies will be needed to get a better overall understanding of how the use of biosorbents can contribute to drinking water of good quality. In spite of this, the results prove that both biomasses have a good sorption capacity of lead, which is a good basis for further studies towards a real implementation of biomass use in purification of drinking water in Uganda.

Skytte med eldhandvapen skapar buller, utsläpp av farliga ämnen och risk för att avlossade projektiler missar sina mål och istället hamnar utanför skjutbanan. Att förlägga skjutbanor inomhus löser vissa av dessa problem. Samtidigt kan risken för att utsättas för farliga ämnen öka för dem som brukar skjutbanan. En nyckelfaktor för att omhänderta dessa farliga ämnen och därmed skapa en god arbetsmiljö på inomhusskjutbanan är att ventilationen fungerar på rätt sätt. Syftet med detta arbete är främst att utvärdera hur ventilationen på inomhusskjutbanor bör utformas för att ventilera bort de hälsofarliga ämnen som uppstår. Arbetet har särskilt fokuserat på blyföroreningar men resultatet är generaliserbart även för många andra föroreningar som är aktuella. Arbetet är en del av Fortifikationsverkets pågående projekt om framtidens inomhusskjutbanor. Gränssättande för ventilationen är att arbetsmiljön på en inomhusskjutbana måste uppfylla relevanta arbetsmiljökrav. Utöver frågan om ventilation belyses även andra aspekter som är av vikt för att säkra en god arbetsmiljö. Arbetet har baserats på en forskningsöversikt där material från 1975 och fram till idag har studerats. Sökningarna har skett både strukturerat och riktat. Den strukturerade sökningen har skett i Web of Science och Scopus. Arbetet har identifierat de normer som används internationellt och som också har legat till grund för många av de skjutbanor som uppförts i Sverige. Vidare har arbetet identifierat den ursprungliga rapport som merparten av den tillgängliga litteraturen baserats på. I denna ursprungliga rapport har vi även identifierat viktiga frågetecken angående vilka grundförutsättningar som denna rapport baserats på. Resultatet av forskningsöversikten är att skjutbanor bör projekteras med laminärt flöde (“kolvströmning”) från skyttarna och mot kulfånget. Ventilationen bör projekteras med ett flöde på mellan 0,25 och 0,4 m/s. Ett bra verktyg under projekteringen är CFD-simuleringar. Med dessa kan olika tekniska lösningar utvärderas och för befintliga skjutbanor kan även orsak till eventuella problem undersökas. CFD-simuleringsresultaten bör i görligaste mån verifieras mot uppmätta värden. Vidare är både städning och personlig hygien viktiga faktorer för att arbetsmiljön på en inomhusskjutbana skall vara god. Ytskikt som är lätta att städa skall väljas och förutsättningar för att hantera både tvätt av arbetskläder och personlig hygien skall finnas. Dessa resultat knyts ihop under diskussionskapitlet där två grundläggande scenarier formuleras, ett för en nybyggnation och ett för en ombyggnad av en befintlig inomhusskjutbana. / The use of firearms creates noise pollution, release of toxic elements and a risk that the projectiles miss the targets and end up outside of the firing range. One of the solutions to these issues is to erect walls and a roof around the range, and thus create an indoor firing range. This might however increase the range users’ exposure to toxic elements related to the discharge of firearms. To mitigate this the indoor firing range needs a properly designed and well-functioning ventilation system. The purpose of this study is to evaluate how ventilation systems for indoor firing ranges should be designed in order to remove the toxic elements released when shooting. The study is primarily focused on lead pollution, but the results can also be generalised for a multitude of other relevant pollutants. The study is part of the Swedish Fortifications Agency (Fortifikationsverket) project regarding the design of future indoor firing ranges. The design parameters for ventilation systems at indoor firing ranges are regulated by the occupational safety and health regulations. In the final part of the study the authors also address other important aspects to create a safe working environment at indoor firing ranges. This study is conducted as a research review where literature from 1975 up until today has been studied. Search terms based on permutations of “shooting”, “firing”, “range”, “ventilation” and “firearm” have been used in the Web of Science and Scopus databases. The resulting list, after being culled for duplicates and “false positives”, contained approximately 70 articles. Reviewing these articles let us identify the design parameters used both internationally and nationally in Sweden. We also identified the original report that most of the internationally available literature is based upon. In this Bachelor of Science thesis, we also raise some questions related to the original report and the prerequisites it was based upon. The result of the research survey is that the ventilation for indoor firing ranges should be designed for laminar flow (piston flow) in the direction from the shooters towards the bullet trap. The air flow should be between 0,25 and 0,4 m/s (50 to 75 feet per minute). A good tool when designing the range ventilation is CFD simulations. CFD simulations allow for early phase evaluation of different design solutions. Similar simulations can also be used when problem solving problems on already existing ranges, if any. Furthermore, both cleaning and personal hygiene are crucial components to achieve a safe working environment at indoor firing ranges. To facilitate cleaning the range should have surface materials that are non-porous and easy to clean. Washing facilities for work clothes and personal hygiene should be present. These results are addressed as part of the discussion chapter in the Bachelor of Science thesis where two basic scenarios are formulated, one for building a new indoor firing range, and one for redesigning an existing indoor firing range.

Världen står inför ett stort vattenförsörjningsproblem som måste lösas – så många som 884 miljoner människor använder idag potentiellt förorenade vattenkällor till sitt dricksvatten. Denna rapport fokuserar på ett av de drabbade länderna som är Uganda. Syftet med projektet är att undersöka vilket/vilka av de fem olika ugandiska växterna; Erythrina abyssinica, Musa spp, Cyperus papyrus, Imperata cylindrica och Coffea canephora som är mest lämplig för rening av kadmium- och blykontaminerat grundvatten. Katjonbyteskapaciteten bestäms genom laboration. Analyser kring växtmaterialen görs med hjälp av litteraturstudier och intervjuer med en doktorand från Uganda. M. spp visar sig ha klart högst katjonbyteskapacitet och finns även i form av mycket avfall, därför anses denna vara det mest lämpliga materialet för rening. Lösningen skulle kunna implementeras i samhället med ett filter gjort av växtmaterial, om vidare forskning görs. / The world is facing a major water supply problem to solve, as many as 884 million people currently use potentially polluted water sources for their drinking water. This report focuses on one of the affected countries, which is Uganda. The project aims to examine which of the five different Ugandan plants; Erythrina abyssinica, Musa spp, Cyperus papyrus, Imperata cylindrica and Coffea canephora that is the most suitable for purification of cadmium- and lead contaminated groundwater. The cation exchange capacity is determined by laboratory experiment. Literature studies and interviews with a Ugandan postgraduate student are used for the analysis of the plant materials. M. spp has the highest cation exchange capacity and contributes with a lot of waste material; therefore it is considered the most suitable material for purification. The solution could be implemented in the community with a filter made of plant material, if further research is done.

With the urgency of cutting down CO2 emissions to reach climate neutrality by 2050, decarbonization of the steel industry is on the European Commission's agenda. Steelmaking accounts for 10 % of anthropogenic CO2 emissions and it is one of the most challenging sectors to decarbonize. A solution that could support this progressive shift is to put more trust into the electric arc furnace (EAF) process, which relies on steel scrap as the main feedstock, but currently it is only responsible for 40% of the EU steelmaking. The almost remaining percentage is taken by the blast furnace route. Multiple European blast furnaces are currently closing due to low demands, high competition on imports and extremely high energy prices for production due to the Russian invasion of Ukraine situation. This particular moment could the proper time for increasing the employment of the EAF process. Moreover, the latter could help to improve resource efficiency and circularity of steel scrap thanks to the usage of higher shares of it, creating a “closed loop” for the steel industry. The reality of using more steel scrap is not actually very far from where we are, however, this will not be easy to reach. In fact, to ensure that the steel scrap is recycled "infinite" times it must contain very low quantities of impurities, such as copper (Cu}, tin (Sn) and lead (Pb}. Most of the times, this does not happen. Thus scrap is diluted with virgin iron to disperse those unwanted elements. This practice leads to a gradual decline of steel scrap quality, which is not in accordance with what it has just stated above. To worsen this situation even more, forecast is predicting increasing quantities of Cu that will accumulate into the steel scrap streams, due to the expected rising electric vehicles production. The aim of the following thesis work is to set a model to design a potential sorting solution to provide a higher copper (the most annoying cause of concern) removal rate in steel scrap, considering the economic and environmental implications of its implementation in the industry. Nonetheless, the presence of even lead and tin will also be taken into account. Results showcases that it is possible to get better impurities removal compared to what it has been done in many EU steel scrapyards, with ballistic separation as an additional refining separation step. Moreover, it is also an economically convenient and easy implementable solution that would assure higher quality steel scrap downstream of the process and that would also bring substantial economic and environmental benefits. / Med det brådskande att minska CO2-utsläppen för att nå klimatneutralitet till 2050, står avkarbonisering av stålindustrin på EU-kommissionens agenda. Ståltillverkning står för 10 % av antropogena koldioxidutsläpp och det är en av de mest utmanande sektorerna att ta bort koldioxid. En lösning som skulle kunna stödja denna progressiva förändring är att sätta mer förtroende till den elektriska ljusbågsugnsprocessen (EAF), som är beroende av stålskrot som huvudråvara, men för närvarande är den bara ansvarig för 40 % av ståltillverkningen i EU. Den nästan återstående andelen tas av masugnsvägen. Flera europeiska masugnar stängs för närvarande på grund av låga krav, hög konkurrens på import och extremt höga energipriser för produktion på grund av den ryska invasionen av Ukraina. Just detta ögonblickkan vara fördelaktigt för att öka sysselsättningen av EAF-processen. Dessutom skulle det senare kunna bidra till att förbättra resurseffektiviteten och cirkulariteten för stålskrot tack vare användningen av högre andelar av det, vilket skapar en "sluten slinga" för stålindustrin. Verkligheten med att använda mer stålskrot är faktiskt inte särskilt långt ifrån där vi är, men detta kommer inte att vara lätt att nå. Faktum är att för att säkerställa att stålskrotet återvinns "oändliga" gånger måste det innehålla mycket små mängder föroreningar, såsom koppar (Cu), tenn (Sn) och bly (Pb). Oftast händer detta inte. Således späds skrot med jungfruligt järn för att skingra dessa oönskade element. Denna praxis leder till en gradvis försämring av stålskrotskvaliteten, vilket inte är i enlighet med vad den nyss har angett ovan. För att förvärra denna situation ännu mer, förutspår prognosen ökande mängder Cu som kommer att ackumuleras i stålskrotströmmarna, på grund av den förväntade ökande produktionen av elfordon. Syftet med följande examensarbete är att sätta en modell för att designa en potentiell sorteringslösning för att ge en högre kopparavskiljningshastighet (den mest irriterande orsaken till oro) i stålskrot, med tanke på de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av dess implementering i industrin. Icke desto mindre kommer förekomsten av jämnt bly och tenn också att beaktas. Resultaten visar att det är möjligt att få bättre bortförsel av föroreningar jämfört med vad man har gjort på många stålskrotvarv i EU, med ballistisk separering som ett extra raffineringssteg. Dessutom är det också en ekonomiskt bekväm och lätt implementerbar lösning som skulle säkerställa högre kvalitet stålskrot nedströms om processen och som också skulle ge betydande ekonomiska och miljömässiga fördelar.

Among the structural materials under consideration for future lead-cooled fastreactors, special attention is paid to ferritic Fe-10Cr-4Al due to its superior corrosionand erosion protective properties, as well as its insensitivity to liquid metalembrittlement in liquid lead. This thesis gives an inside look into the radiation damageproperties of the alloy and the possible embrittlement scenarios. The samples wereirradiated with 5.5 MeV protons and then tested with a slow strain rate testing rig at375oC and 450oC. The results showed that for Fe-10Cr-4Al irradiated to a peak doseof 0.14 dpa, the total elongation to failure was reduced by 3-5%, compared to theunirradiated samples. Moreover, the mechanical properties (yield strength, ultimatetensile strength, and fracture elongation) of the irradiated samples depend stronglyon temperature. The scanning electron microscopy images show no signs of liquidmetal embrittlement. However, the brittle structures at the edges of the samples couldindicate the existence of hydrogen embrittlement. / Bland de strukturmaterial som övervägs för framtida blykylda snabba reaktorer (LFR)ägnas särskild uppmärksamhet åt ferritiska Fe-10Cr-4Al-legeringar på grund av derasöverlägsna korrosionsbeständighet och deras avsaknad av försprödning i den flytandeblymiljön. Denna avhandling ger en inblick i legeringens strålskador och möjligaförsprödningsscenarier. Proverna bestrålades med 5.5 MeV protoner och testadessedan med SSRT-testriggen vid 375oC och 450oC. Resultaten visade att för proverav Fe-10Cr-4Al bestrålat till en dos av 0.14 dpa, minskade den totala förlängningentill brott med 3-5%, jämfört med de obestrålade proverna. Dessutom uppvisar demekaniska egenskaperna (YS, UTS och brottförlängning) hos de bestrålade provernaen större temperaturinverkan. Bilder tagna med svepelektronmikroskopi (SEM)visade inga tecken på flytande metallförsprödning (LME). De spröda strukturerna vidkanterna av proverna, där protonerna implanterades, kan dock indikera förekomstenav väteförsprödning.