På grund av att patienter med demenssjukdom är mycket sårbara och blir beroende av andra för att må bra är det speciellt viktigt att formulera en vårdfilosofi inom demensvård. En personcentrerad vårdfilosofi för demensvård har utvecklats av flera forskare inom vårdvetenskap. Syftet är att bekräfta patienten genom att vara närvarande i mötet och genom att lyssna till och försöka tolka vad patienten berättar om sin situation. När patienten ges frihet och möjlighet att välja och bestämma över sin situation kan han/hon bättre bevara sin självkänsla och uppleva ett välbefinnande. Tidigare forskning visar att ledarskap har en avgörande betydelse för vårdutveckling. Det saknas tidigare forskning om ledarskap för en personcentrerad vård inom demensvården. Det teoretiska perspektivet i detta arbete utgår från Bondas´ teori om det caritativa ledarskapet.Syfte med denna studie har varit att från vårdchefers perspektiv beskriva ledarskap inom demensvård i relation till personcentrerad vård.Intervjuer med fem ledare för demensvård i Västsverige har genomförts för att fånga deras erfarenheter. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ledarna är medvetna om ledarskapets betydelse för att skapa en personcentrerad och caritativ vård för patienterna med demenssjukdom. De arbetar medvetet med att stödja personalen genom att ge tid för reflektion, handledning och bidra till deras kunskapsutveckling. Att bekräfta vårdpersonalen i sin vårdarroll och som personer är viktigt för att de ska kunna ge en individuell vård till patienterna. Genom att stärka ett samspel och en dialog mellan patienter, närstående, vårdpersonal och vårdteamet ges möjlighet till att kunna göra de bästa individuella bedömningarna om vad som bidrar till välbefinnande för patienten. / Program: Fristående kurs

Sammanfattning Bakgrund: Det är fortsatt förekommande med komplikationer relaterat till medelsvår och svår postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har det samlade omvårdnadsansvaret för patienten perioperativt. En helhetsbedömning av patienten avgör postoperativt smärtlindringsbehov. Den Perioperativa dialogen skapar mening i arbetet och trygghet för patienten. Författarna identifierade avsaknad av riktlinjer vid genomförandet av en individuell helhetsbedömning vid handläggning av postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet var att belysa hur anestesisjuksköterskor planerar, genomför och utvärderar postoperativ smärtlindring i generell anestesi utefter tidsfaserna pre-, intra- och postoperativt samt inverkan av den perioperativa dialogen. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier med totalt elva underkategorier som berör informanternas handläggning. Preoperativa åtagande - Planeringsprocess Känna ansvar för planering, Skapa vårdrelation, Beakta patientens känslotillstånd. Intraoperativa vårdmoment - Konstant utvärdering av behandling, Anpassa behandling fortlöpande, Självständigt ansvarsområde. Postoperativa förhoppningar - Eftersträva återkoppling, Undvika smärtgenombrott. Perioperativa organisatoriska aspekter - Anpassa utefter arbetsförhållanden, Avsaknad av den Perioperativa dialogen. Slutsats: Handläggningen av postoperativ smärtlindring är ett komplext område vilket kräver beaktning av flera faktorer för ett gott utfall. Den perioperativa dialogen är inte prioriterad. Det saknas konsensus för anestesisjuksköterskans handläggning av postoperativ smärta. Det krävs utveckling och ett utökat samarbete av hela vårdkedjan för att kunna möta den postoperativa smärtproblematiken. / Abstract Background: Complications still occur in connection to moderate and severe postoperative pain. The nurse anaesthetic´s is completely responsible for the patient care perioperative. An overall assessment of the patient all together determine the postoperative need of analgesic. The perioperative dialogue is a method which gives the nurse anaesthetic´s a sense of meaningfulness of the work and creates a perception of safety for the patient. The authors identified the absence of guidelines to make an individual overall assessment when managing postoperative pain. Aim: The aim of the study was to elucidate the nurse anaesthetic´s planning, implement and evaluate postoperative analgesic during total anaesthesia along the time-phases pre-, intra and postoperative and the impact of the perioperative dialogue. Method: A qualitative study was conducted with ten semistructured interviews. A qualitative content analysis was made with an inductive approach. Result: The result is presented in four head categories and eleven sub-categories that illuminate the informants’ experiences. Preoperative undertakings - Feeling responsibility for planning, Create a care-relation, Respect the patients emotional state. Intraoperative steps – Constant evaluation of treatment, Adapt the treatment continuously, Independent responsibility. Postoperative expectations – trying to obtain feedback, Avoid outbreak of pain. Perioperative organizational aspects – Adjustment along work situation, Absence of the perioperative dialogue.    Conclusion: The postoperative pain management is a complex matter that demand consideration of several aspects to achieve a good outcome. The perioperative dialogue is not prioritised. There is a lack of consensus among nurse anaesthetic´s managing postoperative pain. Developing and increasing cooperation along the entire chain of care is necessary to manage the issue of postoperative pain.

Den sexuella hälsan och sexualiteten utgör centrala faktorer i kvinnans livsvärld. Historiskt sett har bilden av kvinnans sexualitet varit belagd med olika tabu vilket ännu idag återspeglas i samhället. Förlossningsbristningar kan leda till fysiska och psykiska konsekvenser som kan påverka kvinnans sexuella hälsa. Barnmorskan kan hjälpa kvinnan till en bättre sexuell hälsa genom att inneha god kunskap om förlossningsbristningar. Stöd och information före och efter förlossning kan bidra till en ökad Känsla av Sammanhang, KASAM, och främja den sexuella hälsan. Caritativt vårdande kan bidra till att lindra lidande samt använda lidandet som motivation till förändring. Förlossningsbristningar kan påverka kvinnans sexuella hälsa och därmed hennes livsvärld. Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av hur deras sexuella hälsa har påverkats efter att de drabbats av förlossningsbristningar. Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där 10 kvinnor intervjuades. Resultatet visar att förlossningsbristningar begränsar kvinnors sexuella frihet. Kvinnorna upplevde en försämring av den sexuella hälsan men ibland även en förbättring då nya aspekter av det sexuella livet framtonades. Dock upplevde kvinnorna sig som begränsade även när deras sexuella hälsa förbättrats. Känslor av att vara trasig, smutsig, ha ett påverkat självförtroende, en påverkad relation och/eller svårigheter att träffa någon ny framkom. Sjukgymnastik, tydlig information från vården samt att utforska nya sätt att utöva sexualiteten till exempel med hjälp av sexleksaker och icke-penetrerande sex främjade den sexuella hälsan. Skamkänslor, nonchalans från vårdens sida samt bristande information upplevdes som försämrande faktorer. Det krävs en större öppenhet kring att tala om sexualitet inom vården samt en bättre samordnad och koordinerad vårdkedja i kombination med förbättrad information, utbildning och uppföljning. Sexuella hjälpmedel behöver lyftas och implementeras i vården. Barnmorskeledd utbildning av olika yrkeskategorier i att tala om sexuell hälsa kan vara av stor nytta. / Sexual health and sexuality are central factors in a woman's life world. Historically, the image of women's sexuality has been covered with various taboos, which are still reflected in society today. Perineal tears can lead to physical and psychological consequences that can affect a woman's sexual health. The midwife can help the woman to a better sexual health by having good knowledge about perineal tears. Support and information as well before as after childbirth can help increase the Sense of Coherence, SOC, and promote sexual health. Caritative care can contribute to alleviate suffering and use the suffering to generate motivation for change. Perineal tears can affect a woman's sexual health and thus her life world. The purpose of the study was to describe women's experiences of how their sexual health has been affected after they suffered from perineal tears. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach where 10 women were interviewed. The results show that perineal tears caused a limitation to women’s sexual freedom. Women experienced a deterioration in sexual health, but sometimes also an improvement when new aspects of sexual life emerge. However, the women felt restricted regardless of whether their sexual health had improved. Feelings of being broken, dirty and having affected self-confidence, affected relationships and/or difficulties meeting someone new emerged. Physiotherapy, clear information from healthcare and exploring new ways of exercising sexuality, for example with the help of sex toys and non-penetrative sex, promoted sexual health. Feelings of shame and nonchalant treatment from healthcare professionals as well as a lack of information were perceived as limiting. There is a need for greater openness in talking about sexuality in healthcare as well as a better coordinated chain of care in combination with improved information and follow-up. Sexual aids such as sex toys need to be lifted and implemented in care. Midwife-led training of various professional categories in talking about sexual health can be of great benefit.