Determination of erythrocyte count in cerebrospinal fluid (CSF-EPC) is used to exclude various intracranial hemorrhage, especially subarachnoid hemorrhage (SAH). SAH means a bleeding between the pia mater and arachnoidea which occurs due to rupture of an aneurysm in the subarachnoid space. Manual counting of erythrocytes in the cerebrospinal fluid with Bürkers chamber and microscopy has been the gold standard for the past decades, but the manual method is time consuming and requires great experience. The purpose of this study was to evaluate if manual analysis of  CSF-EPC with counting chamber, and light microscopy can be replaced by automated analysis of CSF-EPC with Hematology Analyzer XN-1000 (Sysmex). Fortyeight cerebrospinal fluid samples with various concentrations of erythrocytes ware prepared by diluting known concentration of erythrocytes in cell-free CSF. Prepared CSF-samples with added erythrocytes were analyzed first on the XN-1000. Thereafter, manual counting of erythrocytes was performed using Bürkers counting chamber. A linear regression was established to describe the correlation between the automated analysis of the CSF-EPC and manual analysis of the CSF-EPC. Imprecision in the analysis of the CSF-EPC on the XN-1000 (Sysmex) was assessed by within-run imprecision. A very good correlation (r = 0.999) was found between the XN-1000 and manual counting. For results in the lower range, 100 - 5000 (106/L), correlation was also good (r = 0.997). The coefficient of variation was 19,8 % at CSF-EPC of 370 x 106/L and 3.1 % at CSF-EPC of 25 950 x 106/L. The sensitivity for analysis of CSF-EPC on XN-1000 was 370 x 106/L. The conclusion is that the analysis of Csv-EPC on XN-1000 can be used for clinical diagnostics of CSF- samples. However, it should be noted that XN-1000 has poor sensitivity for low CSF-EPC values < 370 x 106/L. To ensure high diagnostic quality even in CSF-samples with low erythrocyte counts are recommended a reference limit of < 500 x 106/L as a practical cut off for supplemental microscopic counting in routine healthcare laboratories. / SAMMANFATTNING Bestämning av antalet erytrocyter i cerebrospinalvätska (Csv-EPK) används för att utesluta olika intrakraniella blödningar, särskilt subaraknoidalblödning (SAB). SAB betyder en blödning mellan pia mater och araknoidea som uppstår på grund av ruptur av ett aneurysm i subaraknoidalrummet. Manuell räkning av antalet erytrocyter i cerebrospinalvätska med Bürkers kammare och mikroskopi har varit den gyllene standarden under de senaste decennierna, men den manuella metoden är tidskrävande och kräver stor erfarenhet. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera om manuell analys av Csv-EPK med räknekammare och ljusmikroskopi kan ersättas med automatisk analys av Csv-EPK med hematologianalysatorn XN-1000 (Sysmex). Fyrtioåtta cerebrospinalvätskeprover med varierande koncentrationer av antalet erytrocyter framställdes genom att späda kända koncentrationer av erytrocyter i cellfri Csv. Framställda Csv-prover med tillsatta erytrocyter analyserades först på XN-1000. Efter detta utfördes manuell räkning av erytrocyter i Bürkers kammare. En linjär regression upprättades för att beskriva korrelation mellan automatiserad analys av Csv-EPK och manuell analys av Csv-EPK. Imprecisionen avseende analys av Csv-EPK på XN-1000 (Sysmex) bedömdes genom inom-serie-imprecision. En mycket god korrelation (r = 0,999) fanns mellan XN-1000 och manuell räkning. För analysresultat inom det lägre område 100 - 5000 (106/L) var korrelationen också god (r = 0,997). Variationskoefficienten var 19,8 % vid Csv-EPK på 370 x 106/L respektive 3,1 % vid Csv-EPK på 25950 x 106/L. Känsligheten för analys av Csv-EPK på XN-1000 var 370 x 106/L. Slutsatsen är att analys av Csv-EPK på XN-1000 kan användas för klinisk diagnostik av Csv-prover. Däremot bör det noteras att XN-1000 har sämre känslighet för låga Csv-EPK värden < 370 x 106/L. För att kunna säkerställa hög diagnostisk kvalitet även på Csv-prover med låga erytrocytantal rekommenderas en referensgräns på < 500 x 106/L som praktisk cut off för kompletterande mikroskopisk räkning vid rutinsjukvårdslaboratorier.

En subaraknoidalblödning (SAB) orsakas av ruptuerade aneurysmer mellan den mjuka hjärnhinnan och spindelvävshinnan (arachnoidea). Symptomen för SAB är allvarlig spontan huvudvärk, stelhet i nacken, kräkningar, förvirring och svimning. Vid erhållna symptom görs en datortomografi (CT) av hjärnan för påvisning av blod i subaraknoidalrummet. I 98 % av fallen påvisar CT blod om undersökning görs inom 12 timmar från uppvisat symtom. Sannolikheten att påvisa blod med CT minskar dock med tiden. Efter en vecka kan blod påvisas i drygt 50 % av fallen. Vid symptom för en SAB men där CT inte påvisar blod görs en lumbalpunktion för analys av cerebrospinalvätska (CSV). Provtagning bör ske minst 12 timmar efter uppvisat symptom för bilirubin ska ha hunnit bildats från oxihemoglobin via enzymatiska reaktioner. Spektrofotometri används vid 415 nm för detektion av oxihemoglobin och vid 476 nm för detektion av bilirubin. Denna studie kommer undersöka huruvida det finns någon skillnad i uppmätt absorbans vid 415 nm respektive 476 nm mellan glas- och plastkyvetter samt undersöka hur ett dygns extra förvaring av CSV-prover påverkar absorbansen vid 476 nm. Resultatet för 20 CSV-prover visade på att det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad mellan glas- och plastkyvetter (p=0,825 för 476 nm, p=0,632 för 415 nm) samt att absorbansen för 9 CSV-prover signifikant förändrades vid 476 nm efter ett dygns extra förvaring (p=0,01). / A subarachnoid haemorrhage (SAH) is caused by ruptured aneurysms between the soft meninges and arachnoid (arachnoid). Symptoms of an SAH is severe spontaneous headaches, stiff neck, vomiting, confusion and fainting. A computed tomography (CT) of the brain is used, on patients sustaining symptoms, to detect blood in the subarachnoid space. CT detects blood in 98% of the cases if examination is made within 12 hours from the shown symptoms. However, the probability of detecting blood with CT decreases with time. After a week, only 50 % of the CT-scans identifies blood. If patients suffers from typical symptoms but no detection of blood using CT-scan, a lumbar puncture is performed to analyse the cerebrospinal fluid (CSF). Sampling should be made at least 12 hours after presented symptoms because of the time-dependent creation of bilirubin from oxyhemoglobin via enzymatic reactions. Spectrophotometry is used in the wavelengths 415 nm for the detection of oxyhemoglobin and at 476 nm for detection of bilirubin. This study will examine whether there is any difference in the absorbance measured at 415 nm and 476 nm between glass-and plastic cuvettes as well as examine how 24 hours of extra storage of samples affect the absorbance at 476 nm. The result for 20 CSF-samples showed that there was no statistically significant difference between the glass and plastic cuvettes (p = 0,825 of 476 nm, p = 0,632 for 415 nm), and absorbance for 9 CSF-samples significantly changed at 476 nm after 24 hours of extra storage (p = 0.01).

No description available.

Borrelios är den vanligaste fästingburna infektionen på norra halvklotet, och orsakas av spiroketer tillhörande Borrelia burgdorferi sensu lato-komplexet. Dessa bakterier kan spridas till flera organ och ge upphov till olika symptom i bland annat hud, nervsystem, leder och hjärta. Omkring 15 % utvecklar neurologiska symptom, så kallad neuroborrelios. Den bästa indikatorn på aktiv neuroborrelios är framförallt karakteristiska neurologiska symptom samt tecken på en inflammatorisk förändring i cerebrospinalvätskan (CSV) i kombination med lokalt producerade antikroppar mot Borrelia burgdorferi s.l. i CSV. Nuvarande metod för diagnostik av neuroborrelios är en immunokemisk metod, en ELISA (enzyme-linked immunosorbent assay) som bygger på en jämförelse av Borrelia-antikroppsnivåer i CSV och i serum genom beräkning av antikroppsindex (AI). Beräkning av AI kompenserar för en eventuell ospecifik överföring av antikroppar från serum, till följd av en skada på blod-hjärnbarriären. Det finns dock tecken på att den nuvarande analysmetoden har för låg sensitivitet med falskt negativa resultat, framförallt tidigt i infektionsförloppet. För diagnostik av andra former av borrelios än neuroborrelios används en typ av ELISA baserad på C6-peptid. C6-peptid ELISA visar god känslighet för detektion av B. burgdorferi s.l.-specifika antikroppar i serum. C6-antigenet utgör en starkt immunogen och konserverad region av bakteriens VlsE-ytprotein. Syftet med den här studien var att undersöka om detektion av antikroppar mot C6-peptid i CSV kan komplettera den nuvarande använda metoden och därmed förbättra den totala sensitiviteten för diagnostik av neuroborrelios. I studien analyserades 169 patientprover från unga personer, samt 18 oklara patientfall som tidigare bedömts negativa med den nuvarande metoden. Antikroppar mot C6-peptid detekterades hos åtta unga patienter samt två oklara patientfall. Av dessa hade åtminstone tre unga patienter sannolikt neuroborrelios. Resultat från den här studien tyder på att C6-peptid-ELISA på CSV-prover kan fungera som ett komplement till befintlig metod för diagnostik av neuroborrelios. En kombination av båda metoderna kan sannolikt ge en betydligt högre sensitivitet. Vid tolkning av resultat från C6-peptid-baserade analysmetoder på CSV ska hänsyn tas till eventuell ospecifik överföring av B. burgdorferi s.l.-specifika antikroppar genom blod-hjärnbarriären. / Lyme Borreliosis, caused by spirochetes of the Borrelia burgdorferi sensu lato-complex, is the most common tick-borne infection in the temperate regions of the northern hemisphere. The bacteria can infect many different organs, this can give rise to a variety of symptoms in skin, the nervous system, joints and heart. Approximately 15 % of the infected individuals show neurological symptoms referred to as neuroborreliosis. An active neuroborreliosis is indicated by inflammatory changes in the cerebrospinal fluid (CSF) and local synthesis of anti-Borrelia antibodies in CSF. The current method to diagnose neuroborreliosis is an enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) which compares levels of anti-Borrelia antibodies in CSF and serum by calculating an antibody index (AI). Calculations of AI compensate for unspecific leakage of antibodies from serum to CSF following an injury of the blood-brain barrier. The drawback of the current method is a low sensitivity with a high rate of false negative results in samples collected early during an infection. Another type of ELISA, based on the use of a C6 peptide, has earlier shown good sensitivity for detection of B. burgdorferi s.l.-specific antibodies in serum. The C6 antigen corresponds to a highly immunogenic and conserved region of the bacterial surface protein VlsE. The aim of this study was to investigate whether a detection of antibodies against the C6 peptide in CSF could improve the total sensitivity for the diagnostics of neuroborreliosis. In the current study, 169 samples with negative AI from young patients and 18 samples from special cases were analyzed. Antibodies against the C6 peptide were found in 8 young patients and in 2 samples from special cases. Out of these, 3 young patients were stated positive for neuroborreliosis. Results of this study show that the C6 peptide ELISA on CSF samples could act as a complement to the current serological method for diagnosing neuroborreliosis. A combination of both methods could possibly increase the overall sensitivity. However, the blod-brain barrier injury issue is a problem in the analysis and interpretation of the results of the C6 peptide-based method on CSF should take into consideration a possible dysfunction of the blood-brain barrier. In conclusion, a combination of both the current method and the C6 peptide ELISA could give a markedly improved sensitivity in diagnostics of neuroborreliosis.

Alzheimers sjukdom (AD, eng. Alzheimer’s disease) upptäcktes för 111 år sedan av Alois Alz-heimer. Idag är det den ledande orsaken till demens hos äldre, och incidencen förväntas öka med befolkningens ökande livslängd. År 2050 förutspås antalet patienter med AD nå 10 miljoner personer [1]. Det har gjorts många försök att angripa AD via dess främsta kännetäcken, såsom plack av beta-amyloid (Aβ), Aβ-oligomerer, och ansamlingar av tau-protein, kallat tau-trassel. Trots att forskning om AD bedrivits i flera årtionden är dess orsak alltjämt okänd.På sistone har det funnits ett fokus på de inflammatoriska komponenterna inom AD. Det finns en utbredd aktivering av immunförsvaret i det centrala nervsystemet hos patienter med AD, men varken dess orsak eller dess roll inom AD är känd. Däremot finns det tydliga tecken på att inflammationen är av autoimmun art. Med detta i åtanke är det tydligt att det finns ett stort behov att utröna auto-immunitetens roll inom AD. I denna forskningsstudie användes proteomik-metoder för att bestämma autoantikroppsprofilerna inom plasma och cerebrospinalvätska (CSF, eng. cerebrospinal fluid) hos AD-patienter och en frisk kontrollgrupp.I denna studie användes par av plasma- och CSF-prover från 23 friska individer och 49 patien-ter. Dessutom inkluderades 2 plasmaprover och 18 CSF-prover från patienter. En 380-faldig och en 314-faldig riktad analys gjordes med hjälp utav suspension bead array-teknologi (SBA). Varje SBA bestod av färgkodade, magnetiska mikrosfärer i suspension, med antigen immobiliserade på kulornas yta. Denna analysmetod användes för att undersöka autoantikropssprofilerna i alla prover. Resul-taten visade en ökad respons från autoantikroppar mot antigenen SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), och MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) i patiener gentemot friska individer. Dock har dessa antigen uppvisat en bred reaktivitet i tidigare, opublicerade studier. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa deras roll inom AD.Dessutom användes paren av plasma- och CSF-prover för att undersöka autoantikroppsprofilernas överrensstämmelse inom varje patient. Det visade sig att korrelationen följde en normalfördelning, med starkare korrelation inom antigen med starkare reaktivitet mot den motsvarande autoantikroppen. Denna studie utgör en av de första storskaliga forskningsstudierna av överrensstämmelsen mellan autoantikroppsprofilerna inom plasma och CSF. / Alzheimer’s disease (AD) was discovered 111 years ago by Alois Alzheimer. Today, it is the leading cause of dementia in elderly, and incidence is expected to increase with life expectancy. By 2050, the number of a˙ected individuals is predicted to reach 10 million [1]. There have been numerous attempts to describe AD by its primary hallmarks, including amyloid plaques, amyloid beta (Aβ) oligomers, and tau tangles. However, despite several decades of intense research, the cause of AD remains unknown.Recently, there has been a focus on the inflammatory components of AD. There is an extensive activation of the immune system within the CNS of AD patients, but neither its cause nor its role in AD is known. However, there are strong indications that the inflammation has an autoimmune character. Considering this, there is an imperative need to examine autoimmunity within AD. In the present study, a proteomic approach was used to determine the autoantibody profiles within plasma and cerebrospinal fluid (CSF) within AD patients and healthy controls.Paired plasma and CSF samples from 23 healthy controls and 49 patients were included in the present study. In addition, 2 plasma samples and 18 CSF samples from patients were included (not paired). One 380-plex and one 314-plex targeted suspension bead array (SBA), each consisting of color-coded magnetic microspheres with immobilized antigens, were used to analyze autoantibody profiles in all samples. The resulting data revealed an increased autoantibody response towards anti-gens SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), and MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) in patients compared to healthy controls. However, as these antigens have displayed wide reactivities in previous, unpublished studies, they require further investigation to determine their role in AD.Furthermore, the paired CSF and plasma samples were used to investigate the correlation of autoantibody profiles within patients. The correlation was found to follow a normal distribution, with correlation being higher in antigens displaying stronger autoantibody reactivity. This work represents one of the first large-scale studies on the correlation of autoantibody profiles in plasma and CSF.

Huntingtons sjukdom (HD) är ett neurodegenerativt tillstånd som orsakas av mutationer i huntingtin gen (Htt), och resulterar till upprepade glutamin (polyQ) i Htt-proteinet. Muterad Htt kan inte vika sig ordentligt och börjar därför aggregera i celler. I detta projekt undersöktes molekylära mekanismerna bakom HD genom att analysera genuttryck hos musvävnader och jämföra detta med biomarkörer identifierats hos HD-patienter. För närvarande finns det ingen behandling för att stoppa utveckling av HD. Därför behövs det mer kunskap om sjukdomen. Projektets mål var att öka vår förståelse på regulatoriska mekanismer som ligger bakom den neurodegenerativa sjukdomen och identifiera potentiella diagnostiska biomarkörer. För denna studie användes mRNA-seq-data från 11 distinkta vävnader från Q175 HD-möss. Vävnader som analyserades inkluderar hjärnstammen, cerebellum, corpus callosum, hippocampus och thalamus/hypothalamus, fettvävnader (brun, vit nära gonad och vit nära tarm) och andra vävnader så som hjärta, hud och gastrocnemius muskel. Efter en grundlig genomgång av HD-litteraturen valdes biomarkörer som sedan undersöktes för mRNA-uttryck hos Q175-möss via Gene Set Enrichment Analysis (GSEA). Genuttrycksförändringar hos HD-möss visade sig vara vävnadsspecifika, med betydande effekter på hud och fettvävnader, men mindre effekter hos hjärnvävnader. Även om gemensamma mRNA-förändringar inte hittas bland de olika vävnader, uppvisade relaterade vävnader förändringar i samma pathways. Immunsvar och ribosomal dysfunktion var utbredd, men varje hjärnregion visade unika förändringar relaterade till sömn, synaptisk signalering och energiprocesser. Muskel- och fettvävnader uppvisar också distinkta mönstrar. Detta understryker vikten av vävnadsspecifik biomarkörforskning för neurodegenerativa sjukdomar. / Huntington's disease (HD) is a neurodegenerative condition caused by a mutation in the Huntingtin (Htt) gene which results in glutamine repeats (polyQ) and a longer Htt-protein. The mutated Htt-protein cannot fold properly and thus, is prone to aggregate in cells. There is currently no treatment available to stop the progression of HD. Therefore, there is a need for more knowledge regarding the disease. This project investigates the molecular mechanisms underlying HD by analysing gene expression program in wild type (Wt) and HD mice. The objective is to investigate changes in gene regulatory mechanisms underlying the neurodegenerative disease and identify potential diagnostic markers. For this study, mRNA-seq data from 11 distinct tissues from Q175 HD model mouse were analysed. These tissues included brainstem, cerebellum, corpus callosum, hippocampus, and thalamus/hypothalamus, adipose tissues (brown, white near gonad and white near intestine), heart, skin and gastrocnemius muscle. Following a thorough literature review, biomarkers of HD were chosen, and their expression investigated in the HD mouse using Gene Set Enrichment Analysis (GSEA). Gene expression changes in HD mouse were specific to different tissues, with significant changes identified in skin and adipose tissues, while smaller changes were detected in the brain tissues. While common changes across the 11 tissues were not found, related tissues exhibited alterations in the same pathways. Changes in immune response and ribosomal dysfunction were widespread across tissues. Moreover, each brain region showed unique changes related to sleep, synaptic signalling, and energy processes. Muscle and adipose tissues displayed distinctive patterns. These results underscore the importance of tissue-specific biomarker research for neurodegenerative diseases.