Studiens syfte var att fördjupa kunskapen om chefens och kommunikationens betydelse för att det kollektiva lärandet på en icke namngiven arbetsplats uppstår. Metodvalet var semistrukturerade intervjuer där medarbetare samt en chef på en avdelning medverkade. Analysmetoden som användes var fenomenografisk genom sjustegsmodellen. Resultatet visar på att arbetsplatsen hade en arbetsplatsspecifik terminologi som ansågs viktig för medarbetarna samt chef. Vidare visade resultatet att det kollektiva lärandet börjar redan vid upplärningen av nya anställda och fortsätter sedan med något som arbetsplatsen kallar för KUT-timmen. Det kollektiva lärandet arbetas aktivt med på arbetsplatsen, uppmuntras av chefen samt att medarbetarna har en uppfattning att det är chefens ansvar att pusha till att ett kollektivt lärande uppstår och här ser medarbetarna att chefen uppfyller sin del. Resultatet visade även att medarbetarna samt chef anser att det finns ett bra socialt samspel på arbetsplatsen och att detta leder till en tillit till chef samt medarbetare. Det sociala samspelet arbetas för aktivt av chefen via bland annat 1 till 1 samtal som uppfattas positivt av samtliga medarbetare då det bidrar till en nära relation till chefen. Det resulterar i en trygg arbetsplats där samtliga medarbetare trivs väl. De slutsatser som kan dras är att om det ska uppstå ett kollektivt lärande på arbetsplatsen har chefens agerande en roll i om detta sker. Både medarbetare och chef delar denna uppfattning och även att det finns en viktig del i att kommunikationen är korrekt så att alla på arbetsplatsen förstår den arbetsplatsspecifika terminologin för att ett lärande ska ske, oavsett om det är individuellt eller kollektivt. Studien är relevant då ämnet är aktuellt inom det pedagogiska forskningsfältet, detta stärks av den tidigare forskning som använts i studien.