Föreliggande uppsats syftar till att undersöka socialt och humanitärt inriktade civilsamhällesorganisationers strategiska arbete med målsättningen att engagera, representera och inkludera fler individer från underrepresenterade grupper. Syftet adresseras utifrån frågeställningen: vilka faktorer upplevs hindra och möjliggöra ideellt engagemang bland underrepresenterade grupper i civilsamhällesorganisationer? Med stöd i Verba, Schlozman och Bradys (1995) Civic Voluntarism Model kompletterar uppsatsen tidigare studier genom att kvalitativt undersöka hur den praktiska tillämpningen av mångfalds- och inkluderingsstrategier i civilsamhällesorganisationer uppfattas av volontärer i en svensk kontext. Datamaterialet utgörs av sex intervjuer med volontärer som är verksamma inom två stora civilsamhällesorganisationer i Sverige. Resultatet indikerar att strukturella faktorer i form av socioekonomiska resurser, psykologiska predispositioner och homogena rekryteringsnätverk tycks utgöra hinder för ideellt engagemang bland underrepresenterade grupper. Därtill framgår att en professionalisering av det ideella arbetet tycks uppstå på bekostnad av breddad representation och inkludering. Trots att aktörsmässiga faktorer såsom självreflektion kring rådande normer om privilegierade gruppers förgivettagna ställning blivit alltmer förekommande inom de berörda civilsamhällesorganisationerna, visar resultatet att de förhållandevis höga trösklarna för ideellt engagemang begränsar underrepresenterade gruppers tillträde. Uppsatsens slutsats bidrar med nya infallsvinklar om strukturella hinder för ideellt engagemang till ett forskningsfält där svenska studier är få till antalet. Resultaten kan potentiellt understödja riktade insatser som kan främja förändringen som eftersträvas inom civilsamhällesorganisationer i Sverige.

Sektorsöverskridande samverkan har blivit ett allt viktigare inslag i organiseringen av offentlig service och i kommunalt hållbarhetsarbete. Denna uppsats studerar interaktionen mellan kommunen och civilsamhällesorganisationer inom fältet socialt hållbarhetsarbete i Malmö stad. Civilsamhällesorganisationer har en unik samhällelig position då de arbetar närmare människor än vad kommunen gör. Metoden baseras på intervjuer med respondenter från kommunalt håll samt från olika civilsamhällesorganisationer. Uppsatsen syftar till att belysa upplevda svårigheter och förbättringsmöjligheter i samverkan och interaktion parterna emellan. Resultaten från intervjuerna visar att de upplevda svårigheterna kretsar kring upplevd distans, attityder, strukturella problem samt upplevd roll av varje part. Bristande tillit, varierande syn på kompetens samt uppfattning om vem som anses vara legitim utförare av socialt hållbarhetsarbete karaktäriserar upplevda hinder för en optimal samverkan. Potentiella förbättringsområden inkluderar en mer kontinuerlig direktdialog med civilsamhällesorganisationer utanför specifika projekt. Det inkluderar också en bättre samordning rörande samverkan med civilsamhällesorganisationer, samt en förändrad syn på civilsamhällesorganisationernas kunskap, kompetens och roll. / Cross-sectoral collaboration has become an increasingly important element in the organization of public services and in municipal sustainability work. This essay studies the interaction between the municipality and civil society organizations in the field of social sustainability work in the city of Malmö. Civil society organizations have a unique social position as they work closer to people than the municipality does. The method is based on interviews with respondents from the municipal level and from various civil society organizations. The essay aims to shed light on perceived difficulties and opportunities for improvement in collaboration and interaction between the parties. The results from the interviews show that the experienced difficulties revolve around perceived distance, attitudes, structural problems and the perceived role of each party. Lack of trust, varying views on competence and perceptions of who is considered a legitimate performer of social sustainability work characterize perceived obstacles for optimal collaboration. Potential areas for improvement include a more continuous direct dialogue with civil society organizations outside specific projects. It also includes better coordination regarding collaboration with civil society organizations, as well as a changed view of the civil society organizations' knowledge, competence and role.

The purpose of this dissertation was to provide knowledge of how issues of social work policy and practice are being raised in the responses to the Scottish Government’s public consultation ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ from 2017. Further, the purpose was to understand how sex and gender were described in the responses, and how these descriptions may relate to concepts of power and discourse in regards to social work practice. The dissertation is based on the 32 opposing organisational responses to the public consultation. The material was processed through a qualitative content analysis, generating ten categories that this dissertation labels as (1) sex as a biological reality, (2) on the post-structuralist view of gender, (3) gender mainstreaming, (4) the magnitude of the decision and regret,(5) diagnosis criteria as a quality assurer for trans care, (6) trans people without gender affirming surgery, (7) the challenge for professionals, (8) biological males, single-sex spaces and the risk for exploitation, (9) cis women’s rights and (10) cis women’s vulnerability. The categories were later condensed into three themes labelled as (1) understanding gender identities and self-declaration, (2) the shift towards self-declaration and (3) the threat to cis women. The themes and categories were analysed through the theoretical framework of Judith Butler’s queer theory. The analysis was followed by a discussion that integrated the theoretical framework with previous research, aiming to enhance the applicability of the findings to the dissertation's purpose and the future of social work research. The findings of the dissertations show that the opposing organisation’s often described sex and gender using biological essentialist discourse, perceiving sex and gender as an innate biological feature that cannot be changed. Further, the findings show little mention of issues of social work in the organisation's responses to the public consultation. Drawing from previous research, the dissertation critiques this by arguing that civil society organisations should pay attention to discourse around legal gender recognition and its implications for the shaping of social work since they are key stakeholders for the development of social work policy and practice. / Syftet med denna uppsats var att bidra till kunskap om hur frågor kring socialt arbete lyfts fram i remissvaren till den skotska regeringens remiss ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ från 2017. Syftet var vidare att förstå hur begreppen kön och genus beskrivs i remissvaren, samt hur dessa beskrivningar relaterar till begreppen diskurs och makt i förhållande till socialt arbete. Uppsatsen baseras på 32 remissvar från de organisationer som motsatte sig den skotska regeringens syn på juridisk könstillhörighet. Materialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio kategorier som i denna uppsats benämns (1) kön som en biologisk verklighet, (2) om den poststrukturalistiska synen på genus, (3) genus-mainstreaming, (4) beslutets magnitud och ånger, (5) diagnoskriterier som kvalitetsgaranti för transvård, (6) transpersoner utan könsbekräftande kirurgi, (7) utmaningen för yrkesverksamma, (8) biologiska män, separatistiska utrymmen och risken för exploatering, (9) ciskvinnors rättigheter och (10) ciskvinnors sårbarhet. Kategorierna kondenserades sedan till tre teman som i denna uppsats benämns (1) förståelsen av könsidentiteter ochsjälvbestämmande, (2) övergången till självbestämmande och (3) fara för ciskvinnor. Temana och kategorierna analyserades med hjälp av Judith Butlers queerteori. Analysen följdes av en diskussion som integrerade det teoretiska ramverket med tidigare forskning, med avsikten att öka tillämpbarheten av resultaten för uppsatsens syfte och den framtida forskningen inom socialt arbete. Uppsatsens resultat visar att organisationerna ofta beskrev kön och genus med hjälp av en könsdeterministisk diskurs, som förstår kön och genus som inneboende biologiska egenskaper som inte kan förändras. Resultatet visar vidare att frågor kring socialt arbete lyfts fram i låg utsträckning i organisationernas remissvar. Uppsatsen kritiserar detta genom att argumentera för att civilsamhällesorganisationer bör uppmärksamma remissen simplikationer för utformningen av socialt arbete i relation till frågan om juridisk könstillhörighet eftersom civilsamhällesorganisationer är viktiga aktörer för utvecklingen av socialt arbete.