The female protagonist Catherine Danielle Clark (Kya) in Delia Owens’ Where the Crawdads Sing is abandoned by her family at a young age and grows up alone in a marshland environment in 1950s North Carolina. Shunned by the local community, Kya relies on nature to help her survive and to teach her about life and love—until one day she finds herself accused of murder. The purpose of this essay is to examine how the author uses nature and the protagonist Kya in order to promote environmental consciousness in the novel, interlinking them in ways that advance identifiable environmental concepts. Therefore, the essay carries out a close reading of the text using three different ecocritical lenses—postcolonial ecocriticism, ecofeminism, and climate change criticism—and with a focus on three themes, respectively—voice, agency, and urgency. It finds first, through an exploration of voice and a postcolonial ecocritical lens, that both nature and Kya are othered in the novel but come to be heard and respected over time; second, through an exploration of agency and an ecofeminist lens, that activity rather than passivity is ascribed to nature and Kya, and their interconnectedness acts as a positive force for change; and third, through an exploration of urgency and a climate change criticism lens, that the interconnectedness of nature and Kya persuades readers to care about the natural world and appreciate the need to respect and protect it, using a subtle rather than overtly political message. Overall, Delia Owens’ use of nature and the protagonist promotes three key environmental concepts: the voice of nature, the agency of nature, and the urgency of respecting nature. This essay concludes that Where the Crawdads Sing speaks to the environmental consciousness of readers in these times of troubling climatic change, lending itself to a variety of ecocritical readings and offering a glimmer of hope. / Den kvinnliga huvudpersonen Catherine Danielle Clark (Kya) i Delia Owens Where the Crawdads Sing överges av sin familj i ung ålder och växer upp ensam i en våtmarksmiljö i 1950-talets North Carolina. Kya är utstött av lokalsamhället och förlitar sig på naturen för att hjälpa henne att överleva och för att lära henne om liv och kärlek—tills hon en dag finner sig anklagad för mord. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur författaren använder naturen och huvudpersonen Kya för att främja miljömedvetenhet i romanen och koppla samman dem på sätt som främjar identifierbara miljökoncept. Därför utförs en närläsning av texten med tre olika ekokritiska linser—postkolonial ekokritik, ekofeminism och klimatkritik—och med fokus på tre respektive teman—röst, agens och brådska. Den konstaterar först, genom ett utforskande av röst och en postkolonial ekokritisk lins, att både naturen och Kya är sedda som ”den andre” i romanen men kommer att höras och respekteras med tiden; för det andra, genom ett utforskande av agens och en ekofeministisk lins, att aktivitet snarare än passivitet tillskrivs naturen och Kya, och deras sammankoppling fungerar som en positiv kraft för förändring; och för det tredje, genom ett utforskande av brådska och en klimatkritik lins, att sammankopplingen av naturen och Kya övertalar läsarna att bry sig om den naturliga världen och uppskatta behovet av att respektera och skydda den, med hjälp av ett subtilt snarare än öppet politiskt budskap. Sammantaget främjar Delia Owens användning av naturen och huvudpersonen tre viktiga miljöbegrepp: naturens röst, naturens agens och brådskan att respektera naturen. Denna uppsats drar slutsatsen att Where the Crawdads Sing talar till läsarnas miljömedvetenhet i dessa tider av oroande klimatförändringar, lämpar sig för ett antal olika ekokritiska läsningar och erbjuder en strimma av hopp.

The gated community motif occurs frequently within climate and environmental disaster fiction. This thesis investigates its occurrence across three media to establish how the gated community mode of living, as rendered in post-apocalyptic speculative fiction, responds to the threat and consequences of climate and environmental crisis. This thesis combines recent urban studies scholarship with ecocritical theory to analyse the gated communities present in Octavia E. Butler’s novels, The Parable of the Sower and The Parable of the Talents, Neil Blomkamp’s film, Elysium, and Naughty Dog’s video games, The Last of Us and The Last of Us: Part II. Comparative analysis of the motif in each primary narrative reveals how disaster exacerbates the security and segregation this mode of settlement makes possible, resulting in a pronounced Othering of outsiders to these communities. This essay concludes that the boundaries of these speculative gated communities come to symbolise the borders Global North, which rhetorically and physically exclude the migrant Other. As most of the gated communities in these narratives experience catastrophe and collapse at the hands of those they refuse to accept, the texts appear to warn us to expect similar results unless issues of climate justice are not addressed by the Global North today. / Grindsamhället (eng. gated community) är ett vanligt förekommande motiv i berättelser om klimat- och miljökatastrofer. Den här uppsatsen undersöker motivet i tre medietyper för att diskutera hur grindsamhället som samhällsform porträtteras i postapokalyptiskt spekulativ fiktion, och hur det ses svara på klimat- och miljö- krisernas hot och konsekvenser. Uppsatsen kombinerar ekokritisk teori med modern forskning inom urbana studier för att analysera grindsamhällen som förekommer i romanerna The Parable of the Sower och The Parable of the Talents av Octavia E. Butler, Neil Blomkamps film Elysium och Naughty Dogs datorspel The Last of Us och The Last of Us: Part II. Komparativ analys av motivet i de primära berättelserna ger vid handen hur katastrofer förvärrar den säkerhet och segregation som samhälls- formen möjliggör, vilket resulterar i en uttalad syn på personer utanför samhällena som Andra. Uppsatsen slår fast att gränserna för de spekulativa grindsamhällena sym- boliserar gränserna mellan det globala nord och syd, vilket retoriskt och fysiskt ute- stänger migranter från syd och konstruerar dem som Andra. Eftersom de flesta grindsamhällen i berättelserna drabbas av katastrof och kollaps på grund av de människor som man vägrar släppa in tycks texterna varna oss för att vi kan förvänta oss något liknande om den globala norden inte ser till att hantera frågor om klimaträttvisa idag.