La gauche radicale est étudiée comme un espace relativement autonome dans le champ politique, faisant sens pour un nombre restreint d’acteurs politiques. Il s’agit de saisir les effets des dynamiques d’interactions entre entreprises partisanes, parfois alliées mais toujours rivales, sur la recomposition des offres politiques. La thèse associe une approche « par le haut » à une analyse localisée des relations intra et inter-partisanes. Tout d’abord, la première partie opère un retour sur les conditions d’émergence d’une coalition – investie d’une pluralité de sens et d’intérêts par les acteurs – dans un espace politique fragmenté et concurrentiel. Ensuite, dans une deuxième partie, il s’agit d’étudier et de comparer les traits structurants de la sociologie des militants des principaux partis de gauche radicale. Enfin, la troisième partie est consacrée aux interactions et interdépendances entre ces acteurs, à la fois dans l’espace de la gauche radicale et dans le processus d’institutionnalisation conflictuelle d’une coalition partisane. La méthodologie repose sur des données plurielles : exploitation de sources écrites, réalisation de soixante-dix entretiens semi-directifs auprès de dirigeants et militants actifs, recours à des observations directes et réalisation d’une enquête par questionnaire auprès des participants aux congrès du PG (novembre 2010), du NPA (février 2011) et à la conférence nationale du PCF (juin 2011) / The radical left is studied as a relatively autonomous space in the political field, with a clear meaning for a limited number of political actors. The aim is to comprehend the effects of dynamic interactions between political parties, sometimes allies but always rivals, on the recomposition of political offers. The thesis combines a top-down approach and localized analysis of internal and inter-partisan relations. The first part analyzes the conditions for the emergence of a coalition – invested with a plurality of meanings and interests by actors – in a fragmented and competitive political space. In the second part, the structural features of the sociology of activists of the main radical left parties are studied and compared. Finally, the third part deals with the interactions and interdependencies between actors, both in the space of the radical left and the conflictual institutionalization process of a coalition of parties. The methodology is based on various data, including written sources, seventy interviews with leaders and activists, direct observations and a statistical survey conducted at the congresses of the Left Party (Parti de Gauche) in November 2010 and of the New Anticapitalist Party (Nouveau Parti Anticapitaliste) in February 2011, as well as at the conference of the French Communist Party (Parti Communiste Français) in June 2011.

The outputs presented in part submission of a PhD by publication represent the body of my published work over the past ten years. They cover policy, practice and legislative developments during both the New Labour and Coalition Governments that have ultimately led to the demise of the Probation Service as a unified public sector organisation. Two main themes are evident in my writing. The first is a critique of how an ideological commitment to economic neo-liberalism and accompanying social conservatism has shaped contemporary probation policy and public sector provision more generally. The second significant strand has been an exploration of the impact of these developments on the occupational culture and working practices of probation work.

A coalition in a graph G =(V, E) consists of two disjoint sets of vertices V1 and V2, neither of which is a dominating set of G but whose union V1 ∪ V2 is a dominating set of G.A coalition partition in a graph G of order n = |V| is a vertex partition π= {V1, V2,⋯, Vk} of V such that every set Vi either is a dominating set consisting of a single vertex of degree n - 1, or is not a dominating set but forms a coalition with another set Vj which is not a dominating set. Associated with every coalition partition πof a graph G is a graph called the coalition graph of G with respect to π, denoted CG(G, π), the vertices of which correspond one-to-one with the sets V1, V2,⋯, Vk of πand two vertices are adjacent in CG(G, π) if and only if their corresponding sets in πform a coalition. In this paper we study coalition graphs, focusing on the coalition graphs of paths, cycles, and trees. We show that there are only finitely many coalition graphs of paths and finitely many coalition graphs of cycles and we identify precisely what they are. On the other hand, we show that there are infinitely many coalition graphs of trees and characterize this family of graphs.

No description available.

Corridor coalitions have been described by some as a model for the development of public-private partnerships to help finance and manage corridor wide traffic flow programs and construction projects (Vega & Penn, 2008). Others have suggested corridor coalitions could also be effective tools for the development of strategic growth planning in mega regions and possibly as part of a national infrastructure and economic growth strategy (Todorovich, 2009). Through a case study of the Interstate 81 Corridor Coalition, this dissertation describes the coalition’s characteristics, analyzes its evolutionary development and explores governance participation possibilities. This study based on data from a mixed methods research approach provides a framework for assessing conceptual characteristics, a responsiveness continuum for understanding contextual dynamics and a governance model of components for evaluating collaborations. The evidence suggests some planning, funding and coordination difficulties associated with the absence of governance entities with corridor wide authority are being addressed by various national transportation institutions and associations. Corridor coalitions that exhibit developmental characteristics such as competency, sustainability, diversity and commitments consistent with relevant public agencies may be appropriate for roles in governance. Likewise, the responsiveness of corridor coalitions to governance related contextual developments may be a primary determinant of their possible role in governance. This I-81 case study provides evidence of an evolving coalition, where the descriptive characteristics contribute to a type of responsiveness to corridor concerns that could lead to governance participation. / Ph. D.

Master of Public Health / Human Nutrition / Sandra B. Procter / Background: Engaging community has become a fundamental approach to improving health outcomes in resource-limited settings. Community coalitions, comprised of resident activists that mobilize to improve local conditions, are frequently utilized as partners for community-engaged research. However, there is limited research that documents how these partnerships affect the coalitions. The purpose of this study was to evaluate the effects of researcher-coalition collaboration in the pilot year of a four-year intervention program targeting childhood obesity in rural, low-income communities. Methods: Twelve pre-established community coalitions from seven states were selected to partner with academic researchers in a quasi-experimental study, and then assigned to either the control (n=6) or intervention (n=6) group. Both study arms received funding and access to a menu of evidence-based tools, but the intervention groups were also provided a trained community coach. Member survey data from a Coalition Self-Assessment Survey (CSAS) tool was completed at baseline and at one-year follow-up. Results: CSAS data were analyzed to identify factors related to coalition function and efficacy, and significant changes in both experimental groups were identified. Change in measures of membership recruitment, coalition capacity and coalition communication were unique to the intervention group. Problems for participation were alleviated significantly on all measures in the control group. Comparison of the study groups at follow-up demonstrated that greater research involvement positively impacted membership recruitment and coalition action plan. Conclusion: The data suggest that coalitions with a higher degree of partnership interaction may be more successful in addressing problems impacting their communities.

This dissertation focuses on robust coalition formation between selfish agents in a dynamic environment where contracts are unenforceable. Previous research on this topic has covered each different aspect of this problem, but no research successfully addresses these factors in combination. Therefore, a novel approach is required. This dissertation accordingly has three major goals: to develop a theoretical framework that describes how selfish agents should select jobs and partners in a dynamic, contractless environment, to test a strategy based on that framework against existing heuristics in a simulated environment, and to create a learning agent capable of optimally adjusting its coalition formation strategy based on the level of dynamic change found in its environment. Experimental results demonstrate that the Expected Utility (EU) strategy based on the developed theoretical framework performs better than strategies using heuristics to select jobs and partners, and strategies which simulate a centralized “manager”. Future work in this area includes altering the EU strategy from an anytime strategy to a hill-climbing one, as well as further game theoretic explorations of the interactions between different strategies. / text

Travailler dans un contexte ad hoc et dynamique, pour les agents, empêche : 1- l'existence d'une vue globale du système qui reflète une image complète de l'environnement de déploiement ; 2- l'existence de connaissances a priori sur la manière de se coordonner en raison de l'absence d'une structure centralisée et de la disponibilité aléatoire des entités considérés. Nous avons proposé différentes stratégies comportementales pour faciliter la stabilisation dynamique des interactions entre les agents et la convergence vers les meilleurs états de coordination. Notre conception des alliances et des recommandations permet à un agent d'évoluer de manière autonome, d'identifier dynamiquement les agents voisins fiables avec qui coopérer et de former avec son voisinage des partitions Nash-stables selon les exigences de l'environnement de déploiement. Pour répondre à la difficulté de corrélation entre les comportements locaux des agents et les propriétés de l'environnement de déploiement des agents, nous utilisons de manière originale les modèles Markoviens. Nous nous sommes aussi focalisés sur la prise en compte des interdépendances entre les agents pour augmenter leur efficacité dans un souci d'optimisation les coûts imposés aux composants ad-hoc communicants où les agents sont déployés. Cela nous a amené à proposer le modèle S-NRB (Sequentiel Non-return Broadcast) et le modèle P-NRB (Parallel Non-return Broadcast) pour la coordination distribuée qui cherchent à maximiser le bien-être social des agents. Pour mettre en exergue les propriétés intrinsèques de nos méthodes, toutes nos propositions ont été étudiées de manière théorique et expérimentale grâce à notre simulateur / An ad-hoc and stochastic context prevents : 1- the existence of a global view of the system that reflects a complete image of the deployment environment ; 2- the existence of a priori knowledge because of the lack of a centralized structure, the dynamic of the tasks and the random availability of the entities. We proposed different strategies to facilitate the dynamic stabilization of the interactions between the agents and the convergence towards better coordination states. Our conception of alliances and recommendations allows an agent to evolve independently, to dynamically identify reliable neighboring agents with whom to cooperate and to form Nash-stable or Core stable coalitions according to the requirements of the deployment environment. To face with the challenges of the correlation between local behavior of the agents and the properties of their environment, we use in an original way the Markovian models. We also focused on taking into account the interdependencies between the agents to increase their efficiency in order to optimize the imputed costs of the ad-hoc components where the agents are deployed. This led us to propose both mechanisms, the S-NRB (Sequential Non-return Broadcast) and the P-NRB (Parallel Non-return Broadcast) for distributed coordination seeking to maximize the social welfare of the agents. To highlight the intrinsic properties of our methods, our whole proposals have been studied theoretically and experimentally through our simulator

<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.