The purpose of this study was to investigate how the use of the private car has developed throughout history and to describe options for private use of private cars. The study aimed to investigate how municipalities in Sweden encourage and support their residents away from private car ownership to reduce car traffic. The study is based on literature research and a survey which were sent to 30 municipalities in Sweden to study the work of shared use of vehicle, shared mobility, combined mobility and mobility management interventions which aims to, by changing travellers’ attitudes and behaviour reduce private car use. Private cars are a major source to anthropogenic emissions of carbon dioxide which contributes to climate change and global warming. Renewable fuels and fuel efficient vehicles are part of the solutions for reducing the emission of carbon dioxide, but also reduce private car use. The result of the survey showed that mobility management interventions were most common. More than half of the municipalities offered shared mobility, especially the larger municipalities. Combined mobility was not offered by the municipalities today. Municipalities state that they are both working on a strategy to reduce private car use along with various other projects. Challenges with the strategies to reduce private car use were reported to be the work of getting different actors to move in the same direction, toward reduced emissions from private car use.

Sammanfattning Mobilitetsplaneringen har växt fram från globala trender som stärks av urbaniseringen, den tekniska utvecklingen och nya mobilitetsbehov. Mobilitetsplaneringen framför nya krav gällande sociala, ekonomiska och hållbara aspekter och är i behov av nya mobilitetslösningar. Bäst praktik, används inom internationella och nationella nätverk, för att dela nya lösningar, processer och innovationer. En mobilitetslösning som delas genom kunskapsdelningsmetoden bäst praktik, är det nya fenomenet mobilitetshus. Idag saknas en gemensam definition av mobilitetshus, vilket skapar oklarhet för mobilitetsplaneringen. Syftet med studien är att undersöka fenomenet mobilitetshus; dels vilken funktion ett mobilitetshus är tänkt att fylla och vilka transportbehov det är tänkt att adressera och dels att undersöka planeringen av bäst praktik angående mobilitetshus i Sverige. Studien undersöker exempel på befintliga och planerade mobilitetshus i Sverige. Studiens valda metoder grundas av befintlig teori och metodologi gällande bäst praktik. Kunskapsdelningen av bäst praktik kommer att förstås som en diskursiv process. Metoderna har ett förhållningssätt till befintlig data som innefattar Sveriges planering av det nya fenomenet mobilitetshus. Genom dokumentstudie, litteraturstudie och platsbesök, samlas en omfattande data för bäst praktik angående mobilitetshus i Sverige. Studiens resultat för de empiriska frågeställningarna delger att det finns en otydlighet av mobilitetshus definition och innehåll. Studien konstaterar att det saknas uppföljningsdokument, som redogör mobilitetshusens inverkan, resultat och funktion i staden. Studien rekommenderar att planeringen med bäst praktik angående mobilitetshus skulle kunna underlättas, genom att skapagemensamma förståelser av vad för “problem” mobilitetshus ska förväntas lösa i staden. I studien framkommer även att bäst praktik som kunskapsdelningsmetod, bidrar till en läroprocess. Lärprocessen tydliggörs vid undersökningen av befintliga och planerade mobilitetshus i Sverige.