This essay examines the aviation companies SAS,Norwegian and Finnair and their crisis communicationon social media before and after the beginning of the COVID-19 crisis. The theories used are Situational Crisis Communication Theory and Corporate Apologiatogether with the general study of crisis communication. The study was done with a quantitative analysis with a coding scheme. The results show us that the aviation companies have a similar approach on social media but with very distinct differences. Everyone used the SCCTs rebuild strategy eventhough the theory recommends the diminish strategy. Every aviation company used Apologias bolstering reaction through accepting responsibility and put themself in positive perspective. Interesting discoveries were that the companies did not act as the SCCT recommends. Norwegian stops publishing content on their social media in the middle of march. Finnair have a primary focus on Twitter where they also have the least amount of followers. The aviation companies drastically changes their communication when the crisis present it self. / I den här rapporten undersöks flygbolagen SAS, Norwegian och Finnairs kriskommunikation på sociala medier under COVID-19 krisens början. Teorierna som används är Situational Crisis Communications Theory och Corporate Apologia tillsammans med den allmänna kriskommunikationsforskningen. Undersökningen gjordes genom en kvantitativ innehållsanalys med kodschema. Resultatet visar på att flygbolagen har en liknande strategi på sociala medier men med tydliga skillnader. Alla använde sig av SCCTs återskapandestrategi medan teorin rekommenderar den förminskande strategin. Alla flygbolag gick också efter Apologias bolsteringsstrategi genom att ta ansvar i krisen men sätta sig själva i gott ljus. Intressanta fynd var att flygbolagen inte agerar enligt SCCTs teori. Norwegian slutar att uppdatera sina sociala medier mitt under tidsperioden. Finnair fokuserar starkast på Twitter där de har minst antal följare. Flygbolagen förändrar sin kommunikation totalt när krisen inträffar.

Crisis management includes efforts designed to prevent and to detect potential crises, and to learn from crisis experiences. The SCCT posits that certain crisis responses (matched) produce better outcomes for organizations than others (unmatched), depending on the situation. In addition, the results from this study attempt to support the situational crisis communication theory in aiding crisis managers in protecting their organizations against crises.

Adverse relationships between an individual or corporation and its publics can destroy credibility, relationships, marketability, and economic welfare. As such, a genre of discourse is needed to help individuals and organizations respond to charges of wrongdoing. Therefore, the study of image restoration is worthwhile because it provides insight into an important function of our lives. For this thesis study, a content analysis was conducted of media releases and stories produced by the U.S. Air Force regarding a series of sexual assaults at the Air Force Academy in 2002. The purpose of the study is two-fold. First, it determines the image restoration strategies employed by the U.S. Air Force during a crisis situation. Its second -- and primary -- objective is to advance (or reinforce) current image restoration theory by determining whether specific image restoration tactics encourage a positive or negative reporting trend from independent newspapers, and measuring the effectiveness of tactics comprising Benoit's Image Restoration Theory as applied in this particular situation by the U.S. Air Force. Combined, these analyses will demonstrate that Benoit's Image Restoration Theory can be prescriptive rather than simply descriptive (as noted in the review of literature) with the ultimate intent of the study being a determination of how independent media reacts to the image restoration tactics employed by the U.S. Air Force.

Titel                                    ”Det beror ju på vad man vill lägga i ordet register” Petra Stenkula En fallstudie av polisens externa kriskommunikation i samband med romregistret   Syfte              Syftet är att lämna ett bidrag till den svenska forskningen om kriskommunikation men även att bidra till den svenska samhällsdebatten om polisen som en central rättsmyndighet och deras hantering av romregisterkrisen.   Metod           Via en kvalitativ metod analysers nyheter publicerade på polisens webbplats och polisens presskonferenser utifrån de valda teoretiska ramarna inom ämnet kriskommunikation.   Resultat         Polisens kriskommunikation framstår som väldigt strategilös, under hela krisen ägnar sig polisen åt                               informationsinsamling för att förstår krisen och få en överblick över situationen men under tiden glömmer                     de den strategiska delen. Polisen är väldigt restriktiv i sin kriskommunikation, på webbplatsen är nyhetspubliceringarna rörande romregistret väldigt korta och konkreta, vissa är rena informationsanvisningar. Polisen förde även en inkonsekvent kriskommunikation, när Rikspolisstyrelsen pratade om analysfil som inte var i fas med lagstiftningen så pratade Skånepolisen om beslut ifrån år 2009 om tillstånd att upprätta den särskilda analysfilen. I sin kriskommunikation använder polisen många olika försvarsstrategier ifrån Corporate Apologia och Image Repair Theory. Strategierna som användes för att upprätthålla image var för många och olika för att uppfattas som trovärdiga medan polisen utförde i teorin en perfekt apologia. Polisen beklagade situationen, berättade om vilka åtgärder som skulle utföras och Justitiekanslern beslutade om kompensation till de drabbade.