Darbe analizuojamas atsakomybės už ikisutartinių santykių pažeidimą institutas, šio instituto Lietuvoje teisinio reglamentavimo pakankamumo bei taikymo problema. Prieš nagrinėjant tendencijas, vyraujančias Lietuvoje, pateikiamos išsamios ikisutartinės atsakomybės Vakarų valstybėse reguliavimo tradicijos bei tokios atsakomybės istorinė raida. Ikisutartinės atsakomybės instituto teisinio reguliavimo įvairovė - culpa in contrahendo doktrina nepripažįstama bendrosios teisės tradicijos šalyse – leidžia daryti išvadą, kad ikisutartinės civilinės atsakomybės taikymo ribos kontinentinėje teisėje yra platesnės. Tačiau iš esmės visose šalyse nesąžiningas šalių elgesys ikisutartiniuose santykiuose yra netoleruojamas ir atsakomybė už pareigos elgtis sąžiningai ir rūpestingai ikisutartiniuose santykiuose pažeidimą yra pripažįstama, tačiau grindžiama skirtingais pagrindais. Darbe taip pat aptariamas reikšmingas ikisutartinės atsakomybės vietos civilinės atsakomybės sistemoje klausimas. Įvertinus ikisutartinės civilinės atsakomybės instituto teisinį reglamentavimą bei ypatumus, daroma išvada, kad ikisutartinė atsakomybė nėra trečia (taip vadinamoji sui generis), šalia CK 6.245 str. 2 d. paminėtų deliktinės ir sutartinės, civilinės atsakomybės rūšis. Antrame darbo skyriuje analizuojamas sąžiningumo, kaip esminio ikisutartinių santykių elemento, turinys, bei keliams sąžiningumo ir sutarties laisvės principų teisingos bei protingos pusiausvyros klausimas. Atsižvelgiant į teisės doktrinoje... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of this thesis is to discuss the question of pre-contractual liability, the problem of it‘s application and regulation sufficiency in Lithuanian legal system. Before dealing with this point the study presents detailed regulatory traditions of pre-contactual liability in western countries and it‘s historical development. The fact that doctrine culpa in contahendo is not recognized in common law systems leads to conclusion that application of pre-contactual liability is wider in continental system of law. On the other hand, almost all countries declare not tolerating unfair dealing in pre-contactual relations, but the legal liability in cases for breach of general obligation of good faith in pre-conractual negotiations is based on different grounds. The study also examines the problem of the determination of pre-contactual liability in general civil liability system. After the evaluation of the features and legal regulation of pre-contactual liability, the research leads to the conclution that this type of liability cannot be qualified as the third – sui generis – separate type of liability. The second chapter analyzes the principle of good faith which is essential in pre-contactual stage. The problem of reasonable balance between principles of good faith and freedom of contract is beeing solved as well. Taking into account that three types of pre-contactual relations can be mentioned – negotiations, framework agreement and public tender procedures, - the question of... [to full text]

Univ., Diss.--Fribourg, 2000.

Thesis (LLM)--Stellenbosch University, 2004. / ENGLISH ABSTRACT: The problem of mistake and its impact on the formation of contract is a central issue in the law of contract of all legal systems. The thesis investigates this area by considering the manner in which it has been dealt with in Germany and South African law. Although both legal systems are of the civilian origin. The German law is a codified system, whereas South African law is an uncodified one in which in the absence of legislation, legal problems are resolved by decisions of the High Court operating under a strict doctrine of legal precedent. German law does not in a formal sense acknowledge that judges can make law, but the thesis demonstrates the considerable weight that is nevertheless attached to judicial decisions in practice. The impact of differences in legal methodology on substantive law is a principal theme of the investigation. It is addressed by means of a systematic comparison between the manner in which the two systems deal with concepts such as heiuristic act and declarations of will, the notion of contract and the relevance of offer and acceptance as its constituent elements. Thereafter the broad topic of mistake as a circumstance that vitiates agreement and other defects of will such as deceit, duress and undue influence are considered. Whereas German law as a codified system presents a comprehensive regulation of the issues, a case law system such as that of South Africa can only deal with matters brought before the courts by parties engaged in a dispute. Because judges also tend to frame decisions as narrowly as possible, such a system characterised by gaps in the law in relations to issues that have not been authoritatively determined. The resultant uncertainty is exacerbated by the fact that different courts might decide the same issue differently and that a considerable period of time might elapse before the issue is settled by the highest court in the judicial hierarchy. In regard to matters of substance, both systems proceed from a common conceptual framework, but often tend to emphasise different aspects in coming to solutions. German law places great store on the notion of the declaration of will, a concept which is analysed in considerable detail in relation to its treatment in South African law. Although South African law recognises the notion of a juristic act, there is no sign of the refined and systematic discussion of the concept along the lines of German law. In consequence, concepts such as offer and acceptance play a less important role in South African law. In relation to the treatment of mistake as well the greater emphasis of German law on the declarations of will is in marked contrast to the more subjective approach of South African law and its resort to a theory of reliance as a corrective liability in cases of disagreement. Both systems adopt an approach with subjective and objective elements. but with a different mix of these elements in each instance. An overriding conclusion is that both systems might have erred in placing too great an emphasis on objective elements in the determination of when contractual liability should be imposed. It is contended that renewed attention to the doctrine of culpa in contrahendo might enable both South African and German law to deal more satisfactorily with the problem of disagreement in contract. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Die probleem van dwaling en die uitwerking daarvan op kontraksluiting is 'n sentrale vraagstuk van die kontraktereg van alle lande. Die proefskrif ondersoek hierdie problematiek deur die hantering daarvan in sowel die Duitse as die Suid-Afrikaanse reg te oorweeg. Alhoewel beide hierdie stelsels van romanisriese oorsprong is, is die Duitse 'n gekodifiseerde en die Suid-Afrikaanse 'n ongekodifiseerde stelsel. In die afwesigheid van wetgewing, word regsprobleme in Suid-Afrika aan die hand van die gemenereg deur middel van beslissings van die hoë hof opgelos ingevolge 'n strenge presedentestelsel. Alhoewel die Duitse reg nie formeel erken dat regterlike beslissings regskeppend kan werk nie, toon die proefskrif aan dat daar tog in die praktyk groot gewig aan regterlike uitsprake geheg word. Die uitwerking van hierdie metodologiese verskille is 'n hooftema van die ondersoek. Dit geskied by wyse van 'n sistemariese vergelyking van die hantering in die twee stelsels van begrippe soos die regshandeling en die wilsverklaring. die kontrak en die rol van aanbod en aanname as konstituterende elemente van 'n kontrak. Hierna kom die breë vraagstuk van dwaling aan die orde as 'n omstandigheid war wilsooreenstemming ondermyn, asook die samehangende kwessies van bedrog, dwang en onbehoorlike beïnvloeding. Alhoewel beide stelsels in substantiewe aangeleenthede uitgaan van 'n gemeenskaplike konseptueie raamwerk. word aangetoon dat by die bereik van oplossings, die klem dikwels heel verskillend geplaas word. Van sentrale belang is vir die Duitse reg is die wilsverklaringsbegrip, wat in vergelyking met die behandeling daarvan. In Suid-Afrika in groot besonderhede ontleed word. Alhoewel die Suid-Afrikaanse reg, soos die Duitse reg uitgaan van die begrip regshandeling, ontbreek die genuanseerde en sistemariese behandeling van die Duitse reg. As gevolg hiervan speel die begrippe aanbod en aanname 'n relatief mlnder belangrike rol in die Suid-Afrikaanse reg. Met betrekking tot die dwalingsproblematiek ook is die groter klem op die Duitse reg op die wilsverklaring van die partye opvallend en in skerp teenstelling, tot die meer subjektiewe benadering van die Suid- Afrikaanse reg en die aanwending van die vertrouensteorie as 'n korrektiewe aanspreeklikheid in gevalle van 'n gebrek aan wilsooreesntemming. Alhoewel albei stelsels erkenning gee aan subjektiewe en objektiewe elemente, is daar verskille vir sover dit die relatiewe klem op elkeen aangaan. Die oorkoepelende gevolgtrekking is dat albei stelsels miskien te veel gewig gee aan die objektiewe element by die bepaling van aanspreeklikheid. Die voorstel is dat daar weer met vrug na die leerstuk van culpa in contrahendo gekyk sou kon word.

Mycket kan gå fel när en part, i ett sent skede, väljer att hoppa av avtalsförhandlingarna i samband med ett bostadsköp eller en bostadsförsäljning. I svensk rätt är fastighetsköpet ett formalavtal vilket innebär att inget är bindande förrän formkraven är uppfyllda. Detta möjliggör att en part illojalt kan föra avtalsförhandlingar utan avsikt att ingå avtal, medan motparten ådrar sig kostnader som senare visar sig utan mening.  I denna uppsats undersöks rättsfiguren culpa in contrahendo som innebär att en part som av oaktsamhet orsakat en skada för motparten i anknytning till avtalsförhandlingarna, kan komma att bli ersättningsskyldig för den inträffade skadan. Inte nog med att det krävs ett oaktsamt agerande för att ett prekontraktuellt ansvar skall aktualiseras ställs det även krav, utifrån rättspraxis och doktrin, på att avtalsförhandlingarna uppnått en kritisk punkt där lojalitetsplikten träder in. Syftet med denna uppsats är att försöka bringa klarhet i vad som kan betraktas som en kritisk punkt där ett skadeståndsansvar enligt principen om culpa in contrahendo blir gällande. Studien är främst baserad på en rättsvetenskaplig metod, som komplement har också en kvantitativ metod applicerats i form av en enkätundersökning. Utifrån rättspraxis har det kunnat fastställas att en kritisk punkt går att jämföra med de situationer där parterna undertecknat ett föravtal. Resultatet från enkätundersökningen visar att den kritiska punkten möjligen har sitt inträdande i samband med att en av parterna undertecknar köpekontraktet. Viktigt att understryka är att respondenternas svar inte kan betraktas som gällande rätt. / A lot of things can go wrong when a part, at a late stage, exits during contract negotiations in connection with property conveyances. In Swedish law, the property purchase is a formal agreement, which means that nothing becomes binding until the formal requirements are met. This allows a part to disloyally negotiate agreements without intending to enter a contract, while the other part incurs costs that later prove meaningless.  This essay investigates the legal figure culpa in contrahendo, which means that a part whose negligence causes an injury to the counterpart in connection with the contract negotiations may be liable for the damage. Not only is negligent behaviour required for a pre-contractual liability to be triggered, but there is also requirement, based on case law and jurisprudence, that the contract negotiations have reached a critical point where the duty of loyalty enters.  The purpose of this essay is to try to clarify what can be considered a critical point where liability for damages according to the principle of culpa in contrahendo becomes valid. The study is mainly based on a legal method. As a complement, a quantitative method in the form of a study has been applied. Based on case law, it has been possible to establish that a critical point can be compared with the situations where the parties have signed a preliminary agreement. The results from the survey show that the critical point may have arisen when one of the parties signed the contract. It is important to emphasize that the respondent’s answers cannot be regarded as applicable law.

The purpose of my thesis is to consider the importance of culpa in contrahendo which does not have a long tradition in the Czech law. However, since the 1 January 2014 it has become enshrined the Czech legal system. The instrument of culpa in contrahendo is connected with the need to protect the good faith of the parties to a contract which is an essential principle of modern contract law, particularly in continental legal systems. Despite the lack of the general duty to act in good faith while negotiating contracts in common law systems, we can see that English or American judges solve the practical problems resulting from dishonesty of one party to the contract through equitable principles such as misrepresentation or promissory estoppel. The importance of protecting good faith is visible even from international contract law documents that are important for the interpretation of national law. Chapter One contains the explanation of culpa in contrahendo as a practical instrument and I distinguish it from pre-contractual liability in the anglo-american legal systems. Despite the differences of the continental and common law systems of law, I consider, on the basis of the laws and court decision analysis, whether the Czech courts, in deciding the pre-contractual liability cases, are getting closer...

Pre-Contractual Liability (Culpa in Contrahendo) Summary The purpose of my thesis is to analyse the issue of pre-contractual liability from the microcomparative perspective which subsequently serves as the tool to characterise the main features of pre-contractual liability in the realm of Czech Civil and Commercial Codes. The reason for my research is to prove the existence and importance of pre-contractual liability in the Czech legal order as well as in the sphere of the European Union in the light of its respective case laws. The thesis is composed of five chapters, each of them dealing with different aspects of negotiation stage and pre-contractual liability. Chapter One is introductory and defines basic terminology, methodology used in the thesis, scope, and aims. Chapter Two examines chosen foreign legal regulations of pre-contractual liability. The essential attention is given to Germany, Austria, and Switzerland as those legal systems are very close to the Czech one (historically and geographically). The French view is also considered because legislators seek to prepare the reform of obligation laws. Finally, common law of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland and the United States of America is discussed and challenged because of its adverse approach to pre-contractual liability....

Universiẗat, Diss., 2006--Frankfurt (Main).

Master-Arbeit Univ. St. Gallen, 2006.

Diese Arbeit behandelt das Thema "Rechtsinstitut der vorvertraglichen Haftung in Theorie und Praxis". Die ganze Arbeit ist in drei Teile gegliedert und zwar "Der Begriff der Vorvertraglichen Haftung", "Die Komparative Analyse der ausländischen Rechtsordnungen" und "Das tschechische Konzept der vorvertraglichen Haftung". Das Hauptziel dieser Arbeit ist, die praktischen Aspekte der vorvertraglichen Haftung zu beschreiben, was aber ohne ausreichende theoretische Grundlagen unmöglich ist. Die Doktrin culpa in contrahendo (Verschulden beim Vertragsabschluss) wird Rudolph von Jhering zugeschrieben, denn er hat im Jahre 1861 als erstes die charakteristischen Züge der vorvertraglichen Obligationen beschrieben. Der Autor ordnet in dem ersten Teil dieser Arbeit noch die vorvertragliche Haftung in das Rechtssystem ein. Die zum Teil von dem Autor entworfene Definition dient dann in dem zweiten und dritten Teil zu dem einfacheren Vergleich der Konzepte von vorvertraglicher Haftung in verschiedenen Rechtsordnungen. In dem zweiten Teil wird zuerst das deutsche Konzept der culpa in contrahendo beschrieben, wie es sich von R. von Jhering über die Schuldrechtsmodernisierung bis zum heutigen Tag entwickelt hat. Die Entwicklung der deutschen Auffassung der vorvertraglichen Haftung von der materiellen zur formalen...

Hyrköp av fast egendom är en relativt ny företeelse på fastighetsmarknaden. Hyrköpet innebär att en hyresgäst träffar hyresavtal med ett bostadsbolag som erbjuder en hyrköpsmodell och avtalet kombineras med en optionsrätt. Optionsrätten innebär att hyresgästen, ”hyrköparen”, ges en rätt att inom optionstiden förvärva fastigheten i fråga. Sedan länge har fastighetsrätten i Sverige varit kringgärdat av formkrav. Formkravets primära syfte har varit att inte belasta köpare och säljare mer än nödvändigt men tvinga parterna till att reglera vissa minimikrav för att ett giltigt fastighetsförvärv skall komma till stånd. Bakgrunden till reglerna utgörs av att det från allmän synpunkt är angeläget att avtal inte förbinds med villkor, som medför osäkerhet och oreda i äganderättsförhållanden. Det fastighetsrättsliga formkravet har medfört att utfästelser om framtida försäljning av fast egendom sedan länge varit ogiltiga i svensk rätt. Vad gäller hyrköpet innebär den optionsrätt som avtalas i samband med hyresavtalet att bostadsbolaget gör en utfästelse om framtida försäljning. Eftersom sådana utfästelser generellt anses ogiltiga utreder denna uppsats rättsverkningarna av att sådan utfästelse de facto avtalas vid ett hyrköp. Författaren ställer sig sålunda frågan huruvida hyrköpet kan ges någon rättslig relevans, om inte inom fastighetsrätten men inom andra rättsområden som aktualiseras av hyrköpet? Bakgrunden till att författaren velat utredda nämnda frågeställning utgörs av att hyrköpet tillsynes ställer förfördelad part vid en tvist utan tillämpliga regelverk för utrönandet av en specifik rättsverkan. Författaren har sålunda velat utreda gällande rätt för hyrköpet utifrån ett ”tvisteperspektiv” för att påvisa den reella situation avtalsparterna står inför vid ett hyrköp. En empiri har genomförts för att låta bostadsbolag som erbjuder hyrköp belysa de anledningar till att hyrköpsmodeller lanseras och hur lanseringen till dags dato fungerat. Författarens omfattande rättsutredning av fastighetsrätt, optionsrätt, avtalsrätt och skadeståndsrätt har tillsammans med empirin lett fram till författarens slutsatser kring hyrköpet. Författaren anser att det krävs en översyn av gällande fastighetsrätt från lagstiftarens sida. I avvaktan på lagstiftarens respons bör vidare fastighetsbolag och privatpersoner, i framtiden avstå ifrån att tillämpa modellen då hyrköpet rättsligt utgör ett i hög grad osäkert fastighetsförvärv.