Denna studie syftar till att analysera hur kvällspressen framställer manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld och se om det finns några likheter och skillnader i konstruktionen mellan könen. Analysen utgår från den genusteoretiska ansatsen normativ femininitet och maskulinitet samt medieteorin om nyhetsvärden. Det empiriska materialet hämtades ur de två mest rikstäckande kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen och gäller de mest omskrivna fallen av dödligt partnervåld mellan åren 2017–2022, två fall med kvinnliga förövare och två med manliga. Genom en kvalitativ innehållsanalys framträdde tre teman; ”Skuld, driv & ursäkter”, ”Våld & kontroll”, och ”Kvinnliga kontraster & Manlig dubbelhet”. Det empiriska materialet visar hur artiklarna reproducerar samhällets normativa föreställningar om genus även när det gäller något så avvikande som dödligt partnervåld. Detta görs dock på olika sätt gällande de manliga och kvinnliga förövarna då männen framställs som avvikande från den normativa maskuliniteten medan kvinnorna avviker från hela det feminina spektret. Samtliga förövare anses chockerande och sensationella vilket gör dem nyhetsvärdiga men framställningen av förövarna skiljer sig beroende på kön vilket delvis tycks vara påverkat av föreställningar om genus. Det återfinns flera nyhetsvärden i materialet, trots att även de till viss del skiljer sig åt mellan de kvinnliga och de manliga förövarna. Gällande de kvinnliga förövarna höjs nyhetsvärdet av att förövaren är en kvinna och gällande de manliga förövarna höjs nyhetsvärdet av fallens grova våldshandlingar och det längre händelseförloppet.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. En kvantitativ forskningsmetod användes i denna icke-experimentella tvärsnittsstudie, där data samlades in från ett urval av svenska domstolars domar, det vill säga tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolens domar publicerade i en juridisk databas. Ett urval av N = 49 domar granskades med hjälp av ett kodschema, varav n = 30 domar hade en manlig förövare och n = 19 domar en kvinnlig förövare. De erhållna datan analyserades genom ett chi2-test for independence. Resultaten indikerar att kön hos förövare av dödligt partnervåld var signifikant relaterat till motiv till det dödliga våldet där tidigare utsatthet för partnervåld skiljde sig åt signifikant mellan män och kvinnor, men inte till tillvägagångssätt i det dödliga våldet. Slutsatser som drogs av denna studie var att motiv till dödligt partnervåld skiljer sig åt med anledning av förövarens könstillhörighet, medan tillvägagångssätt i dödligt partnervåld var samma oavsett könstillhörighet. / The purpose of the present study was to examine gender differences in motives and methods among perpetrators of lethal partner violence in heterosexual relationships. A quantitative design was used in this non-experimental cross-sectional study, in which data were collected from a sample of the legal cases of Swedish courts, also the legal cases of district courts, courts of appeal and the Supreme Court published in a judicial database. A sample of N = 49 legal cases were examined by means of a coding scheme, including n = 30 legal cases consisting of male perpetrators and n = 19 legal cases of female perpetrators. The obtained data were analyzed by using a chi-square test for independence. The results indicate that the gender of perpetrators in lethal partner violence was significantly related to motives for the lethal violence, in which prior exposure to intimate partner violence differed significantly between men and women, but not to methods of the lethal violence. Conclusions drawn from this study were that the motives for lethal partner violence differed because of the perpetrator's gender, while the methods of lethal partner violence were the same regardless of gender.

The discourse about intimate partner violence often centers around men’s homicide against women, whereas women’s homicide against men is a topic that rarely receives attention. Hence, this study aims to investigate how female perpetrators of intimate partner homicide rationalize their reasons for committing the act. To address the purpose of the study, the following research questions have been formulated: How do women rationalize committing intimate partner homicide? Which accounts do women use in the court in their reasonings of committing intimate partner homicide? The study does not intend to explain influencing factors but rather to understand the women’s reasonings. The empirical data consists of preliminary investigation protocols. Womens interrogations have been analyzed through qualitative text and thematic analysis. Scott & Lyman’s (1968) theory of accounts and a feminist perspective consisting of Hunnicutt’s (2009) approach to patriarchy within the context of criminology has made up the theoretical framework of the study. Some key findings concern the women’s intimate relationship with the victims. Common in all but one case is that the intimate relationship was characterized by violence, control, and dominance, which urged the women to find a way out of the situation. In most cases, the act was not intentional in the sense that the violence would have a deadly outcome, but rather that the women felt the need to use violence in different situational contexts. The result suggests that the woman, as a victim of intimate partner violence committed homicide in self-defense, as revenge, or as an accident caused by fear. The results also include a case that stands out from the rest, where the relationship was not characterized by any violence or dominance, but where the woman rationalized the homicide as a humanitarian deed.