Titel: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn som är döende Introduktion: Vården av ett döende barn är ett arbete som av många sjuksköterskor upplevs vara stressigt och känslomässigt påfrestande. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn som är döende inom pediatrisk- och neonatalvård. Metod: En litteraturstudie genomfördes. En sammanställning av åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar genomfördes där resultatet sedan bearbetades av inspiration av innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tio underkategorier. Huvudkategorierna som presenteras är; Utmaningar i vården till barn och familj; Sjuksköterskans engagemang – krävande och berikande; Sjuksköterskans behov av stöd och kunskap; Sjuksköterskans hanteringsstrategier. Slutsats: Lidandet sjuksköterskorna upplevde visade sig i olika former som skuld, hopplöshet, sorg, stress etc. Långa och djupa relationer till barnen och deras familjer resulterade många gånger i att sjuksköterskorna blev känslomässigt påfrestade. Kunskapen att ge stöd till barnets familj visade sig vara bristfällig, bristen på vetskapen om när och hur stöd skulle ges skapade en osäkerhet hos sjuksköterskorna. För att hantera den känslomässiga påfrestning arbetet medförde, skapade sjuksköterskorna olika hanteringsstrategier, de sökte även stöd hos sina kollegor.

På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.

<p>På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.</p>

Bakgrund. Vård av döende barn kan vara psykiskt påfrestande för många sjuksköterskor som arbetar på neonatala intensivvårdsavdelningar. Internationella studier visar på att de främsta faktorerna är; brist på utbildning inom neonatal palliativ vård och brist på kommunikation. Syfte. Syftet med studien var att beskriva samband mellan sjuksköterskors attityder till att vårda döende barn på en neonatal intensivvårdsavdelning och arbetslivserfarenhet samt utbildningsnivå. Metod: Studien genomfördes med en webbaserad enkät på de neonatala intensivvårdsavdelningarna vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå samt Akademiska sjukhuset i Uppsala. Studien inkluderade 72 sjuksköterskor med erfarenhet av att vårda minst ett döende barn. Studien är en empirisk kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Resultat. Alla sjuksköterskor med kort arbetslivserfarenhet ansåg att det var psykiskt påfrestande att vårda döende barn jämfört med 61% av de med lång erfarenhet. Mer än hälften (59%) av de utan vidareutbildning jämfört med de med vidareutbildning (16%) ville  undvika situationer där de behövde vårda döende barn. Av alla deltagarna önskade 85% mer utbildning än vad de fick i nuläget om vård av döende barn. Konklusion. Brist på vidareutbildning, kort arbetslivserfarenhet och hög tjänstgöringsgrad i konkret omvårdnadsarbete ökar risken för negativa attityder och uppfattningar bland sjuksköterskor i vården av döende barn. / Background. It can be a challenge for nurses to care for dying children in a neonatal intensive care unit. International studies show that the main factors are; lack of training in neonatal palliative care and lack of communication within the health care team. Objectives. The aim of this study was to describe the correlation between nurses' attitudes of caring for dying children in a neonatal intensive care unit and work experience and level of education. Method. The study was conducted using a web-based survey in the neonatal intensive care units at Norrland University Hospital in Umeå and Uppsala University Hospital. The study included 72 nurses with experience of caring for at least one dying child. The study is an empirical quantitative cross-sectional study with descriptive design. Results. All nurses with short work experience felt that it was psychologically stressful to care for dying children , compared with 61 % of those with long work experience. More than half (59%) of those without further education compared to those with further education ( 16%) wanted to avoid situations where they have to care for dying children. Of all the participants 85% wanted more education about caring for dying children. Conclusion. Lack of education, brief work experience and a high degree of service in the real nursing work increases the risk of negative attitudes and perception in the care of dying children among nurses.