Bakgrund: Glaukom är en sjukdom i synnerven som orsakar skador i synfältet. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar livet hos vuxna personer med glaukom. Metod: Detta arbete utfördes som en litteraturöversikt innehållande 11 vetenskapliga artiklar, varav 2 kvalitativa och 9 kvantitativa. I analysen identifierades meningsbärande enheter som resulterade i 3 rubriker och 8 underrubriker. Resultat: Glaukom medförde svåra känslor, rädsla för blindhet och depression såväl vid diagnos som under sjukdomen. Glaukomdrabbade hade svårare att utföra dagliga synkrävande aktiviteter och problemen ökade med sjukdomens allvarlighetsgrad. De försökte anpassa sig till sjukdomen och acceptera förändringar känslomässigt. Personerna upplevde bristande förståelse från såväl omgivning som sjukvårdspersonal. Diskussion: Livet för personer som lever med glaukom påverkades på olika sätt, bland annat negativa känslor vid diagnos, depression och svårigheter att utföra synkrävande dagliga aktiviteter. Förståelsen för personer med synnedsättning kunde vara bristfällig, både från omgivning och sjukvårdspersonal. Slutsats: Forskningen var huvudsakligen inriktad på personernas praktiska förmåga och knapphändig vad gällde personernas egen uppfattning om hur det är att leva med glaukom. Ytterligare forskning för att öka förståelsen för hur det är att leva med glaukom är viktigt för att kunna förbättra omvårdnaden, stödet och bemötandet av personer som lever med glaukom.

Bakgrund :Fibromyalgi är en komplex sjukdom utan känd etiologi som kännetecknas av diffus muskelsmärta och trötthet. Personer med kronisk sjukdom upplever ofta identitetförändring och medicinskt oförklarade sjukdomar leder ofta till misstro och oförståelse. För att kunna lindra lidande måste sjuksköterskan besitta kunskaper om dessa personens livssituation. Syfte: Syftet är att beskriva personers upplevelser av lidande vid fibromyalgi så att omvårdnaden kan utformas för att lindra lidande. Metod :Litteraturöversikt med 17 vetenskapliga artiklar som valdes ut från databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar har analyserats och presenteras i en matris. Resultat :Resultatet utgick från Katie Erikssons teori om lidande där artiklarna analyserades utifrån personers upplevelse av (1) Sjukdomslidande, (2) Livslidande och (3) Vårdlidande. Fibromyalgi ett hinder i det sociala livet, arbetslivet och privatlivet. Många upplevde svårigheter att fortsätta leva som de tidigare gjort och upplevde att de tappat sin forna identitet. Många fick dessutom inte tillräckligt stöd eller hjälp från sjukvården utan blev i många fall misstrodda och mötte stora motgångar i form av resursbrister och möjlighet att få diagnos. Slutsats : Personer med fibromyalgi upplever stor funktionsnedsättning, upplever i många situationer skam och skuld och blir misstrodda av både omgivningen och sjukvården. Dessa personer upplever på många olika sätt lidande och sjuksköterskan måste jobba personcentrerat och familjecentrerat för att kunna lindra deras lidande. För att eliminera deras skuld och skam krävs det att sjukvårdspersonalen och omgivningen har en djupare insikt i personens livserfarenhet. Vidare ska anhöriga bjudas in och bli delaktig i vården och tillsammans med personalen hitta lämpliga hanteringsstrategier.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen och varje år drabbas cirka 9100 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Sjukvården är fokuserad på symtom och behandling men det bör även läggas vikt på att se till att patienten mår bra och uppnår en hög livskvalité. Därför har vi i detta arbete valt att skriva om patientens upplevelse av ett liv med bröstcancer. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur kvinnor som erhållit diagnosen bröstcancer upplever sin psykiska och fysiska hälsa samt sitt sociala liv. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod för studien. Databassökningar utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO, vilket resulterade i 17 artiklar som analyserades och inkluderades i resultatet. Resultat; Det framkom tre kategorier utifrån analysen; psykiska hälsan, fysiska hälsan och sociala livet. Resultatet visade att kvinnorna upplever sig få en förändrad kroppsbild, vilket leder till stress, oro och en rad olika rädslor för framtiden, samt sämre sociala relationer när det gäller partner och familjen. De får biverkningar till följd av behandlingar som påverkar kvinnors livssituation negativt och leder till att kvinnors sexuella och sociala liv inskränks. Slutsats: Bröstcancerbehandling leder till att kvinnorna upplever och får ett sämre självförtroende, försämrad kroppskänsla och sämre självbild. För att kunna förbättra vården och tillfredsställa kvinnornas omvårdnadsbehov på bästa sätt under behandling, krävs det att kontaktsjuksköterskan är till stöd för kvinnor, ge symtomlindring och vägledning. Samt är en länk till ytterligare kontakter inom vården.

Introduktion/bakgrund: Multipel skleros [MS] är en kronisk inflammatorisk neurologisk sjukdom som medför till en mängd olika symptom, både fysiska som trötthet och nedsatt rörlighet samt emotionella som depression. Detta kan reducera den fysiska- och  kognitiva funktionen vilken kan begränsa dagliga aktiviteter som exempelvis sysselsättning och egenvård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa erfarenheter hos personer med MS om vilken betydelse psykisk ohälsa har för deras dagliga aktiviteter eller ADL. Metod: Litteraturstudiens metod utgick från de nio stegen av Polit & Beck (2021) där relevanta vetenskapliga artiklar inom ett specifikt område sammanställs. Urvalsprocessen bestod av tre steg. Tio artiklar inkluderades varav sju artiklar var med kvantitativ design och tre artiklar med kvalitativ design. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL och PSYCINFO. Innehållet i artiklarna bearbetades och tre teman framkom som presenterades i resultatet.  Resultat: Resultatet redovisades i tre olika teman som beskriver vilken betydelse psykisk ohälsa har bland dagliga aktiviteter och ADL hos personer med MS. Dessa teman var svårigheter i arbetssituation, funktionsnedsättningens betydelse i vardagen och svårigheter i sociala sammanhang. Slutsats: Depression var det tillståndet som framhävde resultatet mest och visade sig vara den mest påverkande faktorn till begränsningar i dagliga aktiviteter och ADL bland personer med MS

I hälso- och sjukvården är det vanligt förekommande med patienter som har venösa bensår vilka oftast kräver långa behandlingstider. Olika patologiska orsaker finns till venösa bensår och kan förekomma i olika åldrar, vanligast bland äldre. Venösa bensår kan förutom ålderdom eller trauma orsakas av försämrad blodcirkulation och immunförsvar. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av dessa patienter som kräver kunskaper både praktiskt och teoretiskt men också förståelse för människan som lider av venösa bensår. Venösa bensår med lång läkningstid medför stort lidande i personernas liv och påverkar de flesta delar i det dagliga livet. Syftet med denna litteraturstudie var att få kunskap om patienters erfarenheter av att leva med venösa bensår. Niovetenskapliga artiklar analyserades utifrån en kvalitativ induktiv manifest ansats och resulterade i sex huvudkategorier: att leva med smärta och känslor av hopplöshet inför läkning; att leva med nedsatt rörelseförmåga och förlust av aktivitet; att få en förändrad kroppsuppfattning; att drabbas av sociala förändringar i livet; att möta och känna förtroende för vårdpersonal; att främja hälsa och läkning i sin egenvård. Slutsatsen i denna litteraturstudie är att individer tillåts och prioriteras att få en adekvat klinisk bedömning, information om sitt sjukdomstillstånd och behandlingar. Det är viktigt att vårdgivaren ger stöd och kontinuitet i vården vilket kan stärka patienterna i vad gäller deras egenvård och egenmakt i omvårdnaden. Vidare är det viktigt att forskning om individers subjektiva erfarenheter implementeras i större utsträckning i den praktiska omvårdnaden av denna patientgrupp för att minska fysiskt och psykiskt lidande hos dessa.

<p>Bakgrund: Yngre personer som insjuknar i stroke har många unika problem som skiljer sig från de äldres. Den kroniska sjukdomen innebär begränsningar i det dagliga livet och påverkar deltagandet i olika aktiviteter. Sjukdomen påverkar inte bara den som insjuknar i stroke utan hela familjen. De yngre som insjuknar i stroke upplever hög nivå av ångest angående frågor rörande barnens uppväxt, att återvända till arbete och för många personer förlust av oberoende.</p><p>Syfte: Syftet var att genom systematisk litteraturstudie belysa hur yngre personer, under 65 år upplevde insjuknandet och att leva med sjukdomen stroke.</p><p>Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Sökningar gjordes via databaserna PubMed och Cinahl där 16 artiklar valdes som motsvarade syftet. Artiklarna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats som resulterade i tre kategorier och elva underkategorier.</p><p>Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade att yngre personer som insjuknar i stroke ofta hade kvarvarande emotionella och kognitiva skador som påverkade personligheten och som ofta var osynlig för omgivningen. Detta ledde till svårigheter i sociala relationer, känsla av övergivenhet och svårigheter att återgå till arbetet. Familjerelationer och roller liksom arbetsroller och jaget förändrades vilket ledde till känslor av att sakna kontroll och osäkerhet inför framtiden.</p><p>Slutsats: När vi som sjuksköterskor skall vårda med livsvärlden som ansats, ska vi bejaka patientens levda och komplexa verklighet och på så sätt blir de som insjuknat i stroke och de anhörigas perspektiv naturligt.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p><strong>Bakgrund:</strong> Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens.</p><p><strong>Metod: </strong>I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL.</p><p>Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens.</p><p>Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.</p>

<p>Individer med Reumatoid artrit (RA) kan ha svårigheter när det gäller att ta hand om sina barn vilket påverkar deras upplevda förmåga att klara rollen som förälder. Det behövs förståelse för deras situation för att som arbetsterapeut kunna bidra med lämpligt stöd. Syftet: Syftet med studien var att få en förståelse för hur kvinnor och män med RA upplever sin vardag som föräldrar samt vilken betydelse omgivningen har för deras föräldraroll. Syftet var även att undersöka hur individen upplever de arbetsterapeutiska insatserna i förhållande till föräldraskapet.</p><p>Metod: En kvalitativ inriktning baserad på semistrukturerade intervjuer valdes som metod. Inklusionskriterierna utgjordes av att personen var diagnostiserad med RA, förälder till barn i åldrarna 0-18 år samt var inskriven på reumatologmottagningen i en stad i Mellansverige. Sju personer (sex kvinnor och en man) deltog slutligen i studien. Dataanalysen resulterade i följande huvudkategorier: upplevelser av föräldrarollen, begränsningar, strategier, känslor, förståelse, stöd, arbetsterapeutiska insatser och kontakt.</p><p>Resultat: Diagnosen hade i flera fall stor betydelse för rollen som förälder. Det kunde handla om en ny uppdelning av aktiviteter eller att föräldrarna intog en helt ny roll. Svårigheter att lyfta och bära sitt barn samt problem i samband med städning, matlagning, matinköp och tvätt beskrevs. Vissa upplevde begränsad delaktighet samt svårigheter att räcka till. Stöd från familj och vänner samt i vilken utsträckning dessa visade förståelse hade stor betydelse för föräldrarna. Studiedeltagarna förknippade arbetsterapeutiska insatser med tillhandahållande av hjälpmedel, ett fåtal visste inte vad en arbetsterapeut gjorde. I övrigt upplevdes arbetsterapeuten som förstående och förtroendeingivande och dennes tillgänglighet beskrevs som viktig. Föräldrar med RA upplever ett brett spektra av svårigheter i vardagen. Symtom såsom smärta och trötthet medför en rad praktiska problem men har även en negativ effekt på tålamod och humör. Denna studie ger arbetsterapeuter ökad insikt i hur vardagen kan se ut för föräldrar med RA samt lyfter deras behov av både praktiska och psykosociala interventioner.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva på vilka sätt personer med Multipel Skleros (MS) hanterar sin livssituation samt om, och i så fall hur det påverkar utförandet av aktivitet.</p><p>Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie. I studien ingick tio stycken artiklar som valdes enligt uppsatta inklusions- och exklusionskriterier. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades.</p><p>Resultatet visade att det var en omöjlighet att leva med MS utan att bli påverkad av dess inverkan då MS inkräktade på många områden i en persons liv. Den variation på symptom som följer med MS begränsade och hade negativ påverkan på aktivitet, sysselsättning och välmående. Det visade sig vara av stor vikt och betydelsefullt för personer med MS att hitta sätt att hantera sina svårigheter på. Resultatet visade också att personer med MS använde sig av olika typer av coping- eller anpassningsstrategier för att hantera sin sjukdom och sin livssituation. Vilka strategier en person använde i hanteringen av sin sjukdom varierade, men vissa strategier visade sig vara mer använda än andra. Genom att hitta sätt att hantera sin sjukdom och sina svårigheter på, och på så sätt återfå kontroll över sitt liv, kunde personer med MS öka sitt välmående och sin aktivitet och genom detta uppnå bättre fysisk, psykisk och social anpassning.</p><p>Slutsatsen som drogs var att användandet av coping- och anpassningsstrategier är en viktig del för personer med MS. Genom dessa strategier kan personer med MS återfå kontroll, uppnå bättre hälsorelaterad livskvalitet och aktivitet trots sin sjukdom och dess symptom. Att diskutera kring och ge tips på olika sätt att hantera svårigheter i livet och vardagen, som uppkommer på grund av sjukdomen, är av stor vikt och angeläget för arbetsterapeuter att vara medvetna om och arbeta kring.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva begränsningar i aktivitetsförmågan hos personer med reumatoid artrit ( RA). En samsökning gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline. Sökorden som användes var Rheumatoid arthritis, daily living, impairment och personal impact. Resultatet visade att aktiviteten duscha/bada inom aktivitetsområdet personlig vård var den aktivitet som begränsades mest till följd av RA. Inom aktivitetsområdet boende var det aktiviteten laga mat som begränsades mest till följd av RA. Begränsningar inom aktivitetsområdena fritid och arbete påverkade personers välbefinnande negativt mer än begränsningar i de andra områdena. Den största anledningen till aktivitetsbegränsning var smärta. Slutsatsen var att arbetsterapeutens fokus bör ligga på personers totala livssituation och inte endast på aktivitetsbegränsningarna inom aktivitetsområdena personlig vård och boende.</p>