Den här undersökningens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar av hur de stöttar barn i behov av stöd i de dagliga övergångarna eftersom de omfattar en stor del av dagen för barnen i förskolan. Vi har intervjuat 8 förskollärare som arbetar i förskolan med barn i åldern 1-6 år. Undersökningen har inspirerats av fenomenografisk forskningsansats vilket innebär att vi tittar på förskollärarnas olika uppfattningar om stöttning. Vi har använt den sociokulturella teorin för att analysera vårt resultat utifrån hur förskollärarnas uppfattningar av stöttning kan bidra till barnens utveckling av det sociala samspelet. Resultaten visar att det uppstår många dagliga övergångar i förskolan på grund av yttre faktorer såsom underbemanning, stora barngrupper och lokaler som inte är anpassade utefter barnantal. Vi har identifierat två teman; närhet och distans utifrån resultaten. Temat närhet handlar om att stötta barnen med sociala och relationella strategier utifrån ett socialt samspel. Temat distans handlar om stöttning utifrån strukturella och organisatoriska aspekter. Två olika uppfattningar framträdde under temat distans varav det ena avsåg hur strukturen uppfattas stötta barnen och den andra var uppfattningen om faktorer som försvårar möjligheterna till att ge barn den stöttning de behöver. Dock så uppgav samtliga förskollärare att den viktigaste faktorn för att de skulle kunna stötta barn i övergångar på bästa sätt var att de hade en nära relation till barnen, en verbal kommunikation inför och under övergången samt att förskollärarna är närvarande. Barnens delaktighet utgörs av att förskollärarna tolkar barnens vilja och intentioner ur ett barnperspektiv. Resultatet visar att barnens möjlighet till delaktighet är större utifrån aspekter inom temat närhet då vi tolkar att en flexibel lärmiljö ger barnen ökade möjligheter till att påverka och vara delaktiga än en lärmiljö som har en fast struktur.

Smärta är en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med verklig eller potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termerna av sådan skada. Gynekologisk smärta utgår från nedre delen av buken, bäckenorgan, underliv och urinvägar och kan orsakas av en mängd olika tillstånd. Vulvodyni är ett idiopatisk smärttillstånd som pågått i minst tre månader med potentiella associerade faktorer. Det finns olika typer av behandling för vulvodyni där alla strävar mot att bryta den onda smärtcirkel kvinnan befinner sig i. Tidigare har kunskaperna kring sjukdomar och smärttillstånd i vulva varit mycket begränsade. Allt fler kvinnor har dock sökt sig till sjukvården, varför intresset för och kunskaperna om vulvasjukdomar successivt har ökat. En barnmorska ska kunna tillämpa kunskaper inom sexuell och reproduktiv hälsa som bland annat innefattar faktorer som påverkar hälsa, gynekologiska sjukdomstillstånd samt sexualitet och samlevnad. Barnmorskan ska genom dialog med patienten kunna informera, ge råd och erbjuda stöd.   Syftet med detta arbete var att beskriva kvinnors erfarenhet och upplevelser av att leva med vulvodyni.   För att besvara studiens syfte utfördes en litteraturöversikt. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Totalt inkluderades 17 vetenskapliga artiklar. Fem av dessa var kvalitativa studier och 12 var kvantitativa. Samtliga artiklar granskades utifrån Sophiahemmet högskolas riktlinjer.   Resultatet visade att flera studier har sett ett samband mellan vulvodyni och livskvalitet, där kvinnor med vulvodyni ofta skattade sin livskvalitet lågt. Dock var det en studie som kom fram till att det inte var intensiteten av smärtan utan snarare förekomsten av smärtan som gjorde att kvinnorna skattade sin livskvalitet lägre. Flera studier uppmärksammade att kvinnor med vulvodyni undvek både fysiska och sociala aktiviteter. Många kvinnor med vulvodyni upplevde en negativ effekt på lubrikation-, orgasm- och upphetsningförmågan. En del undviker all eller vissa sexuella aktiviteter, andra försöker anpassa eller härdar ut smärtsamma samlag. Även de gånger som smärtan hade avtagit undvek många kvinnorna sexuella aktiviteter på grund av rädsla för att smärtan skulle komma tillbaka. Kvinnorna förväntade sig att deras partner skulle bli upprörda över bristen på sex och oroade sig för att partnern skulle söka tillfredsställelse utanför förhållandet. Många upplevde känslor av skuld och misslyckande, men även att de kände sig defekta och mindre kvinnliga. I ett flertal studier beskrev deltagarna en emotionell påverkan med känslor av depressiv karaktär och ångest. Flera av kvinnorna hade olika coping-strategier för att hantera sin smärta. Merparten av kvinnorna träffade ett flertal läkare innan de fick diagnosen vulvodyni och beskrev vägen till diagnos som problematisk. Kvinnorna beskrev en avsaknad av konsekvent behandling, vilket i många fall ledde till en känsla av frustration och bitterhet.        Slutsatsen i föreliggande studie är att kvinnor med vulvodyni ofta upplever försämrad livskvalitet och en negativ inverkan på det dagliga livet och sin sexualitet. Många kvinnor känner skuld och beskriver känslor av ångest och depression. De betonar även avsaknaden av konsekvent behandling.

Brännskador är ett trauma som drabbar huden vid kontakt med extrema temperaturer, elektricitet, kemikalier eller strålning. Detta leder till omfattande skador som personen i värsta fall dör av. I dagens samhälle överlever dock de flesta en brännskada och kan få bestående men i form av hudskador, utseendeförändringar samt andra fysiska och psykiska konsekvenser. Dessa kan bidra till ett lidande för den drabbade och har setts påverka det dagliga livet. Sjuksköterskans uppgift är att se alla aspekter av lidandet för att kunna lindra och hjälpa patienten.

Bakgrund: Inom arbetsterapi ses människan som aktiv, där målet med arbetsterapi är att ge stöd till personen i aktivitetsutförandet utifrån personens önskemål och behov. Reumatoid artrit är en inflammatorisk ledsjukdom som ger fysiska symtom som exempelvis smärta och stelhet vilket kan påverka aktivitetsutförande. En persons livskvalitet är kopplat till en persons uppfattning om livssituation i relation till kultur, intressen och värderingar. Olika instrument används för att mäta livskvalitet, antingen sjukdomsspecifika, eller instrument som mäter allmän hälsa. Syfte: Att beskriva självrapporterad livskvalitet hos personer som har reumatoid artrit. Metod: Systematisk litteraturstudie med en explorativ ansats. Litteratursökning i “CINAHL with full text” och “Psycinfo”. Resultat: Personer med RA har rapporterat sin livskvalitet som medelhög eller hög, vilket kan bero på olika fysiska-, psykiska-, och miljörelaterade faktorer. Faktorerna har visat sig ha både en negativ och/eller positiv betydelse för livskvaliteten. Resultatet visar också att sjukdomsspecifika instrument eller instrument som mäter allmän hälsa användes vid rapportering av livskvalitet. Slutsats: Personer med RA har sämre livskvalitet än friska. Olika instrument har använts i olika länder vilket kan göra det svårt för jämförelse av livskvaliteten. De flesta faktorer är negativt kopplade till livskvaliteten, men några sticker ut som positiva. Genom att se alla faktorer kan arbetsterapeuten ge insatser utifrån personens behov och på så sätt stärka livskvaliteten hos RA-drabbade.

Bakgrund: En hjärntumör kan vara lokaliserad på olika ställen i hjärnan och påverka olika funktioner i kroppen. Under sjukdomsförloppet är fysiska och psykiska symtom vanligt förekommande. Sjuksköterskan har en väsentlig roll i personens vård för att uppmärksamma patientens behov i hälsa och ohälsa. Syfte: Syftet var att beskriva vuxnas upplevelse av att leva med hjärntumör.  Metod: En litteraturöversikt med 13 vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod sammanställdes och analyserades med induktivt förhållningsätt enligt Friberg.  Resultat: Resultatet visade hur personer med hjärntumör upplever sin vardag. Två huvudteman presenterades; att leva med symtom och hantera dessa och att uppleva en förändrad vardag. Sju subkategorier presenterades; fysiska symtom, kognitiva och psykiska symtom, copingstrategier, nya rutiner i vardagen, förlust av roller och relationer, anhörigas betydelse och att utmanas känslomässigt.   Slutsats: Litteraturöversikten visar att personer som drabbas av hjärntumör påverkas i vardagen. Många upplever kognitiva symtom vilket begränsar deras vardag. Copingstrategier sågs som en viktig del för att anpassa sig till sin nya vardag. Det fanns en oro och ångest kring symtom, prognos och sin framtid och hur detta skulle påverka deras vardag. Det finns behov av vidare forskning. Förslag på forskning skulle kunna vara sjuksköterskors upplevelse av att vårda en patient med hjärntumör.

Studiens syfte är att undersöka hur barn kommuniceras i det dagliga samtalet mellan föräldrar och pedagoger. Vi har använt oss av följande frågeställningar för att konkretisera syftet: Hur initieras samtalet? Vilka roller har föräldrar, pedagoger och barn i samtalet? Vilka aspekter av barn och barns vardag lyfts i samtalet? Studien utgår från en barndomssociologisk ansats, inom vilken barn betraktas som aktiva medskapare av sina liv och barndom ses som ett socialt och kulturellt konstruerat fenomen. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag, och primärmaterialet är observationer dokumenterade med fältanteckningar. Studiens resultat visar hur det är mest förekommande att vuxna tar initiativ till samtal och sällan barnen. De vuxnas tilltal har stor betydelse för den roll barnen får i samtalet, men det händer också att barn själv tillskriver sig en inaktiv roll. Barnets prestationer, sociala relationer och allmäntillstånd är aspekter som ofta lyfts i de dagliga samtalen.

Bakgrund: Barn med dysmeli kan få svårt att utföra dagliga aktiviteter. Barnen får oftast träffa arbetsterapeuter där målet med arbetsterapi är att främja aktivitetsutförande i dagliga aktiviteter med hjälp av träning och hjälpmedel. Forskningen är inte överens huruvida användning av hjälpmedel tillför tillräckligt med stöd. Vissa barn upplever att hjälpmedel inte tillför nytta.Syfte: Att beskriva användning av hjälpmedel i dagliga aktiviteter hos barn med dysmeli.Metod: Litteraturstudie för att skapa en översikt av befintlig forskning. Databaser som användes var CINAHL with Full Text och MEDLINE. Kvalitativa och kvantitativa artiklar valdes ut och sammanställdes. Dessa analyserades systematiskt enligt metodlitteratur i fyra steg vilket resulterade i fyra teman.Resultat: Många barn upplever att de kan utföra aktiviteter med eller utan hjälpmedel. Barnen upplevde att användning av hjälpmedel bidrog till känslan av att kunna delta i sociala sammanhang och att kunna utföra aktiviteter, främst specifika aktiviteter som att cykla, spela musikinstrument och utföra sport. Resultatet visade även olika anledningar till att hjälpmedel inte användes, bland annat att hjälpmedlet inte var tillräckligt anpassat och att hjälpmedlet var obekvämt. Resultatet visade även att den sociala miljön kunde påverka användandet negativt då flera barn upplevde att de blev uttittade.Slutsats: Litteraturstudien visar att barnen använde hjälpmedel i olika dagliga aktiviteter, främst i sina fritidsaktiviteter. Barnen upplevde att hjälpmedel kan möjliggöra delaktighet och utförande i dagliga aktiviteter. Användningen av hjälpmedel varierade mellan barnen. Det behövs vidare forskning gällande barn med dysmeli och deras användning av hjälpmedel i dagliga aktiviteter.

Bakgrund: Stroke är en av de vanligaste folksjukdomarna som kan drabba unga och äldre och är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Varje år insjuknar ca 30 000 svenskar i stroke varav ungefär 8 000 avlider. Att drabbas av stroke innebär också ofta rollförändringar när det gäller roller i hemmet, på arbetet också vidare. Detta i sin tur ställer höga krav på samhället och närstående. Vård av personer med stroke har stor tonvikt på omvårdnad, som ska grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet, samt finna omvårdnadsinsatser som är anpassade efter patientens behov. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av det dagliga livet efter stroke. Metod: Litteraturöversikt är baserad på tio vetenskapliga artiklar varav nio var kvalitativa medan en hade mixad metod. Vid datainsamlingen användes databaserna CINHAL complete, Medline och Pubmed. Sökningen begränsades med Peer reviewed, abstract och full text samt en avgränsning mellan år 2004 till 2016 Resultat: Fem teman och två sub-teman identifierades: 1. Upplevelser av den förändrade kroppen, 2. Upplevelser av hinder i praktiska aktiviteter, 3. Upplevelser av förändringar i det sociala livet med två sub-teman: Social interaktion och Hinder som begränsar deltagandet i sociala aktiviteter, 4. Självuppfattning och emotionella upplevelser samt 5. Upplevelser i nära relationer.  Diskussion: Metodens styrkor och svagheter diskuteras. Resultatet diskuterades utifrån Roys adaptionsmodellens fyra adaptiva funktionsområden: fysiologiska funktioner, självuppfattning, rollfunktioner samt relationer och samhörigheter samt konsensus begreppet människa och andra studier. / Background: Stroke is one of the most common diseases that can affect both young and older people. This disease is one of the most common causes of death in Sweden.  Every year almost 30 000 of the population becomes diagnosed with stroke of which 8000 die as a result. When a person is affected by stroke, different stages in life changes such as the role the individual has or bares at home, at work, at school and many more. This disease can sometimes create a higher demand on the society, family members and even the people in your surroundings. The role of a healthcare professional in caring for people with stroke is to have emphasis on care which must be based on scientific and proven experience and have a nursing intervention that is suitable for the patient’s needs.  Aim: To describe patients’ experiences of everyday life after stroke Method: Literature review was based on ten scientific articles of which nine have qualitative design and one uses mixed method design. Data were collected through the databases CINAHL complete, Medline and Pubmed. The searching of data was limited with peer reviewed, abstract, full text and a limitation between the year of 2004 and 2016. Results: Five main themes and two sub-themes were identified: 1. Experience of changed body, 2. Experiences of barriers in practical activities, 3. Experiences of changes in the social life with two sub- themes: Social interaction and Barriers limiting participation in social activities, 4. self- concept and emotional experiences and 5. Experience in close relationships. Discussion: The methods strength and weakness were discussed. The results were discussed based on Roy adaptations model’s four adaptive modes (physiological needs, self-concept, role function and interdependence) and consensus concept of person and other studies.

Bakgrund: Afasi är en vanlig komplikation efter stroke och innebär en helt ny värld för dem som insjuknar. Afasi innebär en känslomässig kamp och många är i behov av stöd och vård. Sjuksköterskan bör ha kunskap om och förståelse för upplevelserna av afasin eftersom det är avgörande för att kunna nå fram och hjälpa patienten på bästa möjliga sätt. Det är därför av intresse att undersöka personers upplevelse av afasins påverkan i det dagliga livet efter en stroke. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelse av afasins påverkan i det dagliga livet efter en stroke. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats som baserades på nio vetenskapliga artiklar. Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier användes vid kvalitetsgranskningen av artiklarna. För att analysera materialet från de vetenskapliga artiklarna användes Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av analysmetod. Resultat: I resultatet framkom att de flesta av personerna med afasi upplevde en förändrad identitet och självbild efter att ha insjuknat i afasi. Självkänsla och självförtroende sågs som förutsättningar för ett underlättat dagligt liv, för att våga delta i sociala sammanhang och i samhället, men också för att kunna acceptera sin situation. Personerna med afasi upplevde att delaktighet i det dagliga livet var betydelsefullt. De ville ses som jämlika, känna tillhörighet till andra människor och samhället. Slutsats: Många av dem som insjuknat i stroke och afasi upplevde afasin som ett hinder i det dagliga livet, vilket ledde till känslor som frustration, förlust, utanförskap, rädsla och oro. Generellt sett har de flesta personerna med afasi liknande upplevelser om afasins påverkan i det dagliga livet, men alla människor är olika. Afasin påverkar personerna på olika sätt, då de har olika förutsättningar. Det är i grunden självbilden och identiteten som påverkas mest. Det är därför betydelsefullt att sjuksköterskan besitter kunskap om afasi, lär känna den individuella personen och har förståelse för dennes livsvärld för att kunna hjälpa och vara det stöd som personen med afasi behöver.

Bakgrund: I Sverige lever ungefär 100 000 personer med någon form av komplikation av stroke. Efter insjuknande i stroke kan personen uppleva förändring som osäkerhet, oro eller att personens kropp känns främmande. Komplikationer som kan uppkomma vid tillfälligt begränsad syretillförsel till hjärnan är afasi, minnespåverkan, halvsidesförlamning och begränsningar i synen. Syfte: Syftet var att beskriva personer som insjuknat i stroke upplevelser av deras dagliga liv under rehabilitering efter utskrivning ifrån sjukhus. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats efter Critical Appraisal Skills Programme bedömningsmall. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundsmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i sex olika kategorier som berör deltagarnas fysiska komplikationer efter en stroke samt de begränsningar insjuknandet i stroke kan medföra. Deltagarna utvecklade strategier för att klara av rehabiliteringen och det dagliga livet samt den osäkerhet och de rädslor som deltagarna levde med. Sociala relationer kan påverkas efter insjuknandet i stroke vilket skapar förändring och en osäkerhet inför framtiden. Slutsats: Strategier för att klara av det dagliga livet och rehabiliteringen blev betydande för deltagarna. Det beskrevs även att de blev beroende av sina anhöriga för att klara det dagliga livet samt de ekonomiska problem som kan följa efter en stroke. Behovet av att patienten får berätta sin berättelse blev mer självklart eftersom alla som insjuknar i stroke får olika komplikationer efter insjuknandet.