No description available.

No description available.

Vi har i vår uppsats valt att undersöka ekoturism och dess ekonomiska möjligheter i ett mindre landskap med ett stort utbud av naturturism. Syftet med studien var att ta reda på hur mindre företag i landskapet Dalsland kan gynnas ekonomiskt genom dess natur. Vidare ville vi undersöka besökares villighet att betala för sig och huruvida naturen ska gå att tjäna pengar på eller om det är något som bör vara gratis för alla. Eftersom Dalsland i nuläget tar en avgift för turister att övernatta i naturen som riktar sig åt kanotturism, ville vi ta reda på vilka möjligheter som finns för andra aktiviteter inom naturturism som bland annat cykelturism och vandringsturism. I den teoretiska bakgrunden har begrepp som ekoturism, naturturism och besökares villighet att betala för sig i naturen förklarats. Studien har genomförts kvalitativt med personliga intervjuer, med bland annat personer som driver egna ekoturismföretag, där resultatet sammanställts efter olika teman. Detta har sedan analyserats ihop med teorin för att komma fram till de slutsatser som redovisas i det sista kapitlet. I studien har även sekundärdata använts då vi fått tillgång till en enkätundersökning som gjorts i området vi valt att skriva om. Resultatet av studien visar att naturturismens principer i Dalsland är densamma som ekoturism. Om Dalsland skulle marknadsföra sin naturturism mer som ekoturism samt öka medvetenheten kring besökarnas påverkan på naturen, skulle naturturism och ekoturism i Dalsland kunna utvecklas och bli bättre.

<p>Sammanfattning</p><p>Kunskapslyftet var den stora satsning som staten gjorde under åren1997-2002 på vuxnas lärande. Satsningen hade fyra viktiga målsättningar:</p><p>• Minska arbetslösheten och förnya</p><p>arbetsmarknadspolitiken</p><p>• Utveckla och förnya vuxenutbildningen</p><p>• Minska utbildningsklyftorna</p><p>• Öka förutsättningarna för tillväxt</p><p>Samtliga kommuner i Sverige deltog i Kunskapslyftet. Det har gjorts många undersökningar som är relaterade till Kunskapslyftet, men få undersökningar har gjorts som har tagit reda på vad deltagarna ansåg om denna satsning. De flesta av deltagarna var lågutbildade och kunde genom ett förmånligt ekonomiskt bidrag, UBS - Särskilt utbildningsbidrag från CSN, som låg på samma nivå som a-kasseersättningen, genomföra sina studier med en förhållandevis god studieekonomi. De fick genom att delta i Kunskapslyftet möjlighet att höja sin utbildningsnivå och genom detta ha större chanser att få ett arbete, men också gå vidare till högskolestudier.</p><p>Vår studie omfattar 223 f.d. deltagare i Kunskapslyftet läsåret 1997-1998 och de studerade på vuxenutbildningarna i två dalsländska kommuner, Mellerud och Åmål. Vi har använt oss av en postenkät, som skickades till de f.d. deltagarna för ifyllning av 19 stycken frågor.</p><p>Syftet med denna studie är att ta reda på hur deltagarna har upplevt studierna inom Kunskapslyftet och att ta reda på om de arbetslösa fick arbete efter Kunskapslyftet. Vi belyser också deltagarnas – och föräldrarnas utbildningsbakgrund samt områdets utbildningshistoria.</p><p>Vi har också tagit reda hur stora övergångarna till högskolan är. Vi vill med denna studie också ta reda på vad de f.d. deltagarna gör idag.</p><p>Resultatet visar att en förvånansvärd hög procent av deltagarna gick vidare till högskolestudier. En stor procent fick arbete lättare och snabbare tack vare sina studier på vuxenutbildningen. Den största förtjänsten tycks ligga på det personliga planet med höjt självförtroende och allmänbildning. De har studerat för sin egen skull och inte för att någon annan kräver det. Liksom i övriga delar av Sverige så tog kvinnorna chansen att utbilda sig.</p><p>De lågutbildade männen som man ville skulle komma till Kunskapslyftet uteblev även i undersökningsområdet.</p>

No description available.

No description available.

Möbelsnickaren Johannes Fundberg var verksam i Dalsland under 1800-talets första decennier, där han tillverkade ovanliga och vackra möbler åt välbärgade bönder.Som skråutbildad stadssnickare under det sena 17- och tidiga 1800-talet i Sverige var man hårt styrd av snickarämbetets stränga regler. För de hantverkare som ville skapa sin möbelkonst efter eget sinne var den enda möjligheten att arbeta på landsbygden, där tvånget att följa modets växlingar inte fanns.Uppsatsen ger en kort beskrivning av möbelstilarnas växlingar under det sena 17- till tidiga 1800-talet hos de högre stånden och hur möbeltillverkningen hos allmogen utvecklades under samma period. Fundbergs personliga historia och förutsättningarna för hans yrkesverksamhet beskrivs, för att sedan gå vidare till hans materialval och tekniker. Ett golvur som man nyligen insett kan vara tillverkat av Fundberg undersöks. Detaljer i möblernas konstruktion och skådeytor jämförs. Uppsatsen innehåller även en dokumentation av ett antal av hans alster. / Cabinetmaker Johannes Fundberg was active in the Swedish province of Dalsland during the first decades of the 19th century, where he made unusual and beautiful furniture for wealthy farmers. The trained city cabinetmaker in the late 18th and the early 19th century was restricted by the strict rules of the guild. For the craftsmen who wanted to create furniture of his own mind the only way was to work in rural areas, where the compulsion to follow fashion fluctuations did not exist. The paper gives a brief description of the fashionable furniture styles in the late 18th to the early 19th century amongst the higher social classes and how furniture manufacturing in rural areas developed during the same period.The personal history of Fundberg and the conditions of his profession are described, and then the report moves on to his choice of materials and techniques. A clock which was recently discovered might be made by Fundberg is investigated. Details of his furniture design and surface decorations are compared. The paper also contains a documentation of a number of his works.

<p>Möbelsnickaren Johannes Fundberg var verksam i Dalsland under 1800-talets första decennier, där han tillverkade ovanliga och vackra möbler åt välbärgade bönder.Som skråutbildad stadssnickare under det sena 17- och tidiga 1800-talet i Sverige var man hårt styrd av snickarämbetets stränga regler. För de hantverkare som ville skapa sin möbelkonst efter eget sinne var den enda möjligheten att arbeta på landsbygden, där tvånget att följa modets växlingar inte fanns.Uppsatsen ger en kort beskrivning av möbelstilarnas växlingar under det sena 17- till tidiga 1800-talet hos de högre stånden och hur möbeltillverkningen hos allmogen utvecklades under samma period. Fundbergs personliga historia och förutsättningarna för hans yrkesverksamhet beskrivs, för att sedan gå vidare till hans materialval och tekniker. Ett golvur som man nyligen insett kan vara tillverkat av Fundberg undersöks. Detaljer i möblernas konstruktion och skådeytor jämförs. Uppsatsen innehåller även en dokumentation av ett antal av hans alster.</p> / <p>Cabinetmaker Johannes Fundberg was active in the Swedish province of Dalsland during the first decades of the 19th century, where he made unusual and beautiful furniture for wealthy farmers. The trained city cabinetmaker in the late 18th and the early 19th century was restricted by the strict rules of the guild. For the craftsmen who wanted to create furniture of his own mind the only way was to work in rural areas, where the compulsion to follow fashion fluctuations did not exist. The paper gives a brief description of the fashionable furniture styles in the late 18th to the early 19th century amongst the higher social classes and how furniture manufacturing in rural areas developed during the same period.The personal history of Fundberg and the conditions of his profession are described, and then the report moves on to his choice of materials and techniques. A clock which was recently discovered might be made by Fundberg is investigated. Details of his furniture design and surface decorations are compared. The paper also contains a documentation of a number of his works.</p>

Sammanfattning Kunskapslyftet var den stora satsning som staten gjorde under åren1997-2002 på vuxnas lärande. Satsningen hade fyra viktiga målsättningar: • Minska arbetslösheten och förnya arbetsmarknadspolitiken • Utveckla och förnya vuxenutbildningen • Minska utbildningsklyftorna • Öka förutsättningarna för tillväxt Samtliga kommuner i Sverige deltog i Kunskapslyftet. Det har gjorts många undersökningar som är relaterade till Kunskapslyftet, men få undersökningar har gjorts som har tagit reda på vad deltagarna ansåg om denna satsning. De flesta av deltagarna var lågutbildade och kunde genom ett förmånligt ekonomiskt bidrag, UBS - Särskilt utbildningsbidrag från CSN, som låg på samma nivå som a-kasseersättningen, genomföra sina studier med en förhållandevis god studieekonomi. De fick genom att delta i Kunskapslyftet möjlighet att höja sin utbildningsnivå och genom detta ha större chanser att få ett arbete, men också gå vidare till högskolestudier. Vår studie omfattar 223 f.d. deltagare i Kunskapslyftet läsåret 1997-1998 och de studerade på vuxenutbildningarna i två dalsländska kommuner, Mellerud och Åmål. Vi har använt oss av en postenkät, som skickades till de f.d. deltagarna för ifyllning av 19 stycken frågor. Syftet med denna studie är att ta reda på hur deltagarna har upplevt studierna inom Kunskapslyftet och att ta reda på om de arbetslösa fick arbete efter Kunskapslyftet. Vi belyser också deltagarnas – och föräldrarnas utbildningsbakgrund samt områdets utbildningshistoria. Vi har också tagit reda hur stora övergångarna till högskolan är. Vi vill med denna studie också ta reda på vad de f.d. deltagarna gör idag. Resultatet visar att en förvånansvärd hög procent av deltagarna gick vidare till högskolestudier. En stor procent fick arbete lättare och snabbare tack vare sina studier på vuxenutbildningen. Den största förtjänsten tycks ligga på det personliga planet med höjt självförtroende och allmänbildning. De har studerat för sin egen skull och inte för att någon annan kräver det. Liksom i övriga delar av Sverige så tog kvinnorna chansen att utbilda sig. De lågutbildade männen som man ville skulle komma till Kunskapslyftet uteblev även i undersökningsområdet.

<p>Market capitalism sets the conditions for how the world is conceived, experienced and organized at various spatial scales (global to local). Currently, competitiveness, entrepreneurship and economic growth are key values that shape how the world is conceived, experienced and organized. Discourses of place marketing, place branding, and the construction of places as (economic) products, are part and parcel of the heightened commodification of space. Tourism has been a major factor in the commodification of place and space. More often than not, tourism has been seen as a possibility for peripheral places, in their struggle finding new ways towards development. The essay studies the construction, representation, and marketing of tourist places in a peripheral area of Sweden. The purpose with the paper is to examine how tourism marketing creates ideas and perceptions of the space in the region of Dalsland, and how tourism shapes the material spatial practices, conceptions of space as well as lived spaces in Dalsland. The material for the study comprises of representations of Dalsland in tourist brochures published by the regional tourist organization. Lefebvre’s trailectic model of space forms the basic theoretical and methodological perspective for this study. The empirical analysis is based on visual and semiotic content analysis of representations and marketing of places for the tourism. Four categories of tourism marketing are identified and comprise four different spaces of “The touristified space of Dalsland”. As a touristified space, the region of Dalsland has been constructed as a “nature based experience space”. One implication of which is changed material spatial practices, such places with a “high touristic value” are given priority in infrastructure and other public recourses development plans.</p>