Zugl.: Bonn, Universiẗat, Diss., 2007.

Zugl.: Bonn, Univ., Diss., 2005

Med syftet att undersöka de ofödda och nyfödda barnens anonymitet i Agnes von Krusenstjernas roman Kvinnogatan, har jag med hjälp av metoden som Jonathan Culler har utvecklat ur teorin dekonstruktion visat att, den till synes marginella aspekten, anonymiteten hos barnen, ingår i en argumentationslinje i romanen. För att belysa kvinnornas utsatta situation på ett tydligt sätt och argumentera för deras autonomi vad gäller reproduktionsfrågor, är det fördelaktigt att låta barnen förbli identitetslösa och därmed inte erhålla en väsentlig del i argumentationen. Det ligger dock en inre motsägelse i textens logik, då belysningen av problematiken ur ett kvinnoperspektiv i kontexten har som syfte att förkasta männens maktutövning, samtidigt som en maktutövning utövas på de ofödda och nyfödda barnen genom bl.a. inställningen till deras identitet och människovärde. Den inre motsättningen handlar om avhumanisering och människovärde; samtidigt som målet är att visa på kvinnornas värde som människor, sker en parallell värdeminskning av barnen (främst genom anonymiseringen av dem). På samma gång som den omänskliga behandlingen av kvinnorna förkastas i textens argumentation med önskan om att tala om kvinnor som subjekt, behandlas barnen som objekt; trots att både kvinnan och barnet är människor.

<p><p>Avsikten med denna studie är att utforska förskolebarns genus- och subjektskapande i mötet med skogen. Vårt teoretiska perspektiv är feministisk poststrukturalism. Vi har valt att dokumentera barns lek i skogen med hjälp av pedagogisk dokumentation. Dessa situationer har vi dekonstruerat och gjort olika läsningar på med hjälp av dekonstruktiva samtal och diskursanalys. Studien visar att flickor och pojkar positioneras och positionerar sig utifrån normerande genusdiskurser och dominerande föreställningar om skogen som pedagogisk miljö. Plats och ting i skogen blir aktiva i barns genus- och subjektskapande eftersom de är laddade med pedagogers och barns förväntningar och föreställningar om skogsdiskursen. Skogen som pedagogiskt rum kommunicerar koder i mötet med barn, således kan skogen inte ses som könsneutral och ”oskyldig”.</p></p>

Avsikten med denna studie är att utforska förskolebarns genus- och subjektskapande i mötet med skogen. Vårt teoretiska perspektiv är feministisk poststrukturalism. Vi har valt att dokumentera barns lek i skogen med hjälp av pedagogisk dokumentation. Dessa situationer har vi dekonstruerat och gjort olika läsningar på med hjälp av dekonstruktiva samtal och diskursanalys. Studien visar att flickor och pojkar positioneras och positionerar sig utifrån normerande genusdiskurser och dominerande föreställningar om skogen som pedagogisk miljö. Plats och ting i skogen blir aktiva i barns genus- och subjektskapande eftersom de är laddade med pedagogers och barns förväntningar och föreställningar om skogsdiskursen. Skogen som pedagogiskt rum kommunicerar koder i mötet med barn, således kan skogen inte ses som könsneutral och ”oskyldig”.

Denna uppsats undersöker de rums- och identitets(re)konstruktioner som sker i mötet med De Andra. Semistrukturerade djupintervjuer med elva personer som har erfarenhet av arbete i postkolonial miljö – i detta fall Tanzania - samt platsobservation av ett så kallat ”expatriate community” ger empiri som analyseras med en dekonstruktiv intersektionell ansats. Studien visar att identitetsmarkörer korsas och skapar identitets(re)konstruktioner. Processen framkallar det objekt som inte tillhör det egna Jaget och skapar ett Dem – samtidigt som det sker omförhandlingar beträffande hemlandet och dess invånare. Det uppstår både ett avståndstagande och ett närmande till det som ses som ”svenskt” eller ”skandinaviskt”. Representationer skapas och förhandlingar sker mellan lokalbefolkning och expatriates men även inom den vita gruppen, baserat på faktorer som utbildning, ålder, inkomst, familjekonstellation, tid i landet och yrkestillhörighet. Detta påverkar rummet – i form av sociala rum såväl som konkreta platser. En slutsats är att intersektionalitet är ett användbart instrument för att se hur olika identitetsmarkörer (re)konstrueras i tid och rum – att vara ”vit” och ”svensk” är inte samma sak ”här” som ”där”. Den svenska kolonin i Tanzania kan inte ses som en homogen grupp, varvid denna studie bidrar till ökad förståelse för den diversitet som präglar den privilegierade transnationella arbetskraften – expatriates.

Zugl.: Leipzig, Univ., Diss., 2007

In dieser Arbeit wird analysiert, ob der im Alltag beobachtbare Zusammenhang von "Geschlecht" und "Führung" auf einer Metaebene ebenfalls besteht. Ziel der Arbeit ist die Untersuchung der impliziten Geschlechterkonstruktionen der (Neo)charismatischen Führungstheorien mit den Werkzeugen der Dekonstruktion und der Diskursanalyse. Ausgehend von den Inhalten der Feministischen Theorie wird ein Beitrag dazu geleistet, die Charismatischen Führungstheorien als von vergeschlechtlichten Strukturen durchgezogenes Feld sichtbar zu machen. Gegenstand der dekonstruktivistischen Analyse sind ausgewählte Texte der (Neo)charismatischen Führungstheorien. Diese Texte werden in Hinblick auf den Einbruch der Kategorie "Geschlecht" auf unterschiedlichen Ebenen bearbeitet werden. Die konkreten Ebenen der Auseinandersetzung werden von den Forschungsfragen abgegrenzt. Diese Ebenen sind zum einen die Ebene der Repräsentation und der sprachlichen Darstellung von Frauen und zum anderen die Ebene der geschlechtsstereotypen Eigenschaften sowie die Ebene der geschlechtlichen Konstruktion der Archetypen. Als konkrete Texte werden verschiedene Texte herangezogen, welche die Charismatische Theorie als solche prägen und einen guten Überblick über die Schwerpunkte der Theorie bieten. (Autorinnenref.)

Zugl.: Bielefeld, Univ., Diss.

Zugl.: Hildesheim, Univ., Diss., 2004