Bakgrund: Förlossningsdepression (Post partum depression) är vanligt förekommande, cirka 13 procent av nyblivna mammor drabbas. Faktorer som påverkar uppkomsten är bland annat tidigare missfall, hormonella rubbningar, depression tidigare i livet eller att förlossningen varit komplicerad. Första symtomet som uppträder är ofta sömnstörningar och sedan följer oro, osäkerhet, hopplöshet, skam och gråt. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa kvinnors upplevelser att drabbas av post partum depression. Metod: Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna EBSCO (CINAHL och Academic search elite), PubMed och SveMed+. För analys av artiklar användes metasyntes och utifrån materialet skapades fem huvudkategorier och elva underkategorier. Resultat: Huvudkategorierna belyste kvinnors upplevelser av PPD, Behov av stöd från omgivning och anhörig, Personligt förhållningssätt, Känslomässiga reaktioner i samband med PPD, Krav från omgivning och Känsla av maktlöshet. Slutsats: Kvinnor som led av PPD upplevde rollen som mamma mycket påfrestande. De beskrev brist på stöd från omgivning och sjukvårdspersonal, samt att de inte blev tagna på allvar när hjälp söktes. Dålig information och kunskap om PPD bidrog till känsla av misslyckande och därför valde en del kvinnor att isolera sig.

The original publication is available at http://www.samj.org.za / Background. Mental disorders are a major contributor to the burden of disease in all regions of the world. There are limited data on the epidemiology of major depressive disorder in South Africa. Methods. A nationally representative household survey was conducted between 2002 and 2004 using the World Health Organization Composite International Diagnostic Interview (CIDI) to establish a diagnosis of depression. The dataset analysed included 4 351 adult South Africans of all racial groups. Results. The prevalence of major depression was 9.7% for lifetime and 4.9% for the 12 months prior to the interview. The prevalence of depression was significantly higher among females than among males. The prevalence was also higher among those with a low level of education. Over 90% of all respondents with depression reported global role impairment. Conclusion. In comparison with data from other countries, South Africa has lower rates of depression than the USA but higher rates than Nigeria. The findings are broadly consistent with previous findings in South Africa. These findings are the first step in documenting a level of need for care in a context of significant under-funding of mental health services and research in South Africa. / Publishers' version

Depression är en de främsta orsakerna till psykisk ohälsa idag och trots det lidande som depression innebär söker endast hälften av de drabbade hjälp. Internetförmedlad psykologisk behandling och kunskap om dess effektivitet har vuxit sig stark och erbjuder ett sätt att nå ut till fler individer. Syftet med aktuell studie var att undersöka utvalda bakgrundsfaktorers förmåga att predicera behandlingsutfall vid internetförmedlad beteendeaktivering och internetförmedlad fysisk aktivitet vid depression. I studien inkluderades 320 deltagare och logistiska regressionsanalyser genomfördes inom respektive behandlingsgrupp. Resultatet visade att 198 deltagare genomförde eftermätning vid behandlingens slut och av de 198 uppnådde 104 deltagare klinisk signifikant förbättring mätt med PHQ-9. Därtill visade resultaten att högre upplevd livskvalité vid inledningen av behandlingen med beteendeaktivering ledde till ökad chans att uppnå kliniskt signifikant behandlingsutfall. Kön, civilstånd, utbildningsnivå, svårighetsgrad av depression, mängd fysisk aktivitet, ålder, tidigare psykologisk behandling samt tidigare eller nuvarande medicinering predicerade inte behandlingsutfall i någon av behandlingsgrupperna.

Whilst antidepressants are widely prescribed, there is a large degree of variation between patients in terms of treatment outcomes. Furthermore, the mechanisms by which these drugs exert their effects remain unclear. In this thesis, genetic biomarkers of antidepressant outcomes have been explored, in order to better understand the molecular mechanisms underpinning effective antidepressant treatment. The research presented here use data from the GENDEP project, which is a large pharmacogenetic study of depressed patients receiving antidepressant treatment. Firstly, the pharmacological underpinnings of antidepressant-associated side effects were used to categorise these side effects and conduct a candidate gene analysis. Whilst a significant association between variation within the HTR2C gene and serotonergic side effects was found, the observation was not replicated in a second sample. Secondly, the role of variability in drug metabolism rates in treatment outcomes was investigated. Examining genotypic information on the cytochrome P450 enzymes, no associations with treatment response, side effects or study discontinuation were observed. Furthermore, serum concentrations of antidepressant were unrelated to treatment response or overall burden of side effects, predicting only a minority of specific side effects. Thirdly, transcriptomic changes with drug administration were explored in relation to treatment efficacy. Two genes were identified where changes in expression levels were significantly associated with treatment response amongst patients taking nortriptyline. Furthermore, using a network-based approach, changes in gene expression across one module of coexpressed genes showed significant correlation with symptom improvement; this biological network generalised across different antidepressant medications. Finally, genomic and transcriptomic data were combined, in an examination of the genetic control of gene expression. This analysis then was used to gain an insight into the molecular processes that link genotype to phenotype. The evidence presented within this thesis, when considered in combination with existing literature, highlights that antidepressant efficacy is a complex trait, influenced by many genes of small effect. Nevertheless, by layering together different levels of information, we can begin to dissect the molecular mechanisms involved in antidepressant action.

It is recognised that mood disorder diagnostic categories are simplifications with limited validity, and while dimensional measures may be more valid than categories, their utility is uncertain. It has been argued that the criteria for bipolar disorder (BD) are too narrow, and that a ‘bipolar spectrum’ should be recognised. The validity and utility of a dimensional measure of mania, the Mood Disorder Questionnaire (MDQ), was investigated in a cohort (n = 68) of young adults being treated for an episode of major depressive disorder (MDD). MDQ score was higher in men and correlated positively with number of depressive episodes, personality measures, and negatively with reaction time. In those on antidepressants at three month follow up (n = 36), MDQ correlated moderately with restlessness (r = .39, p = .01) and suicidal thoughts (r = .34, p = .02). A genetic study of MDD, BD and categorically defined bipolar spectrum disorder (BSD) found an association with a single nucleotide polymorphism (rs1202874) in GPR50, on Xq28. When BD and BSD groups were combined, the association strengthened (p = .0014; OR 1.97, 95% CI 1.26-3.06). The MDQ was investigated in a sample (n=2942), from the population-based Generation Scotland biobank. The MDQ showed high internal reliability, and in a subset with MDD (n=620), a three component structure. MDQ was higher in men, and in those with recurrent depression, and correlated negatively with age of onset (r = -.191, p = 2 x 10-6). A trimodal distribution of age-of-onset was observed in those with chronic or highly recurrent MDD. Controlling for age, gender and current distress, MDQ correlated negatively with general intelligence (r = -.100, p = 1 x 10-8) in controls. Overall there was reasonable evidence that the MDQ had antecedent, concurrent and predictive validity. There was less evidence to support the reliability or validity of BSD. The findings suggested that in those with MDD (particularly with risk factors such as male gender, early age of onset and recurrence) the MDQ may be useful to (1) identify those who may require more intensive monitoring and (2) inform treatment decisions. Thirdly, classifying mood disorders on the basis of prior course, and including dimensional measures, may be more clinically useful.

Syftet med denna studie har varit att undersöka psykoterapeuters erfarenheter av kopplingen mellan skam och depression i psykoterapi. Fyra legitimerade och erfarna psykodynamiska psykoterapeuter intervjuades. Intervjumaterialet grundades på olika teman, och dessa var hur terapeuterna uppmärksammar och arbetar med skam kopplat till depression.  Studien genomfördes med kvalitativ metod och tematisk analys. Resultatet visar att skam är en affekt som kan vara inkapslad i skuld och som är svår att uppmärksamma och arbeta med tillsammans med klienten. Resultatet pekar också på att affekten skam är stark, kan ha många olika ansikten och ofta är dold. Det framkommer också att om man inte kommer åt skammen så löses inte depressionen. Dessa svårigheter förutsätter att man som psykoterapeut är medveten om sin egen skam. Andra svårigheter kan vara att det finns så lite skrivet och forskat om kopplingen mellan skam och depression. Kanske är det i sin tur en anledning till att ämnet inte har så stort fokus i psykoterapeutprogrammet.

Depression är ett globalt folkhälsoproblem med cirka 350 miljoner drabbade, där mindre än hälften av alla med diagnosen får behandling. Depression kan beskrivas med två huvudkriterier: nedstämdhet och minskat emotionellt engagemang. Behandlingen vid depression kan vara är antidepressiva läkemedel, ECT-behandling och olika beteendeterapier. Fysisk aktivitet har positiva effekter på stämningsläge och livskvalité. Motiverande samtal kan användas för att uppnå en beteendeförändring hos en person. Omvårdnadsteoretikerna Virginia Henderson och Dorotea Orem har teorier för hur sjuksköterskans roll vid egenvård. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskan kan använda fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd vid depression för att främja livskvalité och välbefinnande. Kandidatuppsatsen är en litteraturstudie med utgångspunkt i Friberg (2012). Artiklarna är hämtade från tre databaser och är både kvantitativa och kvalitativa. Totalt användes 14 artiklar. Inklusionskriterierna var publiceringsdatum mellan 2005-2015 samt ungdomar och vuxna som har en depressionsdiagnos. Fysisk aktivitet vid depression ger ett ökat välbefinnande och en bättre livskvalité. Resultatet talar för att ha en mentor som stöd vid träningen samt gruppträning gav en bättre motivation och ett förbättrat humör. För sjuksköterskor är det viktigt att stödja patienten vid egenvård. Fysisk aktivitet kan ge ett ökat empowerment eftersom patienten kan utföra aktiviten på egen hand. Sjuksköterska bör finnas med och motivera patienten till att nå uppsatta mål. För att hjälpa patienten att utvecklas är undervisning viktigt. Sjuksköterskan kan genom undervisning hjälpa patienten att bli fysisk aktiv och därigenom främja livskvalité och välbefinnande.

Bakgrund: Depression är ett av det mest förekommande skälen till att människor upplever ohälsa i världen. Sjukdomen innebär en stor plåga för den drabbade med svårigheter att leva ett normalt liv. Enligt tidigare kunskap och forskning är fysisk aktivitet bra för en rad olika sjukdomstillstånd, fysiska såväl som psykiska. Som sjuksköterska är det viktigt att få ökad kunskap om nya effektiva icke-farmakologiska behandlingsmetoder som kan implementeras i omvårdnaden av deprimerade patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska effekten av fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd vid depression. Metod: För att utforska syftet valdes att göra en litteraturstudie innehållande 12 kvantitativa artiklar. En omfattande sökning samt en bred analys tillämpades för att sammanställa det aktuella kunskapsläget. Resultat: Det sammanställda resultatet visar att olika former av fysisk aktivitet har en positiv effekt på patienter med lindrig till svår depression då det ökar välmående och lindrar sjukdomsbilden. Slutsats: Diverse träningsformer pekar på en gynnsam effekt på olika grader av depression. Fysisk aktivitet bör, enligt författarna till den aktuella litteraturöversikten, användas i större utsträckning som en icke-farmakologisk behandlingsmetod för patienter med depression. Denna slutsats är en viktig kunskap för sjuksköterskan i sitt förebyggande och lindrande omvårdnadsarbete.

published_or_final_version / Clinical Psychology / Doctoral / Doctor of Psychology

published_or_final_version / Nursing Studies / Master / Master of Nursing