Studiens syfte var att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan samt vilka dilemman/utmaningar som förskollärare möter. Vi jämför förskollärares arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd utifrån tre kommuners förskoleverksamheter i syfte att se huruvida det påvisas några skillnader och/eller likheter utifrån studiens frågeställningar. Studien innehåller två delstudier som utgår från varsin tematisk analys.  Det kompensatoriska-, det kritiska- och dilemmaperspektivet används för att analysera resultatet. Datamaterialet samlades in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Det var åtta medverkande förskollärare från tre kommuner. Resultatet visade att samtliga kommuner har en samsyn kring definitionen av begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering. Samtliga kommuner anser att mindre barngrupper gör det möjlig att se alla barn. Samsyn mellan hem och förskola beskrivs vara viktigt. Kommunernas skillnader var att kommun (a) belyser fingertoppskänsla, att inkludering uppstår i kamratskap, att tysta barn behöver uppmärksammas och att samsyn inom arbetslaget är viktigt. Kommun (b) framhäver barns intresse, litteratur och tillitsfull relation. Kommun (c) belyser stöd i leken.

Syftet med den här studien har varit att ge några elever med behov av särskilt stöd och, eller extra anpassningar en möjlighet att förmedla sina upplevelser och erfarenheter av inkludering. Det gjordes genom att de deltagande eleverna fick diskutera den egna upplevelsen av att inkluderas i ämnena musik och svenska. Utifrån syftet togs tre frågeställningar fram: Vad säger eleverna bidrar till deras upplevelse av inkludering i ämnena musik och svenska? Vad säger eleverna om undervisande lärares, klasskamraters och den sociala kontextens betydelse för upplevelsen av inkludering i musik och svenska? Vilka eventuella metoder och hjälpmedel säger eleverna bidrar till upplevelsen av inkludering i musik och svenska? Datainsamlingsmetoden har varit kvalitativa intervjuer i form av fokusgruppsamtal. Den typen av samtal är en form av gruppintervjuer som ger möjligheter att få fram fler svar på en fråga. Urvalet har bestått av nio elever i årskurs 7-9 med behov av särskilt stöd och, eller extra anpassningar från olika skolor i Sverige.  Studiens resultat har analyserats utifrån tre definitionerna för inkludering: den placeringsorienterade definitionen, den individorienterade definitionen och den gemenskapsorienterade definitionen. Även en undersökning av det svenska skolsystemet ur ett inkluderingsperspektiv har använts vid analys. Resultatet och analysen har sedan diskuterats utifrån det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet av denna studie visar att en placering i stor grupp inte är nödvändig för att känna sig inkluderad i musik och svenska. Gemenskap och anpassningar är å andra sidan något som gör att eleverna upplever att de är inkluderade i undervisningen. Anpassningarna får gärna göras enligt elevernas egna önskemål. Ett gott klassrumsklimat är också en bidragande faktor till inkluderande undervisning i musik och svenska. Läraren behöver också se till att material anpassas utifrån elevernas individuella förutsättningar. Alla delar hänger ihop och ingen enskild metod eller anpassning leder till upplevelsen av en inkluderande undervisning i musik och svenska.