No description available.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus (DM) är en av de vanligaste folksjukdomarna i världen, den är kostnadskrävande och motsvarar 10% av alla hälsoutgifter. Sjukdomen leder till flera komplikationer och kan leda till döden om den inte behandlas. Vid behandlingen krävs det att patienter utför flera egenvårdsåtgärder och livsstilsförändringar. Patientutbildning i egenvård är viktigt för att patienten ska kunna påverka och medverka i sin egenvård. Under det senaste decenniet har användning av hälsoappar inom sjukvården ökat markant, dessa hälsoappar hjälper patienter att sköta sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter hos patienter med diabetes avseende egenvård med hälsoappar som hjälpmedel. Metod: Metoden som valdes var en litteraturstudie enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Studien består av elva vetenskapliga artiklar. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och Psycinfo. Fem av artiklarna var kvalitativa, fyra var mixad-metod och två var kvantitativa artiklar. Resultat: Litteraturstudiens resultat delades in i tre huvudkategorier. Användarbarheten i vardagen, möjligheter till vägledning och motivation. Slutsats: Slutsatsen av litteraturstudien visar att patienters erfarenheter av hälsoappar som hjälpmedel vid egenvård av DM är god samt att appen underlättar egenvårdshanteringen och förbättrar egenvården. Utifrån patienters erfarenheter framkommer det att vissa funktioner i apparna är inom större vikt än andra.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en folkhälsosjukdom som finns runt om i världen. Diabetes är en sjukdom som kan bli livshotande om patienten inte får sjukvård. Den klassas som en icke-smittsam folksjukdom, förutom de kroppsliga skadorna som DMT2 kan det även orsaka ekonomiska svårigheter för patienten samt för hälso- och sjukvården. DMT2 sjukdomen påverkar patienten negativt då de orsakar dagliga problem. Långsiktigt kan det även bidra till komplikationer och för att kunna förebygga behöver patienten kunskap kring sjukdomsinsikten samt riskfaktorer som kan uppstå och vilken behandling som kan vara effektiv för deras livskvalité. Syfte: Att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever sin egenvård. Metod: Översikten för litteratursökningen gjordes med hjälp av två databaser Cinahl Complete och PubMED där ett urval av 11 styckna vetenskapliga artiklar som är inriktade i kvalitativ metod valdes ut. Resultat: Litteraturöversikten visar på 4 huvudområden: hantering av blodsockervärdet, kosthantering, fysisk aktivitet och stöd. Slutsats: I litteraturöversikten har författarna kommit fram till att patienter med diabetes typ 2 behöver mycket stöd både hälso- och sjukvården men även från närstående och vänner. I litteraturöversikten finner författarna även att levnadsvanorna har en stor inverkan på patienterna om de utför en livsstilsförändring som gynnar de kan de leva ett liv av kvalité. / Background: Type 2 diabetes mellitus (DMT2) is a public health disease that is found around the world. Diabetes is a disease that can be life-threatening if the patient does not receive medical care. It is classified as a non-communicable public disease, in addition to the bodily injuries such as DMT2, it can also cause financial difficulties for the patient as well as for health care. DMT2 disease negatively affects the patient as they cause daily problems. In the long term, it can also contribute to complications and in order to be able to prevent it, the patient needs knowledge about the disease insight as well as risk factors that may arise and which treatment can be effective for their quality of life. Aim: To describe how people with type 2 diabetes experience their self-care. Method: The overview for the literature search was made with the help of two databases Cinahl Complete and PubMED, where a selection of 11 scientific articles that focus on qualitative methods were selected Results: The literature review shows 4 main areas: management of blood sugar value, diet management, physical activity and support. Conclusion: The literature review has concluded that patients with type 2 diabetes need a lot of support from both health care but also from relatives and friends. In the literature review, it is also found that lifestyle habits have a great impact on patients, if they make a lifestyle change that benefits them, they can live a life of quality.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 står för 90 procent av de två olika diabetesformerna och sjukdomen ökar globalt. För personer med sjukdomen handlade det om ett individuellt ansvar för att uppnå hälsa genom egenvård. Sjukdomen medförde ett behov av att införa livsstilsförändringar viktiga för deras liv. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: Metoden var en litteraturöversikt som genomfördes med ett induktivt förhållningssätt. Litteratursökningen utfördes i två databaser, Cinahl och PubMed som genererade totalt 14 kvalitativa originalartiklar. Resultat: Upplevelsen av egenvård hos patienter med diabetes mellitus typ 2 visade att det var svårt att leva med sjukdomen. Upplevda hinder och utmaningar försvårade sjukdomshanteringen vilket motiverade behovet av stöd. Livsstilsförändringar som visats vara vanliga handlade om nya kostvanor, reglera sitt blodsocker och intag av läkemedel. Diskussion: Egenvård uppfattades som en svår uppgift att utföra utan några förkunskaper. För att uppnå hälsa behövde patienterna hantera vardagen självständigt och med stöd av andra. Sjuksköterskan var en del i mötet med hälso- och sjukvården för att kunna motivera patienterna till förändring. Sjuksköterskan behövde också bistå dessa patienter med fördjupad information i hur det var att leva med sjukdomen och kunna anpassa denna information efter varje individs unika behov. eHälsa visades vara ett uppskattat stöd som förenklade vardagen. Slutsats: Vardagen blev för många påverkad och för att undvika hot mot hälsan behövde egenvårdsaktiviteter genomföras för att främja hälsan. Stöd i egenvård önskades men visades vara delvis bristfälligt. / <p>Examinationsdatum: 2021-03-24</p>

Hintergrund: Die HLA-Komplexe sind wichtige Mittler bei Entzündungsgeschehen. Durch die Präsentation von zelleigenen oder zellfremden Peptiden werden T-Zellen aktiviert, welche über Zyto- und Chemokine weitere Entzündungszellen aktivieren, anlocken oder aber zum programmierten Zelltod der präsentierenden Zelle führen. Dabei ist die Peptidbindungsstelle der HLA-Komplexe zwar genetisch hochkonserviert, doch auch hochvariabel und so hat jeder HLA-Komplex sein eigenes Bindungsrepertoire. Beim Diabetes mellitus (DM) gibt es drei etablierte Entitäten, die mit einer Autoinflammation einhergehen: Typ 1 Diabetes mellitus (T1DM), Typ 2 Diabetes mellitus (T2DM) sowie der Schwangerschaftsdiabetes (GD). Bei T1DM kommt es zu einer Insulitis mit Aktivierung von CD8+ T-Zellen und darüber zum Untergang der β-Zellen und konsekutiv zu absolutem Insulin-Mangel. Dabei sind schon seit langem die HLA-Serotypen HLA-DR3/DR4 und HLA-DQ2/DQ8 als assoziiert bekannt. Im Falle des T2DM kommt es zur Inflammation des Fettgewebes und darüber zu einer Verminderung der Insulinsensitivität. Hierbei scheinen MHC II Moleküle eine wichtige Rolle zu spielen, da ein Fettgewebsspezifisches Knock-out der MHC II Expression zu einer Verminderung der Insulinresistenz führt. Deng et al. zeigten, dass die MHCII Expression als Reaktion auf Leptinausschüttung erhöht wird, noch bevor es zur Einwanderung der Entzündungszellen kommt. Außerdem scheint es zu einer CD4+ T-Zell getriebenen Insulitis, sowie zu autoimmun aktivierten T-Zellen zu kommen. Schwangerschaftsdiabetes geht ebenfalls mit einem Entzündungsgeschehen einher. 5 Hier zeigte eine großangelegte Studie eine Assoziation zu HLA-DQB1*02, DQB1*06:02 und DRB1*13:02. Ziel: Ziel dieser Studie war der Nachweis einer Assoziation von HLA II Allelen mit der Ausprägung und dem Bestehen eines nicht-insulin-geführten Typ 2 Diabetes mellitus. Methoden & Material: LIFE – Adult (N=4649) und Life-Heart (N=4815) sind Leipziger Bevölkerungsstudien, während die Sorbenkohorte (N=949) ursprünglich Sorben aus der Lausitz umfasst. Die Kohorten wurden umfangreich charakterisiert und die vorhandenen Single Nucleotide Polymorphism Daten aus der Sequenzierung und 1000 Genome Imputation wurden in den weiteren Analysen untersucht. Außerdem fielen alle Teilnehmer heraus, die mit Insulin behandelt wurden. Auf Basis der SNP Genotypisierung wurden schließlich HLA -Genotypen auf 4-Digit Level imputiert, deren Allelfrequenz für ein vergleichendes Phylogramm verwendet wurden. Assoziationen der einzelnen Allele mit Diabetesstatus, HbA1c, Nüchternplasmaglucose, HOMA-IR, HOMA-B und dem Stumvoll-Index in allen Kohorten und wurden mittels linearer bzw. logistischer Regression untersucht, für alle Allele, die mit einer Frequenz von mindestens 5% in den Kohorten vertreten waren. Anschließend wurde eine Meta-Analyse der Assoziationsstudien mit allen drei Kohorten durchgeführt. Dem schloss sich eine Haplotypanalyse und Epitopanalyse an. Alle Ergebnisse wurden nach Benjamini-Hochberg (FDR) gegen multiples Testen korrigiert und auf Alter, Geschlecht und BMI adjustiert. Ergebnisse: Die Allelfrequenzen der LIFE Kohorten unterschieden sich nach Kalkulation der Nei’s distance nicht signifikant von der Deutschen Knochenmarks Spender-Kohorte, während die sorbische Kohorte sich zwischen der deutschen und der tschechischen Vergleichskohorte aus der öffentlich zugänglichen Datenbank einordnen ließ. In der Allelanalyse zeigte sich, dass HLA-DQB*05:01 mit Plasmanüchternglucose und HLA-DRB1*01:01 mit Plasmanüchternglucose und HOMA-IR in der sorbischen Kohorte asoziiert war. In der LIFE-Adult Kohorte assoziierte HLA-DQB*03:02 und HLA-DRB4*01:03 signifikant mit HbA1c. In der anschließenden Meta-Analyse zeigte HLA-DRB5*01:01 den größten protektiven Effekt. Ebenfalls signifikant protektiv wirksam waren die HLA Komplexe HLA-DQA*01:02, HLA-DQB*06:01 und HLA-DRB1*15:01. Der von diesen Allelen gebildete Haplotyp ist bekannt für seine protektive Wirkung in T1DM und zeigte diesen Effekt auch in dieser Testung auf nicht-Insulin-geführten T2DM. Einen Risiko-vermittelnden Haplotyp gab es in Form des DRB1*07:01-DQA1*02:01-DQB1*03:03 Haplotypes. In der Epitopanalyse fanden sich mit A71 und R13 zwei schützende Epitope für T1DM, die in meiner Studie auch als schützende Epitope mit T2DM assoziiert waren. Diskussion: Im Endeffekt zeigte sich in dieser Studie, dass wenn es um den HLA II Locus geht, T1DM und T2DM scheinbar gemeinsame genetische Grundlagen haben. Da nicht einmal für T1DM die Wirkungsweise der HLA-Allele vollkommen verstanden ist, lässt sich nur mutmaßen, wie der kausale Zusammenhang der Ergebnisse dieser Studie aussieht. Zum Beispiel könnte es sein, dass sich aufgrund unterschiedlicher Affinität protektive und permissive Allele in ihrem Bindungsverhalten krankheitsrelevanter Epitope unterscheiden. Da sich HLA-DRB1*15:01 und HLA-DRB1*07:01 in ihrem Bindungsverhalten stark ähneln, aber konträre Effekte auf die Entwicklung eines T2DM haben, muss der Unterschied in den dem Haplotyp zugehörigen DQA1 und DQB1 Allelen liegen. Eine weitere Theorie ist das Epitope stealing, das für HLA-DQ6 im Raume steht. Dabei führte die Bindung der entsprechenden Epitope nicht zu einer CD4-Antwort und somit war das Pankreas vor autoinflammatorischen Geschehen geschützt. Zusammenfassend lässt sich schlussfolgern, dass der HLA Locus sowohl permissive als auch protektive Wirkung sowohl in der Entstehung von T1DM als auch T2DM hat.:Inhaltsverzeichnis 1 Einleitung ......................................................................................................................................... 3 1.1 Aus der Historie des Diabetes mellitus.................................................................................... 3 1.2 Diabetes Mellitus Typ 1 ........................................................................................................... 4 1.3 Diabetes Mellitus Typ 2 ........................................................................................................... 6 1.4 Major Histocompatibility Complex & Human Leucocyte Antigen ........................................... 7 1.4.1 HLA Allele ....................................................................................................................... 10 1.4.2 MHC / HLA und T1DM ................................................................................................... 14 1.4.3 MHC / HLA und T2DM ................................................................................................... 15 1.5 Gemeinsame Determinanten für T1DM und T2DM .............................................................. 16 1.6 Rationale ................................................................................................................................ 17 2 Publikation ..................................................................................................................................... 20 3 Zusammenfassung der Arbeit ....................................................................................................... 30 4 Literaturverzeichnis ....................................................................................................................... 34 References ............................................................................................................................................. 34 5 Supplements .................................................................................................................................. 39 5.1 R-Scripts ................................................................................................................................. 39 5.1.1 Errechnung der Allelfrequenzen.................................................................................... 39 5.1.2 Vorbereitung für Arlequin ............................................................................................. 42 5.1.3 PCA und Dendrogramme ............................................................................................... 48 5.1.4 Signifikanz-Plot .............................................................................................................. 53 5.1.5 Assoziationen LIFE Adult................................................................................................ 61 5.1.6 Assoziationen LIFE Heart ............................................................................................. 115 5.1.7 Assoziationen Sorben .................................................................................................. 169 5.1.8 Meta-Analyse............................................................................................................... 223 6 Abkürzungsverzeichnis ................................................................................................................ 223 7 Abbildungsverzeichnis ................................................................................................................. 226 8 Tabellenverzeichnis ..................................................................................................................... 226 9 Nachweis über die Anteile des Coautors .................................................................................... 227 10 Anlagen .................................................................................................................................... 228 10.1 Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit ..................................................... 228

No description available.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som har en ökningstendens på den globala nivån. Sjukdomen påverkar hela kroppen i form av allvarliga komplikationer samt har en signifikant sammankoppling med livsstil, där kost och fysisk aktivitet spelar en betydelsefull roll.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att genomföra livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturöversikt som bygger på åtta vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Valda artiklar kvalitetsgranskades med ”Statens beredning för medicinsk och social utvärdering” (SBU) granskningsmall ”Bedömning av studier med kvalitativ metodik”. Databaserna Cinahl och PubMed användes under datainsamlingen. Resultatanalysen skedde utifrån Fribergs (2017) modell. Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier. Att känna oro för potentiella komplikationer, att göra framsteg, att få professionellt och omgivningens stöd samt att sakna kunskap om sin sjukdom. Dessa kategorier visade att livsstilsförändringar upplevdes generellt som svåra och utmanande för patienterna att genomföra. Samt att rädslan inför komplikationer, stödet från sjuksköterskan, den sociala omgivningen och positiva resultat av livsstilsförändringarna ledde fram till positiva upplevelsen i samband med livsstilsförändringarna samt ökad motivation. Slutsats: En livsstilsförändring är det första steget i behandlingen och en del av patientens egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Varje patient är unik med egna upplevelser och förutsättningar, vilket ställer krav på sjuksköterskan att utforma hälsofrämjande omvårdnad utifrån en personcentrerad vård.

Bakgrund I takt med den ökande förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DM2) är det av stor vikt att hitta behandlingsmetoder som både kan förebygga insjuknandet och minska sjukdomsbördan på både individ - och samhällsnivå. Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod vars behandlande kärna är att stärka individens förmåga till att göra positiva livsstilsförändringar. Metoden har haft framgång inom vård av personer med beroendeproblematik. Syfte Att undersöka om motiverande samtal som behandlingsmetod kan leda till förändrad hälsostatus hos personer med diabetes mellitus typ två. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningar genomfördes i CINAHL, PsycInfo samt PubMed med hjälp av MeSH-termer och fritextsökningar. Sammanlagt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien efter att ha värderats, klassificerats och sammanställts i en matris. Resultat I sammanställningen av resultatet framkom att MI kunde ha effekt på de uppsatta hälsoparametrarna. Dock var det i ett litet antal av artiklarna där det framkom statistiskt signifikanta och hållbara förändringar. Resultatet presenterades under rubriker för varje uppsatt hälsoparameter; Viktförändringar, ändrade rökvanor, förändrad fysisk aktivitet, förändrat HbA1c, ändrade kolesterolvärden och psykosociala effekter. Slutsats Ingen samstämmighet kring MI som framgångsrik behandlingsmetod framkommer i våra granskade studier. På vissa parametrar har MI effekt, på andra inte. Svårigheter framkommer också i att få hållbara resultat på lång sikt. Slutsatsen får antas vara att MI inte ger bättre effekt, på de av oss uppsatta parametrar som fått representera hälsostatusen hos personer med DM2, än sedvanlig vård.

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 2 (DMT2) är en av våra vanligaste folksjukdomar med olika allvarliga senkomplikationer där hjärt-/kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken. Kostbehandling av sjukdomen är en av de viktigaste egenvårdsåtgärderna. 2008 godkände Socialstyrelsen lågkolhydratkost som kostrekommendation till DMT2-patienter.Syfte: Studiens syfte var att undersöka för- och nackdelar med lågkolhydratkost som kostrekommendation till DMT2-patienter.Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie baserad på databassökningar. Tretton artiklar värderades, varav tio bedömdes hålla tillräckligt hög kvalitet för inklusion. Resultatet kopplades till Orems egenvårdsteori.Resultat: Fördelarna som studien visade på sammanfattades i fyra teman; viktminskning, sänkta glukos- och insulinhalter, förbättrade lipidvärden och minskad läkemedelsanvändning. De identifierade nackdelarna sammanfattades i två teman; compliance och kostrekommendation.Diskussion: Lågkolhydratkost har flera stora medicinska fördelar jämfört med lågfettkost. Nackdelarna är kopplade till problem att följa dieten på längre sikt och till avsaknaden av enhetliga kostråd. Mer forskning på dessa områden krävs samt en fastställd rekommendation från Socialstyrelsen.Nyckelord: Diabetes Mellitus typ 2, egenvård, Hba1c, kostrekommendationer, lipidvärde, lågkolhydratkost, viktminskning. / Background: Type 2 Diabetes Mellitus (DMT2) is one of our most common diseases with several serious complications, where cardiovascular disease is the most common cause of death. Dietary treatment is one of the most important parts of the patient’s management of the disease. In 2008 the National Swedish Board of Health and Welfare approved of Low Carbohydrate Diet to be used as dietary recommendation for patients with DMT2.Aim: The aim of the study was to study the benefits and the setbacks with low carbohydrate diets as dietary recommendation for patients with DMT2.Method: The study is a systematic literary study based on articles found in the PubMed database. Thirteen articles were valued and ten of them were considered to be of high enough quality to be included in the study. The result of the study was discussed with regard to Orem’s nursing theory.Result: The benefits of the study were sorted into four themes; weight loss, lowered levels of glucose and insulin, improved lipid levels and reduced use of anti-diabetic medication. The identified setbacks were sorted into two themes; compliance and dietary advice.Discussion: Low Carbohydrate Diets has several big medical benefits compared to a Low Fat Diet. The setbacks are connected to long-term adherence of dietary advice and the lack of standard dietary advice. More research in these areas is duly needed, together with a set recommendation from the National Swedish Board of Health and Welfare.Keywords: Type 2 Diabetes Mellitus, Dietary Recommendation, HbA1c, lipid levels, Low Carbohydrate Diet, Self-Care, weight loss.

Bakgrund: Diabetes typ 2 (T2D) är en kronisk sjukdom som vanligtvis drabbar vuxna personer. Sjukdomen orsakar problem i hela världen. Sjuksköterskans roll är att stödja personer att uppnå individuella egenvårdsmål för T2D. Med information kan personerna hålla sig motiverade att stärka sin egenvårdsförmåga.Syftet: Var att belysa vuxna personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2 i hemmet. Metod: Litteraturöversikten bestod av 15 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) och kvalitetsgranskats enligt Fribergs kvalitetsgransknings mall (2017). Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet bestod av 2 kategorier och 9 subkategorier. Vuxna personers upplevelser av egenvård visade sig vara krävande och utmanande. Livsstilsförändringar såsom koständringar, utöva fysisk aktivitet, läkemedelshantering och utföra blodsockerkontroller upplevdes vara svårast att hantera vid egenvård. Stöd, motivation, kunskap och information från vårdpersonalen och anhöriga upplevdes vara främjande för att vidhålla korrekt egenvård. Diskussion: Personerna hade olika egenvårdssvårigheter och varierande upplevelser. Därför är det viktigt att sjuksköterskan arbetar utifrån personcentrerad vård. Personen behöver viktig information om egenvårdens olika delar för att klara den. Med hjälpmetoder från Orems teori kan sjuksköterskan förbättra personens förutsättningar för god egenvård. Slutsats: Personers upplevelse av egenvård visade att några faktorer kan vara hämmande och främjande i att utföra korrekt egenvård. Med adekvat stöd från sjuksköterskan kan dessa personer känna sig mindre ensamma i sin situation och lättare anpassa sig till det nya livet. / <p>2023-03-23</p>