Evidensbaserade riktlinjer är en del i vårdkontexten vilka tillsammans med strukturer inom utbildning, ekonomi och ledarskap finns för att stärka sjuksköterskans omvårdnadsutförande och patientens möjlighet att få god vård. Patientgruppen som vårdas på akutmottagningen till följd av drogpåverkan har ett komplext vårdbehov vilket förutsätter ett kunskapsbaserat och professionellt omhändertagande. Kompetensen vad gäller vården till dessa individer är dock bristfällig och patientgruppen möts ofta av stigmatiserande attityder från vårdpersonal. Behovet av evidensbaserade riktlinjer för att säkerställa vårdkvaliteten till denna patientgrupp är därför påtaglig. Syftet med studien är att kartlägga förekomsten av kliniska omvårdnadsriktlinjer specifika för patienter som söker vård till följd av drogpåverkan, samt bedöma dess evidensgrad. Studien utfördes enligt kvantitativ metod med explorativ ansats. En postenkät med 15 frågor utskickades till de (N = 72) svenska sjukhusbundna akutmottagningarna, och svarsfrekvensen uppgick till 62,5%. Studieresultatet redovisades med hjälp av deskriptiv statistik och förekommande riktlinjer evidensgranskades utifrån AGREE II. Resultatet visade att fem av de sjukhusbundna akutmottagningarna svarade att de hade riktlinjer för omvårdnaden av drogpåverkade patienter. AGREE II evidensgranskning av dessa riktlinjer visade på likartade låga resultatpoäng, där det lägsta poängresultatet återfanns i domänen Stringens i framställningen, det vill säga avseende riktlinjernas kunskapsbasering. Resultatet av den slutgiltiga sammanställningen av evidensbedömningen tydliggjorde att ingen av riktlinjerna kunde rekommenderas som stöd för patientkategorins omvårdnad. / Program: Magisterprogram i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård

Bakgrund: Målet med hälso- och sjukvården är en vård på lika villkor för alla. Ambulanssjuksköterskor möter ibland patienter påverkade av alkohol eller droger vilket kan försvåra bedömning och behandling av patienten.  Motiv: Det finns idag sparsamt med forskning inom området att vårda patienter påverkade av alkohol eller droger, denna studie har fokus på vårdandet av påverkade i en prehospital kontext.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att i en prehospital kontext vårda patienter påverkade av alkohol och/eller droger.  Metod: Studien genomfördes med hjälp av individuella semi-strukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor (n=9) anställda på ambulansstationer i norra Sverige. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Det resulterade i tre kategorier innehållande underkategorier. Resultat: Resultatet visar att ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter påverkade av alkohol eller droger handlade om: Att bemästra det svåra vårdandet som innebar att ambulanssjuksköterskor upplevde att alkohol och droger komplicerade vårdandet och att det krävdes en handlingsberedskap för att bemästra. Att värna om en trygg och säker arbetsmiljö innebar att möta och hantera aggressiva situationer med fokus på den egna säkerheten. Att sträva efter god och lika vård var viktigt för ambulanssjuksköterskorna genom att följsamt bemöta patienter påverkade av alkohol eller droger. Konklusion: Studien tydliggör att ambulanssjuksköterskor behöver ha ett öppet förhållningssätt och bemöta och bedöma alla lika. Den prehospitala vården handlar många gånger om problemlösning, i synnerhet i vården av påverkade då de kan behöva hantera aggressiva situationer genom ett följsamt bemötande, skapa ett gott omhändertagande. / Background: The purpose of Swedish healthcare is equal care for everyone in the society. Ambulance nurses sometimes meet patients affected by alcohol or drugs, which may complicate the assessment and treatment of the patient Motive: There is currently a small amount of research in the field of caring for patients affected by alcohol or drugs, thus, this study has focus on the care of those patients in a prehospital context. Aim: The aim of the study was to describe the ambulance nurses’ experiences of caring for patients affected by alcohol and/or drugs in a prehospital context. Methods: The study was conducted using individual semi-structured interviews with specialist nurses (n=9) employed in ambulance stations in northern Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. This resulted in three categories containing subcategories.  Result: The results show that ambulance nurses’ experiences of caring for patients affected by alcohol or drugs were about: To master the difficult care which meant that ambulance nurses experienced that alcohol and drugs complicated the care and that readiness for action was required to master. To protect a safe and secure work environment meant meeting and managing aggressive situations with a focus on one’s own safety. To strive for good and equal care was important for the ambulance nurses by responsibly responding to patients under the influence of alcohol or drugs. Conclusion: The study clarifies that ambulance nurses need to have an open approach and treat and assess everyone equally. Prehospital care is often about problem solving, especially in the care of patients influenced by alcohol or drugs they may need to deal with aggressive situations through a compliant approach, creating good care.