Studien syftar även till att konkretisera om bilden som pedagogiskt hjälpmedel stimulerar läs- och skrivinlärningen. Vår uppsats behandlar bildens betydelse för barn/elever med läs- och skrivsvårigheter. Med bildens betydelse menar vi hur den påverkar den tidiga läs- och skrivinlärningen. Vi undersöker vad forskningen säger i ämnet och vidare hur det ser ut i dagens verksamhet. Såsom skolans verksamhet ser ut är det i själva verket en viktig förutsättning för individuell framgång att man tidigt har språket i sin makt – muntligt och skriftligt språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Skolan skall ge varje elev rika möjligheter att utveckla sina möjligheter att kommunicera så att varje individ får tilltro till sin språkiga förmåga (Lgr-11, s. 9).   Eftersom praktiskt taget all verksamhet i skolan förutsätter läsande och skrivande, blir det snart svårt för den som inte redan tidigt läser och skriver. I vår undersökning använder vi oss av litteraturstudier och vänder oss till specialpedagoger som dagligen arbetar med barn/elever som har läs- och skrivsvårigheter för att vidare undersöka hur dessa använder bilden som hjälpmedel. Det vi tar upp i studien är barns tidiga bildskapande, samt bild- och textförhållandet som handlar om hur barn förhåller sig och använder sig av bilder, samt bildens relation till texter i olika kontexter. Begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter behandlas. Reggio Emilias filosofi med sina estetiska läroprocesser i praktiken lyfts fram som en alternativ metod och problematiseras. I läroplanen för förskolan står det att arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Studiens resultat visar på att den största skillnaden ligger hos pedagogernas värdering av bildens funktion, men att bilden är ett viktigt hjälpmedel för barn som skall lära sig läsa och skriva.

Syftet med studien är att belysa hur elever med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upplever sina möjligheter att utveckla en självkännedom kring sitt eget lärande. Studien har genomförts som en kvalitativ studie där totalt sex ungdomar från tre olika skolor har intervjuats. Tre av dem är elever på högstadiet och tre på gymnasiet. Utsagorna har analyserats tematiskt med en fenomenologisk ansats. Resultatet visar på att de intervjuade eleverna upplever begränsningar i lärmiljön för att utveckla en självkännedom kring sitt lärande. Eleverna upplever ett beroende av olika former av stöd och hjälp av andra för att klara av skolan. Ett beroende som gör dem osjälvständiga. Eleverna upplever även problem kring att behöva acceptera svårigheterna som dyslexi innebär samtidigt som de försöker se fördelar med att ha diagnosen. Elevernas upplever att hur de blir bemötta av lärare är betydelsefullt för deras självkänsla i likhet med att få möjligheten att vara bra i skolan och lyckas med olika uppgifter i skolan. Att få möjlighet att utveckla en självkännedom kring sitt lärande leder till både mer självständighet och bättre självkänsla enligt de intervjuade eleverna. Elevernas utsagor kan ge oss vägledning i det specialpedagogiska arbetet med att främja utvecklandet av lärmiljöer som ger elever med dyslexi möjlighet att utveckla kunskaper om både sig själva och om dyslexi.

Arbetet behandlar hur elever, skolledare och speciallärare uppfattar fenomenet stöd på Plönninge naturbruksgymnasium. Angreppssättet är av fenomengrafisk karaktär, dvs. det viktiga är hur individerna själva uppfattar sin omvärld, inte hur den verkligen är. Analysmaterialet består av tolv djupintervjuer som jag har gjort med ovan nämnda grupper. Jag har ställt deras uppfattningar mot skolan olika styrdokument. En av förgrundsfigurerna inom det fenomenografiska området är Ference Marton vars vikt inte nog kan betonas. Även Staffan Larsson har lämnat viktiga bidrag till det fenomenografiska forskningsfältet. Dessa två är de viktigaste författarna för detta arbete. Huvudfrågeställningen lyder: Klarar Plönninge naturbruksgymnasium att uppfylla behovet av stöd till elever med diagnostiserad dyslexi i enlighet med skolans styrdokument sett ur ett fenomenografiskt perspektiv? Generellt sett uppfylls styrdokumentens krav och de flesta av intervjupersonerna är på det stora hela nöjda med hur stödet fungerar.

Syfte:Målet med studien var att undersöka om prevalensen av hyperopi (och inducerad hyperopi) och astigmatism skiljer sig mellan barn med dyslexi och barn med ospecifika läs- och skrivsvårigheter. Blir de hjälpta av eventuell korrektion? Metod:Skolpedagoger i Kalmar, Nybro och Mörbylånga lämnade ut inbjudan för synundersökning till barn med läs-och skrivsvårigheter.Synundersökninanra genomfördes på C-optik synklinik i Kalmar.Tjugofyra barn med ospecefika läs- och skrivsvårigheter och nio barn med dyslexi deltog i undersökningen . En tid efter synundersökningen kontaktades förädrar för en uppföljningsintervju. Resultat: Jämförelse mellan grupperna visade ingen skillnad med avseende refraktion. Alla barn som deltog förutom ett, ordinerades korrektion för hyperopi. Ett barn var myopt med inducerad hyperopi. Samtliga barn förutom ett ordinerades korrektion för astigmatism. Efter en tid gjorde ett uppföljnings samtal till föräldrarna. Alla barn förutom ett använde sina glasögon. Många av barnen hade fått minskade besvär som var relaterade till okorrigerade synfel.

Läraren möter många elever med olika förutsättningar i undervisningen och elever med dyslexi riskerar att få en svårare skolgång än andra. Problematiken kring dyslexin kan för många elever tyvärr innebära ständiga misslyckanden i alla skolans ämnen om de inte får rätt hjälp. Syftet med denna studie var att undersöka hur olika lärare i gymnasieskolan upplever dyslexi och deras arbete med elever som har dyslexi. Den syftade även till att undersöka om det finns några skillnader i hur lärare med språkliga ämnen (svenska och engelska) och lärare i innehållstunga ämnen (samhällskunskap, naturkunskap, religion och historia) ser på sitt uppdrag när det kommer till att undervisa elever med dyslexi. Detta syfte undersöktes med hjälp av kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Fyra lärare intervjuades med hjälp av en intervjuguide och intervjuerna spelades in. Materialet analyserades och resultatet av studien visar att lärarna har upplevelser av att arbeta med elever med dyslexi, men att dessa upplevelser skiljer sig åt mellan de som undervisar i språkliga ämnen och de som undervisar i innehållstunga ämnen. Alla respondenter upplever att de anpassar undervisningen för elever med dyslexi på olika sätt.

Den allmänna uppfattningen är att dyslexi inte ger svårigheter i matematiken, men samtidigt säger viss forskning att det finns dyslexirelaterade svårigheter som påverkar matematiken. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur dyslexin påverkar matematikinlärningen. De frågor denna studie söker svaret på är vilka svårigheter som kan identifieras i dyslektikers, som är normalpresterande i matematiks, utsagor att de har eller har haft? Och på vilket sätt är informanterna lika respektive olika när det gäller deras dyslexirelaterade svårigheter i matematik? Detta studeras genom att intervjua 9 dyslektiker som är normalpresterande i matematik. Under studiens gång användes en egen teori där olika dyslexirelaterade svårigheter i matematik från forskning, sammanfattades. Resultatet visar på att dessa nio dyslektiker hade relativt många eller alla dyslexirelaterade svårigheter i matematik. Dock återfanns inte med säkerhet några likheter i svårigheterna.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2000. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2004. / Härtill 3 uppsatser.

Diss. (sammanfattning)--Lund : Lunds universitet, 2007. / Härtill 3 uppsatser.

No description available.