No description available.

Studien syftar även till att konkretisera om bilden som pedagogiskt hjälpmedel stimulerar läs- och skrivinlärningen. Vår uppsats behandlar bildens betydelse för barn/elever med läs- och skrivsvårigheter. Med bildens betydelse menar vi hur den påverkar den tidiga läs- och skrivinlärningen. Vi undersöker vad forskningen säger i ämnet och vidare hur det ser ut i dagens verksamhet. Såsom skolans verksamhet ser ut är det i själva verket en viktig förutsättning för individuell framgång att man tidigt har språket i sin makt – muntligt och skriftligt språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Skolan skall ge varje elev rika möjligheter att utveckla sina möjligheter att kommunicera så att varje individ får tilltro till sin språkiga förmåga (Lgr-11, s. 9).   Eftersom praktiskt taget all verksamhet i skolan förutsätter läsande och skrivande, blir det snart svårt för den som inte redan tidigt läser och skriver. I vår undersökning använder vi oss av litteraturstudier och vänder oss till specialpedagoger som dagligen arbetar med barn/elever som har läs- och skrivsvårigheter för att vidare undersöka hur dessa använder bilden som hjälpmedel. Det vi tar upp i studien är barns tidiga bildskapande, samt bild- och textförhållandet som handlar om hur barn förhåller sig och använder sig av bilder, samt bildens relation till texter i olika kontexter. Begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter behandlas. Reggio Emilias filosofi med sina estetiska läroprocesser i praktiken lyfts fram som en alternativ metod och problematiseras. I läroplanen för förskolan står det att arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Studiens resultat visar på att den största skillnaden ligger hos pedagogernas värdering av bildens funktion, men att bilden är ett viktigt hjälpmedel för barn som skall lära sig läsa och skriva.

No description available.

Uppsatsen undersöker hur topiker och bildspråk speglar och reproducerar strukturella maktrelationer genom performativa talakter i samtida recensioner av populärmusik. Materialet består av 86 recensioner som publicerades i Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under augusti måndad år 2014. Analysen anlägger ett intersektionellt perspektiv på topiker och bildspråk som återkommer i recensionerna, för att undersöka förhållandet mellan musikalisk genreindelning och samhälleliga maktrelationer. Att anlägga ett intersektionellt analysperspektiv innebär i det här sammanhanget att undersöka hur identitets- och maktkategorierna kön, klass och ras skapar och förhåller sig till varandra. Resultatet är språkliga identitetskonstruktioner som avviker från den musikaliska genrens norm inte bara skapar utan även förstärker varandra. Detta sker via topiker och bildspråk knutet till huvudkategorierna (in)autenticitet, kropp och nationalitet.

<p>Med denna uppsats vill jag komma till någon slutsats om vad meningsfull bildundervisning är. Jag menar att detta bör diskuteras i förhållande till skolans demokratiuppdrag. Genom skrivprocessen har jag gjort vägningar mellan olika perspektiv, men velat lägga eftertrycket på elevperspektivet.</p><p>Via en litteraturstudie undersöker jag tre olika forskningsperspektiv på bildkommunikation. Bildsemiotiken, som studerar bilden som tecken, fokuserar därmed på bilden i sig. Inom visuell kultur ägnar man sig åt hur det visuella formar vår förståelse av oss själva och världen. Betraktaren, eller seendet, står i centrum. Det jag har tagit upp om estetiska uttrycksformer handlar om hur människan genom att skapa t.ex. bilder kan symbolisera känslor och drifter och nå en bättre förståelse av sig själv.</p><p>Resultatet av de sju elevintervjuerna analyserar jag mot bakgrund av de ovan nämnda teorierna. Vissa av eleverna visar en outtalad förståelse för bildsemiotiska begrepp, men det finns svårigheter i att beskriva en bilds innehåll. Några ungdomar gör kommentarer kring reklamaffischer, men menar att de inte egentligen lägger märke till reklamen. Flertalet av de intervjuade lägger ut bilder på internet, i många fall för att uttrycka sin identitet eller för att kommunicera med sina vänner.</p><p>Jag diskuterar kring syfte, innehåll och metod i en meningsfull bildundervisning. Syftet bör vara att utveckla elevens självkännedom och sociala färdigheter, plus att utveckla elevens förmåga att analysera och tolka det visuella. Jag menar att abstrakta teorier som bildsemiotik och visuell kultur bör presenteras för eleverna via bilder och fenomen som finns i deras närhet, eftersom de förmodligen inte är direkt intresserade av bildanalys. Undervisningsinnehållet bör vara baserat på elevernas tankar, känslor, intressen och erfarenheter, t.ex. bör eleverna ges tillfälle att bearbeta frågor om den egna identiteten. Lämpliga undervisningsmetoder anser jag vara sådana som är projektorienterade, samarbetsinriktade och temafria. Tanken med detta är att lärandet blir som mest meningsfullt när eleven får sätta sina egna mål, samt att eleven har ett socialt behov som bildämnet kunde tillgodose bättre.</p>

<p>Bilden som språk - om kommunikation genom bild är utförd som litteraturstudie. Genom kreativt skapande finns möjlighet att uttrycka saker som inte går verbalt. Samhället står inför en förändring och bilden tar en allt större plats i detta samhälle. Behovet av ökade kunskaper om bild som kommunikationsmedel, dvs., såväl kunskaper i hur människan påverkas av bildflödet som vilka möjligheter som finns att själv påverka med hjälp av bilder blir därmed allt mer påtagliga. Syftet var därmed att undersöka varför vi behöver ett bildspråk och hur bildundervisningen påverkas av samhällets utveckling. Frågeställningarna är: Hur påverkar samhällets förändring bildämnet?, Varför behöver vi ett bildspråk? Om läraren i undervisningen vill sträva efter att utveckla ett bildspråk, hur går denne då tillväga? Vad jag kommit fram till är följande: Det ökade bildflödet i samhället förutsätter att bildundervisningen ger eleverna möjlighet att utveckla sitt bildspråk. Genom att utveckla bildämnet till att bli mer kommunikativt kan eleverna få såväl kunskaper i hur de genom bild kan nå ut med ett budskap och på så sätt kommunicera med samhället. De kan även få verktygen att bemöta och tolka det bildflöde genom vilket samhället kommunicerar med dem. Möjligheterna för att utveckla bildämnet till att bli mer kommunikativt styrs av olika ramfaktorer som gruppstorlek, ekonomi förkunskaper etc. Dock bör strävan vara att utforma uppgifter som tränar eleverna i hur de själva och media med enkla medel kan skapa ett uttryck som förmedlar ett avsett budskap till mottagaren. Mitt mål med detta arbete har varit att väcka en tanke om i vilken riktning vi ska sträva efter att utveckla bildämnet och vilka behov ämnet måste svara för.</p>

Med denna uppsats vill jag komma till någon slutsats om vad meningsfull bildundervisning är. Jag menar att detta bör diskuteras i förhållande till skolans demokratiuppdrag. Genom skrivprocessen har jag gjort vägningar mellan olika perspektiv, men velat lägga eftertrycket på elevperspektivet. Via en litteraturstudie undersöker jag tre olika forskningsperspektiv på bildkommunikation. Bildsemiotiken, som studerar bilden som tecken, fokuserar därmed på bilden i sig. Inom visuell kultur ägnar man sig åt hur det visuella formar vår förståelse av oss själva och världen. Betraktaren, eller seendet, står i centrum. Det jag har tagit upp om estetiska uttrycksformer handlar om hur människan genom att skapa t.ex. bilder kan symbolisera känslor och drifter och nå en bättre förståelse av sig själv. Resultatet av de sju elevintervjuerna analyserar jag mot bakgrund av de ovan nämnda teorierna. Vissa av eleverna visar en outtalad förståelse för bildsemiotiska begrepp, men det finns svårigheter i att beskriva en bilds innehåll. Några ungdomar gör kommentarer kring reklamaffischer, men menar att de inte egentligen lägger märke till reklamen. Flertalet av de intervjuade lägger ut bilder på internet, i många fall för att uttrycka sin identitet eller för att kommunicera med sina vänner. Jag diskuterar kring syfte, innehåll och metod i en meningsfull bildundervisning. Syftet bör vara att utveckla elevens självkännedom och sociala färdigheter, plus att utveckla elevens förmåga att analysera och tolka det visuella. Jag menar att abstrakta teorier som bildsemiotik och visuell kultur bör presenteras för eleverna via bilder och fenomen som finns i deras närhet, eftersom de förmodligen inte är direkt intresserade av bildanalys. Undervisningsinnehållet bör vara baserat på elevernas tankar, känslor, intressen och erfarenheter, t.ex. bör eleverna ges tillfälle att bearbeta frågor om den egna identiteten. Lämpliga undervisningsmetoder anser jag vara sådana som är projektorienterade, samarbetsinriktade och temafria. Tanken med detta är att lärandet blir som mest meningsfullt när eleven får sätta sina egna mål, samt att eleven har ett socialt behov som bildämnet kunde tillgodose bättre.

No description available.

Bilden som språk - om kommunikation genom bild är utförd som litteraturstudie. Genom kreativt skapande finns möjlighet att uttrycka saker som inte går verbalt. Samhället står inför en förändring och bilden tar en allt större plats i detta samhälle. Behovet av ökade kunskaper om bild som kommunikationsmedel, dvs., såväl kunskaper i hur människan påverkas av bildflödet som vilka möjligheter som finns att själv påverka med hjälp av bilder blir därmed allt mer påtagliga. Syftet var därmed att undersöka varför vi behöver ett bildspråk och hur bildundervisningen påverkas av samhällets utveckling. Frågeställningarna är: Hur påverkar samhällets förändring bildämnet?, Varför behöver vi ett bildspråk? Om läraren i undervisningen vill sträva efter att utveckla ett bildspråk, hur går denne då tillväga? Vad jag kommit fram till är följande: Det ökade bildflödet i samhället förutsätter att bildundervisningen ger eleverna möjlighet att utveckla sitt bildspråk. Genom att utveckla bildämnet till att bli mer kommunikativt kan eleverna få såväl kunskaper i hur de genom bild kan nå ut med ett budskap och på så sätt kommunicera med samhället. De kan även få verktygen att bemöta och tolka det bildflöde genom vilket samhället kommunicerar med dem. Möjligheterna för att utveckla bildämnet till att bli mer kommunikativt styrs av olika ramfaktorer som gruppstorlek, ekonomi förkunskaper etc. Dock bör strävan vara att utforma uppgifter som tränar eleverna i hur de själva och media med enkla medel kan skapa ett uttryck som förmedlar ett avsett budskap till mottagaren. Mitt mål med detta arbete har varit att väcka en tanke om i vilken riktning vi ska sträva efter att utveckla bildämnet och vilka behov ämnet måste svara för.

Denna studie granskar syftet med ett förenklat bildspråk i tecknade serier och föreslår samtidigt hur det förenklade bildspråket kan läras ut för att ge elever i bildämnet fördjupad visuell kompetens. Studien utförs genom användandet av en narrativ metod med fokus på poetik där sju serieverk analyseras med ett strukturalistiskt fokus på de beståndsdelar som skapar mening i det bildspråkliga uttrycket. Analysen visar att det förenklade uttrycket används både för att underlätta läsningen genom att fokusera på de aspekter i bildskapandet som genererar mening och för att skapa subjektspositioner utifrån vilka läsaren kan bli en del av narrativet.