Bakgrund KOL är en global folksjukdom, och patienterna tillhör en patientgrupp som är frekvent inom hälso- och sjukvården. Dyspné, ångest och/eller depression tillhör de mest frekventa symtomen på KOL och kan ha en påverkan på livskvalitén. Då sjukdomen är kronisk innebär det att vårdfokus ligger i att underlätta symtom och förebygga snabb progression. En av de mer vanliga omvårdnadsåtgärderna vid KOL är fysisk aktivitet. Då detta är en egenvårdsåtgärd ställer det både vissa krav på patienten men även på sjuksköterskans förmåga att främja dessa åtaganden och vara behjälplig patienten med sin expertis. Syfte Syftet var att belysa sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalité hos patienter med KOL.​ Metod En systematisk litteraturöversikt baserad på resultatet av 10 artiklar med kvantitativ metod, vars innehåll analyserades och kvalitetsgranskades. Artiklarnas resultat jämfördes och resulterade i tre övergripande teman för vilket resultatet baserades på. Resultat I resultatet framkom tre utmärkande huvudteman gällande fysisk aktivitet och dess samband med livskvalitén hos personer med KOL. Dessa tre belyste olika träningsformers påverkan på livskvalitén, träningsintensiteten betydelse för livskvalitén och dem positiva bieffekterna som träningen innebar och deras samband med en högre livskvalité. Slutsats Slutsatsen av litteraturöversikten visar att fysisk aktivitet hade ett positivt samband med livskvalitet hos KOL-patienter. Sambandet är oberoende av intensitet och träningsmetod. Främjande av fysisk aktivitet kan förbättra inte bara livskvaliteten, utan även andra KOL-relaterade symtom som depression, ångest och dyspné. KOL anses fortfarande som en lågstatussjukdom och patienterna upplever stigmatisering och skam. Detta talar för att kontinuerliga utbildningar för sjuksköterskor och vårdpersonal är avgörande för att kunna erbjuda personcentrerad vård och stödja patienterna mot en mer aktiv livsstil, vilket kan mildra negativa konsekvenser i patienternas vardag. / Background COPD is a global public health issue, and the patients belong to a group that frequently seeks healthcare services. Dyspnea, anxiety, and/or depression are among the most common symptoms of COPD and can impact the quality of life. As the disease is chronic, the focus of care is on alleviating symptoms and preventing rapid progression. One of the more common nursing interventions for COPD is physical activity. As this is a self-care measure, it places certain demands on the patient as well as on the nurse's ability to promote these commitments and assist the patient with their expertise. Aim The aim of this study was to illustrate the relationship between excersise and quality of life in patients living with COPD. Method A systematic literature review based on the findings of 10 articles using a quantitative approach, whose content was analyzed and quality-reviewed. The results of the articles were compared, resulting in three overarching themes upon which the findings were based. Results In the results, three distinctive main themes emerged, regarding physical activity and its correlation with the quality of life in individuals with COPD. These three highlighted the impact of different forms of exercise on the quality of life, the significance of exercise intensity for the quality of life, and the positive side effects that exercise entailed and their connection to higher quality of life. Conclusions The conclusion of the literature review indicates that physical activity has a positive correlation with the quality of life in COPD patients. This association is independent of intensity and training method. The study emphasizes that promoting physical activity can improve not only the quality of life, but also other COPD-related symptoms such as depression, anxiety, and dyspnea. COPD is still considered a low-status disease, and patients experience stigma and shame. This emphasizes the need for continuous education for nurses and healthcare professionals to provide person-centered care and support patients toward a more active lifestyle, which can alleviate negative consequences in their daily lives.

Astma är en kronisk inflammatorisk sjukdom som leder till obstruktion av luftvägarna. Cirka 10% av Sveriges befolkning är diagnostiserade med astma och intresset av icke-farmakologisk behandling är stort. En sådan behandling är inspiratorisk muskelträning. Syftet med den här systematiska litteraturstudien är att kritiskt granska kvaliteten av vetenskaplig litteratur samt undersöka det vetenskapliga underlaget för effekten av inspiratorisk muskelträning (IMT) på styrka i andningsmuskulatur, pulmonell funktion och symtombild utifrån funktionell kapacitet, dyspné och livskvalitet hos astmatiker.  Artikelsökningen utfördes i PubMed och Cinahl, urvalsprocessen utgick från förbestämda inklusionskriterier baserade på PRISMA guidelines. Utifrån 23 sökträffar i databas och 7 träffar genom manuell sökning i referenslistor inkluderades 9 artiklar i kvalitetsgranskningen. Studierna kvalitetsgranskades enligt PEDro skalan individuellt av författarna innan gemensam bedömning gjordes. Resultatet jämfördes med granskningen av databasen PEDro.  I kvalitetsgranskningen bedömdes tre artiklar vara av medelhög kvalitet, resterande sex hade en hög kvalitet. Samtliga artiklar som bedömde utfallsmåttet muskelstyrka visade signifikant ökning efter IMT. Signifikant ökning av pulmonell funktion fann två av nio inkluderade artiklar. Funktionell kapacitet, dyspné och livskvalitet utvärderades i fåtal inkluderade studier, majoriteten visade signifikanta förbättringar.  IMT ensamt eller kombinerat med annan behandling kan ha gynnsamma effekter för personer med astma framförallt för inspiratorisk muskelstyrka. Ytterligare forskning krävs för slutsatser kring interventionens effekt på pulmonell funktion och symtombild. Det sammantagna forskningsunderlaget kan anses begränsat men av relativt hög kvalitét. De positiva effekterna antyder visst vetenskapligt stöd för IMT vid astma. För framtida forskning föreslås mer standardiserade metoder, träningsinstrument, dosering för IMT och beskrivning av deltagarnas träningsnivå och astmatyp.