Blefarit är en vanligt förekommande åkomma då patienter söker vård på ögonmottagningar och symtomen kan ge stora besvär för den enskilde individen. Tillståndet är ofta kroniskt och episodiskt med mer eller mindre besvärande recidiv. Behandlingen är i första hand icke farmakologisk vilket innebär att patienten behöver utföra regelbunden egenvård. Syftet med studien är att undersöka ögonsjuksköterskans erfarenhet av följsamhet till egenvård hos patienter med blefarit. Studien är en kvalitativ intervjustudie som analyserades med kvalitativ latent innehållsanalys. Ur analysen identifierades ett övergripande tema, tre huvudkategorier samt sex underkategorier som beskrev informanternas erfarenheter av följsamhet till egenvård hos patienter med blefarit. Resultatet visade att flera områden påverkar varandra när det kommer till följsamhet till egenvård. Mötet mellan patient och sjuksköterska utgjorde grunden till följsamhet. Utöver mötet med patienten framkom erfarenheter av påverkande faktorer som både kunde vara direkt relaterade till patient eller som återfanns i vårdmiljön kring patienten. Utifrån kategorierna framkom ett underliggande tema som genomsyrade de tre huvudkategorierna vilket var vikten att se till hela vårdprocessen för att främja egenvård. Studien lyfter att följsamhet till egenvård är komplext och påverkar och inverkar processer som inte alltid är tydliga men om de medvetandegörs kan det främja till egenvård.

Bakgrund: Venösa bensår är den vanligaste sårdiagnosen och påverkar livet negativt då personer kan uppleva obehaglig lukt från såret samt smärta vilket kan leda till isolering. Egenvården är en viktig del i behandlingen när det kommer till sårläkningen och den främsta åtgärden är att minska bensvullnad genom att exempelvis använda kompressionsstrumpor och ha benen i högläge. Dorothea Orems egenvårdsteori används som definition av egenvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser i samband med sin egenvård vid venösa bensår. Metod: En litteraturstudie har gjorts med deduktiv ansats med utgångspunkt i Orems teori. Genom en systematisk sökning i databaserna Cinahl och Pubmed resulterade urvalet i 12 kvalitativa artiklar. En kvalitativ innehållsanalys gjordes enligt Lundman och Hällgren- Graneheim (2017). Resultat: Personernas upplevelser beskrivs utifrån kategorierna egenvårdsstrategi och egenvårdsbegränsningar. Slutsats: En del av personerna upplevde mer positiv syn till egenvården och hade kapacitet till åtgärderna. Men övergripande handlade upplevelserna om olika begränsningar till egenvården såsom smärta och rädsla där smärtan ofta visade sig vara underbehandlad. Även brist på kunskap sågs som ett hinder då många av personerna inte förstod varför egenvårdsåtägärderna var viktiga.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en av de vanligaste diagnoserna i vården. I Sverige drabbas ca. 250 000 personer av hjärtsvikt varje år. För patienter med hjärtsvikt är egenvård väsentligt för att uppnå en god livskvalitet och förebygga försämring. Däremot är sjukdomsinsikten inte alltid tillräckligt god vilket försvårar följsamheten till behandling och motivationen till adekvata åtgärder. eHälsa är tänkt att underlätta patienters information och kommunikationsmöjlighet för att öka tillgängligheten till vården. Den tekniska utvecklingen sker snabbt och eHälsoverktyg av olika slag finns att tillgå för att vara behjälpliga och underlätta egenvården.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa patienter med hjärtsvikt och deras upplevelse av eHälsa för att stödja egenvården. Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg. Litteraturöversikten baserades på fem kvalitativa och tre kvantitativa studier samt en studie med en mix av kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Resultatet visar att användning av eHälsa främjar egenvården vid hjärtsvikt i de flesta fall men framhåller också sjuksköterskans viktiga roll och stöd i användningen av eHälsa samt teknikens användarvänlighet. De tre huvudteman som identifierades i resultatet var Empowerment, Upplevelse av trygghet och Vikten av användarvänlig teknik. Diskussion: I diskussionen problematiseras huruvida eHälsa ersätter sjuksköterskans fysiska möten samt behovet av teknisk support i användning av eHälsa. Slutsats: Den viktigaste slutsatsen av litteraturöversikten är att eHälsa kan förbättra patienters egenvård även när det kommer till den äldre generationen med begränsad teknikvana. Dock krävs individanpassning av både teknik och stöd. Vidare forskning behövs för att få en uppfattning om sjuksköterskans upplevelse av eHälsa och hens stöd till användarna samt de organisatoriska utmaningarna

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste typen av cancer bland kvinnor. Bröstcancerbehandlas med både cellgifter, operation och strålterapi, cellgifterna gav stora biverkningarpå kroppen och operationen kan leda till smärtsamma lymfödem. Efter färdig behandlingkände sig många kvinnor utlämnad av vården, de saknade stöd. Studien använde sig utavKASAM som teoretisk utgångspunkt då det var passande till syftet. Syfte: Syftet var attundersöka kvinnliga bröstcancerpatienters upplevelser och behov av stöd efter färdigcancerbehandling. Metod: Allmän litteraturöversikt användes som design på studien. Detinkluderades 13 artiklar varav 8 var kvalitativ och 5 var kvantitativa. Artiklarna granskadesoch sedan analyserades med ett system liknande mindmap. Resultat: Resultatet delades in ifem kategorier som alla gick att koppla till KASAM. Utebliven information efter färdigbehandling visade sig vara väldigt vanligt och påverkade patientcentreringen negativt.Onödigt lidande tog flera artiklar upp och lymfödem var en vanlig orsak men även oro föråterfall. Flertalet barriärer som motverkade hälsa hittades och kampen om ändrad självbildbelystes. Resultatet avslutades med åsikter och förslag på förbättring från patienter. Slutsats:Den tydligaste slutsatsen var att det var större fokus på behandling än på rehabilitering ochegenvård. KASAM var viktigt för denna patientgrupp och gick till viss del att påverka viaolika stödinsatser. Återbesöken var viktiga och lugnande. Trots att risken för återfallminskar efter fem är bör fortsatta återbesök finnas tillgängligt för de som önskar. / <p>Godkännande datum: 2019-04-29</p>

<p><strong>Inledning:</strong> Diabetes är en stor folksjukdom, de som drabbas behöver stöd och kunskap. En individualiserad omvårdnad där patienten är delaktig i egenvården är kopplat till sjuksköterskans stöd samt omgivning. Hur egenvården fungerar beror på uppfattningen om sjukdomens uppkomst. <strong>Syfte:</strong> Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2 samt betydelsen av stöd för att hantera sin egenvård. <strong>Metod:</strong> Litteraturstudien byggde på 19 vetenskapliga artiklar som genomgått en granskning, kvalitetsbedömning och analys. <strong>Huvudresultat: </strong>Resultatet innehåller två huvudkategorier, att leva med diabetes typ 2 och stöd för egenvård. Upplevelserna av att leva med diabetes typ 2 visar på vikten av att planera livet och acceptera sjukdomen. Vårdpersonalen bör visa empati och inse vikten av kontinuitet samt erbjuda tillräckligt med tid. Kunskapsbrister är hinder som gör det svårt att integrera egenvårdsbeteenden, stöd från sjuksköterskan och närstående samt utbildning är viktiga komponenter. <strong>Diskussion:</strong> Sjuksköterskor bör ha kunskap om allt som påverkar patientens hälsotillstånd. Vid varje möte med vården bör individen träffa samma sjuksköterska, det är viktigt att patienten är en aktiv deltagare och ser egenvårdreglerna som en tillämpning. Problembaserad inlärning är ett sätt att fördjupa kunskaperna.</p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Bakgrund: Diabetes är en sjukdom, där patienten med diabetes dagligen fattar beslut gällande sin sjukdom. Genom empowerment kan patienten upptäcka och använda sin egen inneboende förmåga att kontrollera sin diabetes, vilket skapar förutsättningar för en mer individanpassad egenvård.</p><p>Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva hur empowerment kan främjas i omvårdnaden av den vuxna patienten med diabetes.</p><p>Metod: Den metod som användes var en systematisk litteraturstudie med beskrivande design. Sökningar har gjorts i databaserna Cinahl, Medline och Medline PubMed, med sökorden diabetes, empowerment, nursing och caring.</p><p>Resultat: För att arbeta empowermentfrämjande krävs en förändring av sjuksköterskans yrkesroll där också patientens egen kunskap om att leva med diabetes erkänns. Att vara en god lyssnare, förmedla kunskap om diabetessjukdomen, vara öppen och lyhörd för varje patients individuella behov och uppmuntra patienten att själv finna lösningar på egenvårdsproblem är viktiga delar för sjuksköterskan och övrig sjukvårdspersonal att arbeta med.</p><p>Slutsats: För att sjuksköterskans yrkesroll ska kunna förändras och nya arbetsmetoder utvecklas är tid, stöd, utbildning och handledning till både sjuksköterskorna själva och den övriga personalen som arbetar runt patienten av betydelse.</p>

<p>Diabetes mellitus is a metabolic disorder that brings great changes in every individual's way of living. The goal in diabetes treatment is that the individual will be able to live a normal life, with normal length. To achieve this there is need to avoid complications, both acute and long-term. To be able to do this this the patient need knowledge about the illness and how to adjust pharmacological treatment to diet and exercise. In this, patient education is an important part. The purpose of this literature review was to describe nurse's educational role in preventing long-term complications in lower extremity, diabetic patients. As a theoretical framework, a socioculture perspective of learning has been used. The result showed the importance of adjusting the level of educational content, the tools used in the education and the way the nurse educate. It also showed the importance of creating a good atmosphere and an interaction between nurse and patient. A good interaction leads to good education, where both parties are experts where the only thing differing is the branch of expertise. Theese aspects of education is essential in preventing long-term complications in lower extremity in diabetic patients.</p>

Inledning: Diabetes är en stor folksjukdom, de som drabbas behöver stöd och kunskap. En individualiserad omvårdnad där patienten är delaktig i egenvården är kopplat till sjuksköterskans stöd samt omgivning. Hur egenvården fungerar beror på uppfattningen om sjukdomens uppkomst. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2 samt betydelsen av stöd för att hantera sin egenvård. Metod: Litteraturstudien byggde på 19 vetenskapliga artiklar som genomgått en granskning, kvalitetsbedömning och analys. Huvudresultat: Resultatet innehåller två huvudkategorier, att leva med diabetes typ 2 och stöd för egenvård. Upplevelserna av att leva med diabetes typ 2 visar på vikten av att planera livet och acceptera sjukdomen. Vårdpersonalen bör visa empati och inse vikten av kontinuitet samt erbjuda tillräckligt med tid. Kunskapsbrister är hinder som gör det svårt att integrera egenvårdsbeteenden, stöd från sjuksköterskan och närstående samt utbildning är viktiga komponenter. Diskussion: Sjuksköterskor bör ha kunskap om allt som påverkar patientens hälsotillstånd. Vid varje möte med vården bör individen träffa samma sjuksköterska, det är viktigt att patienten är en aktiv deltagare och ser egenvårdreglerna som en tillämpning. Problembaserad inlärning är ett sätt att fördjupa kunskaperna.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Diabetes är en sjukdom, där patienten med diabetes dagligen fattar beslut gällande sin sjukdom. Genom empowerment kan patienten upptäcka och använda sin egen inneboende förmåga att kontrollera sin diabetes, vilket skapar förutsättningar för en mer individanpassad egenvård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva hur empowerment kan främjas i omvårdnaden av den vuxna patienten med diabetes. Metod: Den metod som användes var en systematisk litteraturstudie med beskrivande design. Sökningar har gjorts i databaserna Cinahl, Medline och Medline PubMed, med sökorden diabetes, empowerment, nursing och caring. Resultat: För att arbeta empowermentfrämjande krävs en förändring av sjuksköterskans yrkesroll där också patientens egen kunskap om att leva med diabetes erkänns. Att vara en god lyssnare, förmedla kunskap om diabetessjukdomen, vara öppen och lyhörd för varje patients individuella behov och uppmuntra patienten att själv finna lösningar på egenvårdsproblem är viktiga delar för sjuksköterskan och övrig sjukvårdspersonal att arbeta med. Slutsats: För att sjuksköterskans yrkesroll ska kunna förändras och nya arbetsmetoder utvecklas är tid, stöd, utbildning och handledning till både sjuksköterskorna själva och den övriga personalen som arbetar runt patienten av betydelse.

Diabetes mellitus is a metabolic disorder that brings great changes in every individual's way of living. The goal in diabetes treatment is that the individual will be able to live a normal life, with normal length. To achieve this there is need to avoid complications, both acute and long-term. To be able to do this this the patient need knowledge about the illness and how to adjust pharmacological treatment to diet and exercise. In this, patient education is an important part. The purpose of this literature review was to describe nurse's educational role in preventing long-term complications in lower extremity, diabetic patients. As a theoretical framework, a socioculture perspective of learning has been used. The result showed the importance of adjusting the level of educational content, the tools used in the education and the way the nurse educate. It also showed the importance of creating a good atmosphere and an interaction between nurse and patient. A good interaction leads to good education, where both parties are experts where the only thing differing is the branch of expertise. Theese aspects of education is essential in preventing long-term complications in lower extremity in diabetic patients.