Bakgrund: Hjärt- och lungräddning innebär att hjärtkompression och inblåsningar ska utföras vid ett hjärtstopp. Läkare kan besluta att HLR ej ska utföras vid hjärtstopp. Beslutet ska tas i samråd med en annan legitimerad sjukvårdspersonal samt med patient och närstående om möjligt. Efter beslut är taget ska information delges patient och närstående. Tidigare studier har visat på olika uppfattningar mellan läkare, sjuksköterska och patient om när diskussion önskas gällande Ej HLR-beslut och om information om beslut delges. Mycket begränsad vetenskap finns gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om sjuksköterskor och läkare anser att de involverade och informerade patienter och närstående i ett Ej HLR-beslut och vem som tog initiativet till att diskutera ett Ej HLR-beslut på akutmottagningen. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie genom webbenkät till akutmottagningar på tre större sjukhus. Av 475 tillfrågade deltog 133 (28 %) personer i studien, 70 sjuksköterskor (52 %) och 64 läkare (48 %). Resultat: Hälften av deltagarna ansåg att patient och närstående involverades och informerades om Ej HLR-beslutet. Läkare ansåg i större utsträckning än sjuksköterskor att de samrådde med annan läkare innan beslut fattades och fler specialistsjuksköterskor än grundutbildade sjuksköterskor ansåg att sjuksköterskor tog initiativ till diskussion gällande Ej HLR-beslut. Slutsats: Patienter och närstående informeras och involveras i olika grad gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning vilket missgynnar vårdrelationen. Lagar och riktlinjer följs inte alltid vilket resulterar i att vården inte bedrivs jämlikt. Specialistsjuksköterskans kompetens kan öka patienternas involvering och dialogen mellan yrkeskategorierna. Ytterligare forskning krävs för fördjupad kunskap gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. / Background: Physicians can decide that cardiopulmonary resuscitation [CPR] should not be performed if a cardiac arrest occurs, called do-not-resuscitate [DNR] order. DNR orders must be made in consultation with another licensed healthcare professional and with patient and relatives if possible. After a DNR order, information must be provided to the patient and relatives. Previous studies show different perceptions between physicians, nurses and patients about when a DNR discussion is desired. There are limited studies regarding DNR orders in the emergency department. Aim: Aim of this study was to investigate whether nurses and physicians believe they involved and informed patients and relatives in a DNR order and who took the initiative to discuss DNR orders in the emergency department. Method: Quantitative cross-sectional study through a survey in three emergency departments. Of 475 respondents 133 (28 %) participated in the study, 70 nurses (52 %) and 64 physicians (48 %). Results: Half of the participants considered that the patient and relatives were involved and informed about the DNR order. Physicians considered they consulted with another physician before a DNR order more than nurses. Advanced nurses considered that nurses took a greater initiative to discuss DNR orders. Conclusion: A variation of information and involvement for patient and relatives in DNR orders disadvantages the care relationship. Laws and guidelines are not always followed, and care is not conducted equally. Advanced nurse's competence can increase patient involvement and dialogue between nurses and physicians. Further research is required regarding DNR orders in the emergency department.

Bakgrund: Hjärtstopp är ett allvarligt tillstånd som många gånger leder till döden. Alla patienter som dör på sjukhus avlider till följd av ett hjärtstopp, men alla hjärtstopp lämpar sig inte alltid av medicinska skäl för ett återupplivningsförsök. Det finns tillfällen då HLR och dess risker inte är fördelaktiga för patienten. Ett beslut om “ej HLR” innebär att en person inte ska erhålla hjärt-lungräddning om hen drabbas avhjärtstopp. Genom att belysa sjuksköterskors erfarenheter av “ej HLR”-beslut kan man få en större förståelse för sjuksköterskors arbetssituation samt förbättra vården för dessa patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av “ej HLR”-beslut. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i Cinahl och PubMed, med tillägg av kompletterande sökningar. Analysen gjordes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorierna var; “Sjuksköterskan i relation till läkare, patienter ochnärstående” och “Sjuksköterskors känslor och upplevda dilemman”. Konklusion: Litteraturstudien visar att “ej HLR”-beslut medför olika typer avsvårigheter för sjuksköterskor, som skulle kunna förbättras genom tydliga riktlinjer och en fungerande kommunikation mellan alla inblandade parter. Mer forskning behövs inom ämnet. / Background: Cardiac arrest is a severe condition that often leads to death. All patients who die at the hospital die as a result of a cardiac arrest, but all cardiacarrests are not suitable for resuscitation. There are times when cardiopulmonary resuscitation (CPR) and its risks are not advantageous for the patient. A do not resuscitate (DNR) order means that the patient should not receive CPR if they experience a cardiac arrest. By highlighting the difficulties that nurses may face associated with a DNR decision, a greater understanding of nurses’ work situation can be gained, and the care for these patients can be improved. Aim: The aim of this literature study is to describe nurses’ experiences of DNR decisions. Methods: A literature study based on ten qualitative studies. Database search was conducted in Cinahl and PubMed, with the addition of supplementary searches. The analysis was performed according to Friberg’s five-step model. Results: The analysis resulted in two main categories and six subcategories. The main categories were; “The nurse in relation to physician, patient and family” and “Nurses emotions and perceived dilemmas”. Conclusion: This literature study shows that DNR-decisions result in various types of difficulties for nurses, which could be improved by clear guidelines and effective communication between all parties involved. More research is needed in this area.

BakgrundHjärt- och lungräddning (HLR) är en metod med syfte att återuppliva någon som fått ett hjärtstopp. Komplikationer med HLR är vanliga och vissa riskerar därför inte att gagnas av HLR. Ett beslut om Ej-HLR kan då initieras. Beslutet fastställs av läkare och ska diskuteras med patienten, ibland även med anhöriga om patienten saknar beslutsförmåga. Sjuksköterskans ansvar är att uppmärksamma omvårdnadsbehov som uppstår hos både patient och anhörig, och att anpassa omvårdnaden utefter dessa behov. Studier visar att det hos sjukvårdspersonal finns variationer i uppfattningen om vad Ej-HLR innefattar. SyfteSyftet med denna litteraturöversikt är att beskriva upplevelser och erfarenheter som patienter och anhöriga har i samband med beslut om Ej-HLR. MetodLitteraturöversikten har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av metodologi från systematiska översikter. Sökning har gjorts i CINAHL och PubMed, den resulterade i 11 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Analysen har utförts med stöd av Fribergs analysmodell. ResultatI resultatet presenteras patienters och anhörigas upplevelser kring kommunikation, autonomi, känslor. Kunskap framkommer ha en stor betydelse kring Ej-HLR där nivån av kunskap kan ha en inverkan på autonomi, delaktighet, eventuella missförstånd och osäkerhet kring processen. Känslor som skuld och ånger är vanliga hos anhöriga där de ofta är kopplade till tidpunkten för beslutet. Kulturella aspekter och synen på livet och döden kan påverka hur patienter och anhöriga känner kring livsvilja och lidande samt deras inställning till ett beslut. SlutsatsKommunikation, kunskap, känslor och existentiella perspektiv påverkar upplevelser och erfarenheter hos patienter och anhöriga. En ökad förståelse för patienternas och de anhörigas situation kan bidra till en ökad medvetenhet, kommunikation och stöttande attityd hos sjuksköterskor. / BackgroundCardiopulmonary Resuscitation (CPR) is a method to revive a person who has suffered acardiac arrest. Performing CPR can potentially lead to serious complications, necessitating a balance of risks versus benefits. When the benefits do not outweigh the risks, doctors may, in consultation with the patient or their relatives, decide on a do-not-resuscitate (DNR) order. Nurses in their role have a responsibility to tailor care to both the patients´ and the relatives´ needs. The interpretation of DNR can vary among nurses, which can affect nursing care. AimThe aim of this literature review is to describe the patients’- and relatives’-experiences related to the decision of a DNR order. MethodThis literature review has been carried out as a structured literature review with elements of methodology from systematic reviews. The search has been done in CINAHL and PubMed, it resulted in 11 articles with both a qualitative and quantitative approach. The analysis has been made with support from Friberg´s model of analysis. ResultsThe results present the patients and relatives experiences regarding communication, autonomy, and emotions. Knowledge appears to be of importance when it comes to DNR where the level of knowledge can influence autonomy, participation, potential misunderstandings, and uncertainty about the process and decision-making. Emotions such as guilt and regret are common among relatives, often linked to the timing of the decision. Cultural aspects and the view on life and death can affect how patients and relatives feel about suffering and the will to live, as well as their attitudes towards a decision. ConclusionsCommunication, knowledge, emotions, and existential perspectives affect the experiences of patients and their relatives. An increased understanding of the patients and relatives situation can contribute to improved awareness, communication, and supportive attitudes among nurses.

Sjuksköterskor har en nära relation till patienter och anhöriga och bör efter bästa förmåga möjliggöra deras delaktighet i vården. Trots att riktlinjer om hjärt-lungräddning (HLR) menar att beslutskompetenta patienter ska vara delaktiga i beslutet om ej-HLR, fungerar det inte alltid så i praktiken. I och med detta kan sjuksköterskor få svårt att hantera situationer som uppstår kring beslutet om ej-HLR. Syftet var att belysa patienters respektive anhörigas delaktighet i beslutet om ej-HLR. Studien genomfördes som en litteraturstudie och 15 vetenskapliga artiklar analyserades. Studiens resultat visar att patienters och anhörigas delaktighet i beslutet om ej-HLR påverkas av olika faktorer så som patienters livskvalité, information om sjukdom, prognos och HLR. Anhöriga vill och får ofta möjlighet att delta i ett beslut om ej-HLR. Anhörigas möjlighet till delaktighet beror främst på patienters beslutskompetens och det är läkare som möjliggör patienters och anhörigas delaktighet i beslutet om ej-HLR. Sjuksköterskors samarbete med läkare i diskussionen om ej-HLR kan underlätta beslutsprocessen för samtliga parter. För att patienters och anhörigas delaktighet ska främjas bör riktlinjerna för beslut angående HLR ses över och möjligen uppdateras. / The nurse has a close relationship with patients and families and should promote the potential of their involvement in care. The medical practice differs from guidelines for cardiopulmonary resuscitation (CPR) which suggests that patients should be involved in the decision making about the do-not-resuscitate (DNR) order. Nurses may find it difficult to deal with situations that arise over the decision about DNR. The aim was to illuminate patients' and relatives' participation in the decision making concerning the DNR order. The study was conducted as a literature study and 15 scientific articles were analyzed. The results show that involvement of patient and next-of-kin in the decision not to resuscitate can be affected by various factors. Factors that could affect patient participation were patients’ quality of life, knowledge about disease, prognosis and CPR. Family members often want and often get the opportunity to participate in the decision making concerning DNR. Relatives' ability to participate depends primarily on patients' ability to participate in the decision making. Doctors enable patients and families participation in the decision not for resuscitation. Nurses’ collaboration with doctors in the discussion about the DNR order can facilitate decision making for all parties. The guidelines for decision about CPR should be reviewed and possibly updated in order to improve patients' and relatives' participation.

Bakgrund: Att ta beslut om ej HLR började redan på 50-talet och har visat sig vara ett svårt etiskt beslut. Ofta missförstås begreppet ej HLR och behandlingsbegränsningar av vårdpersonalen, vilket i förlängningen kan leda till olika vård av olika patienter beroende på hur den personal som är i tjänst tolkar begreppet. Sjuksköterskor ställs ofta inför etiska dilemman vid beslut kring behandling i livets slutskede, dels gentemot läkare och undersköterskor men även gentemot patient och anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av behandlingsbegränsningsbeslut gällande ej HLR. Metod: Semistrukturerad intervjustudie av åtta sjuksköterskor på en akutvårdsklinik, analys med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier utifrån sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter av behandlingsbegränsningsbeslut om ej HLR: Sjuksköterskors kunskap & erfarenhet, sjuksköterskors känsla av frustration och sjuksköterskors upplevelse av etiska dilemman. Sjuksköterskorna hade erfarit skillnader i kunskapsläget gällande behandlingsbegränsningar och ej HLR inom alla personalkategorier. Där fanns också en upplevelse av frustration bland annat när det saknades beslut om ej HLR och när de inte delade åsikt med beslutade läkare. Detta resulterade också i att de ställdes inför etiska dilemman när de var tvungna att påbörja HLR på grund av avsaknad av behandlingsbegränsnings beslut om ej HLR. Slutsats: Sjuksköterskorna hade upplevelse och erfarenhet av brister i kommunikationen mellan vårdpersonal inom alla personalkategorier. Önskemål om mer utbildning och diskussion i ämnet utrycktes för att förbättra beslutsfattandet och vården av de patienter som har eller bör ha beslut om ej HLR. / Background: DNR-decisions started in the 50´s and it has been proven as a difficult ethical decision. Often there is a misunderstanding of the concept of DNR and end-of-life decisions among the hospital staff, which can lead to differences in care of patients. Nurses´ often experience ethical dilemmas when decisions regarding treatment must be taken in the final stages of life, both against doctors and other nurses, but also to patients and their relatives. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of DNR decisions. Method: A semi-structured interview study of eight nurses in an acute care unit, analysis with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories based on nurses´ experiences of end-of-life decisions and DNR; Nurses knowledge and experience, nurse´ sense of frustration and nurses´ experience of ethical dilemmas. The nurses´ had experienced differences in the knowledge regarding end-of-life decisions and DNR in all categories of staff. There was also an experience of frustration in when there was no decision on DNR and when they did not share the view with the doctor. This also resulted in that they were faced with ethical dilemmas when they had to begin CPR because of the absence of DNR-decision. Conclusion: The nurses had sensed and experienced lack of communication between health professionals in all categories of staff. Desire for more education and discussion on the subject was expressed in order to improve decision making and care of patients who have or should have the decision of DNR.